Trots Sven Hedins motbjudande åsikter om bl.a. Adolf Hitler kan man som läsare inte låta bli att imponeras av hans enorma energi och företagsamhet och inte minst av hans oerhörda produktivitet när det gällde att skriva artiklar och böcker.
Det skriver Kaj Odelstål i en recension av Nils Uddenbergs Hedin-biografi "Drömmaren" (Natur och Kultur 2023).
En aprildag 1880 med regn och snålblåst möttes ångfartyget Vega med salut från Kastellholmen när hon lade till vid kajen nedanför slottet. Åtskilliga stockholmare var på benen och följde nyfiket skådespelet. Det var expeditionsledaren Nordenskiöld som ankrade upp efter att under två år färdats genom Nordostpassagen. Bland alla stolta svenskar fanns en femtonårig Sven Hedin. Denne drömde om "… att ta upp Nordenskiölds mantel …" och bli en berömd upptäcktsresande. Det är denna pojkdröm som Uddenberg utförligt berättar om i sin bok Drömmaren (2023).
Hedin började på Beskowska skolan som många andra överklasspojkar i Stockholm. Kända skolkamrater var kronprins Gustav (V) och den blivande SAP-ledaren Hjalmar Branting. Sina studier skötte inte Sven till lärarnas belåtenhet. Men han visade sig vara en synnerligen skicklig tecknare med att rita portträt och i synnerhet att rita kartor. Denna förmåga skulle han ha nytta av under sina expeditioner, konstaterar Uddenberg.
När Sven Hedin är tjugo år fick han en chans att besöka Baku vid Kaspiska havet. Han skulle vara privatlärare åt en pojke i en ingenjörsfamilj där fadern hade anställning vid Nobels oljeindustrier. När informatorsuppgiften var avklarad reste Hedin med en kamrat i österled. De besökte Teheran och där fick de besöka shahens palats och delta i hovlivet. Dörröppnaren i Teheran var den svenske hovtandläkaren, dr Hybennet. Efter strapatsrika dagsetapper till häst nådde Hedin och Mesopotamien, och från Basra tog han sig med båt uppför Tigris till Bagdad. Därefter ställde han in sin kompass för att vända hemåt via östra Europa. Uddenberg betecknar resan i österled som ett "pojkäventyr". Ett år efter hemkomsten fanns Hedins första reseskildring av ”pojkäventyret” - Genom Persien, Mesopotamien och Kaukasien - tillgänglig för en nyfiken läsekrets.
Efter geografistudier vid Humboldtuniversitet i Berlin för bl.a. den berömde professorn von Richthofen var det dags för Sven Hedin att genomföra sin första expedition. Den gick till Ryssland och vidare österut (oktober 1893 till maj 1897). På våren året därpå inledde Sven Hedin en expedition genom Taklamakanöknen i Kina. Den avbröts tillfälligt beroende på att Hedin blev sjuk. Men skam den som ger sig. I januari 1896 återupptog han utforskningen av Taklamakanöknen.
I kapitlet Tjänarna redogör Uddenberg för vad han kallar en "dödsmarsch", och det är den som kom att ge Sven Hedin stor internationell ryktbarhet. Den här strapatsen är också ett uttryck för, enligt författaren, "slarv och övermod". Genom "dumdristighet och försumlighet" orsakade Hedin två mäns död och dessutom dog åtskilliga av de djur som ingick i expeditionen. Det är inte utan att läsaren noterar Uddenbergs kritik av bokens huvudperson.
I mars 1897 nådde Sven Hedin Peking och med hemlängtan i bröstet vände han hem. I maj var han tillbaka i Stockholm efter att ha varit borta i tre och ett halvt år. Han vilade inte på hanen utan satte igång med att skriva en bok om sin expedition. Ett år senare låg den på bokhandelsdiskarna med titeln En färd genom Asien 1893 - 1897. De följande expeditionerna som Hedin genomförde lämnar jag med varm hand över till läsaren för en egen upptäcktsresa genom Uddenbergs detaljrika och medryckande beskrivningar.
Efter att ha redogjort för Hedins resor tar författaren upp hans politiska engagemang i Sverige före och under första världskriget, mellankrigstiden och andra världskriget fram hans död 1952. Hedins politiska "bana" sammanfaller med Gustav V:s långa regenttid, med Tysklands krig och med den svenska politiska utvecklingen från stark kungamakt till konstitutionell demokrati.
I försvarsstriden under de första tiotalsåren inpå 1900-talet var Hedin väldigt aktiv. Han manade till upprustning i Ett varningsord (1912) och spelade på fosterlandskärlekens strängar. Vi måste stärka fosterlandet militärt och likaså svenska folkets vilja att försvara nationen. Fienden - det folkrika och barbariska Tsarryssland - finns på andra sidan Östersjön. Vårt försvar till lands och till sjöss är värt alla folkets uppoffringar.
Om den yttre fienden var Ryssland så hade vi även inre fiender, hävdade Sven Hedin. Han avsåg socialdemokrater och liberaler som ville nedrusta och istället satsa pengar på att bygga ett samhälle som gagnade det stora folkflertalets sociala behov och inte befästa fattighuset. I sitt nationalistiska patos glorifierade Hedin de svenska hjältekonungarnas bragder från historisk tid. Uddenberg skriver om sin huvudpersons agerande i den svenska försvarsdebatten: "Blandningen av bombastisk historieförfalskning och föraktfullt moraliserande över arbetarrörelsens kamp för bättre levnadsvillkor känns kväljande."
I upprinnelsen till den konstitutionella borggårdskrisen som följde av bondetåget vintern 1914 spelade Sven Hedin en avgörande roll. Det var han som tillsammans med en officer skrev kungens borggårdstal. Inför de tillresta och uppvaktande bönderna talade kungen om "min flotta" och "min armé" till åhörarnas stora jubel. Borggårdskrisen slutade med att den liberala regeringen Staaff avgick och ersattes av en ämbetsmannaregering med konservativa förtecken under ledning av Hjalmar Hammarskjöld.
När första världskriget bröt ut på sensommaren 1914 ställde sig Sven Hedin på det kejserliga Tysklands sida. Han litade på att det landet skulle rida spärr mot "österländskt barbari" och "rysk förmörkelse". Krigsromantikern är Uddenbergs epitet på sin huvudperson under första världskrigets år. Hedin besökte krigsfronterna både i väst och i öst och från dem skrev han böcker och krigsreportage. Återigen väckte Hedins ställningstaganden debatt i den svenska pressen.
Under mellankrigstiden återupptog Sven Hedin sitt forskningsresande. Mellan 1927 och 1935 ledde han ett svensk-kinesiskt samarbetsprojekt med många vetenskapsmän från olika discipliner och länder. Målet var att genomföra tvärvetenskapliga undersökningar i Mongoliet och Xinjiang (med stor andel uigurer).
Det var oroliga tider i Kina, landet slets itu mellan en svag centralmakt och regionala krigsherrar. Hedin och hans medhjälpare hamnade i konflikt med en av dessa och blev tillfångatagna. Men efter diverse förvecklingar frigavs han och fortsatte sitt uppdrag. Innan Hedin återvände till Stockholm fick han träffa den kinesiska regeringen med Chiang Kai-shek i spetsen.
I kapitlet Hitlers vän behandlar Uddenberg frågan om Sven Hedin var nazist. Han träffade de allra högsta nazikoryféerna, inklusive Hitler, och utvecklade t.o.m. en personlig vänskap med dem. Även i detta kapitel kan man följa den svenska pressens förhållningssätt till Hedins böcker och artiklar som gavs ut under senare delen av 1930-talet och fram till andra världskrigets slut. DN bad exempelvis Sven Hedin att skriva en nekrolog över Führern i samband med dennes död i april 1945. Hedin lär ha tvekat till en början, men efter viss betänketid skrev han en minnestext som avslutades med: "Den store Ledarens minne skall leva i det tyska folket under årtusenden."
Så här sammanfattar Uddenberg frågan om huruvida Sven Hedin var nazist eller bara naiv: "Det tyska folk han älskade kunde bara inte bete sig så som det beskrevs. Lojal in absurdum var han [Hedin] beredd att finna ursäkter även för de fruktansvärda övergrepp som nazisterna och deras Führer begick i nationens och folkets namn."
Genomgående i boken analyserar och diskuterar Nils Uddenberg (som är docent i psykiatri) Sven Hedins sammansatta personlighet. Denne man var viljestark, visade förakt för svaghet men kunde samtidigt i sitt agerande visa prov på ”ridderlig moral”. Han var också fascinerad av hjältedåd och av krig som han närmast betraktade som ett stålbad för individen.
Trots Hedins motbjudande åsikter kan man som läsare inte låta bli att imponeras av hans enorma energi och företagsamhet och inte minst av hans oerhörda produktivitet när det gällde att skriva artiklar och böcker. Det är en ansenlig mängd utgivna verk som bär hans namn. Man blir också nyfiken på de många bekantskaper som Hedin gjorde med betydande historiska personer och på hans omdömen om dem.
Sammantaget är Drömmaren en gedigen, mångsidig och läsvärd biografi över en man som levde ett ovanligt liv i många bemärkelser.
Drömmaren. En bok om Sven Hedin. Biografi av Nils Uddenberg (Natur och kultur, ISBN 9789127183629)
Läsa vidare?
Äventyr på riktigt : berättelsen om upptäckaren Sven Hedin. Biografi av Axel Odelberg (Norstedts, 2014, ISBN 9789113065618)
Karavan utan återvändo - Sanningen om Sven Hedins olycksdrabbade resa. Av Bruna Baumann (DN:s förlag, ISBN 91-7588-408-9. )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.