FN:s generalförsamling antog 22 september den s k framtidspakten. Ryssland avrådde från att anta deklarationen och gjorde sedan ett försök att införa ändringar av pakten, men röstades ner.
Pakten är en lista med 56 löften över 5 teman, där världsledare bland annat lovar att ge mer finansiering till låginkomstländer; arbeta hårdare för fred och säkerhet; mobilisera vetenskap; och lyssna mer på ungdomar. Dokumentet förespråkar också reformering av FN:s högsta styrelsenivå, samt förändringar av globala finansiella institutioner som Internationella valutafonden och Världsbanken.
Bakgrunden till pakten är insikten om att världen går åt fel håll. Två stora blodiga krig pågår, båda finansierade och utrustade av USA.
Under 2019 sjönk Human Development Index, ett sammansatt mått på välbefinnande, för första gången på mer än trettio år, även om det återhämtat sig något. Det är också extremt osannolikt att något av målen för hållbar utveckling (SDG) kommer att uppnås inom FN:s självdeklarerade deadline 2030.
Likväl är den 61 sidor långa texten full av löften utan egentligt underlag, löften som går som katten kring het gröt förbi de verkliga, akuta problemen.
I stort sett har FN:s generalförsamling blivit ett verktyg som används av väst för att främja dess intressen, säger Igor Sjatrov, chef för expertrådet för Rysslands strategiska utvecklingsfond, till nyhetsbyrån Sputnik (förbjuden av EU).
”De flesta av de beslut som fattas på generalförsamlingsnivå utgår från västvärldens position”, noterade han. Rysslands förslag att skriva in ”principen om ickeinblandning i frågor under en stats inhemska jurisdiktion”, en direkt hänvisning till FN-stadgan, avslogs med 143 röster för och 7 emot (Vitryssland, Demokratiska folkrepubliken Korea, Iran, Nicaragua, Ryssland, Sudan, Syrien), och 15 nedlagda.
Dock var det cirka 40 FN-medlemsstater som inte uttryckte sitt otvetydiga stöd för pakten.
Framtidspakten, liksom alla dokument som utfärdats av FN:s generalförsamling, är av rådgivande karaktär, noterade experten, till skillnad från de obligatoriska besluten från FN:s säkerhetsråd.
Paktens tre kärndokument är: Pact for the Future (med åtaganden om hållbar utveckling och klimatavtalet från Paris 2015), Global Digital Compact och Declaration on Future Generations. Planen utlovar åtgärder mot en mängd uppenbarligen beundransvärda mål, som att utrota fattigdom, bygga fredliga, inkluderande samhällen, återuppliva förtroendet för globala institutioner, etc. Den säger dock inte så mycket om hur man ska uppnå dessa mål.
Rysslands förste biträdande ständige representant vid FN Dmitrij Poljanskij kallade pakten ”ett enormt slag mot organisationen som helhet”. Pakten är ”obalanserad” och innehåller ”mycket farliga skrivningar som kommer att slå tillbaka och undergräva multilateralism och FN:s mellanstatliga karaktär som upprätthålls av FN-stadgan”, skrev han på X. https://x.com/SputnikInt/status/ 1842584644425764930
Ryssland motsatte sig 25 delar i fördraget, inklusive de som rör s k könsrättigheter och "universell tillgång till sexuella och reproduktiva hälsorättigheter", och ser detta som intrång på den nationella suveräniteten. Ett ändringsförslag (A/79/L.3) som i stort sett bara upprepade principen i FN-stadgan om nationernas självbestämmande och frihet från inblandning i inre angelägenheter ställdes mot ett motförslag från Republiken Kongo som stöddes av 143 länder.
Förutom de sju länder som röstade nej var det ett 40-tal som la ner sina röster: Algeriet, Bolivia, Kina, Kuba, Irak, Kazakstan, Kiribati, Laos, Malaysia, Maldiverna, Oman, Pakistan, Saudiarabien, Sri Lanka och Thailand.
El Salvador, Argentina, Bahamas och Haiti avstod från att rösta, liksom Afghanistan, Azerbajdzjan, Brunei, Burkina Faso, Centralafrikanska republiken, Tchad, Ekvatorialguinea, Eritrea, Eswatini, Kirgizistan, Mali, Niger, Serbien och Vietnam.
Stefan Lindgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.