EU:s motor är kaputt

En trojka som dragit elände över Europa. Tre extrema entusiaster för kriget i Ukraina,
vars beslut är en stor del av förklaringen till att EU:s kraftaxel Tyskalnd-Frankrike är kaputt.

"När Frankrike och Tyskland går framåt går hela Europa framåt. När de inte gör det stannar Europa”, saden tidigare franske presidenten Jacques Chirac uttryckte det för nästan ett kvartssekel sedan vid en av de periodiska förhandlingarna mellan EU:s två största medlemsländer.

Så vad skulle salig Chirac säga om den berömda fransk-tyska motorns tillstånd idag?
Emmanuel Macron utnämnde i fredags en ny premiärminister, sin lojale allierade François Bayrou, som blir Frankrikes fjärde premiärminister i år och kommer att ha den svåra uppgiften att försöka få ihop en stabil regering sedan den mest kortlivade regeringen sedan 1958 kollapsat.

Samtidigt är Frankrikes offentliga underskott på väg att överstiga 6,1 % av BNP i år, mer än dubbelt så mycket som euroområdets gräns; Den offentliga skulden är 110 % av BNP och stiger; och obligationsmarknaderna denna månad bedömde Frankrike som något mindre kreditvärdigt än Grekland.

I Tyskland kollapsade den splittrade mittvänsterledda koalitionen förra månaden under tyngden av sina egna ideologiska motsägelser och trycket från flera kriser som utlösts av det krig i Ukraina som Tyskland självt eldat på.

Den som blir kansler efter valet den 23 februari kommer att behöva ta itu med världens sämst presterande stora ekonomi, som drabbas av höga energi- och arbetskostnader samt byråkrati, sönderfallande infrastruktur och plågsam digital expansion.

En självframkallad nedgång i handeln med Kina har också skadat tysk export, en traditionell styrka. Den så viktiga bilindustrin har varit inte kunnat konkurrera med Kinas elfordon (EV), men har samtidigt politiskt förpliktat sig att strypa produktionen av traditionellt drivna fordon.

Eftersom Frankrike inte kan hålla nya parlamentsval förrän i juli och Tyskland kan komma att stå utan  en ny regering fram till juni, kommer den politiska oklarheten i toppen av EU:s två mest inflytelserika länder oundvikligen att hindra EU:s beslutsfattande.

Paris och Berlin ses som EU:s kraftaxel, som driver politiken och definierar huvudkonturerna av dess agenda. Med båda huvudstäderna oförmögna att fatta stora politiska beslut i brist på starka regeringar, kan blocket komma att trampa vatten i månader.

En del analytiker tror att blockets två största ekonomier – som står för 41 % av EU:s 27 medlemsländers hela BNP – kommer att minska 2025.

Lindners avskedande lämnade Tyskland med en minoritetsallians av Scholz' socialdemokrater (SPD) och ekologen De gröna som bara kan göra det mest slentrianmässiga politiska beslutet från och med nu tills en ny regering är på plats.

Om kansler Olaf Scholz förlorar förbundsdagens fötroendeomröstning denna vecka kommer president Frank-Walter Steinmeier att upplösa parlamentet och Tyskland kommer officiellt att inleda en intensiv valkampanj.

En nyligen genomförd undersökning visade att centerhögern CDU/CSU ligger på 31 %, följt av  Alternativ för Tyskland (AfD) på 18 %, Scholz SPD på 17 % och De gröna på 13 %. FDP och den nya vänsterkonservativa Sahra Wagenknecht-alliansen ligger båda nära 5%-tröskeln för att komm ain i förbundsdagen.

De flesta tror att Friedrich Merz, CDU/CSU:s kanslerkandidat, tar hem spelet. Han är en hetlevrad börsspekulant som byggt upp sin förmögenhet på att bl.a. investera i USA-baserade investmentbolaget BlackRock. På hans program står dock ökade krigsinsatser i Ukraina, vilket väljarna ogillar.

Frankrike är kraftigt försvagat av det senaste parlamentsvalet som resulterade i tre ungefär lika stora och motsatta block – bred vänster, mitten och höger/extrem höger – varav inget åtnjöt något som närmade sig en parlamentarisk majoritet.

Efter veckor att utse en premiärminister från vänster, som trots allt är det största blocket, valde Macron på Michel Barnier, en konservativ och EU:s främsta brexitförhandlare, uppbackad av en bräcklig minoritetsallians från mitten och mitten-högern.

Men alliansen mellan Nationell samling och vänsterns Nya folkfront för att störta Barniers regering i en misstroendeomröstning över 2025 års budget, som inkluderade cirka 20 miljarder euro (16,5 miljarder pund) i skattehöjningar och 40 miljarder euro i offentliga utgiftsminksningar, kan komma att slå till när som helst igen. De båda parteran i den konstellationen har mer gemensamt än de vill erkänna - till exempel kritiken av Macrons Ukraina-politik, som bl.a. öppnar för att skicka fransk trupp att dö i Donbass skyttegravar.

För Macron handlar det inte bara om att hitta en funjktionsduglig regering. Han måste hitta ett sätt att bryta Marine Le Pens till synes oomkullrunkeliga uppgång i popularitet inför presidentvalet 2027.

Observer