Nyhetsbanken: Ryssland gör sig redo för en skön ny värld

President Vladimir Putin talar under ett möte med framstående militärer och
föräldrar till soldater i Moskva, Ryssland, den 8 december 2023.

Beskedet i fredags från Rysslands president Vladimir Putin att han kommer att ställa upp för omval för en femte mandatperiod kom inte som någon överraskning.

Att han valde tillfället för en ceremoni i Kreml som delade ut Rysslands hjältemedaljer till militär personal som deltagit i Rysslands militära operation mot Ukraina för att göra tillkännagivandet är slående, skriver den indiske veterandiplomaten M. K. Bhadrakumar.

Putins uttalande kom som svar på en uppmaning från hjälten i Folkrepubliken Donetsk Artiom Zjoga, befälhavare för den berömda Spartabataljonen (han efterträdde sin son Vladimir, som dog vid 28 års ålder 2022 och postumt tilldelades titeln "Rysslands hjälte") om att hela Donbass vill att han ska delta i valet. Det råder ingen tvekan om att överste Zjoga uttryckte en kollektiv önskan hos det ryska folket.

Kriget i Ukraina har visat sig vara en avgörande händelse i Putins politiska liv. När den särskilda militära operationen inleddes i slutet av februari 2022 gjordes det en viss felbedömning, att den skulle bli en kortlivad affär och att president Vladimir Zelenskyj skulle acceptera det ryska erbjudandet om förhandlingar. Men där Moskva hade fruktansvärt fel var att USA inte skulle gå in i ett proxykrig med dem med sådan energi och manipulera Zelenskyj från att söka fred.

Faktum är att Putin till slut styrde den preliminära militära specialoperationen ut ur bakvattnet genom att genomföra ett taktiskt tillbakadragande av trupper i de norra sektorerna, vilket möjliggjorde en storskalig mobilisering av trupper för att föra ett utnötningskrig och beordra en effektiv befästning på flera nivåer av frontlinjen. I efterhand ser vi att hans militära beslut vände krigslyckan, och ryska vapen och militär teknik utklassade vad USA och Nato levererade till Kiev.

Just nu pressar sig ryska styrkor över hela den 900 km långa frontlinjen, och momentumet kan ta dem långt även över Dnepr. Krim och Svarta havet är inte i någon allvarlig fara. De fyra nya territorierna är rika på resurser, och Ryssland kontrollerar alla hamnar i den strategiska Azovska sjön, som är en viktig tillfartsväg för Centralasien från Kaspiska havet via Volga-Donkanalen.

Men även om USA misslyckades med att uppnå en militär seger i Ukraina kommer Biden-administrationen att försöka förlänga konflikten så länge som möjligt i hopp om att dränka Ryssland i en utmattande strid som i Afghanistan på åttiotalet. Men det är en fåfäng förhoppning.

Sergej Narysjkin, chef för Rysslands utrikesunderrättelsetjänst (SVR), skrev förra veckan i byråns tidskrift Razvedtjik (Underrättelseagenten) att "det finns en hög sannolikhet att ytterligare stöd till Kiev-juntan, särskilt med tanke på den ökande 'toxiciteten' i det ukrainska temat om transatlantisk enhet och det västerländska samhället som helhet, kommer att påskynda nedgången för västvärldens internationella auktoritet."

"Ukraina självt kommer att bli ett 'svart hål' som absorberar materiella och mänskliga resurser ju längre det pågår", fortsatte han. "I slutändan riskerar USA att skapa 'ett nytt Vietnam', som varje ny amerikansk administration kommer att behöva ta itu med tills en förnuftig person som har modet och viljan att bryta denna onda cirkel tar över i Washington."

Ukraina kommer att förbli en prioritet för Ryssland, och det är en huvudanledning till att den ryska eliten och nationen i stort vill att Putin ska sitta kvar vid makten till 2030. Den springande punkten är att Putin också på ett briljant sätt finslipade den ekonomiska och sociala politiken för att skona vanliga ryssars liv från de vanliga problem som kännetecknar en "krigsekonomi". Livet går vidare och det "nya normala" fungerar bra.

Putin har spridit USA:s mål att fånga Ryssland i ett uppenbart gungfly – att tänja den ryska ekonomin till bristningsgränsen, väcka socialt missnöje och skapa förutsättningar för ett uppror mot regimen – för att försvaga Ryssland och få bort det från den globala scenen. Tanken var att motverka Rysslands roll som en allt effektivare motpol till västerländsk hegemoni genom att underblåsa tendenser till splittring som skulle kunna hota Ryska federationens enhet och integritet.

I verkligheten är Putins prestationer ett pågående arbete, och hans fortsatta maktinnehav är fortfarande en förutsättning för Rysslands återkomst som en "supermakt" som till och med överträffar Sovjetunionen på vissa sätt. Detta sker under omständigheter som är lika utmanande som de erbjuder möjligheter, möjligheter som måste tas till vara kreativt i en värld i en flytande övergång till något nytt.

Putin testade vattnet och har placerat Ryssland på rätt sida av historien, så att säga. Det står nu som ett stabilt berg i kontrast till oordning och brist på övertygelse i kombination med mediokert ledarskap i USA och det transatlantiska systemet som helhet.

Om man tar utgångspunkt i ovanstående essä av Narysjkin (med titeln 2024 Is the Year Of The Geopolitical Awakening) kan man förvänta sig att en värld i omvandling har en omloppsbana enligt följande linjer:

En grundläggande konflikt mellan den "gamla" och den "nya" världen, som har mognat under ytan under de tre decennier som gått sedan det kalla krigets slut, har "gått in i en öppen fas" i och med inledandet av Rysslands särskilda militära operation och har "fått en geografiskt allomfattande karaktär" under det senaste året.

Ett växande antal länder som "delar idéerna om multipolaritet och inte följer en traditionell världsbild" trycker tillbaka västvärldens globalistiska och antihumanistiska agenda.

Följaktligen ökar risken för instabilitet, vilket leder till "en ökning av den kaotiska karaktären hos de processer som äger rum på den utrikespolitiska arenan". Den nya situationen kräver "anmärkningsvärd återhållsamhet och framsynthet" från världens ledare.

Sammanfattningsvis påminner dagens situation "alltmer om en klassrevolutionär situation, när 'överklassen' inför det försvagade USA inte längre kan utöva sitt eget ledarskap, och 'underklasserna', som den anglosaxiska eliten kallar alla andra länder, inte längre vill lyda västerländska diktat."

För att bevara sin globala hegemoni kommer den euroatlantiska eliten att följa den upptrampade vägen att skapa kontrollerat kaos – destabilisera situationen i nyckelregioner genom att ställa vissa "motsägelsefulla" stater mot andra och "bilda ett delsystem runt dem som operativa och taktiska koalitioner kontrollerade av väst".

Men "ansvarsfulla aktörer i världen, särskilt Ryssland, Kina och Indien och några andra, visar sin vilja att resolut motstå yttre hot och självständigt genomföra krishantering." Till och med USA:s närmaste allierade strävar efter att diversifiera de yttre förbindelserna, eftersom de står inför en brist på förtroende för Amerika som en leverantör av säkerhet. Utbrottet av den israelisk-palestinska konflikten innebär "ett uppvaknande" för många västerländska politiker.

Mot en sådan bakgrund "kommer världsscenen att utmärkas av en ytterligare intensifiering av konfrontationen mellan de två geopolitiska principerna – nämligen den anglosaxiska ön 'söndra-och-härska' och den kontinentala 'ena-och-leda' som direkt antagonistisk mot den. Manifestationer av denna våldsamma konfrontation under det kommande året kommer att kunna observeras även i de mest avlägsna delarna av världen."

Intressant nog är det enligt Narysjkins prognos inte Indo-Stillahavsområdet utan arabvärlden som kommer att förbli "nyckelarenan i kampen för en ny världsordning" 2024. Essän publicerades för övrigt strax före Putins dagslånga resa till Förenade Arabemiraten och Saudiarabien på onsdagen där han fick ett hjältemottagande. I en extraordinär artighet av värdländerna flankerades Putins presidentplan av fyra beväpnade Su-35 stridsflygplan (multi-role 4+ generation) kända för stor stridskraft, hög hastighet och oöverträffad räckvidd.

M. K. Bhadrakumar.