Inget Ragnarök den här veckan

So long mom, I'm off off to drop a bomb. Don't wait up for me...(Tom Lehrer). Bild ur "Dr. Strangelove eller hur jag lärde mig älska bomben")

När Sabrina Singh, Pentagons biträdande pressekreterare, i torsdags 40 minuter in på sin presskonferens fladdrande med lösögonfransarna liksom i förbigående meddelade att nej, USA:s politik har inte ändrats beträffande Ukrainas möjligheter att använda USA-levererade missiler för att slå mot mål inne i Ryssland, var det slutet på en vecka av balansgång på kärnvapenkrigets rand.

Få inser hur nära det var.

Scott Ritter, f d vapeninspektör åt FN och i rätt många år nu en av krigslobbyns hårdaste kritiker i USA skrev:

"72 minuter. Det är allt som krävs för att göra slut på världen som vi känner den.

Det är mindre tid än de flesta filmer som spelas på din lokala biograf.

De flesta människor skulle inte på den tiden hinna köra till närmsta byggmarknad för att köpa det material som behövdes för att göra de små reparationerna runt hemmet som vanligtvis väntar på helgen.

Gå ut med hundarna?

Leka med barnen?

Glöm det.

72 minuter.

Och allt du trodde att du levde för skulle vara dött. Och om du överlevde?

För att citera Nikita Chrusjtjov: 'De överlevande skulle avundas de döda.'"

Ukraina hade bett om tillstånd från USA, Storbritannien och Frankrike att få använda precisionsstyrda långdistansvapensystem från dessa länder för att slå mot mål djupt inne i Ryssland. En rad Nato-länder hade stött förslaget, liksom EU-kommissionen och EU-parlamentet.

Den 6 september, vid ett möte med Ramstein Contact Group, ett forum där USA:s och Natos militära stöd till Ukraina samordnas, vädjade den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyj personligen om att få använda USA:s ATCMS, Frankrikes Scalp, Storbritanniens Storm Shadow och Tysklands Taurus-missiler för att eskalera kriget mot Ryssland.

USA:s försvarsminister Lloyd Austin III höll emot och noterade att Ukraina har sina egna vapen som kan attackera mål ännu längre bort än kryssningsmissilen Storm Shadow. Dessutom menade han att ryssarna redan flyttat sin flygplansflotta längre in i landet, varför det tillstånd Zelenskyj begärde saknade militär betydelse.

Trots Austins besked spreds ryktet att president Biden var på väg att ändra sig. Ryktesspridare nr 1 tycks ha varit utrikesminister Antony Blinken som tillsammans med den brittiske utrikesministern David Lammy besökte Kiev 11 september för överläggningar med Zelenskyj och hans nyutnämnde utrikesminister Andrii Sybiha.

Inga bindande besked kom från Kiev-mötet. Men enligt Guardian samma dag gav Blinken en antydan om att det nu bara var en tidsfråga innan Biden gav Kiev klarsignal. New York Times spann på samma tema.

Nästa steg var att Keir Starmer, Storbritanniens premiärminister, flög till Washington DC fredagen 13 september för att träffa Biden och gemensamt kunna tillkännage att Ukraina fått tillåtelse att använda Storm Shadow och ATACMS m fl. mot mål inne i Ryssland.

Dagen innan, 12 september hade Rysslands president Putin klargjort att det skulle se varje stat som godkände användningen av sina vapen för att slå mot mål i Ryssland som en direkt part i konflikten.

"Vad vi ser är ett försök att ersätta förhandlingar. För det här är inte en fråga om huruvida Kievregimen får eller inte får angripa mål på ryskt territorium. Den genomför redan attacker med hjälp av obemannade flygfarkoster och andra medel. Men att använda västerländska precisionsvapen med lång räckvidd är en helt annan historia.

Faktum är att — jag har nämnt detta, och alla experter, både i vårt land och i väst, kommer att bekräfta detta — den ukrainska armén inte är kapabel att använda de högprecisionssystem med lång räckvidd som levereras av Väst. Det kan de inte göra. Dessa vapen är omöjliga att använda utan underrättelsedata från satelliter, vilket Ukraina inte har. Detta kan endast göras med hjälp av EU:s satelliter, eller amerikanska satelliter – i allmänhet Nato-satelliter. Detta är den första punkten.

Den andra punkten – kanske den viktigaste, till och med nyckelpunkten – är att endast Nato:s militära personal kan tilldela flyguppdrag till dessa missilsystem. Ukrainska militärer kan inte göra detta. Därför är det inte fråga om att tillåta den ukrainska regimen att angripa Ryssland med dessa vapen eller inte. Det handlar om att avgöra om Nato-länder blir direkt involverade i den militära konflikten eller inte...  Och om så är fallet, då...kommer vi att fatta lämpliga beslut som svar på de hot som kommer att ställas mot oss."

Inför journalister viftade Biden bort Putins uttalanden när mötet med Starmer skulle börja. Men inte heller mötet med Starmer ledde till något beslut om grönt ljus för Kiev.

John Kirby, talesperson för det nationella säkerhetsrådet, kunde istället meddela att "ja, vi tar det [Putins uttalande] på allvar". "Vi har vår egen kalkyl för vad vi bestämmer oss för att ge till Ukraina och vad vi inte ger. Och jag tror att jag ska lämna saken där."

För att göra fullständigt klart vad som stod på spel uttalade Rysslands FN-ambassadör Vassilij Nebenzia i säkerhetsrådet förra fredagen att Nato skulle "bli en direkt part i fientligheterna mot en kärnvapenmakt", om det tillåter Ukraina att använda vapen med längre räckvidd mot Ryssland. 

Till journalister sa den ryske ambassadören i Washington Anatolij Antonov att han till sin förvåning upptäckt att många amerikanska journalister tror att "om det blir en konflikt kommer den inte att sprida sig till USA:s territorium. Jag försöker ständigt förmedla till dem att amerikanerna inte kommer att kunna komma undan. Ett sådant krig kommer att påverka alla, så vi säger hela tiden – lek inte med den här retoriken.”

Flera tidigare amerikanska regeringstjänstemän ringde upp Antonov för att få ett förtydligande.

Till slut tycks meddelandet ha nått adressaten – kanske genom CIA:s förmedling – och Biden tycks ha bestämt sig för att avstå från att ge Ukraina de tillstånd som det sökte.

Utrikesminister Blinken framstår nu som en talesman för den nykonservativa krigslobbyn runt Robert Kagan, var största triumf var att driva fram Irakinvasionen under George W Bush. Blinken och Kagan signerade en gemensam artikel 2019 för att driva på för militära lösningar på utrikespolitiska problem. Kagans maka, Victoria Nuland, har spelat en ödesdiger roll i USA:s Ukraina-politik 2011-2024, då hon tvingades avgå. Blinken har redan tidigare försökt påverka politiken genom att göra utfästelser till Ukraina, som Biden senare måst infria.

Enligt brittiska Times blev brittiska regeringstjänstemän förvånade när Biden inte – som Blinken hade lovat – ställde upp på att använda Nato-missiler till att slå djupt in i Ryssland. Storbritanniens särskilda krigsiver utsätter landet för oerhörda risker. Moskvas beslut att utvisa tio brittiska diplomater kan säkert sättas i samband med detta. Skulle britterna agera på egen hand har Ryssland alla möjligheter att svara, inklusive med nukleära medel, mot vilka London skulle vara försvarslöst.

På samma sätt har Blinken tagit stora risker genom att agera ensam och försöka sätta sin egen president under press.

Man kan fråga sig hur Blinken kan sitta kvar efter detta klavertramp. Men det är kanske så att Biden inte kan avvara stödet från krigspartiet om han ska kunna baxa sin svaga vice till presidentposten. Krigspartiet, som ibland sägs vara det enda partiet i Washington, söker hela tiden säkra greppet om Vita husets politik. Ingetdera av partierna i kongressen verkar i det långa loppet kunna trumfa krigslobbyn – som bärs upp av tunga ekonomiska intressen och den enda industri som går riktigt bra i USA.

Om Biden denna gång höll emot dem som George W Bush kallade "galningarna i källaren"  betyder det inte att faran är över.

Det finns iakttagare som menar att ett nytt beslut kan komma att meddelas efter avslutningen av FN:s generalförsamling 28 september. Kärnvapenkriget får ständigt nya chanser.

Stefan Lindgren