 |
| Civila flyr från Goma. |
Den s k 23 mars-rörelsen (M23) tillkännagav vid en presskonferens i staden Goma i Demokratiska republiken Kongo, som den just hade erövrat, att avsikten är att gå mot huvudstaden Kinshasa, om den kongolesiska regeringen inte uppfyller ett antal krav från rebellerna.
"Vi kommer att fortsätta vår offensiv mot Kinshasa tills Felix Tshisekedis (presidenten i Demokratiska republiken Kongo) regering löser våra problem", sade gruppens ledare, Cornel Nanga.
Gruppens huvudmål, enligt Nangi, är "fredlig samexistens med grannländerna". Han betonade att Goma är fridfullt och lugnt och uppmanade alla som nyligen lämnat staden att återvända.
M23-ledaren tillade att gruppen "jobbar på att lösa ett antal problem, i synnerhet att invånarna inte har vatten eller el" och tillkännagav lanseringen av ett program som skulle möjliggöra återställande av vatten- och elsystem på två dagar, system som Nanga anklagade Kongos regering för att förstöra.
Samtidigt rapporterar den kongolesiska radiostationen Radio Okapi att elförsörjningen redan har återställts i ett antal områden i Goma, inklusive stadens centrum. Men många områden är fortfarande utan el.
Radiostationen noterar att många invånare i Goma har varit utan ström sedan den 24 januari, då striderna började mellan de väpnade styrkorna i Demokratiska republiken Kongo (DRC) och rebellgruppen M23.
M23-gruppen, vars styrkor har attackerat östra Demokratiska republiken Kongo med stöd av Rwandas armé, sade tidigare i veckan att de hade tagit sig in i provinshuvudstaden Norra Kivu, Goma.
Tidigare på torsdagen rapporterades det att flera fler städer hade kommit under gruppens kontroll och att M23 nu rörde sig mot staden Bukavu, huvudstaden i södra Kivu-provinsen.
Talesmannen för FN:s generalsekreterare, Stephane Dujarric, erkände att M23 hade tagit flygplatsen i Goma i beslag och att situationen var oroande. Enligt honom försöker FN säkerställa säkerheten för civila och dess personal. Under tiden, enligt Associated Press, fortsatte skottlossningarna i vissa områden i Goma på onsdagen. Hundratusentals invånare försöker lämna konfliktområdet, några går djupt in i Demokratiska republiken Kongo, andra går över gränsen till Rwanda.
Den kongolesiska militären har lovat att återställa regeringsmakten i regionen, neutralisera fientliga väpnade grupper och skydda dess medborgare.
Den 28 januari uppmanade Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd M23 att sluta kämpa mot DRC:s regeringsstyrkor och lägga ner sina vapen.
I Kinshasa har det varit demonstrationer utanför USA:s, Frankrikes och Rwandas ambassader. Många betraktar det som händer som en imperialistisk intrig för att komma på åt de oerhörda naturresurserna i östra Kongo, som är hett eftertraktade av västvärldens high tech-industri.
M 23 består främst av etniska tutsier som inte lyckats integreras i den kongolesiska armén. Gruppen ledde ett misslyckat uppror mot den kongolesiska regeringen 2012 men återuppstod 2022.
Mellan 1996 och 2003 var regionen i hjärtat av en utdragen konflikt kallad "Afrikas världskrig", då väpnade grupper slogs om tillgången till metaller och sällsynta jordartsmetaller som koppar, kobolt, litium och guld. Upp till 6 miljoner människor dog.
Konflikten kan spåras till efterdyningarna av folkmordet 1994 i grannlandet Rwanda, där hutumiliser dödade mellan 500 000 och 1 miljon etniska tutsier, såväl som moderata hutuer och Twa, ursprungsbefolkningen.
När tutsi-ledda styrkor slog tillbaka, flyttade nästan 2 miljoner hutuer in i Kongo av rädsla för repressalier. Spänningarna mellan hutuer och tutsier har upprepade gånger blossat upp i Kongo sedan dess.
Rwandiska myndigheter har anklagat hutuerna som flydde för att ha deltagit i folkmordet och påstått att delar av den kongolesiska armén skyddade dem. M23 hävdar att de försvarar tutsier och kongoleser av rwandiskt ursprung från diskriminering. Kritiker säger att det är en förevändning för Rwanda att få ekonomiskt och politiskt inflytande över östra Kongo.
Eftersom världen förlitar sig mer än någonsin på Kongos metaller och sällsynta jordartsmetaller för att producera elektronik, har insatserna ökat. Grannländerna Rwanda och Uganda har ekonomiska intressen i kongolesiska gruvor, samt Kina och USA.
De flesta av Kongos mineraltillgångar, som uppskattas vara värda 24 biljoner dollar, förblir outnyttjade, enligt det amerikanska handelsdepartementet förra året, som kallade landet världens ledande producent av kobolt, nyckeln till att tillverka batterier.
Lite av regionens rikedom har sipprat ner till kongolesiska medborgare, men 60 % av dess 100 miljoner invånare lever under fattigdomsgränsen. Istället har striderna om naturresurser destabiliserat landet.
FN-experter uppskattar att det finns upp till 4 000 rwandiska styrkor i Kongo, utöver de 6 000 som slåss för M23.
2012 grep rebellerna Goma och kontrollerade den i ungefär en vecka men överlämnade staden efter internationella påtryckningar på Rwanda - inklusive avstängning av hjälp från USA och Storbritannien.
Men analytiker säger att den här gången kommer det att bli svårare.
"Tidigare hade de (M23) tydliga krav på att integreras i DRC:s armé och ha större deltagande i den politiska processen", säger Darren Davids, analytiker vid Economist Intelligence Unit. Men nu, sade han, "verkar det som om M23, med hjälp av Rwanda, är inriktade på att hålla kontroll över Goma och, mer specifikt, leveranskedjans rutt i norra Kivu."
Källor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.