Fel land, fel folk för sanktioner

"Plats för insamling av sanktioner" (Vykort från Ryssland)

Anders Åslund, numera heltidspropagandist för Atlantic Council, kraxar i en artikel i Moscow Times om att Rysslands ekonomi håller på att krascha till följd av västerländska sanktioner.

Sanningen är att den ryska ekonomin tuffar på. Den går bättre än EU:s genomsnitt. I år har det blivit  reallöneökningar och arbetslösheten är rekordlåg.

Anders Åslunds sifferexercis tjänar det uppenbara syftet att gjuta mod i det vacklande stödet för Ukrainakriget och underbygga den falska bilden av att Ukrainas seger finns alldeles bakom hörnet.

21 april i fjol föreslog Åslund i en twitter att Nato skulle "bomba ryska städer för att förebygga att Putin inte använder kemiska eller kärnvapen". I sak är detta "blygsamma" förslag ett maning till Ragnarök, vilket säger en hel del om Åslunds totala brist på omdöme i sina anti-Putiniader.

Innan man läser Åslunds ekonomiska "analys" kan man ta del av ett färskt telegram från nyhetsbyrån Bloombergs tappning, här citerat ur Ryska posten:

"Rysslands BNP-tillväxt tredje kvartalet överträffade förväntningarna. Tillväxten i förhållande till samma kvartal i fjol var 5,5 procent, rapporterar den federala statistiktjänsten. Under andra kvartalet var tillväxttakten 4,9 procent.

Enligt en treårsplan antagen av duman 17 november beräknas BNP växa med 2,3 procent 2024, 2,3 procent 2025 och 2,2 procent 2026. Det är något mer än Internationella valutafonden förutspår (2,24 procent 2023, 1,05 procent 2024 och 0,95 procent 2025).

Aktieindexet MoEx, som beräknas på de mesta likvida ryska aktierna på Moskvabörsen, har ökat med 50  procent i år.

En förklaring till de goda resultaten de senaste två kvartalen är att Ryssland lyckats omdirigera sin oljeförsäljning till andra länder än EU och USA- Därmed kringgår Ryssland effektivt det pristak på 60 dollar fatet som G7-länderna införde tidigare i år. Landets oljeproduktion har minskat från 11 miljoner fat om dagen till 9,53 mn bpd. Amerikanska experter från Yale hade räknat med en nedgång till 6 mn bpd."

 bloombergs 15/11

Åslund skriver manipulativt. Enligt honom kommer Ryssland exportintäkter att minska med en tredjedel av kommande sanktioner som ska rikta sig mot "skurkhandlare" och Rysslands "skuggflotta" av oljetankfartyg.

Men vilken garanti finns för det, när inga av de tidigare sanktionerna har lett till önskat resultat?

Med samma hoppfulla profetior får han det till att Rysslands valutareserver kommer att ta slut. Ack ja, Rysslands valutareserver har minskat från 643 miljarder dollar i februari i fjol till 577 miljarder den 3 november. Med den minskningstakten skulle det ta tio år för Ryssland att tömma sina reserver.

Och skulle de ta slut, så har Ryssland guld - så mycket som behövs!

Att den ryska regeringen tullar på välfärdsfonden som beräknas minska från 13,7 biljoner rubel till 6,7 biljoner rubel i slutet av 2024, är inte märkligt. Den är ju till för att föra en anticyklisk politik och parera smällarna från covid-epidemin och västsanktionerna.

Att Rysslands utlandsskulder - privata och offentliga - minskat från 729 miljarder dollar i slutet av 2013 till 354 miljarder i mars 2023 framställer Åström som ett svaghetstecken ("Ingen vill låna ut åt Ryssland") men är det inte främst ett bevis på att Ryssland stärker sin suveränitet och sitt oberoende från väst?

Att det går bra för Ryssland och att BNP utvecklas bättre än i EU får Åslund till att Ryssland "tekniskt upplever en viss ekonomisk tillväxt", men tillväxten är förstås inte av reell för Åslund eftersom de ryska lönerna enligt honom har halverats från 1 200 till 600 dollar i månaden.

Genom tricket att räkna i dollar (dollarkursen har gått från 32 per dollar år 2013 till 88 idag) ger han en helt falsk bild av de ryska reallönerna.

Reallönerna mätt mot en korg av ryska varor och tjänster har ökat 10 procent i år och hela tappet från pandemiåren har återhämtats så att lönerna åter är uppe i 2018 års nivå .

Och tror han verkligen själv att det skulle gå att halvera lönerna med en rekordlåg arbetslöshet på bara 3,0 (I september var den 6,0 procent, dubbelt så stort, i EU, enligt EU-kommissionen).

Låt dessa exempel räcka för att konstatera att Åslunds önsketänkande står i skriande motsättning till verkligheten.

Det betyder inte att Ryssland skulle vara fritt från problem till följd av västs sanktioner. Men det går inte att förneka att de som utfärdar sanktionerna utvecklats sämre än måltavlan för dem.

När EU-kommissionen inom kort utfärdar sitt 12:e sanktionspaket ska man hålla detta i minnet. Lusten att förstöra den ryska ekonomin och försämra levnadsförhållandena för det ryska folket är inte att ta miste på.

Men man har uppenbarligen gett sig på fel land, fel folk.

Stefan Lindgren