Gazakrisen har många lager. På ytan finns de officiella förklaringarna - en kamp mot Hamas terrorism, enligt Israel, och kampen mot israelisk kolonialism och folkmord enligt palestinierna.
Bakom kulisserna finns också kraftfulla geoekonomiska intressen på spel, underrapporterade av de vanliga medierna.
Internationella sjöfartsleder har hamnat på förstasidorna sedan den tillträdande presidenten Trumps hotat att lägga beslag på Panamakanalen, och Egyptens uppskattning denna vecka att krisen i Röda havet har kostat Suezkanalen 7 miljarder dollar i förlorade intäkter.
Bakom rubrikerna finns ett mindre känt men inte mindre viktigt israeliskt projekt benämnt Ben Gurionkanalen, knutet till både Gazakrisen och den globala strategiska och ekonomiska konkurrensen mellan USA och Kina.
Projektet som började dras upp 1963 på höjden av det kalla kriget mitt i rasande spänning mellan USA-allierade Israel och sovjetstödda Egypten, handlar om bygget av en 260-300 km lång kanal genom Negevöknen, som förbinder Medelhavet med Aqababukten och Röda havet.
En rad kartor över kanalens föreslagna rutt finns tillgängliga, inklusive versioner som går intill eller genom norra Gaza.
Projektet innefattar två körfält (vart och ett 50 m djupt och 200 m brett) för att rymma världens största fartyg. Suez har bara ett körfält - vilket innebär kostsamma förseningar när ett fartyg fastnar.
När ett containerfartyg strandade i mars 2021 ledde det till förluster på 9,6 miljarder dollar inom sex dagar.
På 1960-talet fanns planer att förverkliga projektet genom att detonera 520 två-megatons kärnvapen. Detaljern blev kända först på 1990-talet när "Project Plowshare"-handlingarna frisläpptes.
Samma program föreslog också att använda kärnteknik för att bredda Panamakanalen och skära en ny kommersiell vattenväg rakt genom Nicaragua.
Konventionell byggnad av den planerade kanalen skulle kräva uppskattningsvis 300 000 ingenjörer och tekniker som skär och spränger genom öknen, bergen och Döda havsbassängen. Det skulle bli ett av de mest komplexa och största moderna byggprojekten i modern tid.
Men när Jemens huthier kan skicka drönare och överljudsmissiler ända till Tel Aviv skulle inte ens den tilltänkta nya kanalsträckningen erbjuda säkerhet.
Men den potentiella långsiktiga vinsten (för Israel och allierade) är ändå uppenar. Tel Aviv har chans att kapa åt sig en god del av sjöfarten som passerar genom Suez, vilket skulle slå ett slag mot Kinas Belt and Road, som är starkt beroende på Suez, och ge Israel-anpassade länder förmånliga transitavgifter för både kommersiella och militära fartyg.
Projektet med en "Ben Gurion-kanal" är en av flera viktiga men sällan om ekonomiska och geoekonomiska faktorer som bidrar till att förklara det pågående blodbadet i Gaza. En annan kretsar kring rapporter om israeliskt intresse av att komma åt de massiva naturgasresurserna som finns utanför Gazas kust.
https://sputnikglobe.com/20241227/what-links-war-in-gaza-and-israels-plans-for-mega-canal-to-rival-suez-1121282545.html
Nyhetsbyrån Sputik är förbjuden av EU-kommisionen, ett förbud som strider mot svensk grundlag och därför inte ska upprätthållas här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.