Gymnasielärare Ruklas trasiga paraply

Gymnasielärare Elias Rukla i Nationaltheatrets tolking.

Huvudpersonen i romanen ”Genans och värdighet” av den norske författaren Dag Solstad är en besviken och luttrad medelålders man. En misslyckad lektion och ett sönderslaget paraply leder till att han frågar sig: vad blev det av mitt liv, vad och vem har jag varit bra för?

Romanen från 2005 finns i nyutgåva från Ordfront förlag. Gunnel Engström har läst boken.

Elias Rukla är i femtioårsåldern, en lätt alkoholiserad gymnasielärare i norska. Den här dagen börjar precis som alla andra dagar men kommer att bli avgörande för hans liv. I tjugofem år har Elias plikttroget undervisat om de norska klassikerna, Nu har han en avgångsklass framför sig och ämnet är Ibsens pjäs Vildanden. Han ser att eleverna är helt ointresserade, och han tänker att det är normalt. Han var också uttråkad i den åldern av samma undervisning. Ibsen övergår i alla fall deras mognad och fattningsförmåga, tänker han. 

Arga gymnasieelever
Skillnaden är att hans elever nu är arga över att behöva bli uttråkade. ”De såg det inte som en naturlig följd av att vara elever, tvärtom, det upprörde dem att de faktiskt tillbringade denna måndag förmiddag med att tråkas ut…”. 

Själv är Elias ganska upprymd, för han har äntligen kommit på en helt ny tankegång efter att ha analyserat Vildanden i tjugofem år. Så fortsätter lektionen. Vi får i ett långt, utförligt avsnitt ta del av Elias egna tankar om dramat och om den roll som doktor Relling spelar, samtidigt som vi deltar i lektionen och ser hur läraren förgäves försöker få eleverna intresserade.

När lektionen äntligen är över och Elias lämnar klassrummet är han både arg, frustrerad och besviken, så han beslutar sig för att åka hem. Ute regnar det lätt och när han inte kan slå upp sitt paraply tappar han besinningen totalt och slår sönder det ”i vilt raseri”. En grupp elever står och stirrar på honom och ursinnig skriker han ”fitta” och ”fläsktryne” åt en flicka. Nu är han övertygad om att hans tid som lärare är över och upprivet funderar han över skammen som väntar, vad han ska säga till sin fru och vad som nu ska hända.

Övertar vännens hustru
Här börjar en lång tillbakablick med avstamp i studenttiden. Elias Rukla läser norska med en liten utvikning till grundkursen i filosofi som han inte förstår så mycket av. Han träffar på Johan Corneliussen som har hunnit längre i sina filosofistudier. Denne är centrum i en krets av beundrade kamrater och Elias är förvånad och stolt över Johan väljer just honom till bästa vän. De unga männen är oskiljaktiga ända tills Johan efter några år flyttar till New York. Sin fru och dotter överlåter han till Elias att ta hand om. 

Denne blir alldeles överväldigad när den ”obeskrivligt vackra” Eva tar initiativet till att flytta in hos honom med sin sexåriga dotter. Han tror knappast att hon älskar honom men han är helt förtrollad av henne och den status hennes skönhet ger honom inför andra. Äktenskapet verkar vara konfliktfritt men utan någon verklig känslomässig kontakt.

Inte huvudperson
Elias Rukla må vara huvudperson i boken men han är knappast huvudperson i sitt eget liv, och det är svårt att veta om man ska tycka om honom eller inte. Är han är en tragisk person eller bara irriterande? Det som berättas i romanen är egentligen vad som rör sig i hans huvud, och hans tankar kretsar nästan uteslutande om andra och hur andra bedömer honom. Han är självutplånande och verkar inte själv styra över sitt liv. Har han någon värdighet annan än den som omgivningen vill ge honom?

En enda gång i sitt liv blir han riktigt arg, och det är nu som incidenten med paraplyet förändrar hans liv. Han har tröttnat på att bli hunsad och nedvärderad och börjar begrunda vad det har blivit av honom. Även här är det Elias tankar vi följer. 

En gång valde han lärarbanan för att göra nytta, tänker han. Han hade ägnat sju år av sitt liv åt studier för att kunna bli lärare och i ”tjugufem år hade han trofast försökt fylla sin livsuppgift, som en oansenlig och stillfärdig lektor, och mot ett högst nödtorftigt ekonomiskt vederlag.” Han hade känt en inre tillfredsställelse över att ha haft detta som sin livsuppgift och nu var det inte längre något värt.

Ränte- och amorteringsslavar
Han anser sig dessutom vara lurad på sin roll som samhällsmänniska. Ingenting i tidningar och teve angår honom eller intresserar honom. Inget stämmer med det han själv står för och inget väcker hans engagemang. Allt är bara yta och pladder. Inför detta känner han både sorg och ilska, ”för som samhällsmänniska hade han ju ett behov av att möta världen, förstå den, intressera sig för den, delta med glöd och iver …” Han tycker att tidningar och teve ”som var samhällets härolder inte brydde sig om honom överhuvudtaget längre.”

När han slutligen har börjat reflektera över sitt liv ifrågasätter han det mesta. Hans kollegor, som ändå är välutbildade, pratar bara om pengar. De förefaller honom vara ”ränte- och amorteringsslavar” som bara diskuterar studieskulder, bostadslån, räntesatser, billån och amorteringstid. Han längtar efter ett riktigt samtal. Äktenskapet och hans hustru hamnar också under luppen. Elias tänker att han inte heller med sin fru kan föra några vettiga samtal, och dessutom börjar hon bli tjock och inte lika vacker. Elias vet att det ju var hennes skönhet som hade dragit honom till henne. Själv sörjer hon inte sin förlorade skönhet. Betyder det att hans kärlek aldrig var viktig för henne?

Inne i huvudet
Nu står han med sitt trasiga paraply och inser att hans livsuppgift som lärare är över – ja, hela hans liv har förändrats. Allt det som gett hans liv en mening har gått förlorat och han tänker att allt är slut. ”Det är förfärligt, men det finns ingen väg tillbaka”, tänker han.

Under sin lektion i bokens början resonerar Elias om dr Relling, en person i Ibsens drama. Denne har en replik som blivit klassisk: ”Tar ni livslögnen från en genomsnittsmänniska så tar ni lyckan från honom på samma gång.” Elias Rukla är, såvitt jag kan förstå, en person som aldrig kunnat eller vågat vara ärlig mot sig själv. Nu har han blivit medveten om sin egen ”livslögn”, men om detta verkligen kommer att göra honom till en olyckligare människa är något vi läsare får fundera över.

Genom hela romanen befinner vi oss inne i huvudet på Elias och delar hans tankar, iakttagelser och reflektioner som böljar fram i långa, vindlande meningar. Romanen har inga kapitelindelningar och knappast heller några styckeindelningar, men den är ändå inte svårläst. Många gånger är den dessutom rolig och lite ironisk.

Vad man än må tycka om Elias Rukla så är han en bekantskap man gör med stort intresse.

Gunnel Engström 

Dag Solstad (f. 1941) är en av Norges mest kända och produktiva författare. Han har skrivit åtskilliga romaner och artikelsamlingar. Han har också har vunnit flera litterära priser och utmärkelser. Hans roman Genans och värdighet gavs ut första gången 2005 och kom i nyutgåva våren 2023 på Ordfront förlag.