Macron om kriget: "Ingen kan segra"

Hemkommen från München gav Frankrikes president Emmanuel Macron en intervju som satt myror i huvudet på många.

Han manar till fortsatt militärt stöd till Ukraina, men säger samtidigt att "ingen kan segra".

Macron vill "hjälpa Ukraina att tippa maktbalansen till sin fördel och sedan förhandla med Ryssland", sa han i söndagens intervju med journalister från France Inter, Le Figaro och Le Journal du Dimanche.

Han sa att han inte delar åsikten som framfördes av många i Nato-lägret i München att Ryssland måste "besegras" och rentav "krossas".

"Tiden är inte inne för dialog med Ryssland", sa han samtidigt. "Vi behöver absolut intensifiera vårt stöd och vår ansträngning för motståndet från det ukrainska folket och dess armé och hjälpa dem att starta en motoffensiv som ensam kan tillåta trovärdiga förhandlingar, fastställda av Ukraina, dess myndigheter och dess folk." 

"Jag vill se Rysslands nederlag i Ukraina, och jag vill att Ukraina ska kunna försvara sin position. Men jag är övertygad om att konflikten i slutändan inte kommer att lösas militärt. Jag tror inte, som vissa människor gör, att Ryssland bör besegras fullständigt eller attackeras på sitt territorium. Dessa observatörer vill framför allt krossa Ryssland. Detta har aldrig varit Frankrikes position och kommer aldrig att bli det."

Macron tillägger att: "ingendera sidan kan ha total seger. Varken Ukraina eller Ryssland, eftersom effekterna av mobilisering inte är så stora som förväntat, och dess kapacitet är fortfarande begränsad."

Emmanuel Macron har vid flera tillfällen sedan konfliktens början dragit på sig kritik från länderna i Östeuropa, och naturligtvis från Ukraina, för att ha fortsatt sina diskussioner med Putin utöver vad de anser vara rimligt, eller för att ha förklarat att Ryssland inte borde förödmjukas.

Han säger sig nu ha hittat en balans i formuleringen av sin "avvikande" uppfattning som det var möjligt för honom att avslöja vid Münchenkonferensen, och till och med i möten med östliga ledare, utan att dra på sig nya fördömanden för "eftergiftspolitik" mot Putin.

Han menar att frånvaron av all kontakt med Vladimir Putin på mer än fem månader visar att han är självständig. Statsmän i Europa idag måste alltså meritera sig genom att inte tala med motsidan, när behovet av motsatsen är mer skriande än någonsin.

Enligt Macron är alla förhoppningar om  "regimskifte" i Ryssland fåfänga. Det finns inget som säger att en annan regim skulle föra en annan eller "bättre" politik, ur västs synpunkt. "Alla andra alternativ än Vladimir Putin inom det nuvarande systemet verkar värre för mig", sa Macron.

"Det som behövs idag är att Ukraina genomför en militär offensiv som stör den ryska fronten för att utlösa en återgång till förhandlingar." Han utesluter uppenbarligen alla idéer om hämnd i uppgörelsen.

En position som han håller fast vid desto mer eftersom han vet att varken amerikaner eller européer vill skicka marktrupper till Ukraina, vilket enligt honom är det enda villkoret för en militär seger.

Vid Münchenkonferensen , där över 40 statschefer och regeringstjänstemän deltog, manade Macron  Europa att rusta upp sig så att det skulle bli trovärdigt; men framför allt att tillverka sina egna vapen istället för att köpa dem från hyllan (läs: från amerikanerna!),

 Han föreslog till och med, under en middag med Tysklands förbundskansler Olaf Scholz och Polens president Andrzej Duda, att Polen skulle ansluta sig till det fransk-tyska projektet "Framtidens stridsvagn", eftersom Polen kommer att investera massivt i sitt försvar. Ett på många sätt förödmjukat Frankrike längtar efter att ge Biden och USA:s vapenindustri en smocka.

"Europa kommer att bli desto lättare att respektera om det har vapen", sa han. "Det är också ett sätt att påskynda den europeiska komponenten av Nato ."

Insikten om att Nato-sidan i Ukrainakriget inte kan segra militärt är välkommen, men Macrons praktiska slutsatser är ändå desamma som hans Nato-kollegor har dragit, att fortsätta att pumpa in vapen i Ukraina, och de franska bidragen har inte varit minst.

Dessutom ska man komma ihåg att Frankrike och Tyskland har ett särskilt ansvar som garanter för Minskuppgörelserna, sorgligt sopade under mattan, trots att de välsignats enhälligt av FN:s säkerhetsråd.

Genom att göra sken av att vilja nå en fredlig reintegration av Donbass fick Nato åtta år på sig att rusta upp Ukraina och förbereda ett militär krossande av LNR och DNR, som dock Ryssland förekom genom att skicka in trupp idag för exakt ett år sedan.

Macrons förespråkande av en ökad europeisk upprustning "för att stärka Nato:s europeiska komponent" är också en fras utan kontakt med verkligheten. De europeiska Nato-medlemmarna och EU har gått in i det pågående kriget på amerikanskt initiativ. De spelar USA:s spel och blundar för att det skadar deras egna intressen.

Tigande tolererar de exempelvis att USA sprängt en viktig del av Tysklands energiförsörjning till "en hög metall på havets botten" (Nuland).

En stärkande av europeisk komponent i Nato skulle framför allt kräva en politisk frigörelse från USA, som vi ännu inte sett tillstymmelse till.

Macron är och förblir en sprattelgubbe i USA:s globala nät och genom sina invändningar bidrar han bara till att skapa pluralistisk sken kring monopolistens fortsatta anlopp mot Rysslands gränser.

Våra inhemska sprattelgubbar är förstås inte bättre, tvärtom. F d försvarsministern Peter Hultqvist vill skicka stridsvagnar, fast vi nyss hade så förfärligt ont om vapen själva. Ännu har Ulf Kristersson inte kommenterat det allt annat än socialdemokratiska kravet. Är han gymnast nog att fullborda Sveriges salto mortale, en dödlig volt från fredlig neutralitet  till skränig krigshets?

Stefan Lindgren