 |
| Det legendariska presidentparet Evita och Juan Peron. Evita dog 1952 endast 33 år gammal. Juan Peron avsattes i en militärkupp 1955, men kom tillbaka på posten 1973 bara för att avlida ett år senare. Hans tredje hustru Isabel tog över, men störtades i en ny militärkupp 1976. |
Med utgångspunkt från den välkända sången "Gråt inte för mig, Argentina", framförd av Madonna i filmen Evita (1978) reflekterar den före detta världsbanksekonomen Peter König över Argentinas situation idag, inför presidentvalet i oktober.
Gråt inte för mig, Argentina!
Du kanske undrar och jag förstår
Du kanske undrar och jag förstår
Om du tvivlar över sanningar
Jag behöver dig mer än nånsin förut
Du måste tro mig
Fast det som händer är svårt att förstå
Fast världen har vänts upp och ner
Är jag samma flicka som då
Jag lät mig själv förändras, jag bytte spår
Sa farväl till ett liv i misär
För att resa ifrån mörkret och mot solen till slut
Jag sökte frihet
Sprang hit och dit, ville smaka på allt
Men ingenting släckte min törst
Strålkastarljuset var kallt
Gråt inte mer, Argentina
Jag stannar hos dig för alltid
Vår långa resa är inte över
Nu är din kärlek allt jag behöver
Jag drömde aldrig om att bli rik
Berömmelse var inget val
De som tror det har inte förstått vem jag är
Jag sökte livet
Och jag tog för givet att det sökte mig
Så fann jag dess mening till sist
Att älska och älskas av dig
Gråt inte mer, Argentina
Jag stannar hos dig för alltid
Vår långa resa är inte över
Nu är din kärlek allt jag behöver
Nu har jag sagt allt
Finns inget mer jag kan säga till dig, min vän
Men om du ser mig nu
Så tror jag att du vet att det är sanningen
(text: Tim Rice)
Sången sjungs i filmen av Madonna som spelar Eva Peron, död vid 33 års ålder 1952, fru till den argentinske presidenten Juan Peron (1946 till 1955 och 1973 till 1974).
Eva Peron, eller Evita, stod vid presidentens sida. Eva var inte bara Argentinas andliga ledare, hon innehade också posten som arbets- och hälsominister. Eva var en agitator, en rebell som revolutionerade politiken i Argentina. Bakom det socialistiska inslaget – med verklig socialpolitik – som präglade den peronistiska rörelsen, stod Eva Peron.
Sedan president Peron stängt av statliga subventioner till det traditionella Sociedad de Beneficencia (spanska: "Hjälpsällskapet"), ersatte Eva subventionerna med en Eva Peron-stiftelse. Hon fick stöd och donationer från fackföreningar och företag, samt betydande bidrag från det nationella lotteriet och andra fonder. Eva använde dessa resurser för att etablera tusentals sjukhus, skolor, barnhem, hem för äldre och andra välgörenhetsinstitutioner.
Eva var också till stor del ansvarig för att den kvinnliga rösträtten (rösträtt) infördes och hon bildade Feministpartiet 1949. Eva Peron gjorde allt det fast hon var bara 33 år när hon dog.
Varför är Eva Perons berättelse viktig inför parlaments- och presidentvalen i oktober 2023? Den här sången, Gråt inte för mig, Argentina, påminner människor, hennes medargentinare, om att en liten elit och utländska rovdjur hotar landet.
Fast på USA:s bakgård
President Mauricio Macris nyliberala ortodoxi håller Argentina fast på USA:s bakgård. Det är samma historia som ofta upprepats över hela världen. Evas ande finns med folket i Argentina, med detta vidsträckta och vackra land – "Gråt inte för mig, jag är med dig."
När den argentinska vicepresidenten Cristina Fernandez, fru till framlidne Nestor Kirchner, officiellt deklarerade i maj förra året att hon inte kommer att kandidera till presidentposten i oktober 2023, lät det som ett slag mot den peronistiska rörelsen. Kalla det "Kirchner Peronism". De hade gjort mycket för att dra ut Argentina från bördan av skuldberget som orsakats av USA- och IMF-inspirerade president Menems dollarisering av Argentinas ekonomi 1991.
Madame Fernández, som var president 2007-2015, meddelade sitt beslut offentligt genom ett uttalande på sin hemsida där hon kritiserade rättsväsendet och anklagade domstolarna för att försöka förbjuda henne att kandidera igen, vilket visade rättsväsendets allians med oppositionen. Med sitt beslut kasta center-vänster-politikern Fernández det styrande peronistpartiet ut i det okända och osäkerhet om vem som kan bli dess kandidat i årets presidentval.
Menem-dollariseringsdoktrinen var misslyckad från allra första början. Inget land kan anta en annan ekonomis valuta utan ett ekonomiskt misslyckande. Det varade 10 år innan 2001 / 2002 den totala undergången inträffade. Mellan 40 % och 60 % av människorna var arbetslösa, från ingenjörer, till läkare, arbetare och många tvingades ut på gatorna, ibland i sina finaste kläder, och med en ursäkt att de var tvungna att tigga pengar för att överleva... det var en av de sorgligaste syner man kan tänka sig.
Kirchners version av peronism räddade landet med en 200 % devalvering av peson och frikoppling från dollarn 2001. Nästan alla fordringsägare (97 %) deltog och gick till slut med på den förhandlade skuldrabatten. Cirka 75 % av den totala skulden ”efterskänktes”, vilket fick IMF:s välsignelser. I genomsnitt återstod tjugofem procent att återbetala under en period av tio år. Argentina blomstrade till och med under den världsomspännande ekonomiska krisen 2008/2010. Den årliga tillväxten sjönk från i genomsnitt över 10 % om året till cirka 4% – 5% under krisen och tog sedan fart igen.
Nyliberalt "implantat"
Cristina Fernandez Kirchner, den avlidne Nestor Kirchners änka, valdes till president och innehade detta till 2015, då hon överlämnade landet återhämtat och praktiskt taget skuldfritt till nästa president, högerextremisten Mauricio Macri, ett nyliberalt "implantat" från den västerländska eliten representerad av IMF och finanskabalen bakom IMF.
Macri, som var guvernör i Buenos Aires, vann valet 2015 mot den pro-peronistiska kandidaten, Daniel Scioli, med minsta tänkbara marginal på 1,4 %. Under normala omständigheter skulle en så liten marginal motivera en omräkning. De flesta analytiker vädrade valfusk. Men någon omräkning beviljades inte. Det finns en stor sannolikhet att valen var riggade.
Internationella valutafonden (IMF) och alla västerländska fordringsägare som förlorade – men genom en överenskommelse – stora belopp under skuldomförhandlingarna ville på ett eller annat sätt få tillbaka sin köttbit. Så, Macri var perfekt. Han satte omedelbart Argentina i skuld igen genom att kalla in IMF, Världsbanken och alla de vanliga skurkarna.
Eva Peron, eller Evita, stod vid presidentens sida. Eva var inte bara Argentinas andliga ledare, hon innehade också posten som arbets- och hälsominister. Eva var en agitator, en rebell som revolutionerade politiken i Argentina. Bakom det socialistiska inslaget – med verklig socialpolitik – som präglade den peronistiska rörelsen, stod Eva Peron.
Sedan president Peron stängt av statliga subventioner till det traditionella Sociedad de Beneficencia (spanska: "Hjälpsällskapet"), ersatte Eva subventionerna med en Eva Peron-stiftelse. Hon fick stöd och donationer från fackföreningar och företag, samt betydande bidrag från det nationella lotteriet och andra fonder. Eva använde dessa resurser för att etablera tusentals sjukhus, skolor, barnhem, hem för äldre och andra välgörenhetsinstitutioner.
Eva var också till stor del ansvarig för att den kvinnliga rösträtten (rösträtt) infördes och hon bildade Feministpartiet 1949. Eva Peron gjorde allt det fast hon var bara 33 år när hon dog.
Varför är Eva Perons berättelse viktig inför parlaments- och presidentvalen i oktober 2023? Den här sången, Gråt inte för mig, Argentina, påminner människor, hennes medargentinare, om att en liten elit och utländska rovdjur hotar landet.
Fast på USA:s bakgård
President Mauricio Macris nyliberala ortodoxi håller Argentina fast på USA:s bakgård. Det är samma historia som ofta upprepats över hela världen. Evas ande finns med folket i Argentina, med detta vidsträckta och vackra land – "Gråt inte för mig, jag är med dig."
När den argentinska vicepresidenten Cristina Fernandez, fru till framlidne Nestor Kirchner, officiellt deklarerade i maj förra året att hon inte kommer att kandidera till presidentposten i oktober 2023, lät det som ett slag mot den peronistiska rörelsen. Kalla det "Kirchner Peronism". De hade gjort mycket för att dra ut Argentina från bördan av skuldberget som orsakats av USA- och IMF-inspirerade president Menems dollarisering av Argentinas ekonomi 1991.
Madame Fernández, som var president 2007-2015, meddelade sitt beslut offentligt genom ett uttalande på sin hemsida där hon kritiserade rättsväsendet och anklagade domstolarna för att försöka förbjuda henne att kandidera igen, vilket visade rättsväsendets allians med oppositionen. Med sitt beslut kasta center-vänster-politikern Fernández det styrande peronistpartiet ut i det okända och osäkerhet om vem som kan bli dess kandidat i årets presidentval.
Menem-dollariseringsdoktrinen var misslyckad från allra första början. Inget land kan anta en annan ekonomis valuta utan ett ekonomiskt misslyckande. Det varade 10 år innan 2001 / 2002 den totala undergången inträffade. Mellan 40 % och 60 % av människorna var arbetslösa, från ingenjörer, till läkare, arbetare och många tvingades ut på gatorna, ibland i sina finaste kläder, och med en ursäkt att de var tvungna att tigga pengar för att överleva... det var en av de sorgligaste syner man kan tänka sig.
Kirchners version av peronism räddade landet med en 200 % devalvering av peson och frikoppling från dollarn 2001. Nästan alla fordringsägare (97 %) deltog och gick till slut med på den förhandlade skuldrabatten. Cirka 75 % av den totala skulden ”efterskänktes”, vilket fick IMF:s välsignelser. I genomsnitt återstod tjugofem procent att återbetala under en period av tio år. Argentina blomstrade till och med under den världsomspännande ekonomiska krisen 2008/2010. Den årliga tillväxten sjönk från i genomsnitt över 10 % om året till cirka 4% – 5% under krisen och tog sedan fart igen.
Nyliberalt "implantat"
Cristina Fernandez Kirchner, den avlidne Nestor Kirchners änka, valdes till president och innehade detta till 2015, då hon överlämnade landet återhämtat och praktiskt taget skuldfritt till nästa president, högerextremisten Mauricio Macri, ett nyliberalt "implantat" från den västerländska eliten representerad av IMF och finanskabalen bakom IMF.
Macri, som var guvernör i Buenos Aires, vann valet 2015 mot den pro-peronistiska kandidaten, Daniel Scioli, med minsta tänkbara marginal på 1,4 %. Under normala omständigheter skulle en så liten marginal motivera en omräkning. De flesta analytiker vädrade valfusk. Men någon omräkning beviljades inte. Det finns en stor sannolikhet att valen var riggade.
Internationella valutafonden (IMF) och alla västerländska fordringsägare som förlorade – men genom en överenskommelse – stora belopp under skuldomförhandlingarna ville på ett eller annat sätt få tillbaka sin köttbit. Så, Macri var perfekt. Han satte omedelbart Argentina i skuld igen genom att kalla in IMF, Världsbanken och alla de vanliga skurkarna.
På nolltid var Argentina tillbaka i skuld. Inflationen och arbetslösheten sköt i höjden, fattigdomen som minskade från nära 70 % vid krisens höjdpunkt 2001/2002 till under 10 % när Mme. Cristina Kirchner lämnade presidentposten, gick åter upp till över 40 %, på mindre än två år av Macri-regimen.
Man kan kalla detta institutionell mjölkning av en nation som arbetat sig ut ur en kris till ett bekvämt medelinkomstland... avsiktlig stöld av våra illustra, och ja, mycket kriminella Bretton Woods-institutioner.
Cristina förföljs lagligt – inte olikt Donald Trump i USA – så hon kommer inte att söka presidentskapet längre. För om hon skulle, är chansen stor att hon skulle vinna med ett jordskred – och föra tillbaka sitt land, Argentina, till folket.
Idag fördömer makthavarna, med köpta medier, peronismen som populism... liksom västerländsk mainstream slår mot allt som tar avstånd från den hegemoniska USA-dikterade globalismen.
Högerextremist ledande
Med Cristina Fernandez ur vägen var peronisterna inte förberedda med en alternativ och välvårdad kandidat. Det kommer därför knappast som en överraskning att den enda verkliga oppositionen, det ultrahögerorienterade libertarianska partiet som har en allians med det kontroversiella spanska neonazistiska Vox-partiet, har lanserat fram sin kandidat Javier Milei.
Cristina förföljs lagligt – inte olikt Donald Trump i USA – så hon kommer inte att söka presidentskapet längre. För om hon skulle, är chansen stor att hon skulle vinna med ett jordskred – och föra tillbaka sitt land, Argentina, till folket.
Idag fördömer makthavarna, med köpta medier, peronismen som populism... liksom västerländsk mainstream slår mot allt som tar avstånd från den hegemoniska USA-dikterade globalismen.
Högerextremist ledande
Med Cristina Fernandez ur vägen var peronisterna inte förberedda med en alternativ och välvårdad kandidat. Det kommer därför knappast som en överraskning att den enda verkliga oppositionen, det ultrahögerorienterade libertarianska partiet som har en allians med det kontroversiella spanska neonazistiska Vox-partiet, har lanserat fram sin kandidat Javier Milei.
Mr Javier Milei, är en argentinsk politiker, kallar sig själv ekonom, men kom bokstavligen från ingenstans för att fånga 30 % av väljarna i primärvalen och blev plötsligt ledande kandidat inför presidentvalet i oktober 2023.
Detta resultat har skickat chockvågor genom det politiska etablissemanget i hela Latinamerika. Peronisterna och tillhörande vänsterorienterade partier har försvunnit. De saknar livskraftiga kandidater och peronisterna är inte beredda att besegra neonazisten Javier Milei, som har sagt att han omedelbart ska återställa Argentina till full dollarisering, upplösa den argentinska centralbanken och åter göra Argentina till en fullfjädrad dollarekonomi.
Milei har nämnt det ständigt oroliga Ecuador som ett lysande exempel. Efter en kupp i januari 2000, antog Ecuadors nya ultrakonservative president Gustavo Noboa, med hjälp av IMF, USA-dollarn som Ecuadors valuta och gav upp Sucre, Ecuadors verkliga valuta.
147 procent inflation
Milei skulle säkert få stöd av IMF och, naturligtvis, från Washington. De skulle älska att Argentinas rikedomar blev dollariserade. Knappt 30 år efter den katastrofala Menem-dollariseringen 1991 som ledde till den mest katastrofala ekonomiska kollapsen i Latinamerikas historia – vill Milei gå tillbaka och anamma full dollarisering. Han säger att det är det enda sättet att bekämpa inflationen. Självklart är det tvärtom. Levnadskostnaderna kommer att stiga, och så kommer inflationen att stiga – och inkomsten, eller köpkraften, för de lägre inkomstnivåerna kommer att minska ytterligare.
Enligt Independent Commodity Intelligence Services (ICIS) som täcker 143 länder världen över förväntas Argentinas inflation nå 147 % med en nedgång i BNP på upp till 3,5 % 2023. Med full dollarisering kan Argentina uppleva en mycket kort inflationsnedgång (som var fallet i början av 1990-talet), men sedan kommer levnadskostnaderna sannolikt att skjuta i höjden och fattigdomen explodera tills ekonomin kollapsar och landet fråntas alla sina rikedomar.
Nyheten från BRICS-toppmötet i Johannesburg, Sydafrika att BRICS-alliansen, för närvarande 5 medlemmar (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika), bjuder in 6 nya medlemmar – Argentina, Egypten, Etiopien, Iran, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten att gå med i BRICS-gruppen är goda nyheter för Argentina, eftersom en av BRICS-ländernas högsta prioriteringar, nu 11 länder, är de-dollarisering.
Detta resultat har skickat chockvågor genom det politiska etablissemanget i hela Latinamerika. Peronisterna och tillhörande vänsterorienterade partier har försvunnit. De saknar livskraftiga kandidater och peronisterna är inte beredda att besegra neonazisten Javier Milei, som har sagt att han omedelbart ska återställa Argentina till full dollarisering, upplösa den argentinska centralbanken och åter göra Argentina till en fullfjädrad dollarekonomi.
Milei har nämnt det ständigt oroliga Ecuador som ett lysande exempel. Efter en kupp i januari 2000, antog Ecuadors nya ultrakonservative president Gustavo Noboa, med hjälp av IMF, USA-dollarn som Ecuadors valuta och gav upp Sucre, Ecuadors verkliga valuta.
147 procent inflation
Milei skulle säkert få stöd av IMF och, naturligtvis, från Washington. De skulle älska att Argentinas rikedomar blev dollariserade. Knappt 30 år efter den katastrofala Menem-dollariseringen 1991 som ledde till den mest katastrofala ekonomiska kollapsen i Latinamerikas historia – vill Milei gå tillbaka och anamma full dollarisering. Han säger att det är det enda sättet att bekämpa inflationen. Självklart är det tvärtom. Levnadskostnaderna kommer att stiga, och så kommer inflationen att stiga – och inkomsten, eller köpkraften, för de lägre inkomstnivåerna kommer att minska ytterligare.
Enligt Independent Commodity Intelligence Services (ICIS) som täcker 143 länder världen över förväntas Argentinas inflation nå 147 % med en nedgång i BNP på upp till 3,5 % 2023. Med full dollarisering kan Argentina uppleva en mycket kort inflationsnedgång (som var fallet i början av 1990-talet), men sedan kommer levnadskostnaderna sannolikt att skjuta i höjden och fattigdomen explodera tills ekonomin kollapsar och landet fråntas alla sina rikedomar.
Nyheten från BRICS-toppmötet i Johannesburg, Sydafrika att BRICS-alliansen, för närvarande 5 medlemmar (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika), bjuder in 6 nya medlemmar – Argentina, Egypten, Etiopien, Iran, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten att gå med i BRICS-gruppen är goda nyheter för Argentina, eftersom en av BRICS-ländernas högsta prioriteringar, nu 11 länder, är de-dollarisering.
Peter König är en geopolitisk analytiker och tidigare seniorekonom vid Världsbanken och Världshälsoorganisationen (WHO), för vilka han arbetat i över 30 år runt om i världen. Idag är han forskarassistent vid Centrum för forskning om globalisering (CRG) och Senior Fellow vid Chongyanginstitutet, Renminuniversitet i Peking.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.