Svar på tal om russofobi

Den 14 mars höll Timothy Snyder, en amerikansk historiker som specialiserat sig på Europa, ett anförande i FN:s säkerhetsråd där han förklarade att ryska påståenden om "russofobi" i Ukraina  var falska försök att "spela rollen av offer".

Rysslands ständige representant i säkerhetsrådet, Vassilij Nebenzia, är känd för att inte bli Rysslands belackare svaret skyldig. Kalla krigaren Snyder fick skäppan full. Hör här:

Angående mr. Snyder skulle vi uppskatta det mycket om han kunde ge exempel på vad han så ogenerat ljög om. Var hörde han det hatfulla tal om Ukraina och ukrainare på rysk tv, både officiella och inofficiella kanaler, som han hänvisade till, uppenbarligen i hopp om att ingen skulle bry sig om att kolla? 

Han kommer inte att kunna hitta sådant tal av den enkla anledningen att det inte förekommit.

Mr. Snyder har länge varit känd för sina historiska mystifikationer, där han strävar efter att bevisa att ryssar aldrig skulle ha levt i Ukraina och att denna stat har en självständig historia som går hundratals om inte tusentals år tillbaka.

Man kan bara tycka synd om honom eftersom alla sådana långa berättelser och försök till "historisk ingenjörskonst" bryter mot historiens fakta. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet användes inte begreppet "ukrainare" för att benämna ett folk, utan snarare anhängare av en ideologi som motsatte sig Ryssland och tsarismen. 

I brist på någon annan var det etniska ryssar bosatta utanför det ryska imperiet som ledde dem. Till exempel Michail Grusjevskij, vars pseudohistoriska skrifter har blivit kanoniska i Ukraina idag och aktivt främjas i väst, särskilt av Mr.Snyder själv.

Eller Mykola Michnovskij och Dmytro Dontsov som formulerade principerna för s k integrerad ukrainsk nationalism. Förresten, dessa principer är ganska okända och bygger (parallellt med tyska nazistdoktrinen) på idén om den ukrainska nationens överlägsenhet över andra. Deras grundprincip lyder som följer. "Moskaler (öknamn på ryssar, NB), ungrare, polacker och judar är det ukrainska folkets fiender".

Det var därför russofobi så lätt blev centrum i det oberoende Ukrainas ideologi. Denna process påskyndades efter den orangea revolutionen 2004 och särskilt efter den grundlagsstridiga kuppen 2014. Vi har redan talat om detta. Jag upprepar kort, utan att gå djupt in på historiska detaljer, att enligt folkräkningen 2001 identifierades 17,3 % av den ukrainska befolkningen (mest i östra och södra områden) som etniska ryssar.

Nästan 30 % sa att ryska var deras modersmål. Men faktiskt, som påpekade i dag av föredragshållare här, talade mycket fler människor ryska hemma i sina hushåll och på andra håll. Det faktum att 95 % av alla böcker som publicerades i Ukraina 2004 var på ryska är ett bevis på hur utbrett det ryska språket var i Ukraina vid tiden för de ovan nämnda händelserna. 

De nya nationalistiska myndigheterna började med att slå ner det ryska språket och allt som var ryskt. De använde utbildning, filmer, tv för att sprida tanken att allt ryskt var främmande. Som ett resultat uppfostrade Ukraina en ny generation av människor som trodde (i samma anda som Michnovskijs och Dontsovs doktriner) att ryssarna var fiender och ukrainare var en supernation, som moskalerna "hade berövat allt", inklusive religion, språk, litteratur och kultur. De skrev om historien, där de som samarbetade med nazister och begick avskyvärda grymheter men förkunnade "oberoende Ukraina" prisades som hjältar.

Efter den antikonstitutionella kuppen 2014 förvandlades Ukraina fullständigt till ett "anti-Ryssland", och russofobin upphöjdes till statlig politik. Maidanaktivisterna dolde aldrig sina hatiska russofobiska åsikter, och utländska sponsorer var fullt medvetna om det. Några dagar efter det dödliga maktövertagandet sa ledaren för extremiströrelsen "Högersektorn" D. Jarosj att avrussifiering var något  helt berättigat och nödvändigt. Den russofobiska parlamentsledamoten I. Farion kallade alla rysktalande utvecklingsstörda. Borgmästaren i Dnepropetrovsk B. Filatov uppmanade till att "ge alla löften och garantier till de rysktalande lymlarna". "Vi kommer att hänga dem senare", tillade han.

Jag anger dessa citat så att ni förstår vilken flagrant russofobi från de nya myndigheternas sida som rysktalande ukrainare blev utsatta för efter kuppen 2014. Myndigheterna var redo att döda dem, innebränna dem, vilket de demonstrerade i maj 2014 i Odessa, när de brände 40 rysktalande aktivister levande i fackföreningshuset. 

Bland det första som den nya regimen gjorde var ett försök att upphäva lagen "Om principerna för statens språkpolitik", enligt vilken ryska hade status som ett regionalt språk i 13 av 24 ukrainska oblaster. Detta var steget som provocerade fram avskiljandet av Krim, där majoriteten av befolkningen identifierar sig som ryssar. Hot om avskaffande av deras modersmål och försök att påtvinga dem nazistiska kollaboratörer och brottslingar som hjältar var huvudorsaken till berättigade protester från folket i Donbass, där mer än 80 % talar ryska i vardagen.

Det måste noteras att till och med Maidan-myndigheterna insåg att språkfrågan var mycket akut och kunde utlösa en kollaps i landet, varför de sköt upp upphävandet av den nämnda lagen ett tag. När Kiev undertecknade Minsk-avtalen gick det även med på att denna lag skulle fastställa en möjlighet till språkligt självbestämmande i Donbass.

Som vi vet nu hade Kievregimen aldrig för avsikt att uppfylla dessa avtal. Under nio år har ukrainska myndigheter systematiskt eliminerat allt de kunde relatera till Ryssland. Genom att göra det undergrävde de grunden för det samhälle som hade ingått i en kulturell och civilisatorisk enhet med Ryssland i århundraden. 

Sex lagstiftningsinitiativ som antogs under P. Porosjenkos mandatperiod fördrev det ryska språket helt från alla områden i det offentliga livet. Tuffa språkkvoter infördes i massmedia. Försöken att diskriminera användningen av ryska i hushållen blev allt vanligare. De åtgärder som vidtogs stod inte bara i strid med internationella fördrag, utan också mot principerna i Ukrainas konstitution som var tänkta att främja språk, utbildning och andra rättigheter för medborgare och nationella minoriteter. Jag kommer att hoppa över detaljerna om diskriminerande processer som pågår i Ukraina när det gäller det ryska språket och de som talar det. De två föredragshållare som vi bjudit in idag gav mycket viktiga insikter i denna fråga. 

Istället kommer jag att uppehålla mig vid president Zelenskyjs roll. När han kampanjade inför valet lovade han att revidera språklagstiftningen som splittrade det redan polariserade ukrainska samhället. Nu kommer jag att citera vad han sa på en av de stora ukrainska TV-kanalerna innan han valdes till president.

"I östra Ukraina och på Krim vill folk prata ryska. Låt de vara! Av juridiska skäl, ge dem denna möjlighet att tala ryska! Språket kommer aldrig att splittra vårt land. Jag är av judiskt blod, jag talar ryska, men jag är en ukrainsk medborgare... Ryssland och Ukraina är verkligen de två broderliga nationerna... Vi förstår varandra mycket väl”.

Till stor del på grund av denna position och även hans löften att stoppa inbördeskriget i Donbass, fick han tre fjärdedelar av alla röster vid presidentvalet 2019. Men han gjorde en helomvändning ganska snart och visade att allt det där som var väsentligt för ukrainare bara var tomma ord för honom. Han anpassade sig skickligt till förväntningarna från Kievs västerländska sponsorer, som egentligen aldrig ville att Ukraina skulle få interetnisk fred och goda grannförbindelser med Ryssland. 

Medan han rustade sitt land militärt med västerländsk hjälp och förberedde sig för ett krig med Ryssland under sken av att vilja följa Minskavtalen (inga tvivel kvarstår tack vare avslöjandena från tidigare ledare i Frankrike, Tyskland och Storbritannien), vidtog han ett antal steg för att fördriva det ryska språket och allt som var ryskt från Ukraina. 

2020-2021 antogs bl.a. diskriminerande lagar "om gymnasieutbildning", "om ursprungsbefolkningar i Ukraina" och "om nationell patriotisk utbildning". I september 2021 uppmanade Zelenskij alla ukrainare som trodde sig vara ryska att lämna landet. Han kallade det "ett inre val": vill du bo i Ukraina och ha en framtid för dina barn och barnbarn här? Var då ukrainare och ge upp din ryska identitet. De som inte var villiga att göra detta erbjöds ett "incitament" - bombardemang och artilleribeskjutning eller fysisk förintelse. 

Jag betonar att alla dessa åtgärder inte var en vedergällning mot Rysslands agerande. Det var egna initiativ och riktade försök att utplåna det ryska språket och kulturen i Ukraina. Det utgjorde en uppenbar kränkning av den rysktalande befolkningens rättigheter. Efter februari 2022 antog kampen mot det ryska språket i Ukraina groteska former som ibland väcker skrämmande associationer till nazismen. Ukrainska tjänstemän uttryckte utan några reservationer sitt hat mot allt ryskt och en avsikt att bli av med det ryska folket och språket.

Ukrainas ombudsman för språkfrågor T. Kremin sa öppet, "Ukraina åt ukrainarna". Enligt sekreteraren för Ukrainas nationella säkerhets- och försvarsråd O. Danilov måste "det ryska språket försvinna" från Ukrainas territorium. Han kallade ryssarna "råttor" som måste "avlägsnas" och "utrotas med alla möjliga medel".

Det som avtecknar sig i Ukraina idag är ett totalt förbud mot det ryska språket. Från och med hösten 2022 kompletterades tidigare lagar med ett fullständigt förbud mot att studera ryska i skolor även som främmande språk.

Våra tidigare västerländska partners har inte reagerat på detta. De banar väg för mångfald och skydd av nationell och kulturell identitet - men bara hemma hos sig. Internationella mekanismer som är pro-västerländska eller består av västerländska representanter har inte heller reagerat.

https://russiaun.ru/en/news/140323_n

PS: Timothy Snyder har skrivit bl.a. boken Bloodlands som försöker sudda ut gränslinjen mellan Hitlertysklands aggression och Sovjetunionens försvar. Han är något av Dagens nyheters favorithistoriker. Han beskriver Rysslands politik som "schizo-fascism" och  jämförde 2017 Donald Trumps väg till makten med Hitlers maktövertagande. NB.