Par i brott

Joe Biden (t v) krigsförbrytare som underblåst kriget i Ukraina till randen av ett kärnvapenkrig. Sauli Niinistö (t h) höll länge samarbetsprofil, men övergav den vid första tillfälle för att visa sitt rätta Nato-jag och få ta landet i krig mot "arvfienden". I bakgrunden Nikolajkatedralen, byggd efter förebild av Kazankatedralen i S:t Petersburg.

"Putin har förlorat kriget", proklamerade Joe Biden i Helsingfors. 34 stater står enade bakom Ukraina.

Solen sken och alla finländare var glada. Vi står ju USA så nära, heter det.

Ja, nästan lika nära som landet alldeles nyss stod Sovjetunionen och Ryssland. Frivilligt har landets ledning gjort sig av med 90 procent av den ryska handeln, som nu är nere på samma nivåer som under vinterkriget. 10 miljarder dollar, goodbye.

Finnarna är glada, den svenska regeringen är jätteglad.

Men Stoltenberg svettas. Vet han för mycket?

Zelenskyj är inte riktigt glad. Vet definitivt för mycket.

Bert Sundström (Rapport) är dämpad, säger att det kommer inte så mycket bilder från fronten. Det gör det visst. Varje dag kommer bilder på utslagna Bradleys, Stridsfordon 90, Leopard och Caesarkanoner.

Vad Sundström menar är att det kommer inga användbara propagandabilder från Kiev. För nu är rollerna ombytta. Ryssland försvarar sina nya territorier och har grävt ner sig ordentligt. Ingenstans har ukrainarnas "motoffensiv" ens nått fram till den huvudsakliga försvarslinjen.

Men när alla i Vilnius och sedan i Helsingfors är så glada, hur kommer det sig att ingen grips av en deja vue-känsla? Detta har ju faktiskt hänt förut.

När Hitlertyskland angrep Sovjetunionen hade det praktiskt taget hela Europas resurser bakom sig och i öster ett till tänderna rustat Japan. Minst 20 länder bidrog med soldater, tillsammans över en miljon, varav 445 000 hamnade i sovjetisk fångenskap.

Likväl gick det fel. Fullständigt fel. 

Den här gången har Ryssland betydligt mäktigare allierade än Sovjetunionen hade. (OSS, Brics, Shanghaiorganisationen osv.) Den amerikanske statsvetaren Edward Luttwak har sagt att Ryssland kan klara 10 krig som den "särskilda militära operation" som pågår i Ukraina idag.

Man kan vara säker på att Ryssland kommer att uppnå sina mål i Ukraina.

Till och med Erdogan, en herre med stora ambitioner, föredrar att ha ena foten i Putinlägret. Finland förvandlas till ointressant provins, ensam med sin Kalevala och sina klusterbomber (ja, som ett av få länder i Europa) väntar landet dystert på att få hämnas det som ryssarna inte har gjort det - folkmordet var ju på ryssar, inte på finnar.

Den medlarroll Finland en gång spelade har övergått till Erdogan som redan nästa vecka träffar Putin.

Endast den som roas av nationellt harakiri kan vara glad åt dagens Helsingfors-show.

Stefan Lindgren