Har fredsprocessen stannat innan den börjat?

Turkiets utrikesminister Mevlut Cavusoglu talar inför delegationer från Ryssland och Ukraina.

Den fredsprocess kring Ukrainakriget som kom igång 25 mars tycks redan ha tappat fart. Inget möte Trump - Putin är inplanerat och Kiev fortsätter att angripa ryska - och internationella energianläggningar - i strid med avtalet från Saudiarabien.

Orsakerna till att fredsprocessen tycks ha avtannat är flera.

För det  första har Trump redan från början haft orealistiska föreställningar om hur en fredsuppgörelse skulle komma till stånd. Det är som om han trodde att två bilförare som kracshat sina bilar bara skulle skaka hand framför en kamera för att allt skulle vara ur världen.

Rysslands president Putin har hela tiden understrukit att en fredsuppgörelse måste lösa konfliktens djupare orsaker. Ett eld-upphör kan Moskva acceptera om det ingår i någon sorts plan för att lösa alla de bakomliggande frågorna.

Att Ryssland som är belagt 28 000 sanktioner av västvärlden skulle godta att bara upphöra med den pågående framryckningen på alla fronter för att ge Kiev och dess europeiska allierade tillfälle att föra in förstärkningar från Macrons koalition (det talas om 30 000 man till att börja med) är uteslutet.

Varje utplacering av Nato-trupp - vare sig under Nato-kommande eller under enskilda länders eller grupper av länders kommando - innebär en principiell upptrappning av konflikten som Ryssland kommer att möta med hårdare anfall mot västra Ukraina och alla de logistiska punkter som Nato skulle kunna tänkas använda.

För det andra är USA:s förslag till mineralavtal med Ukraina ingenting som har förbättrat situationen. Enligt ledande ukrainska befattningshavare ser avtalet ut om om USA har besegrat Ukraina i ett krig och kräver krigsskadestånd genom att ta kontroll över landets energi- och råvaruresurser (för övrigt lär resurser i Donbass och på Krim ingå i det föreslagna avtalet, områden som Kiev inte förfogar över).

Vem som än skriver på ett sådant avtal förvandlas till ett politiskt lik. Det skulle också äventyra Kievs relationer med EU. Tysklands avgående utrikesminister Anna-Lena Baerbock som besökte Kiev 1 april förklarade att det föreslagna avtalet kolliderar med Ukrainas åtaganden för EU. Hon uppmanar Zelenskyj att inte skriva på. Även EU kräver sin bit av kakan!

Vita huset tycks betrakta fredsprocessen som en affärsprocess, där det viktigaste är att Ukraina tvingas betala av på den väldiga skuld (173 miljarder dollar) som Vita huset anser att landet har till USA.

För det tredje arbetar Trump, vars subjektiva vilja att åstadkomma fred man inte behöver ifrågasätta, under febrilt motstånd från den djupa staten i USA och från hela EU-eliten, som samtidigt håller på att "rumäniseras". De ledande EU-ländernas elit tillgriper diktatoriska åtgärder samtidigt som folkopinionen sviker dem. I veckan kom en färsk opinionsmätning som visar att AfD, Alternativ för Tyskland, nu bara ligger en procent bakom Friedrich Merzs CDU/CSU. Över AfD svävar ett hot om partiförbud.

Europeiska media liksom Trumpfientliga media i USA arbetar nu intensivt på ett narrativ som går ut på att Ryssland förhalar och saboterar fredsansträngningarna. Detta trots att Vita huset inte ens kunnat planera in ett möte Trump-Putin. Istället talas det allmänt om nya sanktioner - även Trump gör det. I kongressen har Lindsay Graham lagt fram ett lagförslag undertecknat av 50 ledamöter från båda partier som går ut på att införa 500 %-iga tullar mot alla länder som dristar sig till att köpa så mycket som en synål från Ryssland!

Det talas om att förbjuda Rysslands "skuggflotta", vilket skulle få energipriserna att gå i taket, och det talas om att stänga Östersjön för rysk trafik, vilket vore ett effektivt sätt att gå direkt till ett tredje världskrig. Varför dra ut på saken!

Polens utrikesminister Radoslaw Sikorski vill ge Putin på sig till 20 april - sen smäller det! Ännu ett ultimatum efter hur många som förklingat ohörda. Ryssland har ju faktiskt uppfyllt sina åtaganden enligt avtalet från Saudiarabien. Till om med Italiens Meloni yttrade i veckan att man faktiskt kan lita på Ryssland.

Att Trump drar ut på tiden är inget gott tecken. Krigshetsarna hinner formera sig. Att en Putinrådgivare, Kirill Dmitriev, inom några timmar besöker Washington för att bl.a. träffa Steve Witkoff är positivt, men räcker inte.

På Trumps agenda står även andra krig som kan fördjupa misstron mellan stormakterna ytterligare. Angriper USA Iran, vilket styrkeansamlingen till Persiska viken tyder på, angriper det denna gång en allierad till Ryssland.

För det fjärde riskerar Trump att försvagas i den för världen viktigaste fredsfrågan när tullkriget seglar upp som ett hot mot världsekonomin.

USA:s ekonomi gick på minus första kvartalet och fortsätter det andra kvartalet är det en recession. Många påminner i dagarna om Smoot-Hawley Act 1930 som fick den amerikanska utrikeshandeln att krympa med 67 procent under den stora depressionen.

EU håller på att förbereda ett aggressivt svar på Trumps tullhöjningar och kommer antagligen att skjuta in sig på USA:s stora överskott i tjänstebalansen mot EU. USA:s dominans i handeln med intellektuella rättigheter, IT-sfären och finanssektorn ska attackeras. Jättar som X, Google, Amazon osv. kan komma att möta nya laghinder i Europa.

Motståndet mot USA runt om i världen kan komma att bli mycket starkare än Trump tycks ha räknat med.

Samtidigt skadskjuts hans administration genom den ena läckan efter den andra. Det är en välkänd regel att om en USA-president tvingas offra en av sina medarbetare, så kommer motståndarna snart att kasta sig över honom själv. Under sin första presidentperiod tvingades Trump offra sin nationelle säkerhetsrådgivare Michael Flynn som påstods ha ljugit om sina samtal med Rysslands ambassadör Kisljak.

Den här gången är Trump benägen att inte offra någon, men hur länge kan han hålla ut? Hans team är oerfaret och förföljs av sluga Biden-byråkrater och journalister med välorganiserade provokationer.

Kort sagt, står fredssamtalen om Ukraina på spel. Om de helt skjuts i sank av den europeiska eliten och USA:s "djupa stat"  ligger vägen öppen för en ny utvidgning och upptrappning av kriget i Ukraina och inte bara det. Tanken hisnar.

Stefan Lindgren