Gunnel Engström recenserar "Första blodet" av Amélie Nothomb. Den skildrar hennes fars liv, Patrick Northomb, fram till en exekutionspatrull hos en rebellrörelse i Folkrepubliken Kongo.
”Man leder mig fram till exekutionsplutonen. Tiden blir alltmer utdragen, varje sekund varar ett århundrade längre än den föregående. Jag är tjugoåtta år.” Mannen som väntar på att bli skjuten heter Patrick Nothomb och är belgisk diplomat i Kongo. Året är 1964, och han har hamnat som gisslan med flera hundra andra belgare hos de rebeller som utropat folkrepubliken Kongo. I detta ögonblick, med tolv beväpnade män framför sig, försvinner han ”in i nuets hårda kärna”.
Nuet inleddes för tjugoåtta år sedan. Här börjar ett
slags självbiografi, dvs. berättad i första person av Patrick Nothomb – men
skriven av hans dotter Amélie. Den börjar med hans allra tidigaste barndom. Han
blir faderlös vid åtta månaders ålder och hans mor går helt och hållet upp i
sin sorg och sitt änkestånd. Pojken uppfostras i stället av sina morföräldrar.
När han är sex år tycker morfadern, som är general, att dottersonen behöver
härdas inför skolstarten och skickar honom till hans excentriske farfar, Pierre
Nothomb, som bor i ett stort slott i Ardennerna. Och härdad blir han.
Farfadern
har tretton barn i olika åldrar, varav en del bor på slottet. Fem av barnen är
ungefär jämnåriga med Patrick. De är totalt förvildade, våldsamma, smutsiga och
ständigt hungriga. Vid det långa middagsbordet lägger farfadern och
tonårsbarnen för sig först, och när faten slutligen når fram till de yngsta i
”den vanlottade delen” av bordet är de nästan tomma.
”Jag var stolt över att ha
överlevt”, säger Patrick när vistelsen är över och han kommer hem, mager och med
kläderna i trasor. Ändå vill han resa tillbaka när jullovet kommer. Att som
bortklemat ensambarn få vara tillsammans med hela den vilda ungskocken var ändå
fantastiskt.
Patrick berättar sedan om sina ungdomsår, om den första
kärleken och om den bästa kamratens svek. Bådadera hör förresten samman med det
första blodet, dvs. första gången Patrick upptäcker att han svimmar av att se
blod. Han berättar också om sina juridikstudier och om när han som tjugoåring träffar
Danièle som han senare gifter sig med trots hårt motstånd från både hennes
föräldrar och hans farfar.
Han utbildar sig till diplomat och hamnar så
småningom i Kongo som konsul i Stanleyville. Sista kapitlet handlar om hans långa
och mångordiga överläggningar med rebellerna och deras ledare Christophe Gbenye,
om dödsdomen och om hans tid i fängelse hos rebellerna. I epilogen får vi så
veta att belgiska fallskärmsjägare landsätts och att en eldstrid för att frita
gisslan leder till blodbad. ”Trots blodbadet svimmade inte Patrick Nothomb: man
ska inte underskatta kraften i viljan att överleva”.
Av baksidestexten blir vi upplysta om att Patrick Nothomb
dog under covidpandemin, så det är inte någon hemlighet att han överlevde
exekutionsplutonen. Han fortsatte sitt arbete som diplomat och fick så småningom
tre barn. Bokens författare Amélie är yngst av dem.
Hon skriver boken om sin
far personligt och livfullt men lättsamt och okonstlat, nästan som ett kåseri.
Ingenting är tungt och eländigt utan omväxlande roligt, rörande och dramatiskt.
Hon tilldelades det franska Prix Renaudot (2021) för den här boken som kom i
svensk översättning 2023.
Gunnel Engström
Första blodet av Amélie Nothomb
ISBN: 9789152731161
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.