Tesdriven journalistik: fallet Navalnyj

I mitten av februari i år nåddes världen av budskapet att den ryske oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj avlidit i ryskt fängelse. Hans död var enligt västmedia orsakad av Rysslands korrupte och auktoritäre president Putin. Denne påstås även ha beordrat ett försök att förgifta Navalnyj med novitjok i augusti 2020. Stämmer anklagelserna eller finns det en annan version?

Våren 2023 utkom boken The Navalny Case med undertiteln: Conspiracy to Serve Foreign Policy. Författaren, Jacques Baud, är schweizare och tidigare underrättelseofficer och Natomedarbetare (mer information nedan). I sin bok problematiserar författaren bilden av Navalnyj liksom av de uppseendeväckande händelserna kring honom, exempelvis den påstådda novitjokförgiftningen.

Hur beskriver då svenska media Navalnyj? Då nyheten om hans död blev offentlig hade DNs ledare rubriken: Navalnyj blev ett hot mot Putin – därför är han nu död (17/2 2024). Där betecknar skribenten Navalnyj som ledande oppositionspolitiker. DN skriver vidare: "Den ryska säkerhetstjänsten försökte 2020 mörda honom med nervgiftet novitjok" och fortsätter: "Efter att han mot alla odds överlevt och återvänt till Ryssland fängslades han…".

På båda punkterna har Jaques Baud (The Navalny Case. Conspiracy to serve foreign policy. 2023 Max Milo, Paris) en annan uppfattning. Vad gäller Navalnyjs roll som ledande oppositionspolitiker refererar Baud till en opinionsundersökning som gjorts i Ryssland av det USA-finansierade Levada Center. Enligt den undersökningen låg Navalnyjs stöd hos ryssarna på mellan 1 och 2 procent inför det kommande presidentvalet i mars 2024. Boken tar också upp politiska utspel som Navalnyj gjort, exempelvis rasistiska uttalanden vilket också kan ifrågasätta hans förankring i den ryska oppositionen.

Jacques Baud har också invändningar mot de olika uppgifterna om Navalnyjs förgiftning. Den ska ha ägt rum under en flygning den 20 augusti 2020 från Tomsk till Moskva då Navalnyj drabbades av svåra magsmärtor. Planet dirigerades då om till landning i Omsk för att kunna ge honom omedelbar läkarvård. På sociala media gick det rykten om att han blivit sjuk av att ha blandad alkohol och droger. Detta avfärdades som kränkande i västmedia som ansåg att han avsiktligt blivit förgiftad av ryska agenter.

Navalnyjs medarbetare som var med på planet har lanserat tre helt olika versioner om hur han skulle ha förgiftats. Enligt den första skulle Navalny ha fått i sig novitjok när han drack te på flygplatsen i Tomsk. Den andra versionen var att han fått i sig giftet på hotellet när han drack vatten på flaska och den tredje var att Navalnyjs underkläder hade försetts med giftet.

Författaren har gjort en mycket detaljerad och noggrann redovisning av alla fakta och olika turer som finns tillgängliga i fallet med Navalnyjs förgiftning. På sjukhuset i Omsk fanns det en tysk läkare närvarande när Navalnyj vårdades. Han intygade att de ryska läkarna gav Navalnyj korrekt och adekvat vård. Två dagar efter att han tagits in på sjukhuset i Omsk fördes Navalnyj med flyg till Berlin för behandling. Jacques Baud ställer sig undrande till varför varken personalen på flygplanet eller det mottagande sjukvårdsteamet hade specialutrustning för att skydda sig mot novitjok, som är ett oerhört dödligt nervgift. Mot "alla odds" överlevde Navalnyj och efter en månads sjukhusvård skrevs han ut. Författarens slutsats är att Navalnyj med stor sannolikhet blev tillfälligt och oavsiktligt sjuk och inte förgiftad med novitjok av ryska agenter på uppdrag av president Putin.

Efter sjukhusvistelsen inledde Navalnyj (i september 2020) ett filmprojekt: Putins palats. Filmen skulle avslöja den korrupta ryska regimen. I mitten av januari 2021 återvände Navalnyj till Ryssland och togs i fängsligt förvar. Några dagar efter arresteringen visades filmen om ”Putins palats” i västvärlden och sågs av en oerhörd mängd människor. Med stor noggrannhet analyserar Jacques Baud filmen och finner ett stort antal förvrängningar och manipulationer. Han hävdar att filmen faktiskt är ett rent falsarium. I DNs ledare från februari i år med minnesord över Navalnyj kan vi däremot läsa: ”hans rörelse avslöjade presidentens och hans regims totala korruption”.

Var Navalnyj redan från början en politisk fånge? År 2012 anklagades han för bedrägeri och förskingring i samband med företagsköp. Några år senare dömdes Navalnyj och hans bror till vardera tre och ett halvt år fängelse för korruption och överfakturering i samband med en affär med kosmetikaföretaget Yves Rocher. Aleksej fick en villkorlig dom medan hans bror dömdes till fängelse. Bröderna överklagade sina domar till Europarådet (ECHR), eftersom de ansåg sig vara dömda på politiska grunder. Detta avvisades av juristerna i Strasbourg i oktober 2017. Under den drygt treåriga villkorliga domen misskötte Navalnyj sin prövotid med anmälningsplikt åtskilliga gånger.

Jacques Baud resonerar i sin bok om varför Navalnyj återvände hem till Ryssland. Författaren hävdar, väl underbyggt, att Navalnyj trodde sig ha ett större folkligt stöd i landet än vad han faktiskt hade. Det gjorde kanske också västledare och västmedia.

I bokens sista kapitel sammanfattar Baud fallet med Navalnyj och konstaterar att det är en del av ett konspiratoriskt mönster för att misstänkliggöra Ryssland. Är Jacques Bauds analyser och slutsatser övertygande eller är han bara en ”putinist”? Många kanske vill avfärda honom och hans bok med det epitetet, men den stora styrkan i hans analys finns i det källmaterial som han stöder sin framställning på. Analyser och redogörelser för skeendet kring fallet Navalnyj vilar uteslutande på material och information som tillhandahålls av officiella protokoll och på västliga nyhetskanaler (även sådana ”media outlets” som finansieras av västländers regeringar). Inte minst använder sig Baud av media kopplade till den ryska oppositionen, vilka av ryska myndigheter anses gå främmande länders ärenden och betecknas som ”utländska agenter”. Författaren utnyttjar inte offentliga eller statliga ryska medier. Detta gör att hans analyser och bedömningar förefaller mycket trovärdiga, liksom hans gedigna cv.

The Navalny Case borde få en svensk översättning och då utrustas med ett appendix som tar upp händelserna i kronologisk ordning. Jacques Bauds bok är utmärkt för den som vill tränga djupare i de utrikespolitiska motsättningar som nu råder i dagens konfliktfyllda värld. Läs även hans Operation Z som finns på svenska och tar upp Ukrainakonflikten.

Ett tillägg:

Första gången som novitjokförgiftning dyker upp i våra massmedia är våren 2018. Då påträffas den avhoppade ryske agenten Skripal och hans dotter medvetslösa på en parkbänk i Salisbury. Ryssland pekades omedelbart ut som ansvarigt för förgiftningen. Efter en månads vistelse på sjukhus skrevs far och dotter ut och något novitjok hade inte spårats i dem. Förgiftningen och utpekandet av Ryssland saknar grund, slår Jacques Baud fast och hänvisar till sin mycket noggranna kontroll av uppgifter från läkare som behandlat dem. Även brittiska vetenskapsmän tillbakavisade utpekandet.

Under högsommaren i år dyker Skripalfallet upp igen. I en DN-intervju får utrikesminister Tobias Billström frågan om Ryssland kommer att bruka våld. Han svarade tvärsäkert ja och gav vad han ansåg vara ett väldigt tydligt exempel på detta: ”Novitjokattacken i Salisbury i Storbritannien, där man utan någon som helst betänklighet utsatte ett helt samhälle för livsfara genom att dumpa en flaska med ett oerhört potent nervgift i en papperskorg”. (DN 13 juli 2024). Så lever berättelsen vidare.

Kaj Odelstål

 

JACQUES BAUD, född 1955, är författare och fristående konsult i Bryssel inom underrättelse- och säkerhetsområdet. Han har tidigare bl.a. innehaft följande tjänster och uppdrag: överste i schweiziska armén 1998-2020; säkerhetsrådgivare, ansvarig inom Nato för att bekämpa spridning av handeldvapen 2013-2017; chef för FN:s avdelning för fredsbevarande operationer 2009-2011; militär rådgivare till det schweiziska utrikesdepartementet 2002-2009; medlem av den schweiziska generalstaben 1999-2002; underrättelseofficer i Schweiz armé med ansvar för Warszawapakten 1983-1990. Han är expert på kemiska vapen och kärnvapen och dessutom utbildad i terrorbekämpning.