Nato är inte vad många tror

Idealbilden av hur USA ska "rädda Europa" i ett krigsläge.

På den amerikanska websidan "The Conversation" resonerar två statsvetare - professor Dan Reiter (Emory) och docent Brian Greenhill (Albany) - vad Nato:s artikel 5 egentligen betyder.

Formellt är det ett åtagande att medlemsländerna ska försvara varandra. Men "detta åtagande är inte hugget i sten" konstaterar amerikanerna.

Resultatet av det kommande amerikanska presidentvalet kommer att få stora konsekvenser för relationen mellan USA och dess allierade. Medan president Joe Biden är fast övertygad om värdet av den transatlantiska alliansen, har den republikanske utmanaren Donald Trump i flera år kritiserat USA:s deltagande i Nato.

I februari 2024 sa Trump till exempel att om han omvaldes till president skulle han säga åt Ryssland att göra "vad fan de vill" mot Nato-medlemmar som är "brottsliga" genom att inte ha investerat tillräckligt i sin egen militära kapacitet. Utrikespolitiska kommentatorer såg det som en inbjudan till Ryssland att attackera dessa Nato-länder.

I september 2022 ansökte Ukraina om att få gå med i Nato. Nu är Ukrainas potentiella medlemskap en av de främsta frågorna som representanter från Natos 32 medlemsländer kommer att överväga när de träffas på Nato:s toppmöte i Washington i juli 2024.

Som statsvetare som studerar rollen för internationella organisationer som Nato tycker vi att det är viktigt att förstå att alliansavtal i själva verket är mer flexibla än vad folk tror.

I praktiken är det möjligt för USA och andra västländer att hålla sig utanför en konflikt som involverar ett Nato-land utan att behöva bryta sina alliansåtaganden. Natofördragets språkbruk innehåller kryphål som låter medlemsländerna hålla sig utanför andra medlemmars krig i vissa situationer.

Vad betyder artikel 5 egentligen?

Denna säger att en "väpnad attack" mot en Nato-medlem i Europa eller Nordamerika "ska betraktas som en attack mot dem alla."

I fallet med en sådan attack ska Nato-länderna vara överens om att hjälpa det land som behöver hjälp, inklusive genom "användning av väpnat våld, för att återställa och upprätthålla säkerheten i det nordatlantiska området."

Men fördraget innehåller inte en tydlig definition av vad en "väpnad attack" egentligen är.

Detta betydde något i februari 2020, när Turkiet bad om ett Nato-möte och begärde att Nato skulle ingripa med militär styrka som svar på ryska och syriska styrkors attacker på dess territorium, som hade dödat 33 turkiska soldater, under det syriska inbördeskriget. Nato-allierade valde att inte försvara Turkiet med militär styrka, med argumentet att våldet mot Turkiet inte var tillräckligt för att kalla det en "väpnad attack".

Andra undantag från regeln

Även när Natomedlemmar beslutar att artikel 5 ska gälla för en specifik situation kan varje land fortfarande individuellt bestämma hur det ska agera. Det vill säga, medan Nato har administrativ personal baserad i Bryssel, finns det ingen central Nato-myndighet som talar om för varje land vad det måste göra.

Istället säger varje land till Nato vad det är – och inte är – villigt att göra.

Nato-medlemmar har bara formellt åberopat artikel 5 en gång – efter attackerna den 11 september 2001 mot World Trade Center och Pentagon utanför Washington.

Då skickade 13 Nato-länder stridsflygplan för att hjälpa USA att patrullera dess luftrum från mitten av oktober 2001 till mitten av maj 2002.

Men de flesta Nato-allierade valde att inte skicka trupper till Afghanistan för att stödja USA i dess kamp mot talibanerna. Denna brist på handling från vissa Nato-allierade sågs inte som ett brott mot fördraget och ledde inte till någon större debatt – och de länder som valde att inte gå med i kampen straffades inte eller kastades ut ur alliansen.

Natofördraget ger också vissa undantag baserade på geografi. När Argentina gick i krig med Storbritannien (en Nato-medlem) över Falklandsöarna 1982 kunde USA och andra Nato-medlemmar använda det faktum att alliansen endast gäller den nordatlantiska regionen (ner till Kräftans vändkrets) som en anledning att hålla sig utanför konflikten.

Skulle opinionen tvinga presidenten?

Vissa statsvetare hävdar att väljarna kommer att kräva att deras ledare tar landet i krig för att försvara en allierad. Detta innebär att det som verkligen binder samman medlemmarna i en allians inte är den juridiska texten i ett internationellt fördrag i sig, med tanke på att ingen internationell domstol har befogenhet att genomdriva fördraget, utan snarare allmänhetens förväntningar på vad det innebär att vara en allierad.

Som en del av vår forskning om hur den amerikanska allmänheten tänker om internationella rättsliga förpliktelser, bestämde vi oss för att konstruera ett experiment för att se om presidenter kunde använda alliansens kryphålsspråk för att motivera att hålla USA utanför ett krig som involverar en allierad.

Under 2022 och 2023 genomförde vi ett par experiment genom att be nästan 5 000 amerikanska vuxna att överväga ett hypotetiskt scenario där en amerikansk allierad kommer under attack från en mäktig granne.

Några av de tillfrågade fick höra att texten i alliansfördraget skulle tillåta den amerikanska regeringen att undvika att behöva skicka trupper för att försvara den stridande allierade, medan andra inte fick veta den informationen. Även om undersökningen inte nämnde en specifik allians, beskrev vi villkoren för alliansen på ett sätt som matchar språket som används i fördrag som Natos. Vi bad sedan de tillfrågade berätta vad de tycker om att skicka amerikanska trupper för att försvara den allierade under attack.

Våra resultat avslöjade en stor skillnad mellan de personer som fick veta om flexibiliteten i alliansfördraget och de som inte gjorde det. Medan respondenter från båda grupperna i allmänhet var benägna att komma till försvar av en allierad, var deras vilja att göra det betydligt lägre när de fick veta att alliansfördraget inte nödvändigtvis kräver att USA skickar trupper.

Detta tyder på att politiska ledare under vissa omständigheter kan lyckas övertyga en stor del av allmänheten att det är OK att överge en allierad i en tid av nöd.

Så när det kommer till debatter om USA:s politik gentemot sina allianspartners – och huruvida de bör ta emot nya medlemmar som Ukraina – är det viktigt för båda sidor att inse att alliansens åtaganden inte är lika bindande, vare sig juridiskt eller politiskt, som man vanligtvis tror.

https://theconversation.com/joining-nato-binds-countries-to-defend-eacher-but-this-commitment-is-not-set-in-stone-227642