Rapport från Assangeprocessen

Joe Lauria rapporterar från dag två i High Court i London där avgörandet ska falla inom kort: Ska Julian Assange utlämnas till USA, där han riskerar 175 års fängelse.

På Laurias amerikanska sajt, Consortium News följs fallet dag för dag, ofta timme för timme. Det viktigaste nya var åklagarens fantasifulla beskrivning av Assanges "brott".

På den andra och sista dagen av Julian Assanges förhandling i High Court, vävde USA:s advokater en vilseledande berättelse där journalistik görs till spionage, yttrandefrihetsrättigheterna i ”First Amendment” fråntas utlänningar på amerikansk mark och där en regering, som jagar en oliktänkande journalist som avslöjat dess hemliga brott, hyllas som en demokratins lysande ledstjärna.

Dock, utanför tingshuset på en gata som heter The Strand; inför människorätts- och pressfrihetsorganisationer, presidenter, premiärministrar och parlament och miljontals vanliga medborgare runt om i världen, misslyckas denna falska konstruktion som USA försöker påtvinga världen.

https://x.com/Stella_Assange/status/1760042372035957049?s=20

Och just nu, avgörs livet för Julian Assange, en fängslad journalist som avslöjade några av USA:s mörkaste hemligheter och krossade dess självbild, av två brittiska perukklädda domare.

Efter 10 timmars förhör under två dagar kungjorde domarna Jeremy Johnson och Dame Victoria Sharp att de skjuter upp sitt domslut om Assanges öde till ett ospecificerat framtida datum. Deadline för slutlig inlämning av handlingar sattes till den 4 mars. Ett slutligt beslut kan komma när som helst efter detta datum.

Johnson och Sharp överväger om de ska tillåta Assange att överklaga inrikesministerns utlämningsbeslut och olika oklarheter i rådhusrättens beslut för tre år sedan.

Inrikesministern hade beordrat att Assange skulle friges på grund av hälsoskäl, men efter försäkringar om att Assange inte skulle misshandlas i USA, vann USA i ett överklagande till High Court som ändrade hennes beslut.

Storbritanniens högsta domstol avslog därefter Assanges ifrågasättande om dessa försäkringar var lagligt bindande och i juni förra året avslog en enda domare i Högsta domstolen också Assanges begäran om prövningstillstånd. Den här veckans två dagar långa utfrågning var ett försök från Assange att få det beslutet återkallat, ett så att säga överklagande om rätten att överklaga.

Det var ett testförsök att övertyga domarna om att det finns tillräckligt med omtvistade bevis i fallet för att tillåta ett fullständigt överklagande.

Det var möjligen Assanges sista strid i Storbritannien för att undvika att skickas i kedjor till USA för att åtalas för spionage och datorintrång och upp till 175 år i ett maximalsäkerhetsfängelse.

Efter att Assanges advokater på tisdagen argumenterade varför Assange skulle få överklaga, var det på onsdagen USA:s advokaters tur att ange varför han inte skulle göra det.

Journalistik utklädd till brott

För att göra det konstruerade åklagaren Clair Dobbin en fantastisk berättelse om en ond Assange som använder skändliga metoder för att anstifta och konspirera med en amerikansk underrättelseanalytiker för att hacka sig in i regeringsdatorer med det uttryckliga syftet att få informatörer dödade eller försvunna och att hota USA:s heliga nationella säkerhet.

Hon förlitade sig starkt på den tvivelaktige amerikanska åklagaren Gordon Kromberg vittnesmål. Hon broderade ut samma sorgliga berättelse om Assange som "rekryterade" arméanalytikern Chelsea Manning och konspirerade med henne för att stjäla viktiga amerikanska hemligheter, trots de överväldigande bevisen registrerade i domstol att Manning hade säkerhetsprövning för att få ut alla dessa dokument, varav hon hade överfört de allra flesta till WikiLeaks redan innan Assange ”rekryterade” henne i ett chattrum (om det nu ens var Assange hon pratade med) och att Manning inte kunnat dölja sin identitet genom att med Assanges hjälp knäcka ett lösenord även om hon velat.

Vad Dobbin faktiskt gjorde var att slösa bort domstolens tid på att beskriva några av de mest rutinmässiga sidorna av journalistiken: hur man söker källor, skyddar deras identitet och försöker få ut så mycket information som möjligt från dem.

”Försvunna” informanter

Än en gång försökte USA visa för domstolen att Assanges agerande inte var vad som kan krävas av en "ansvarsfull" journalist, utan en brottslings, som avsiktligt ville att USA:s informatörer skulle dödas eller försvinnas genom att avslöja deras namn.

Dobbin sa att det var USA:s mainstreampartners som hade dolt och redigerat deras namn, när de i själva verket gjort raka motsatsen.

Mark Davis, en australiensisk journalist som bevakade Assange i London 2010 när de stora avslöjandena samordnades med de mainstreamtidningarna, sa att dessa tidningar hade visat obetydligt intresse för att skydda namnen och att det var Assange som hade stannat uppe nästan en hel helg för att gå igenom och försöka skydda namnen.

John Goetz, en amerikansk journalist som arbetade med en av partnerna, Der Spiegel, vittnade vid Assanges utlämningsförhandling 2020 att Assange var besatt av namnskyddet och Laura Poitras film Risk visar hur Assange ringer till USA:S utrikesdepartement för att be dem hjälpa till att redigera de diplomatiska telegrammen. Utrikesdepartementet vägrade och krävde i stället att han skulle lämna tillbaka materialet.

Även om USA:s anklagelse att Assange skadat informanter vilar på att påståendet att han publicerat telegrammen oredigerade, finns det rikliga bevis som har presenterats i det här fallet för att visa att det var två Guardian-journalister som avslöjade lösenordet till de oredigerade telegrammen och att hundratals publikationer, som cryptome.org och Pirate Bay, hade publicerat dem innan WikiLeaks gjorde det. Assange sa att han publicerade dem bara för att varna dem vars namn redan hade avslöjats för deras säkerhets skull.

Den amerikanske brigadgeneralen Robert Carr, som ledde utredningen efter Wikileaks om avslöjandenas effekter, erkände också under ed vid krigsrätten mot Manning att ingen dödats till följd av Wikileaks avslöjanden.

Dobbin erkände i rätten efter en fråga från domare Johnson, att det var andra publicerade de oredigerade telegrammen först. Men hon sa att det inte spelade någon roll eftersom det aldrig skulle ha hänt alls om Assange inte hade fått tag på dokumenten först.

"Politiskt brott"

Som Assanges advokat Mark Summers hävdade, har USA:s advokater fullständigt ignorerat innehållet i de publiceringar som Assange åtalas för. Han hävdade på onsdagen, precis som dagen innan, att det finns ett samband mellan vad Assange avslöjat och USA:s åtgärder mot honom, vilket inte gör dess regering bättre än någon auktoritär regim som jagar en journalist som avslöjar dess hemligheter.

Efter att Assanges advokater visat att både utlämningsavtalet mellan Storbritannien och USA och parlamentets utlämningslag förhindrar utlämning baserad på ett politiskt brott eller en politisk åsikt och att spionage till sin natur är politiskt, påstod Dobbin att åtalet mot Assange inte kunde vara politiskt eftersom ju två amerikanska administrationer, en republikansk och en demokratisk, står bakom åtalet.

Detta visar en enorm brist på förståelse för det generellt solida tvåpartisamförstånd som råder om USA:s utrikespolitik – i huvudsak står båda partierna samman för USA mot världen.

Det visar också en extrem inskränkthet att reducera termen "politiskt" till partipolitiskt, snarare än till ett helt militärt, underrättelse-, industriellt och politiskt system som driver mastodontintressen runt om i världen för vilka det är redo att döda och redan har dödat miljontals människor som står i dess väg.

Men vad bryr det dem att förstöra en ensam australisk journalist som har gjort dem sådan skada?

En värld som går vidare

De amerikanska argumenten i den ekpanelade lokal 5 vid Royal Courts of Justice, byggd 1882, kan lika gärna ha framförts det året. De tappar resonans i en värld som snabbt går vidare bort från amerikanskt styre, allt påskyndat av världens förkastande av USA:s politik mot Ukraina och Gaza.

Antalet regeringar och befolkningar som tror på och accepterar vad USA säger om sig självt och om dem blir allt färre.

Assanges arbete har spelat en avgörande roll i den här processen och har undergrävt USA:s trovärdighet med början i 2010 års avslöjanden om Irak och Afghanistan för vilka han nu åtalas.

USA:s trovärdighet har sjunkit till den grad att en brittisk advokat kan stå upp i en brittisk domstol och säga inför brittiska domare att USA inte skiljer sig från vilken auktoritär regim som helst när det gäller att jaga en journalist bara för att han har publicerat hemliga bevis på dess allvarligaste brott.

När Summers flera gånger under loppet av två dagar uttryckligen nämnde amerikanska krigsförbrytelser syntes inte minsta darr i någon av domarnas ansikten.

Ändå finns det miljontals människor i världen, särskilt i USA och Storbritannien, som fortfarande tror på fantasin att det går att upprätthåller vad som är kvar av amerikansk dominans, fantasivärlden där Assange är en skurk som vill förstöra demokratin.

Vågar dessa två domare kliva ut ur den världen och åtminstone ge Assange rätten att kämpa vidare för sin frihet?

Joe Lauria är chefredaktör för Consortium News och tidigare FN-korrespondent för The Wall Street Journal, Boston Globe och andra tidningar, inklusive The Montreal Gazette, London Daily Mail och The Star of Johannesburg. Han har varit undersökande reporter för Sunday Times i London, finansreporter för Bloomberg News och började sitt professionella arbete som 19-årig stringer för The New York Times. Han är författare till två böcker, A Political Odyssey med senator Mike Gravel och förord av Daniel Ellsberg; och How I Lost By Hillary Clinton, med förord av Julian Assange. Joe nås på joelauria@consortiumnews.com och följas på Twitter @unjoe

[Läs Consortium News‘ detaljerade live-tweeting under rättegångens båda dagar:

Dag 1 morgonen – försvaret; Dag 1 eftermiddagen – försvaret; 

Dag 2 morgonen – åklagarna; Dag 2 eftermiddagen – åklagarna + försvarets motargument; Domens uppskjutande]

Källa: https://consortiumnews.com/2024/02/22/day-two-us-reinforces-grand-assange-deception/

Övers: Lennart Palm