Årets viktigaste (och mest dissade) bok

Den amerikanska freden – finns den? Under sin nära 250-åriga historia som självständig nation har USA intervenerat militärt i främmande länder 500 gånger. Bara under åren 1990-2018, dvs. efter kalla krigets slut, har USA använt sig av militära maktmedel 130 gånger. Det innebär att den enda kvarvarande supermakten under de senaste trettio åren har utfört i snitt 4,6 militära interventioner årligen.

Dessa fakta har kartlagts av amerikanska forskare vid Tuft University och utgör inledningen till statsvetarna Frida Strannes och Trita Parsis Illusionen om den amerikanska freden.

Kaj Odelstål recenserar.

De två forskarna har lagt USA:s agerande i världspolitiken under lupp. Inledningsvis beskriver de två motsatta synsätt hos amerikanska politiker. Det ena synsättet representeras av "hökarna", som även betecknas som neokonservativa eller liberala interventionister. Den bärande uppfattningen hos dem är att USA bör intervenera militärt i stater som anses hota internationella liberala värden.

De återhållsamma
Det andra synsättet företräds av dem som sammanfattas under termen "restrainers" ("återhållsamma"). De förordar diplomati, fri handel och aktivt deltagande i internationella organisationer, och då framför allt i FN med dess övriga sidoorgan. Enligt dem bör USA alltså inte lägga sitt utrikespolitiska krut på att sträva efter hegemoni på den internationella arenan. "Restrainers" har en lång idétradition bakåt i den amerikanska 1900-talshistorien. Stranne och Parsi sorterar själva in sig i denna idéströmning. Det är redogörelserna för och analyserna av spänningsfältet mellan dessa två åsiktsgrupperingar som håller samman bokens olika teman.

Det första ämnesområdet behandlar "den unipolära världsordningens framväxt". I denna del ligger tyngdpunkten på Natos utvidgning österut under slutet av 1990-talet och i början av 2000-talet.

Under Clintonadministrationens år, 1992-2000, framhölls att Natos dörrar skulle vara öppna för nya medlemmar. Clintons utrikespolitiska kurs var trefaldig: att Nato skulle utvidgas i Europa, att påverka Kina i demokratisk riktning och att inringa och bekämpa alla länder som motsatte sig USA:s dominans i världen. Vid en militär ceremoni på militärakademin West Point i maj 1997 förkunnade den sittande presidenten: "Nato bör vara vårt skarpaste svärd och vår starkaste sköld". Sådana utfästelser lär ha givit ledarna i Kreml rysningar med tanke på att Nato bildades (1949) med svärdsudden riktad mot Sovjetunionen.

Förstå östutvidgningen
Författarnas beskrivning av Natos expansion österut är mycket väl underbyggd med notbelagda referenser. De ger läsaren en god vägledning för att förstå östutvidgningens konsekvenser, inte bara för Ryssland utan även för övriga världen.

I andra delen redogör författarna för händelseförloppen som ledde fram till USA:s militära aktioner i Vietnam och i Afghanistan liksom till Gulfkriget, Irak-invasionen och åtskillig inblandning i flera afrikanska och latinamerikanska länder. Utmärkande för det amerikanska agerandet har varit att tillgripa militärt våld istället för att prioritera diplomati och förhandlingar. CIA har använts för ljusskygga operationer i konfliktområden där USA velat få sin vilja igenom. Man har inte ens dragit sig för mord eller mordförsök på ledare som stämplats som misshagliga.

Gulfkriget (1991) kom att bli vägvalet mellan "hökarnas" och "restrainers" utrikespolitiska kurs. USA valde "hökarnas" väg. Att Sovjetunionen/Ryssland då var politiskt och ekonomiskt försvagat gav amerikanerna tillfälle att inleda sin strävan efter hegemoni, en unipolär värld där USA håller i taktpinnen ("a new world order"). Författarna pekar på att ett vägande skäl till kriget var oljekranarna som finns i Mellanösternregionen. Stor tillgång på drivmedel till låga priser är viktigt för den amerikanska livsstilen. Saudiarabien blev nu en mycket viktig allierad i USA:s strävan efter att kontrollera oljetillförseln. Att landet är långt ifrån en demokrati hade ingen betydelse.

I boken tredje del - Militarismens pris - behandlar författarna kostnaderna för de amerikanska militära aktionerna under de senaste tjugo åren. Priset är inte bara mänskligt lidande och döda eller sårade amerikaner. Stranne och Parsi gör en "cost-benefit-analys" i vid bemärkelse. De visar att civil infrastruktur fått stå tillbaka, medan vapenindustrins stora förväntningar på statliga köp haft förtur, köp som i princip gjorts på löpande räkning. Samtidigt har budgetarna för skola, sjukvård och transportsektorns underhåll drabbats av nedskärningar. Där har rödpennan gått hårt fram.

Kostnader skapar klasskillnader
De stora militärutgifterna har skapat ett amerikanskt samhälle som idag är starkt politiskt polariserat med stora klasskillnader. Utvecklingen tog fart på 1980-talet under Reagans tid i Vita huset. Han lanserade det så kallade projektet Stjärnornas krig, som var en del i kapprustningen med Sovjetunionen. De enorma satsningarna på upprustning blev en kostnad som det amerikanska civila samhället fick betala med eftersatt infrastruktur och inställda välfärdsreformer. Det grundläggande arbetet med att lägga om klimatpolitiken har naturligtvis kommit i andra hand när samhällets resurser skall användas till militära ingripanden världen över. Inte minst görs ju nu stora vapenleveranser till Ukraina som stöd i det pågående kriget.

Kriget mot terrorn efter 9/11-attackerna har varit förödande för oskyldiga människor i skilda konfliktregioner. I bekämpandet av terrorismen världen över har USA:s ledning även gett uppdrag åt privata entreprenörer, exempelvis Blackwater (numera Academi). Dessa har ostraffat begått övergrep på oskyldiga civila i exempelvis Irak med stort mänskligt lidande som följd. Här finner läsaren flera exempel på att somliga krigsbrott fort glöms bort, medan andra får stor uppmärksamhet.

Stranne och Parsi visar i sin bok på att åtskilliga tankesmedjor med kopplingar till vapenindustrin har stort inflytande över amerikansk försvarspolitik. Att tankesmedjorna och lobbygrupperna är en del av det militärindustriella komplexet avslöjades i en rapport 2020, utförd av en politisk fristående organisation (Center for International Policy). I samband med det amerikanska presidentvalet 2016 avsåg denna organisation att kartlägga utländsk påverkan (läs rysk). I stället formligen "ramlade" forskarna över material och dokument som visade att de amerikanska tankesmedjorna med sina påverkanskampanjer utövade stort inflytande på beslutsfattarna i Washington och i Pentagon. Det militärindustriella komplexet i USA är mäktigt, och liknande företeelse finns även i vårt land.*

Smalnande åsiktskorridor
Författarnas avsikt med boken är att "...bidra till en bredare diskussion om vår framtida säkerhet och Sveriges roll i världen." De vill att diskussionerna och samtalen skall belysa alla aspekter av den allvarliga konflikt som nu råder i världen och som i förlängningen kan leda till att kärnvapen återigen släcker miljontals människoliv och som yttersta konsekvens till vår planets undergång. Hur har då boken mottagits?

En del kritiker av boken hävdar att Stranne och Parsi går Rysslands ärenden i den pågående Ukrainakonflikten. De är "enögda i sin antiamerikanism" är ett av de mildare omdömena från negativa skribenter. Andra kritiker insinuerar till och med att de två forskarna har en dold agenda, exempelvis att agera språkrör åt den iranska regimen.

Det är orimligt att som flera recensenter gör, beskriva Stranne och Parsi som Putins springpojkar. När det gäller det ryska anfallet på Ukraina i februari 2022 delar författarna synsätt och uppfattning med det stora flertalet av politiska debattörer och andra opinionsbildare. Några citat från boken understryker deras uppfattning: "…Rysslands regelvidriga krig i Ukraina." Vidare: "…förfärande och strider mot alla folkrättsliga principer." "…vettlös och skrämmande…". "Putin är tveklöst repressiv, auktoritär och odemokratisk ledare…" och "… ska bekämpas."

Det är obehagligt att åsiktskorridoren nu är så smal att andra uppfattningar än de som är godkända av kommentariatet smutskastas. Smädelser och personangrepp är vanligare än hederlig argumentation. Personligen anser jag att det är viktigare än någonsin med en bred och vidsynt diskussion där många synpunkter får komma fram. Jag tycker att boken har många förtjänster just när det gäller att vidga debatten.

Författarnas syfte med boken är att göra en analys av amerikansk utrikespolitik över tid och resonera om vilken betydelse denna har haft. För den som vill förstå mer av bakgrunden till det rådande världsläget är Illusionen om den amerikanska freden ett bra bidrag. De två statsvetarna reder förtjänstfullt ut komplexiteten i den internationella politiken. En kritisk analys av den förda amerikanska utrikes- och säkerhetspolitiken över år är viktig för att få en helhetssyn.

Personligen delar jag författarnas uppfattning att resten av världen inte helt okritiskt skall acceptera att beslutsfattarna i Washington tolkar och bestämmer hur den framtida världspolitiken skall utformas. Det är en illusion att tro att varaktig fred skapas genom att låta USA och med dem lojala länder i västvärlden ensamma bestämma dagordningen och ange reglerna. Världen är större än USA och Europa.

Kaj Odelstål

*Se Nyhetsbanken 23 augusti 2023 länk: https://www.nyhetsbanken.se/2023/08/hejarklackar-i-natodebatten.html)

Stranne, Frida och Parsi, Trita: Illusionen om den amerikanska freden. (2023, Ordfront, ISBN 9789177752851) finns i bokhandeln för ca 210 kr,