Domedagsplan 1945: Utplåna Sovjet!

Ur tidskriften Collier's 27 oktober 1954. En vision av det kommande kärnvapenkriget mot Ryssland.

Den kanadensiske forskaren Michel Chossudovsky har ägnat en stor del av sin livsgärning åt arbete mot kärnvapen.

Här beskriver han hur Robert Oppenheimer och USA:s krigsdepartement före Hiroshima planerade ett helt annat kärnvapenkrig. Den hemliga "Domedagsplanen" från 15 september 1945 gick ut på att "utplåna Sovjet från kartan"

Mitt långvariga engagemang har utgått från "värdet av människoliv", "kriminaliseringen av krig", "fredlig samexistens" mellan nationalstater och "mänsklighetens framtid" som för närvarande hotas av kärnvapenkrig.

Jag har forskat om kärnvapenkrig i mer än 10 år med fokus på dess historiska, strategiska och geopolitiska dimensioner såväl som dess kriminella drag som siktar på att genomföra vad som bäst beskrivs som "folkmord i massiv skala".

Vad som presenteras nedan är kärnvapenkrigets historia: en rad US-amerikanska kärnvapenkrigsplaner som går tillbaka till Manhattanprojektet (1939–1945) som ledde fram till bombningarna av Hiroshima och Nagasaki i augusti 1945.

Okänt för den bredare allmänheten är att USA:s krigsdepartement den 15 september 1945 formularade sin första Domedagsplan för en kärnvapenattack riktad mot Sovjetunionen. Vid denna tid var USA och Sovjetunionen fortfarande allierade.

Det finns ett inslag av politisk förvirring och paranoia i utformningen av USA:s utrikespolitik. Domedagsscenariot har legat på ritbordet i Pentagon i nästan 78 år.

Hade det inte varit för planen från september 1945 att "utplåna Sovjetunionen från kartan" (66 stadsområden och mer än 200 atombomber) hade varken Ryssland eller Kina utvecklat kärnvapen. Det skulle inte ha funnits någon kärnvapenkapplöpning.

Många amerikanska kärnvapenkrigsplaner följde och ledde fram till "The 1956 Strategic Air Command SAC Atomic Weapons Requirements Study" (avklassificerad i december 2015) som gick ut på att angripa 1 200 stadsområden i Sovjetunionen, Östeuropa och Kina.

Världen står vid ett farligt vägskäl: det bör stå klar att en användning av kärnvapen i samband med konfrontationen mellan USA-NATO och Ryssland oundvikligen skulle leda till upptrappning och slutet på mänskligheten som vi känner den.

Det som krävs är en världsomspännande fredsrörelse i kombination med ett kärnvapenförbud.

90 sekunder till midnatt

Vi har bara 90 sekunder till midnatt enligt Domedagsklockan.

Nobels fredspristagare skyller slentrianmässigt på Ryssland utan att påminna om kärnvapenkrigets historia, för att inte tala om Joe Bidens program på 1,3 biljoner dollar för att utveckla "mer användbara", "lågintensitets" "förebyggande kärnvapen" för att användas vid ett "förstaslag" mot både nukleära och icke-nukleära stater, allt som ett medel för "självförsvar". Detta är den kärnvapendoktrin som för närvarande råder i USA-NATO:s konfrontation mot Ryssland.

Den beskrivs tydligt i Neocons' Project for the New American Century (PNAC).

SLÅ FAST FYRA GRUNDUPPGIFTER för USA:s militära styrkor:

• försvara det amerikanska hemlandet
• skaffa förmåga att delta i och vinna flera storkrig på olika håll samtidigt.
• utföra "polisiära uppgifter", förknippade med utformandet av säkerhetsmiljön i kritiska regioner.
• förändra USA:s militära styrkor så att de kan tillgodogöra sig den "revolutionerande militära utvecklingen";

För att lösa dessa kärnuppgifter måste vi skaffa tillräcklig styrka och budgetera medel. Speciellt måste USA:

BEHÅLLA NUKLEÄR STARTEGISK ÖVERLÄGSENHET, genom att basera USA:s kärnvapenavskräckning på en global nukleär styrkebedömning som tar hänsyn till alla slags aktuella eller framstigande hot, inte bara balansen USA-Ryssland.

USA:s Manhattanprojekt

Låt oss åter se på "domedagsscenariots" historia som var en del av USA:s Manhattan-projekt som startade 1939 med deltagande av Storbritannien och Kanada.

Manhattan-projektet var en hemlig plan för att utveckla atombomben som samordnades av det amerikanska krigsdepartementet och leddes (1941) av generallöjtnant Leslie Groves.

Den framstående fysikern doktor J. Robert Oppenheimer hade utsetts av generallöjtnant Groves till att leda laboratoriet Los Alamos (även känt som Project Y) som etablerades 1943 som en "topphemlig plats för att utveckla atombomber under Manhattan-projektet". Oppenheimer fick förtroendet att rekrytera och koordinera ett team av framstående kärnkraftsforskare inklusive den italienske fysikern och nobelpristagaren doktor Enrico Fermi som började på Los Alamos-laboratoriet 1944.

Oppenheimer spelade inte bara en nyckelroll i att koordinera teamet av kärnkraftsforskare, han hade också rutinmässiga samråd med chefen för Manhattan-projektet, generallöjtnant Groves, särskilt när det gäller användningen av de första atombomberna som släpptes över Hiroshima och Nagasaki, vilket resulterade i mer än 300 000 omedelbara dödsfall.

Nedan visas utskriften av ett telefonsamtal den 6 augusti 1945 (mellan general Groves och dr. Oppenheimer), bara några timmar efter bombningen i Hiroshima:

Gen. G. Jag är mycket stolt över dig och ditt folk [kärnkraftsforskarna]

Dr. O. Gick det bra?

Gen. G. Tydligen blev det en enorm smäll.

Skärmdump nedan, klicka här för att komma åt hela utskriften.

Planen den 15 september 1945 för att "utplåna Sovjetunionen från kartan"

Knappt två veckor efter det officiella slutet av andra världskriget (2 september 1945) satte USA:s krigsdepartement upp en plan (15 september 1945) för att "utplåna Sovjetunionen från kartan" (66 städer med 204 atombomber), vid en tid när USA och Sovjetunionen fortfarande var allierade. Detta skamliga projekt bekräftas av hemligstämplade dokument. (För ytterligare detaljer se Chossudovsky 2017)

Kartan med de 66 städerna i Sovjetunionen som utsetts som mål av det amerikanska krigsdepartementet.

Klicka för större bild.

"Generalrepetition" för Hiroshima Nagasaki

De förberedande dokumenten (se nedan) bekräftar att uppgifterna om Hiroshima- och Nagasakiattackerna användes för att utvärdera lönsamheten och kostnaderna för en mycket större attack mot Sovjetunionen. Dessa dokument färdigställdes 5–6 veckor efter bombningarna i Hiroshima och Nagasaki (6, 9 augusti 1945).

"För att säkerställa vår nationella säkerhet"

Notera korrespondensen mellan generalmajor Norstad och chefen för Manhattan-projektet, general Leslie Groves, som var i permanent kontakt med doktor J. Robert Oppenheimer, chef för Los Alamos-teamet av kärnkraftsforskare.

Den 15 september 1945 skickade Norstad ett memorandum till löjtnant Leslie Groves där han begärde en uppskattning av "hur många bomber som krävs för att säkerställa vår nationella säkerhet”. (De första kraven på atombombslagring)

Generallöjtnant Groves svarade, helt säkert i samråd med doktor Oppenheimer, generalmajor Norstad i ett memorandum daterat den 29 september 1945 där han hänvisar till Hiroshima och Nagasaki.

Se 2 § a, b och c mom.

"Det är inte nödvändigt att totalt förstöra en stad för att förstöra dess effektivitet. Hiroshima existerar inte längre som en stad trots att det totalt förstörda området är betydligt mindre än hela stadsområdet.”

Läs detta noggrant. Texten nedan bekräftar att Hiroshima och Nagasaki var "en generalrepetition".

Observera att namnet på det land som hotar USA:s "nationella säkerhet" inte nämns.

Svar 29 september om memorandat av den 15 september 1945, [se nedan].

"Dropshot-planen": 300 kärnvapenbomber, inriktade på mer än 100 sovjetiska städer

USA:s många krigsplaner (under Trumans presidentskap) för att attackera Sovjetunionen "formulerades och reviderades regelbundet mellan 1945 och 1950". De flesta av dem var totalt dysfunktionella enligt J.W. Smith i hans bok med titeln "“The World’s Wasted Wealth 2”.

"(De engelska) namnen på dessa planer avslöjar mycket tydligt deras offensiva syfte: Bushwhacker, Broiler, Sizzle, Shakedown, Offtackle, Dropshot, Trojan, Pincher och Frolic.*

Den amerikanska militären var helt medveten om den offensiva karaktären av det jobb som president Truman hade beordrat dem att förbereda sig för och hade namngett sina krigsplaner i enlighet med detta."

Dr Michio Kaku och Daniel Axelrod ger i sin bok med titeln: “To Win a Nuclear War: the Pentagon’s Secret War Plans" -  Att vinna ett kärnvapenkrig: Pentagons hemliga krigsplaner", bevis (baserade på hemligstämplade dokument) för att planen från september 1945 följdes upp med en löpande planering av USA:s regering att bomba Sovjetunionen (liksom Ryssland efter kalla kriget):

"Den här boken [förord ​​av Ramsey Clark] tvingar oss att tänka om och skriva om historien om det kalla kriget och kapprustningen... Den ger en häpnadsväckande inblick i USA:s hemliga planerar för att inleda ett kärnvapenkrig från 1945 till idag."

September 1945 Blueprint (66 Cities) följdes 1949 av ett annat lömskt projekt med titeln Dropshot Plan (”dropshot” motsvarar tennisbegreppet ”stoppboll” /Öa.):

Enligt Kaku och Axelrod bestod 1949 års DropShot av en plan riktad mot Sovjetunionen att ”släppa minst 300 kärnvapenbomber och 20 000 ton konventionella bomber mot 200 mål i 100 stadsområden, inklusive Moskva och Leningrad (S:t Petersburg).

Enligt planen skulle Washington starta kriget den 1 januari 1957.

Dropshot-planen formulerades före Rysslands tillkännagivande i augusti 1949 om egna kärnvapenprov.

Kalla krigets mållista över 1 200 städer

Den första planen från 1945 syftade till att attackera 66 städer, den efterföljande Dropshot-planen från 1949 (inriktad på 100 städer) uppdaterades under det kalla krigets gång. 1956 års plan inkluderade omkring 1 200 städer i Sovjetunionen, Sovjetblockets länder i Östeuropa samt Kina (se de hemligstämplade dokumenten nedan).

De bomber som planerades användas för attacken var betydligt kraftigare när det gäller explosiv kapacitet än de som släpptes på Hiroshima och Nagasaki (se nedan).

Vi talar om ett planerat folkmord mot Sovjetunionen, Kina och Östeuropa.

 

 

Utdrag i alfabetisk ordning från listan över de 1 200 städer som valts ut som kärnvapenmål. Nationella säkerhetsarkivet, op. cit.

Detaljer från "The SAC [Strategic Air Command] Atomic Weapons Requirements Study for 1959, framtagen i juni 1956", avhemligades den 22 december 2015 (Utdrag nedan,, klicka för att se fulltext).

Enligt National Security Archive tillhandahåller SAC:

"... den mest omfattande och detaljerade listan över kärnvapenmål och målsystem som någonsin har avhemligats. Veterligen har inget jämförbart dokument någonsin lämnats ut från någon period i kalla krigets historia.

SAC-studien innehåller isande detaljer. ... författarna utvecklade en plan för den "systematiska förstörelsen" av Sovjetblockets stadsindustriella mål och riktade sig specifikt och uttryckligen på "befolkning" i alla städer, inklusive Peking, Moskva, Leningrad, Östberlin och Warszawa.

SAC-dokumentet innehåller listor över mer än 1 100 flygfält i Sovjetblocket, med ett prioritetsnummer tilldelat varje bas. …

En andra lista omfattade urbana industriområden som identifierats för "systematisk förstörelse". SAC listade över 1 200 städer i Sovjetblocket, från Östtyskland till Kina, också med fastställda prioriteringar. Moskva och Leningrad var prioritet ett respektive två. Moskva inkluderade 179 planerade nedslagsplatser (Designated Ground Zeros - DGZs) medan Leningrad hade 145, inklusive "befolkningsmål". … Enligt studien skulle SAC mot luftförsvarsmål använda bomber på mellan 1,7 och 9 megaton.

Att explodera dem på marknivå, som man planerade, skulle ha skapat betydande nedfallsrisker för närliggande civila. SAC ville också ha ett 60 megatons vapen som man ansåg nödvändigt för att avskräcka, men också för att det skulle ge "betydande resultat" i händelse av en sovjetisk överraskningsattack. Ett enda megaton skulle vara 70 gånger mer effektivt än bomben som förstörde Hiroshima. (min kursivering).

Läs noga:

Hade detta djävulska projekt genomförts mot Sovjetunionen och dess allierade skulle dödssiffran vara bortom all beskrivning (d.v.s. jämfört med Hiroshima. 100 000 skulle dö omedelbart). Den minsta atombomb som övervägdes hade en explosiv kapacitet på 1,7 megaton och var alltså 119 gånger "kraftfullare" än en Hiroshimabomb (som motsvarade 15 kiloton TNT).  

Bomben på 9 megaton som nämns ovan var 630 gånger starkare än en Hiroshimabomb, 60-megatonsbomben: 4 200 gånger en Hiroshimabomb.

The Bulletin: Grundad av Manhattan-projektets vetenskapsmän i september 1945

I en bitter ironi, omedelbart i spåren av Hiroshima och Nagasaki, grundades The Bulletin of the Atomic Scientists 1945 i Chicago av forskare från Manhattan-projektet som varit involverade i utvecklingen av atombomben.

Två år senare, 1947 konstruerade The Bulletin Domedagsklockan, ”inledningsvis inställd på sju minuter till midnatt".

Initiativet formulerades vid en tidpunkt då det inte fanns någon kapprustning: Det fanns då bara en enda kärnvapenstat, nämligen USA, med avsikt att genomföra ett domedagsscenario (folkmord) mot Sovjetunionen formulerat i september 1945.

1947, när Domedagsklockan skapades, ”motiverades” den enligt The Bulletin av att:

"den största faran för mänskligheten kom ... från möjligheten att USA och Sovjetunionen var på väg mot en kärnvapenkapprustning."

Den underliggande utgångspunkten var att säkerställa att USA fick behålla ett monopol på kärnvapen.

"Planen för att utplåna Sovjetunionen av kartan" låg 1947 fortfarande på Pentagons ritbord, de relevanta dokumenten avhemligades först trettio år senare, 1975. De flesta av de tidigare Manhattan-projektets forskare var inte medvetna om planen mot Sovjetunionen från september 1945.

Sovjetunionen kom ut som kärnvapenmakt i augusti 1949, två år efter lanseringen av Domedagsklockan, till stor del med tanken att tillämpa vad som senare kallades "avskräckning", en åtgärd för att motverka en kärnvapenattack från USA. På höjden av det kalla kriget och kapprustningen utvecklades detta koncept så småningom till vad som kallas "Mutually Assured Destruction" (MAD, "ömsesidig garanterad förstörelse"/Öa.)

Medan flera författare och forskare som uppträdde i The Bulletin haft ett kritiskt perspektiv på USA:s kärnvapenprogram, har det inte gjorts något sammanhängande försök att ifrågasätta historien eller legitimiteten för Manhattanprojektet.

Den bredare tendensen har varit att "radera historien", upprätthålla "rättfärdigheten" i bombningarna av Hiroshima och Nagasaki samtidigt som man slentrianmässigt lagt skulden på Ryssland, Kina och Nordkorea.

Kärnvapenkrig kontra de "överhängande farorna med CO₂"

Under de senaste åren har The Bulletin "strävat efter att tillhandahålla relevant information om kärnvapen, klimatförändringar och andra globala säkerhetsfrågor".

Mary Robinson, ordförande för The Doomsday Clock Elders, Domedagsklockans styrelse, och tidigare president för Republiken Irland uttalade 2023:

Domedagsklockan slår larm för hela mänskligheten. Vi står på randen av ett stup. … vi vet vad som behöver göras när det gäller att minska koldioxidutsläppen, stärka vapenkontrollavtal och att investera i pandemiberedskap,. … Vi står inför flera och existentiella kriser. Ledare behöver ha kristänkande. (min kursivering)

Detta perspektiv är närmast löjligt. CO₂ framställs slentrianmässigt som en lika stor fara för mänskligheten som kärnvapenkrig.

Domedagsklockan sägs nu "visa hot mot mänskligheten från en mängd olika källor" enligt ett antal Nobelpristagare.

Vilket nonsens.

Att framställa CO₂ eller Covid som en fara jämförbar med kärnvapenkrig är en ren lögn. Avsikten är att vilseleda den allmänna opinionen. Det är en del av en ganska subtil propagandakampanj som ger legitimitet åt USA:s doktrin om förstaslag i ett "förebyggande kärnvapenkrig", dvs kärnvapenkrig som "självförsvar" (formulerad i Nuclear Posture Review 2001).

Det som oroar är att amerikanska beslutsfattare inklusive Joe Biden tror på sin egen propaganda, att ett förebyggande kärnvapenkrig mot Ryssland är "vinnbart". Och att taktiska kärnvapen är "fredsinstrument".

Samtidigt raderas historien. USA:s oförtröttliga utveckling av "en Doomsday Agenda" (d.v.s folkmord) alltsedan attacken av Manhattan-projektet 1939 nämns helt enkelt inte.

Det som är oroande är att det finns en kontinuerlig historia med många projekt och tredjevärldskrigsscenarier som siktar på att "utplåna Ryssland från kartan" och utlösa ett tredje världskrig.

Kärnvapenkrig mot Ryssland har varit en del av USA:s militärdoktrin sedan 1945.

[Detta publicerades först av Global Research den 7 februari 2023.]

Michel Chossudovsky, född 1946, är  en kanadensisk ekonom och författare. Han är professor i ekonomi vid University of Ottawa och (sedan 2001) även ansvarig för globalresearch, "Centre for Research on Globalization". Han har haft uppdrag som ekonomisk rådgivare till flera utvecklingsländer och även arbetat som konsult för internationella organisationer, däribland FN.

Översättning: Lennart Palm

* Ung. Skogsröjare, Stekhet dag, Fräsande, Utpressning, Offensiv tackling, Stoppboll, Bjässe, Klämtång, Upptåg.