Syftet sägs vara att stödja “det judiska folkets moraliska rätt till ett eget land och självbestämmande”, för att Israel “är enda säkra skyddet mot vad antisemitism kan leda till” och för att “Israel är ett föredöme i världens värsta region när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter”. Stora ord som många antagligen önskar de kunde instämma i.
Granskar man broschyren blir man dock besviken, då den visar sig i stort sett bestå av en samling myter, halvsanningar och direkta lögner som länge spridits av olika oseriösa debattörer – och som riskerar att grovt förfela det ambitiösa mål man satt upp. Dessutom utmanar man det åttonde budordet.
Några exempel:
Falskt: “Judarna accepterade FN:s beslut” (att dela mandatet Palestina, min anmärkning) “och bildade 1948 staten Israel. Araberna förkastade FN:s beslut, bildade inte en stat utan startade i stället ett krig för att försöka erövra hela regionen”.
Sant: Direkt efter delningen inledde judiska terrorgrupper, under ledning av Israels landsfader David Ben-Gurion, en kampanj (“Plan Dalet”) för fördrivning av palestinierna. Över 530 samhällen tömdes och omkring 750 000 palestinier dödades eller drevs iväg från områden som skulle ingå i den palestinska staten – något som palestinierna sedan dess minns som “Al-Nakba”, “Katastrofen”. Sedan arabarméerna ingripit stoppades fördrivningen. Israelerna hade då erövrat ungefär hälften av det palestinska territoriet, och kunde utropa sin stat på 78% av området. Det som är Israel idag.
Falskt: “En rapport till FN:s Generalförsamling 1951” fastslår att att ett återvändande för palestinierna “till de platser de tidigare bodde är omöjligt och olämpligt”.
Sant: FN:s Generalfärsamling har fastslagit (Resolution 194) att “de flyktingar som önskar återvända till sina hem och leva i fred med sina grannar skall tillåtas göra så vid första möjliga tidpunkt”. Rapporten citerad ovan är inget officiellt FN-dokument, och har veterligen aldrig behandlats i FN - och går inte heller att spåra mer än till att den tryckts i USA. Flyktingarna har trots FN:s beslut ännu inte tillåtits återvända – inte ens till de palestinska områdena.
Falskt: “1967 anföll Jordanien Israel och förlorade Västbanken (Judéen och Samarien) till Israel. Egypten förlorade Gaza”.
Sant: Det var Israel som startade kriget 1967.
Falskt: Israel har “ingen skyldighet enligt resolution 242 att retirera från Västbanken så länge PLO (palestiniernas officiella representant, min anmärkning) inte tillerkänner Israel några säkra gränser”.
Sant: Inget sådant finns i resolution 242, som antogs av FN:s Säkerhetsråd efter kriget 1967. PLO har sedan länge accepterat en stat inom de gränser som gällde 1967 – en stat som nu erkänts av 146 länder, inklusive Sverige. Däremot röstade det israeliska parlamentet alldeles nyligen för att inte acceptera någon palestinsk stat alls. Och den högerextreme ministern Bezalel Smotrich har lagt fram en plan för fördrivning eller eliminering av palestinierna på ockuperat område. Dokumentet benämns ironiskt nog en “Slutlig lösning” av Palestinafrågan.
Falskt: Idag stödjer en majoritet av palestinierna Hamas som har utplåning av Israel som mål”.
Sant: Hamas vann valet i Palestina 2006 – det enligt valövervakaren Carl Bildt sannolikt mest demokratiska valet någonsin i området. Hamas har aldrig velat “utplåna” Israel - men byta ut den sionistiska regimen mot en muslimsk. Sedan länge driver man inte heller detta krav, utan har ställt sig bakom PLO:s officiella linje om en tvåstatslösning enligt FN:s resolutioner. Trots detta har Väst (till skillnad från världen i stort) valt att terrorstämpla Hamas istället för att söka samarbete - vilket bidragit till den tragiska utveckling vi ser idag. Eftersom inget riktigt val kunnat hållas i Palestina sedan 2006 vet vi inte vad palestinier i allmänhet idag tycker om Hamas. En god gissning är nog att stödet är betyligt mindre nu än vid valet 2006.
Det finns mycket mer att kommentera. De kristna Israelvännernas broschyr ter sig, i ljuset av vad som just nu pågår, synnerligen olustig. Den håller som helhet inte som grund för någon som helst seriös diskussion om konflikten i Israel - Palestina - och borde utan dröjsmål förpassas till någon papperskorg. Om orsaken till haveriet står att finna i okunskap finns Kyrkan närstående organisationer som “Kairos Palestina” och “Jerusalemföreningen” att tillgå för kunskapsinhämtning. Liksom till exempel “Judar för Israelisk - Palestinsk fred” (JIPF) för de mer specifikt judiska aspekterna av konflikten.
Om syftet med broschyren däremot bara är att sprida dimridåer och “fake news” bör man kanske, som medlemmar i en kristen gemenskap, besinna det andliga och moraliska imperativet att inte bryta mot det åttonde budordet - det om att inte bära falskt vittnesbörd mot sin nästa?
Gunnar Olofsson
Några exempel:
Falskt: “Judarna accepterade FN:s beslut” (att dela mandatet Palestina, min anmärkning) “och bildade 1948 staten Israel. Araberna förkastade FN:s beslut, bildade inte en stat utan startade i stället ett krig för att försöka erövra hela regionen”.
Sant: Direkt efter delningen inledde judiska terrorgrupper, under ledning av Israels landsfader David Ben-Gurion, en kampanj (“Plan Dalet”) för fördrivning av palestinierna. Över 530 samhällen tömdes och omkring 750 000 palestinier dödades eller drevs iväg från områden som skulle ingå i den palestinska staten – något som palestinierna sedan dess minns som “Al-Nakba”, “Katastrofen”. Sedan arabarméerna ingripit stoppades fördrivningen. Israelerna hade då erövrat ungefär hälften av det palestinska territoriet, och kunde utropa sin stat på 78% av området. Det som är Israel idag.
Falskt: “En rapport till FN:s Generalförsamling 1951” fastslår att att ett återvändande för palestinierna “till de platser de tidigare bodde är omöjligt och olämpligt”.
Sant: FN:s Generalfärsamling har fastslagit (Resolution 194) att “de flyktingar som önskar återvända till sina hem och leva i fred med sina grannar skall tillåtas göra så vid första möjliga tidpunkt”. Rapporten citerad ovan är inget officiellt FN-dokument, och har veterligen aldrig behandlats i FN - och går inte heller att spåra mer än till att den tryckts i USA. Flyktingarna har trots FN:s beslut ännu inte tillåtits återvända – inte ens till de palestinska områdena.
Falskt: “1967 anföll Jordanien Israel och förlorade Västbanken (Judéen och Samarien) till Israel. Egypten förlorade Gaza”.
Sant: Det var Israel som startade kriget 1967.
Falskt: Israel har “ingen skyldighet enligt resolution 242 att retirera från Västbanken så länge PLO (palestiniernas officiella representant, min anmärkning) inte tillerkänner Israel några säkra gränser”.
Sant: Inget sådant finns i resolution 242, som antogs av FN:s Säkerhetsråd efter kriget 1967. PLO har sedan länge accepterat en stat inom de gränser som gällde 1967 – en stat som nu erkänts av 146 länder, inklusive Sverige. Däremot röstade det israeliska parlamentet alldeles nyligen för att inte acceptera någon palestinsk stat alls. Och den högerextreme ministern Bezalel Smotrich har lagt fram en plan för fördrivning eller eliminering av palestinierna på ockuperat område. Dokumentet benämns ironiskt nog en “Slutlig lösning” av Palestinafrågan.
Falskt: Idag stödjer en majoritet av palestinierna Hamas som har utplåning av Israel som mål”.
Sant: Hamas vann valet i Palestina 2006 – det enligt valövervakaren Carl Bildt sannolikt mest demokratiska valet någonsin i området. Hamas har aldrig velat “utplåna” Israel - men byta ut den sionistiska regimen mot en muslimsk. Sedan länge driver man inte heller detta krav, utan har ställt sig bakom PLO:s officiella linje om en tvåstatslösning enligt FN:s resolutioner. Trots detta har Väst (till skillnad från världen i stort) valt att terrorstämpla Hamas istället för att söka samarbete - vilket bidragit till den tragiska utveckling vi ser idag. Eftersom inget riktigt val kunnat hållas i Palestina sedan 2006 vet vi inte vad palestinier i allmänhet idag tycker om Hamas. En god gissning är nog att stödet är betyligt mindre nu än vid valet 2006.
Det finns mycket mer att kommentera. De kristna Israelvännernas broschyr ter sig, i ljuset av vad som just nu pågår, synnerligen olustig. Den håller som helhet inte som grund för någon som helst seriös diskussion om konflikten i Israel - Palestina - och borde utan dröjsmål förpassas till någon papperskorg. Om orsaken till haveriet står att finna i okunskap finns Kyrkan närstående organisationer som “Kairos Palestina” och “Jerusalemföreningen” att tillgå för kunskapsinhämtning. Liksom till exempel “Judar för Israelisk - Palestinsk fred” (JIPF) för de mer specifikt judiska aspekterna av konflikten.
Om syftet med broschyren däremot bara är att sprida dimridåer och “fake news” bör man kanske, som medlemmar i en kristen gemenskap, besinna det andliga och moraliska imperativet att inte bryta mot det åttonde budordet - det om att inte bära falskt vittnesbörd mot sin nästa?
Gunnar Olofsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.