Claes Engelbrand in memoriam

Claes Engelbrand talar för "Nej till Nato" på 4 juli 2019. "Alla folks lika rätt" var en
paroll på mötet. Foto: Jan Åhman

Måleriarbetaren och fredsaktivisten Claes Engelbrand har hastigt gått bort i 79 års ålder. Han var aktiv i solidaritetsrörelser med Vietnam, Afghanistan m fl och ständigt politiskt verksam i den verkliga vänstern, för fred och förbättrade arbetsvillkor för folkflertalet.

Här skriver två av hans vänner:

Hans Söderling:  Det är med stor sorg som jag idag har fått veta att min sedan länge gode vän Claes Engelbrandt har gått bort. När jag flyttade till Skogås sensommaren 1973 möttes våra vägar och jag kom snabbt in i ett gäng som sålde Gnistan i centrum. Tiden gick och efter en tid skildes våra vägar för att på nytt träffas i andra politiska sammanhang våren 2004. På det sättet har det sedan rullat på fram till hans bortgång, nu senast i arbetet mot Nato och DCA-avtalet. Claes arbetade fram till sin pensionering som målare och hade som specialitet marmorering, berättade han en gång för mig. Claes var mycket allmänbildad och påläst och var en klippa att ha göra med i det politiska arbetet. Vila i frid bäste Claes.

Claes var duktig på att samtala med folk och övertygade många.
(Foto. Hans Söderling)

Claes under arbetet mot DCA-avtalet (överlämnandet av 17 baser i Sverige till USA). Andre från vänster. (Foto: Has Söderling.)

Stefan Lindgren: Jag lärde känna Claes på 1970-talet då han målade Gnistans redaktion på Nybrogatan 27 från golv till tak. Vi var båda FNL-are som gick med i SKP. Senare skulle vi mötas i arbetet för Folket i Bild/Kulturfront och satt i samma styrelse för Afghanistansolidaritet 2003-19. Han växte upp i Hjorthagen, men pappan byggde så småningom ett hus på Kanslärsvägen i Enskede. Mamman som led av en svår nervsjukdom, Huntingtons, och dog tidigt. 

1966 avlade Claes gesällprovet som målare och blev en fackligt medveten måleriarbetare, arbetade mycket för BPA med avskydde ackordsarbetet. På grund av sin yrkesskicklighet fick han bl.a. göra marmorering i Sturebadets entré när det byggdes om. Han gillade också att forska om politiska frågor och om sin släkt. Han kunde påvisa att namnet Engelbrand var taget och inte härstammade från valloner. På vägen lärde han sig en hel del holländska. 

Han var mycket kunnig och beläst, men använde aldrig sina kunskaper för att trycka ner andra. Vi är många som kommer att sakna hans ödmjuka, kamratliga väsen.