Kaosimperiet i en ny version

Kaosimperiet är hänsynslöst. Juridisk krigföring, destabiliseringar, sanktioner, kidnappningar, färgrevolutioner, falsk flagg-attacker, annekteringar.

2025 blir året då BRICS - plus BRICS partners - blir utvalda måltavlor för Imperiets eldgivning, skriver Pepe Escobar i den här betraktelsen.

 

”All krigföring bygger på bedrägeri. När vi är i stånd att anfalla måste vi därför verka oförmögna till det; när vi använder våra krafter måste vi verka passiva; när vi är nära måste vi få fienden att tro att vi är långt borta; när vi är långt borta måste vi få honom att tro att vi är nära.”

- Sun Tzu, Krigskonsten.

Den ovärderlige professor Michael Hudson skapade begreppet ”kaos” som karakteristik för officiell amerikansk politik. Det är tvådelat - och den skär genom alla den djupa statens katakomber.

I avsaknad av en långsiktig strategisk vision, och mitt under den fortgående imperialistiska utdrivningen från Eurasien, är allt som återstår för Hegemonen att släppa lös kaos från Västasien till Europa och i delar av Latinamerika - en samordnad insats för att splittra och kontrollera BRICS och blockera deras kollektiva drivkraft som står för suveränitetens och de nationella intressenas företräde.

Den amerikanska tankesmedjan hade redan för ett och ett halvt år sedan tagit upp idén om swing states, svajstater. Inte i den snäva amerikanska valversionen, utan i dess överföring till geopolitik.

Alla sex kandidater var då BRICS-medlemmar (Brasilien, Indien, Sydafrika) eller potentiella BRICS-medlemmar eller partners (Indonesien, Saudiarabien, Turkiet). 

Koden för ”swing states” var helt tydlig: alla dessa stater är mål för destabilisering - om du inte följer den ”regelbaserade internationella ordningen”, så blir du nedmonterad. 

Saudiarabien, som stoltserar med sin rikedom parkerad på finansmarknaderna i London och New York, är fortfarande noga med att säkra sina satsningar: teoretiskt sett är Riyadh en BRICS-medlem, men inte riktigt i praktiken. Turkiet har bjudits in som partner (ännu inget officiellt svar). Och så har vi den sydostasiatiska stormakten Indonesien, som just denna vecka blev fullvärdig medlem - under det brasilianska BRIC-ordförandeskapet.

Kalla det BRIIICS: den dominerande vektorn för en seismisk omkalibrering av geopolitikens tektoniska plattor - som kommer att omforma handel, finans och styrning. (Plattektonik är en teori som hävdar att jordens yttersta och fastaste lager är uppdelat i 6-8 större och ett antal mindre plattor som alla rör sig i förhållande till varandra.) BRIIICS och utvalda partners bildar ett formidabelt nätverk som är angeläget om att skriva om spelreglerna: för närvarande 10 fullvärdiga medlemmar och 8 fullvärdiga partners - och fler är på gång, som står för 41,4 % av den globala köpkraftsvägda BNP:n och ungefär hälften av världens befolkning. Det här är vad kaosimperiet står inför.

Föreställ dig Kina-Indien-Ryssland-Iran-Indonesien-Sydafrika-Brasilien-Egypten-Saudiarabien som de transkontinentala pärlorna i den framväxande multipolära världen. Enorma befolkningar; enorma naturresurser och industriell makt - otaliga utvecklingsmöjligheter. 

Den styrande eliten i kaosimperiet har inget att erbjuda som motvikt till detta framväxande geopolitiska maktcentrum - komplett med en egen utvecklingsbank (som visserligen kräver en hel del ytterligare arbete), fullt upp i färd med att utveckla och testa alternativa betalningssystem och en vidsträckt transkontinental handelsallians som är inställd på att gradvis kringgå den amerikanska dollarn. I stället för att arbeta med diplomati, dialog och samarbete ”erbjuder” kaosimperiet - och det underkuvade kollektiva väst - till den globala majoriteten: sitt fulla stöd för ett folkmord med etnisk rensning och sitt fulla stöd för terroristgänget av ”moderata” huvudhuggare som tar makten i en tidigare suverän arabisk nation.   

Välkommen till Terror and Genocide R Us. Om du är osäker, annektera allt 

BRICS bygger vidare på sina framgångar vid toppmötet i Kazan i oktober och använder sig i huvudsak av en Sun Tzu-strategi. List. Inga stora proklamationer. Och inga direkta hot mot kaosimperiet, bortsett från det tydliga fokuset på att bli av med IMF:s och Världsbankens strypgrepp – d.v.s. att öka handeln i lokala valutor. Sakta men säkert flyttar BRICS-rörelsen redan andra multilaterala pjäser på schackbrädet, från Shanghai Cooperation Organization (SCO) till ASEAN. 

Med Kina i toppen kommer BRICS att fokusera på en triad: teknikkriget mot USA, att öka sin andel av den globala handeln och omkalibrera Belt and Road initiativets (BRI) projekt. I flera avseenden är BRI själva kärnpunkten i Kinas strategi för BRICS. 

Pekings fokus omfattar marknader i hela den globala södern, BRICS, ASEAN:s frihandelsavtal och APEC  (Asia-Pacific Economic Cooperation). APEC råkar vara nära kopplat till BRI. President Xis satsning på att bygga ut och stärka en marknad som omfattar hela Eurasien fick först sin form genom BRI, som lanserades 2013. Parallellt med detta har utrikesminister Wang Yi sedan 2022 ständigt upprepat Xis uppmaning till skapandet av en ”ny säkerhetsarkitektur i Mellanöstern”.    

För Kina innebär detta en klassisk maktbalans: att se Iran som en mycket stark pelare och som samarbetar med Kina i Västasien för att motverka USA. År 2021 undertecknade Kina och Iran en mycket viktig 25-årsplan för ekonomiskt samarbete. Sedan har vi energi. Omkring 50% av Kinas import av råolja kommer från Västasien. Kinas leverantörer - av olja och gas - är mycket diversifierade: Saudiarabien, Irak, Förenade Arabemiraten, Oman, Kuwait, Qatar och Iran (via Malaysia). Samtidigt kommer Peking inte att se några större problem med störningsmomenten QUAD och AUKUS. NATO:s vändning mot Asien är en icke-start: Kina håller snabbt på att bygga upp en komplex strategi för att stänga ut dem från området. I Afrika kommer Sahelstaternas allians att fortsätta expandera - och Frankrike som nykolonial makt har nått sitt slut. I resten av Afrika har det nya avkoloniserande motståndet ännu bara börjat. 

Latinamerika är emellertid problematiskt 

Kaosimperiet under Trump 2.0 kan komma att tillämpa Monroedoktrinen fullt ut - utöver deliriet med att annektera Kanada, Grönland, Panamakanalen och andra intet ont anande breddgrader. Överlag kommer det att bli en tuff resa för utvalda noder på ”bakgården” - med undantag för den förödda neokolonin Argentina. 

Att hantera USA:s nederlag mot Ryssland 

Europas kollektiva självmord kommer att anta karaktären av ett våldsamt utbrott - den fullständiga kollapsen av en social, industriell och kulturell modell.   Sjukjornalen omfattar fullblodsdemens i Bryssel - ingen mer billig energi, accelererad avindustrialisering, ekonomier i fritt fall, obetalbara skulder - offentliga och privata - och sist men inte minst, i Natos så kallade demokrati, det absoluta föraktet från Nato-EU:s ”ledarskap” mot den genomsnittliga europeiske medborgaren/skattebetalaren när de kommer att tvinga fram kraftiga nedskärningar i sociala förmåner  till förmån för ökad vapenutrustning. 

Trump 2.0:s mycket sannolika handelskrig mot EU kommer bara att påskynda kollapsen av den europeiska ekonomin. Ta Frankrike, som redan befinner sig i en fruktansvärd röra. Franska skulder handlas nu via tyska obligationer på samma nivåer som grekiska 2012. Över 50 procent av den franska statsobligationsmarknaden på 2,5 biljoner euro ägs av globala gamar och heta pengar. 

Det finns ingen Mario Draghi med en ECB-bazooka som kan rädda euron från dess nya existentiella kris. Och Le Petit Roi är bara en halt och lam anka som är hatad till och med av Paris rännstensråttor. Historikern, antropologen och demografen Emmanuel Todd,  författare till den banbrytande Västerlandets nederlag är en av de få franska intellektuella som faktiskt förstår de nya spelreglerna. 

I en sensationell intervju med den franska högborgerlighetens främsta språkrör påpekar Todd det absurda i att betrakta Trump som segrare ”mitt i en ekonomi i spillror” och dessutom när ”USA håller på att förlora ett krig, på global nivå, mot Ryssland”. Så mitt i allt nonsens om ”Trumps hypermakt som en magisk individ” har Todd kommit med en fantastisk, kristallklar formulering: ”Trumps jobb kommer att vara att hantera USA:s nederlag mot Ryssland”. 

Syrien som Libyen 2.0

Alla vi popkulturjunkies vet att USA kommer att fortsätta att ”vinna” - på Hollywoods vis, eller snarare på World Wrestling Federations (WWF) sätt. Det som är säkert är att oavsett vilka Trump 2.0-missiler som kommer att avfyras i handelskrig mot Europa och Asien, kommer de privilegierade eliterna i kaosimperiet att drivas till att tillfoga den globala majoriteten enorm skada. 

Segern i Syrien har gjort dem berusade - och tankarna på att ”riktiga män ger sig på Teheran” är tillbaka med besked (det är ingen slump att Iran är en av de främsta BRICS-medlemmarna).

Alla förutsättningar är uppfyllda för att Syrien ska bli Libyen 2.0. Ändå är det inte så att huset alltid vinner - främst för att det inte finns något ”hus”. I grannlandet Libanon har Hizbollah redan omorganiserats. Efter omgruppering och omläggning av strategin kvarstår utsikterna att Hizbollah, Ansarullah i Jemen, en ny syrisk opposition och Irans IRGC kommer att gå samman i en ny formation och återuppta den verkliga kampen – den mot Eretz Israel. Ingen vet vad salafist-jihadisten i kostym och slips Ahmad Al-Sharaa, tidigare Abu Mohammad Al-Jolani, egentligen styr över. I varierande grad kommer det samlade väst, monarkierna vid Persiska viken och Israel aldrig att lita på honom och kommer att betrakta honom som en förbrukningsvara. Han är bara en tillfälligt användbar bonde på schackbrädet. 

Al-Jolani var ISIS-emir i Nineveh, emir i Jabhat al-Nusra och al-Qaidas främste emir i Levanten. Han personifierar på egen hand hela spektrumet av västvärldens fabricerade propaganda om ”terror”. Hans anhängare är redan rasande över att han inte omedelbart har förvandlat Syrien till ett islamiskt emirat.

Om han inte redan 2025 - och inte om fyra år - överlämnar makten till ett nyvalt parlament, regering och president, kan man glömma att sanktionerna mot Syrien kommer att hävas. 

Kaosimperiet - för att inte tala om Tel Aviv - vill i själva verket ha ett Syrien i permanent kaos, absolut inte en stabil, representativ regering som kommer att kämpa mot stölden av deras olja, gas och vete. 

Sedan har vi den hotande frontalkonflikten mellan Eretz Israel och Turkiets neo-ottomanism (läs: Det_osmanske riket ). Det turkiska projektet att kontrollera Syrien är i bästa fall vingligt. Kaosriket kommer inte att ge upp kurderna; det turkiska utrikesministeriet undersöker redan möjligheten till en ”militär operation”. Samtidigt kommer inte arabiska pengar att börja strömma in för att återuppbygga Syrien om inte Damaskus gör sig helt beroende av monarkierna vid Persiska viken. 

Allt handlar om skulder - och industriproduktion.

BRICS är naturligtvis splittrat av allvarliga interna motsättningar, som hänsynslöst kommer att utnyttjas av kaosimperiet. Det börjar med att Iran, Förenade Arabemiraten, Egypten och Saudiarabien (när saudierna väl dyker upp) kämpar för att nå samförstånd vid samma bord. Lägg därtill de inhemska motsättningarna med en mäktig anti-BRICS-lobby i Brasilien, till och med inom utrikesministeriet, vilket motsvaras av den interna iranska striden mellan hårdföra anhängare av motståndsaxeln och den atlantiska flygeln. Det som betyder mest på institutionell nivå är att Kina-Ryssland, i den högsta BRICS-sfären och även i den mjuka maktsfären, fortsätter att betona jämlikhet, harmoni och fokus på mänsklig utveckling som avgörande politisk-ekonomiska värden - helt i linje med den globala majoriteten. 

Mörkgrönt = ursprungliga Brics-medlemmar; mellangrönt = nytillkomna medlemmar; ljusgrönt = intresserade stater; blått = G7-länderna.

Det som inte kommer att förändras, inte ens under de obevekliga påtryckningarna från kaosimperiet, är BRICS strävan att bygga upp ett parallellt, verkligt demokratiskt system för internationella relationer. Det handlar inte om att bygga en BRICS-motsvarighet till Nato; till och med SCO fungerar som bara en lös allians. Efter USA:s oundvikliga nederlag i Ukraina kommer Nato förr eller senare att implodera - tillsammans med dess politiska propagandaarm, EU. Professor Michael Hudson har än en gång slagit huvudet på spiken. Kärnan i frågan är utlandsskulden: 

”Det finns ingen möjlighet för BRICS-länderna att växa och samtidigt betala av den utlandsskuld som de har kämpat med under de senaste 100 åren och särskilt sedan 1945.”

Dessa dollarobligationer innehas av komprador/oligarkiska eliter ”som inte vill hålla sina egna valutor eftersom länderna i det globala syd och deras oligarkier inser att deras skulder inte kan betalas”. För att kunna växa måste därför ”BRICS-länderna skriva ned sina skulder” och lösa konflikten mellan egenintressen och nationella intressen.

Professor Hudson är övertygad om att ”de inhemska parasiterna måste tas om hand” så att BRICS kan ”bygga upp en ny internationell handels- och finansstruktur”. Kaosimperiet kommer naturligtvis att ”alliera sig med de lokala parasiterna” för att skapa - vad annars - kaos, regimskifte och terror. 

  Även om BRICS måste komma fram till en gemensam ekonomisk filosofi - låt oss säga, realistiskt sett, inom de närmaste fyra åren eller så - så är den geoekonomiska skriften redan på väggen. Sedan millennieskiftet har USA:s industriproduktion vuxit med bara 10 procent, och sedan 2019 med bokstavligen 0 procent. Som jämförelse kan nämnas att Kinas industriproduktion sedan 2000 har vuxit med nära 1000 procent, Indiens med över 320 procent och Rysslands med över 200 procent. Nato har inte vuxit sedan före covid 2019. 

Västeuropa nådde sin topp 2007-8 och Tyskland nådde sin topp 2017. Italien är en mycket sorglig historia: Industriproduktionen har faktiskt minskat med 25 % sedan 2000. Lägg därtill att kaosimperiet, jämfört med Ryssland, helt saknar konkurrenskraft när det gäller vapenproduktion, och rent ut sagt skrattretande när det gäller hypersonik och missilförsvar. 

En genomförbar färdplan för BRICS+ och världsmajoriteten för att motverka den imperialistiska ”strategin” med okontrollerat kaos vore att påskynda integration på alla områden, att använda Sun Tzu för att öka bakslagskvoterna för Trump 2.0 och att tvinga den djupa staten klickar att fatta en lång rad felaktiga beslut.

En sådan strategi skulle behöva utvecklas i samklang med en BRICS-utvecklad ”Mångfald är styrka”-strategi, där varje nation och partner bidrar generöst till det gemensamma med råvaror, energitillgångar, tillverkningskunnande, logistik och sist men inte minst mjuk makt: sammantaget vore detta vägen till en ny rättvis ordning som kan få slut på det okontrollerade kaoset. 

Pepe Escobar

Källa: https://steigan.no/2025/01/kaosimperiet-i-ny-versjon/          

Översättning: Lennart Palm