Varför har den brittiska eliten det så bra?

Cameron peppar trupperna. Flickr.

Den brittiske utrikesministern David Camerons "great grand-uncle", anfader sex generationer tillbaka till en kusin, var en av de rika familjer som 1833 fick generösa ersättningar av staten som "kompensation" för frigivna slavar. I dagens penningvärde var dessa ersättningar värda miljontals pund och la grunden till stora familjeförmögenheter.

Den verkliga omfattningen av Storbritanniens inblandning i slavhandeln har avslöjats  i dokument som visar hur landets rikaste familjer fick ersättningar som i dagens penningvärde uppgår till miljardtals pund, när de tvingades frige sina slavar.

Ett tidigare okänt register visar exakt vem som fått vad i utbetalningar från regeringen när slaveriet avskaffades av Storbritannien.

Dr Nick Draper från University College i London, som har studerat registret, säger att så många som en femtedel av rika viktorianska britter har slavekonomin att tacka för hela eller en del av sina förmögenheter.

Rika familjer runt om i Storbritannien kan alltså fortfarande  njuta av vinsterna av slaveri, i den mån de ärvt familjetillgångar.  En viss John Austin, till exempel, som ägde 415 slavar, fick 20 511 pund i ersättning, en summa värd nästan 17 miljoner pund idag (231 miljoner SEK). Och det var många som fick mycket mer.

Dr Draper och hans kolleger från UCL hittade 46 000 olika utbetalningar som getts till brittiska slavägare. Databasen har fått återverkningar på debatten om gottgörelse för de forna kolonier som levererade slavar. Barbados exempelvis krävde i december i fjol ett skadestånd på 3,9 biljoner pund av slavägarnationerna för de orättvisor och förluster som slaveriet åsamkade det landet.

Bland dem avslöjades ha gynnats av slaveri är förfäder till utrikesminister David Cameron, den tidigare ministern Douglas Hogg, författare som Graham Greene och George Orwell, poeten Elizabeth Barrett Browning, och TV-chefen Peter Bazalgette.

Andra kända namn är en av landets äldsta bankfamiljer, Barings, och den andra Earl av Harewood, Henry Lascelles, en förfader till drottningens kusin. Vissa familjer använde pengarna till att investera i järnvägar och andra aspekter av den industriella revolutionen, andra köpte residens på landet. George Orwells farfars far, Charles Blair, fick 4 442 pund, lika till 3 miljoner pund (41 miljoner SEK) idag, för 218 slavar han ägde.

Totalt utbetalade den brittiska regeringen 20 miljoner pund för att kompensera cirka 3 000 familjer som ägde slavar för förlusten av sin "egendom" när slavägandet avskaffades i Storbritanniens kolonier i 1833. Denna siffra utgjorde svindlande 40 procent av statsutgifterna, och uppgår i dagens penningvärde till 16,5 miljarder pund.

En stor utbetalningen gick till en James Blair, parlamentsledamot med hem i Marylebone, London och Skottland. Han tilldelades £83 530, motsvarande 65 miljoner pund i dag, fsom ersättning för 1 598 slavar han ägde på familjeplantagen i Brittiska Guyana.

Men detta belopp överträffades vida av det som gick till John Gladstone, far till premiärministern (i omgångar 1868-94)  William Gladstone. Han fick 106 769 pund (motsvarande 83 miljoner pund idag) för 2 508 slavar han ägde på hela nio plantager. 

Sir James Duff, en arméofficer och parlamentsledamot för Banffshire i Skottland, var anfader till en  kusin (sex generationer senare) till David Cameron. Sir James tilldelades 4 101 pund, som motsvarar mer än 3 miljoner pund idag, som kompensation för de 202 slavar han förverkad på Grange Sugar Estate i Jamaica.

Att se namnen på slavägare upprepas i dagens brittiska elit är enligt dr Draper "en mycket stark påminnelse" om källan till Storbritanniens rikedomar. Två finansministern på 1900-talet bar samma namn som slavägare från Brittiska Guyana. David Cameron har inte velat kommentera uppgifterna.

Över tre miljoner slavar fraktades på brittiska skepp till fångenskap i Amerika. Kampen mot slaveriet i Storbritannien började i slutet av 1700-talet och ledde till att slavhandeln förbjöds 1808. Men det dröjde 26 år till innan de brittiskägda slavarna frigavs.

Det skandalösa med de ersättningar som utbetalades till slavägarna är att slavarna inte fick så mycket som en penny. Slavarna fick arbeta vidare i upp sex år, 40,5 timmar i veckan för endast mat och husrum. Endast barn under sex blev egentligen fria 1834.

Stora slavuppror ledde till att 700 000 slavar i Västindien, 40 000 i Sydafrika och 20 000 i Mauritius frigavs i förtid, 1838.

Källa