Det verkar alltid
finnas gott om pengar när överheten vill ha upprustning. I dag bjuder stater
och partier över varandra när det gäller vapeninköp och diverse militära
satsningar. När vanligt folk frivilligt öppnar plånböckerna är det oftast i
solidaritet med kamp för frihet och demokrati, men ett stort undantag är
F-båtsinsamlingen.
Under 1900-talets
första årtionde stod rösträttsfrågan och försvarsfrågan i centrum för den
politiska debatten. Liberalernas ledare Karl Staaff och SAP med Hjalmar Branting i
spetsen ville knyta ihop de två frågorna. ”Det befästa fattighuset” och ”En man
– ett gevär – en röst” var stridsrop som hördes. År 1911 beslöt regeringen Staaff
att skjuta upp byggandet av F-båten (ett bepansrat örlogsfartyg som i dåtidens penningvärde
skulle kosta 4 miljoner). Regeringen ville i stället använda skatteintäkter
till sociala reformer.
Högerkretsarna i vårt
land kunde inte tolerera att man inte rustade upp vårt försvar och framför allt
örlogsflottan. År 1912 tog den blivande Stockholmsbiskopen Manfred Björkquist
initiativ till en insamling för att bygga F-båten. Ytterligare ett initiativ
till insamling togs av kommunalmän och tekniker i Stockholm. Nu var det således
två insamlingar på gång. På våren hade debatten om försvaret skärpts.
En mycket osmaklig
hatkampanj mot Karl Staaff inleddes av högerkretsarna. Han anklagades för
landsförräderi och för att gå Rysslands ärenden. Det är nu som en mycket
speciell askkopp dyker upp på officersmässar och i fina hem. Den hade Staaffs
ansikte i botten så att man kunde fimpa sina cigarrer i hans ”tryne” för att
visa sitt förakt. Idag är det Natomotståndare och fredsaktivister som hånas och
förlöjligas.
I samband med
bondetåget i början av februari 1914 tvingades regeringen Staaff att avgå. En
fackministär med borgerliga förtecken trädde till. Hur gick det då med
F-båtsinsamlingarna? Under de två år (1912–14) som insamlingarna pågick fick
man in otroligt mycket pengar. Totalt slantades det upp 17 miljoner kronor, men
det mest uppseendeväckande är att man under några månader på sommaren 1914 fick
in hela 15 miljoner kronor. I dagens penningvärde är det mer än en halv
miljard!
Hur skulle staten –
regering och riksdag – göra med denna stora summa? Skulle man ta emot pengarna
och bygga ett krigsfartyg? SAP:s riksdagsgrupp löste problemet för den
borgerliga fackministären genom att godkänna att pengarna var en gåva från
folket till staten. År 1915 sjösattes pansarbåten Sverige.
Solidaritetsarbete
med skramlande bössor
Under det spanska
inbördeskriget 1936-39 samlande svenskarna in 5,7 miljoner kr till den lagligt
valda regeringen i kampen mot Francofascisternas uppror. I dagens penningvärde
skulle den insamlade summan motsvara lite drygt 200 miljoner kronor. En enorm
summa!
Med gördeln – Med FNL för Vietnams folk – runt
insamlingsbössorna kunde DFFG (”FNL-rörelsen”) under fjorton år (1965 till
1979) samla in 10, 8 miljoner. I dagens penningvärde är det lite mer än 95
miljoner kronor. Ett storartat resultat!
Under hösten 2024
gavs Palestinaboken ut av Tecknare i solidaritet (Tecknaruppropet).
Boken kostade 250 kronor och såldes på demonstrationer och andra aktiviteter
för den palestinska kampen. Hela upplagan – 1.000 ex – såldes slut och en
kvarts miljon gick oavkortat till Palestinagruppernas akutinsamling till Gaza.
Ett stort solidaritetsarbete!
Nu i dagarna kommer
en andra upplaga av Palestinaboken. Och alla vi som köpte och läste en
fantastisk bra bok hoppas på ännu en framgång för Tecknaruppropet i deras kamp
för rättvisa åt palestinierna. Solidaritet med ett plågat folk!
Kaj Odelstål
Uppgifterna
är hämtade från:
Esaiasson, Peter, Karl Staaff s.11, (bild och 110 ff, hatkampanjen)
Svegfors, Mats, Hjalmar
Hammarskjöld s.35 f.
Lundvik, Bertil, Solidaritet och partitaktik. Den svenska
arbetarrörelsen och spanska inbördeskriget 1936-1939. diss. s.113
Kilander, Åke, Vietnam var nära. En berättelse om
FNL-rörelsen i Sverige 1965-1975. s. 216