Fredsbluffen från Jeddah

Utrikesminster Marco Rubio och nationelle säkerhetsrådgivaren Mike Waltz (t v) och den ukrainske presidentrådgivaren Andrij Jermak omgiven av utrikesminister Andriy Sybiha och försvarsminister Rustem Umerov.

Det skulle vara oerhört förvånande om Ryssland skulle anta fredsförslaget från Jeddah, en bluff avsedd att ligga till grund för en ny propagandakampanj mot Ryssland.

Innebörden i sak är att Ukraina skulle få en månad på sig att fylla på sina krigslager och föra in  mera västsoldater, då Ryssland är förbjudet att angripa från luften.

På marken skulle Ukraina tillåtas fortsätta sitt mördande av civilbefolkningen i östra Ukraina, som det gjort i över 11 år.

Att USA ställer sig bakom detta förslag, som i stort sett sammanfaller med det förslag som kokats ihop av Keir Starmer och Emmanuel Macron.

Britterna har nya ukrainska styrkor under utbildning och är beredda att gå in, tillsammans med "villiga" småstater som Danmark.

I själva verket är det nu aktuella "fredsförslaget" ett säkert sätt att trappa upp kriget till ett alleuropeiskt krig.

Just nu cirkulerar reptilrapporter om "ryska hybridattacker" runt om i Europa. Bara i något enstaka fall finns grund för misstanke mot Ryssland. Detta ska ställas mot att Väst har pumat in för 142 miljarder euro i vapen och 316 miljarder euro totalt enligt Kielinstitutet. Institutet anger USA:s bidrag till 114 miljarder euro - 300 miljarder dollar, säger Trump.

Vad ska man kalla det om inte "hybridattacker"? Om någon satt eld på en container med vapen på flygplatsen i Leipzig är det ett mikroskopiskt nålstick jämfört med vad Europa gör mot Ryssland.

Väst har redan grundligt förälskat sig i det pågående kriget och drömmer - precis som Hitler - om en fortsättning på den euroasiatiska kontinenten.

Som John  Mearsheimer påpekat är Trumpregimen i detta sammanhang något av en anomali. Trump har lovat väljarna fred. Men precis som han lovade fred i Afghanistan, men inte klarade de hinder som dök upp på vägen, är de krafter som vill få fredsprocessen att spåra ur denna gång för starka.

Båda partierna i USA, betonar Mearsheimer, är marinerade i rysshat och är beredda att när som helst trycka på  knapparna för att "döda ryssar". Europa med dess undermetvetna (och ibland öppna) revanschism likaså.

Man kan säga att Ukrainakriget startade med EU Eastern Partnership Summit 2013 där Carl Bildt och Radek Sikorski var mycket snabba med att döma ut den paus i förhandlingarna som Ukraiknas president Viktor Janukovitj hade bett om.

Majdan startade, USA gick in (Fuck the EU) och snart var en kuppregering på plats - och den "antiterroristiska operationen" mot befolkningen i östra Ukraina startade.

I huvudsak har kriget drivits och finansierats av USA. Och så är det fortfarande. Trots att Trump "stängt av underrättelsedata (som nu ska släppas på igen) har drönarsvärmar kunna sändas upp mot Moskva och satellitstyrda HIMARS-granater har fortsatt att slå ner i ryska gränsområden.

USA är ingen "fredsmäklare". USA är huvudansvarigt för kriget och de förbrytelser som begåtts. Om Trump lyckas bryta igenom belägringen av krigsanhängare är han att gratulera, men det är knappast något Moskva kan räkna med. 

Och de "djävulska sanktioner" som Trump hotar med om inte "Putin skriver på", de utlöstes redan av Biden, och vi ser hur det gick. Ryssland är just nu den enda ekonomi i Europa som växer utan att behöva låna av framtida generationer.

Att tro att Moskva skulle ställa sig på knä nu - när de fyra ryska regionerna är på väg mot fullständig befrielse och 10 000 ukrainska ochg västsoldater är inringade i Kursk - vore naivt.

Den främsta fredskraften just nu är Rysslands okuvliga armé, dess flyg och flotta.

Stefan Lindgren