Hycklarnas afton

Tyskland anklagar Ryssland för "markstöld". Men aldrig Israel.

Tyska politiker talar om att Ryssland begår "markstöld" och "civilisationsbrott". Men de är tysta om Israel och förstörelsen av Jugoslavien, påpekar Andreas Wehr.

Wehr är författare till böcker och artiklar om Europa, filosofi och historia samt aktuell politik, medgrundare av Marx-Engels-Zentrum Berlin.

Tyske förbundspresidenten Frank-Walter Steinmeier är säker: Ryssland begår "landstöld". [1] För utrikesminister Annalena Baerbock representerar de ryska flyganfallen mot Ukrainas infrastrukturr ett "brott mot civilisationen". [2] Och förbundskansler Olaf Scholz ser en ny "imperialism" på uppgång i Ryssland. [3] Det är hycklarnas timme! Faktum är att de alla vet bättre. Ni vet alla vem i modern historia som faktiskt är skyldig till "land grabbing" och vars beteende representerar verkliga "civilisationsbrott" och som är den "imperialistiska makt" som får hela världen att hålla andan - det är naturligtvis USA-imperialismen. En gång i tiden hade också Olaf Scholz den åsikten.[4]

Den kollektiva västvärlden begick en landstöld mot Jugoslavien genom att övermanna landet militärt för att sedan rycka loss provinsen Kosovo. Israel, som anses vara västvärldens utpost, stal också land när det annekterade Golanhöjderna och östra Jerusalem. Och vad gäller Rysslands påstådda civilisationsbrott, så är det en enastående förvillelse samtidigt som det är en bagatellisering av den tyska fascismens brott. Nazistregimens planerade och storskaliga mord på sex miljoner europeiska judar är och förblir det stora civilisationsbrottet!

Israels annektering av Golanhöjderna och östra Jerusalem

Under sexdagarskriget 1967 ockuperade den israeliska militären de syriska Golanhöjderna, Västbanken som tillhörde Jordanien och östra Jerusalem. Redan från början gjorde Israel klart att man inte hade för avsikt att följa folkrättens regler om vad en ockupationsmakt får göra. De arabiska invånarna på Golanhöjderna fördrevs systematiskt så att, av den ursprungliga befolkningen på cirka 130 000, bara 6 396 återstod två månader efter den israeliska erövringen: "194 syriska byar och gårdar med en befolkning på 82 709 förstördes." [5] I det avfolkade landet bosatte sig israeler. 1981 förklarade Israel att Golanhöjderna var dess territorium. FN:s säkerhetsråd har i mängder av resolutioner fördömt dessa landstölder som "helt ogiltiga". Men Israel bryr sig inte eftersom ett enat Väst står bakom landet. Och denna okunniga attityd har varit framgångsrik: Den 25 mars 2019 erkändes Golanhöjderna formellt av USA som en del av Israel.

De palestinska invånarna i östra Jerusalem har mött ett liknande öde. Den så kallade Jerusalemlagen, som antogs av det israeliska parlamentet den 30 juli 1980, stadgar att "det förenade Jerusalem i sin helhet är Israels huvudstad". [6] FN:s säkerhetsråd förklarade också detta vara fullständigt "ogiltigt". Men USA ignorerade denna resolution: Den 6 december 2017 erkände USA:s president Donald Trump också Jerusalem som Israels huvudstad. [7]

De fler än 340 000 palestinier som bor i östra Jerusalem nekas israeliskt medborgarskap. De har bara getts en uppehållsrätt. Och denna kan också tas ifrån dem om de lämnar staden för en längre tid. Sedan 1967 har över 14 000 palestinier fått sin rätt att stanna i östra Jerusalem indragen på detta sätt, till exempel efter att ha studerat utomlands. Den israeliska regeringen har nu gått ett steg längre. Den 20 december 2022 skrev Frankfurter Allgemeine Zeitung (FAZ): "Det (israeliska) inrikesministeriet har meddelat att den palestinsk-franska människorättsadvokaten Salah Hamouri på morgonen deporterades efter att inrikesminister Ayelet Shaked anklagat honom för "terroristaktiviteter" och därför "återkallat hans uppehållsrätt i Israel". Hamouri påstods vara medlem i den förbjudna "Folkfronten för Palestinas befrielse" (PFLP). Detta förnekar han.” Trots att Frankrike, landet dit Hamouri deporterades, skarpt protesterade mot utvisningen, ändrade inte Israels inrikesminister sitt beslut. FAZ anklagade därefter Israel för krigsförbrytelse: "Utvisning av civila från ockuperat territorium är förbjudet enligt den fjärde Genèvekonventionen och utgör ett krigsbrott." [8]

Den 30 december 2022 – bara några dagar efter förbundspresident Steinmeiers jultal där han anklagade Ryssland för landstöld – behandlade FN:s generalförsamling åter Israels agerande i de ockuperade områdena. I en resolution uppmanade församlingen Internationella domstolen att se över Israels "fortsatta ockupation, kolonisering och annektering av palestinska territorier": "87 stater (...) röstade för resolutionen, inklusive Ryssland och Kina. Totalt röstade 26 stater emot, bland dem USA, Tyskland och Storbritannien. Mer än 50 avstod från att rösta.” [9] Den tyska regeringen under utrikesminister Baerbock, som annars aldrig tröttnar på att betona hur viktigt det är att bevara den internationella rättsordningen, röstade nej, vilket betyder att Tyskland inte vill att det israeliska markröveriet ska tas upp av Internationella domstolen. Och naturligtvis förblir Israel en nära partner till tysk politik – en partner till vilken Tyskland generöst levererar vapen - till och med ubåtar.

Avstyckningen av Kosovo

Ett särskilt uttryck för hyckleri är den dånande tystnaden om avskiljandet av den serbiska provinsen Kosovo från f.d. Förbundsrepubliken Jugoslavien (FRY), idag Serbien och Montenegro, som Tyskland aktivt var med och genomförde. Efter att det förenade västerlandet, med USA i spetsen, misslyckats med att övertala regeringen i Belgrad att ge upp Kosovo till förmån för den albanska majoritetsbefolkningen där, inleddes den 24 mars 1999 ett militärt angrepp mot Jugoslavien under namnet "Allied Force" där 14 Nato-länder deltog. Det fanns inget FN-mandat för detta. Tyskland, som styrdes av en koalition mellan SPD och de Gröna, var också med i denna allians. Vid den tiden var Frank-Walter Steinmeier chef för förbundskansliet under Gerhard Schröder och Olaf Scholz medlem av förbundsdagen för SPD. Båda bör därför kunna minnas dessa händelser.

I luftkriget attackerade Nato Jugoslavien, ett land som var hopplöst militärt underlägset. Mot varandra stod å ena sidan en stat "med en beräknad årlig försvarsbudget på 1,5 miljarder US-dollar och 110 000 aktiva soldater, och å den andra en allians med en årlig budget på 450 miljarder US-dollar och fyra miljoner aktiva soldater (...)." [10] Luftkriget pågick i mer än tio veckor, från 24 mars till 10 juni 1999, och fördes på med en brutalitet som var ofattbar i ett Europa efter 1945: "Till slut deltog mer än 900 flygplan från 14 nationer och släpptes mer än 28 000 bomber och missiler över Förbundsrepubliken Jugoslaviens territorium i över 38 000 räder." [11]

Jugoslavien försvarade sig skickligt och tappert, men till slut fick dess armé ge efter i den ojämna kampen och dra sig tillbaka från Kosovo. Priset som landet fick betala för sitt motstånd var högt: enligt officiella västtyska siffror dödades 500 jugoslaviska civila i 90 attacker. 73 människor dog när en konvoj av flyktingar besköts på vägen nära Dakovica. Och när Nato besköt järnvägsbron över Grdelica-ravinen, träffades ett passagerartåg och 20 passagerare dödades. Förbundsrepubliken Jugoslaviens regering uppskattade antalet serbiska och andra icke-albanska offer under Kosovokriget till 2 eller 3 000 dödade och omkring 5 000 skadade. [12] Till detta kom de många stupade jugoslaviska soldaterna. Natos krigsallians hade däremot inte en enda stupad att sörja!

Dag- och nattflygangreppen riktade sig främst mot civil infrastruktur. Befolkningens vilja att göra motstånd skulle brytas. Vägar, järnvägsspår, broar – särskilt de viktiga över Donau – liksom el- och vattenverk och stora produktionsanläggningar, som Zastavas bilfrabriker i Kragujevac, förstördes. Attacken mot det stora kemikombinatet Pancevo i en förort till Belgrad visade sig särskilt förödande. Stora mängder giftiga och cancerframkallande ämnen läckte ut. Ångorna från de brinnande fabrikerna inneslöt Pancevo i ett moln av gift. Medieanläggningar bombades systematiskt och Belgrads TV-center och TV-torn förstördes. Jugoslavisk tv skulle stängas.

Det har tagit åratal att reparera de viktigaste infrastrukturerna. Särskilt byggandet av nya broar över Donau har kostat mycket tid och pengar. Belgrads TV-torn kunde återuppta sin verksamhet först 2010. Ruiner av broar, kontorsbyggnader och fabriker syns fortfarande idag över hela landet.

Den 17 februari 2008 förklarade sig Kosovo ensidigt självständigt under väststaternas skyddande hand. Tyskland var ett av de första länderna som folkrättsligt erkände republiken och upprättade diplomatiska förbindelser. Rysslands - traditionellt förbundet med Serbien - protest mot den ensidiga självständighetsförklaringen ignorerades. Detta öppna negligerande av ryska intressen har kommit att bli ett avgörande steg i splittringen mellan Ryssland och Väst. Idag är Kosovo en lojal vasallstat till Väst och särskilt till USA.

Omedelbart efter att NATO-trupperna invaderade 1999 började den amerikanska militären bygga militärbasen Camp Bondsteel nära staden Ferizaj. Basen – uppkallad efter Vietnamkrigsveteranen James Leroy Bondsteel – är nu en av USA:s största baser utomlands.

Ingen sådan rätt för Donbass

Men vad som gäller för Kosovo, nämligen rätten för den albanska befolkningen som bor där till självbestämmande, gäller enligt västvärldens uppfattning varken för Krim, som bebos av ryssar, eller för den rysktalande befolkningen som bor i det ukrainska Donbass. Folkomröstningarna om statligt självstyre för Donbass i Luhansk och Donetsk oblaster den 11 maj 2014 avfärdades som rena ryska fuskval. Detta stämmer dock inte med det faktum att president Putin den 7 maj 2014 krävde att folkomröstningarna skulle skjutas upp för att möjliggöra en nationell dialog inom Ukraina.[13] När han inte fick igenom detta efterlyste han en "dialog på lika villkor" mellan regeringen i Kiev och separatistiska styrkor i öst, och sa att detta vore nyckeln till att minska spänningarna. Moskva vägrade att erkänna Lugansks och Donetsks självständighet och önskade istället förhandlingar. Så kom de två Minsk-avtalen till som förhandlades fram mellan Ukraina och Ryssland med förmedling av Tyskland och Frankrike. På senare tid har dock tidigare förbundskanslern Angela Merkel öppet erkänt att dessa förhandlingar endast genomfördes för att ge Ukraina tid att rusta upp och därmed tvinga tillbaka de två utbrytarområdena in i den ukrainska delstatsfederationen. [14]

Först efter åtta års inbördeskrig med 14 000 döda, inklusive cirka 9 000 invånare från Lugansk och Donetsk,[15] och den öppna förklaringen från den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyj att han inte skulle genomföra Minskavtalen, erkändes de två separatistregionerna oberoende av Moskva den 21 februari 2022. Några dagar senare, med motiveringen att Ryssland ville försvara de två oblasten, inleddes den storskaliga ryska attacken mot Ukraina. Förstörelsen av ukrainsk infrastruktur som följde förklarades av västvärlden vara ett krigsbrott – och enligt Baerbock – till och med ett brott mot civilisationen. Nato-ländernas bedömning av kriget mot Förbundsrepubliken Jugoslavien är en helt annan. Ur västvärldens synvinkel anses dåtidens förstörelse fortfarande vara ett helt legitimt sätt att genomdriva albanernas rätt till självbestämmande i Kosovo.

Det är, som Rysslands president Putin sa till förbundskansler Scholz den 15 februari 2022: "'Men vi har redan upplevt krig i Europa! Detta krig släpptes lös av Nato mot Jugoslavien, och vad mer är, erinrade han sig, det gjordes utan mandat från FN. "Det är ett mycket dåligt exempel", tillade han till Scholz, "men det här exemplet fanns”. [16]

Die Stunde der Heuchler - Andreas Wehr

Övers. Lennart Palm

Noter

[1] Frank-Walter Steinmeier, Weihnachtsansprache 2022

[2] Baerbock geißelt Putins Krieg als „Zivilisationsbruch“ – ein Begriff, der aufhorchen lässt, i: Stern 29.11.2022

[3] Rede von Bundeskanzler Scholz anlässlich der 77. Generaldebatte vor der Generalversammlung der Vereinten Nationen am 20.09.2022 in New York

[4] Jämför Andreas Wehr, Der Krieg um die Ukraine – Streit zwischen zwei Räubern? vom 25.10.2022

[5] Wikipedia, Golanhöhen, Stand 04.01.2023

[6] Jämför. Jonathan Kuttab, The Legal Status of Jerusalem, in: Palestine-Israel Journal Vol 2 No 2, 1995

[7] Jämför betr. detta beslut: Deutscher Bundestag – Wissenschaftliche Dienste des Deutschen Bundestags 2 – 3000 – 009/18, Völkerrechtliche Bewertung der Anerkennung Jerusalems als Hauptstadt Israels.

[8] Israel weist palästinensischen Menschenrechtler aus - Erstmals wird ein in Ostjerusalem geborener Mann wegen „Terrorvorwurfs“ nach Frankreich abgeschoben, i FAZ vom 20.12.2022

[9] Netanjahu kritisiert Resolution - UN fordern IGH-Gutachten zu Siedlungspolitik, i FAZ 02.01.2023

[10] Hans-Peter Kriemann, Hineingerutscht? Deutschland und der Kosovo-Krieg, Göttingen 2021, sid. 330

[11] Hans-Peter Kriemann, Hineingerutscht?, anfört arbete, sid. 338

[12] Wikipedia, Kosovokrieg,  Stand 04.01.20223

[13] Jämför  Ukraine-Separatisten beharren auf Referendum, in: Deutsche Welle vom 08.05.2014

[14] Jämför  „Absolut unerwartet“: Putin enttäuscht von Merkels Ukraine-Äußerungen, i Redaktionsnetzwerk Deutschland (RND) 09.12.2022

[15] Dessa siffror nämner Ulrich Heyden, i: Der längste Krieg in Europa seit 1945, Hamburg 2022, sid. 18

[16] Putins historische Verirrungen – Ein Krieg wie kein anderer, i: Tagespiegel 26.02.2022