Insamling i orostider

Det verkar alltid finnas gott om pengar när överheten vill ha upprustning. I dag bjuder stater och partier över varandra när det gäller vapeninköp och diverse militära satsningar. När vanligt folk frivilligt öppnar plånböckerna är det oftast i solidaritet med kamp för frihet och demokrati, men ett stort undantag är F-båtsinsamlingen.

Under 1900-talets första årtionde stod rösträttsfrågan och försvarsfrågan i centrum för den politiska debatten. Liberalernas ledare Karl Staaff och SAP med Hjalmar Branting i spetsen ville knyta ihop de två frågorna. ”Det befästa fattighuset” och ”En man – ett gevär – en röst” var stridsrop som hördes. År 1911 beslöt regeringen Staaff att skjuta upp byggandet av F-båten (ett bepansrat örlogsfartyg som i dåtidens penningvärde skulle kosta 4 miljoner). Regeringen ville i stället använda skatteintäkter till sociala reformer.

Högerkretsarna i vårt land kunde inte tolerera att man inte rustade upp vårt försvar och framför allt örlogsflottan. År 1912 tog den blivande Stockholmsbiskopen Manfred Björkquist initiativ till en insamling för att bygga F-båten. Ytterligare ett initiativ till insamling togs av kommunalmän och tekniker i Stockholm. Nu var det således två insamlingar på gång. På våren hade debatten om försvaret skärpts.

En mycket osmaklig hatkampanj mot Karl Staaff inleddes av högerkretsarna. Han anklagades för landsförräderi och för att gå Rysslands ärenden. Det är nu som en mycket speciell askkopp dyker upp på officersmässar och i fina hem. Den hade Staaffs ansikte i botten så att man kunde fimpa sina cigarrer i hans ”tryne” för att visa sitt förakt. Idag är det Natomotståndare och fredsaktivister som hånas och förlöjligas.

I samband med bondetåget i början av februari 1914 tvingades regeringen Staaff att avgå. En fackministär med borgerliga förtecken trädde till. Hur gick det då med F-båtsinsamlingarna? Under de två år (1912–14) som insamlingarna pågick fick man in otroligt mycket pengar. Totalt slantades det upp 17 miljoner kronor, men det mest uppseendeväckande är att man under några månader på sommaren 1914 fick in hela 15 miljoner kronor. I dagens penningvärde är det mer än en halv miljard!

Hur skulle staten – regering och riksdag – göra med denna stora summa? Skulle man ta emot pengarna och bygga ett krigsfartyg? SAP:s riksdagsgrupp löste problemet för den borgerliga fackministären genom att godkänna att pengarna var en gåva från folket till staten. År 1915 sjösattes pansarbåten Sverige.

Solidaritetsarbete med skramlande bössor
Under det spanska inbördeskriget 1936-39 samlande svenskarna in 5,7 miljoner kr till den lagligt valda regeringen i kampen mot Francofascisternas uppror. I dagens penningvärde skulle den insamlade summan motsvara lite drygt 200 miljoner kronor. En enorm summa!

Med gördeln – Med FNL för Vietnams folk – runt insamlingsbössorna kunde DFFG (”FNL-rörelsen”) under fjorton år (1965 till 1979) samla in 10, 8 miljoner. I dagens penningvärde är det lite mer än 95 miljoner kronor. Ett storartat resultat!

Under hösten 2024 gavs Palestinaboken ut av Tecknare i solidaritet (Tecknaruppropet). Boken kostade 250 kronor och såldes på demonstrationer och andra aktiviteter för den palestinska kampen. Hela upplagan – 1.000 ex – såldes slut och en kvarts miljon gick oavkortat till Palestinagruppernas akutinsamling till Gaza. Ett stort solidaritetsarbete!

Nu i dagarna kommer en andra upplaga av Palestinaboken. Och alla vi som köpte och läste en fantastisk bra bok hoppas på ännu en framgång för Tecknaruppropet i deras kamp för rättvisa åt palestinierna. Solidaritet med ett plågat folk!

Kaj Odelstål 

Uppgifterna är hämtade från:

Esaiasson, Peter, Karl Staaff  s.11, (bild och 110 ff, hatkampanjen)

Svegfors, Mats, Hjalmar Hammarskjöld s.35 f.

Lundvik, Bertil, Solidaritet och partitaktik. Den svenska arbetarrörelsen och spanska inbördeskriget 1936-1939. diss. s.113

Kilander, Åke, Vietnam var nära. En berättelse om FNL-rörelsen i Sverige 1965-1975. s. 216