Vad är en 'regelbaserad ordning'?

USA och dess allierade hänvisar allt oftare till "en regelbaserad" världsordning. Vad innebär det och vad skiljer det från den ordning som hittills rått under efterkrigstiden?

Thomas Röper, som driver bloggen  "Anti-Spiegel", ger sin analys.

Faktum är att saken är ganska klar: efter andra världskriget bildades FN och dess stadga blev grunden för modern internationell rätt (folkrätt /Öa). Det finns alltså redan en "regelbaserad världsordning" - men varför kräver väst då uttryckligen något nytt och varför har man kallat detta "regelbaserad världsordning"? För att förstå detta måste vi gräva lite djupare i ämnet och i den senaste historien.

FN

Efter andra världskriget skapades FN under segrarmakternas ledning och USA, Sovjetunionen, Kina, Storbritannien och Frankrike skapade FN:s säkerhetsråd. Man måste förstå att FN skapades när världen fortfarande var i chock efter andra världskrigets fasor och folk därför fortfarande tog kravet "Aldrig mer krig!" på allvar eftersom de av egen erfarenhet visste vad krig betydde.

Därför var en mycket central punkt i denna nyskapade folkrätt förbudet mot våld. FN-stadgan innehåller ett förbud mot användning av våld, vilket innebär att stater inte får attackera andra stater. Undantagen regleras i kapitel VII i FN-stadgan.

Kapitel VII har rubriken "inskridande i händelse av hot mot freden, fredsbrott och angreppshandlingar” och där sägs allt. Undantag från förbudet mot våldsanvändning ges endast om en stat angrips militärt och försvarar sig eller kommer till hjälp av en allierad som har attackerats militärt eller om FN:s säkerhetsråd uttryckligen tillåter krig mot en stat genom en resolution. För att göra detta måste FN:s säkerhetsråd först fastställa om det föreligger något ”hot mot freden, fredsbrott eller angreppshandling” (artikel 39 i FN-stadgan) och kan sedan besluta om åtgärder.

De åtgärder som kan beslutas efter ett sådant beslut i FN:s säkerhetsråd omfattar även ekonomiska sanktioner mot en stat. Detta är en viktig detalj eftersom det betyder att alla ekonomiska sanktioner som antas utan FN-mandat är olagliga enligt internationell rätt. Vi återkommer till detta nedan.

Från början av FN:s existens satt stater med olika intressen mitt emot varandra i säkerhetsrådet. Först under det kalla kriget å ena sidan väst, bestående av USA och dess satellitstater, å andra sidan öst, bestående av Sovjetunionen och dess satellitstater. Idag står i FN:s säkerhetsråd västvärlden på ena sidan och Ryssland och Kina på den andra emot varandra.

Andra världskrigets fem segrarmakter gav sig själva permanent medlemskap i FN:s säkerhetsråd och vetorätt, vilket innebär att FN:s säkerhetsråd i praktiken måste fatta sina beslut enhälligt. Och det är förstås svårt när det råder oenighet.

 

Har FN överlevt sig självt?

I flera år har framför allt västerländska stater antytt att FN har överlevt sig självt. De hävdar att FN:s säkerhetsråd kan blockeras. Det låter klatschigt och många människor anser nu, efter år av ständigt upprepande av detta påstående, att FN har blivit föråldrat och faktiskt är överflödigt.

Men tvärtom, det motsatta är fallet eftersom vetorätten har ett särskilt syfte. Syftet med vetorätten är att förhindra att en grupp stater kan ge sig själva fritt fram att attackera vilket land som helst genom enbart ett majoritetsbeslut i säkerhetsrådet. Just det faktum att stater med olika intressen måste komma fram till ett gemensamt beslut i FN:s säkerhetsråd skulle helt förhindra krig om folkrätten respekterades.

Med andra ord, om alla följde folkrätten och tog FN på allvar skulle det inte kunna bli några krig. Eller snarare, de skulle bara kunna inträffa om en stat faktiskt utgjorde ett så stort hot mot världsfreden att alla medlemmar i FN:s säkerhetsråd, trots sina olika intressen, kom överens om att världssamfundet ska ingripa militärt (eller med ekonomiska sanktioner).

 

2000-talets krig

Men nu vet vi alla att det har pågått många krig de senaste 20 åren, vilket oundvikligen betyder att det finns stater som bryter mot folkrätten. Wikipedia listar 15 krig och inbördeskrig som har inträffat hittills under 2000-talet, där Libyenkriget och Jemenkriget nämns två gånger, vart och ett uppdelat i två krig.

Av 2000-talets de facto 13 krig har väst bevisligen startat åtminstone fyra själv, nämligen krigen i Afghanistan, Irak, Syrien och Libyen. När det gäller Syrien är detta bara känt av ett fåtal, eftersom västerländsk media gärna döljer att det var USA som startade kriget med CIA-operationen "Timber Sycamore". Detaljer hittar du här.

Och i Libyen skulle upproret mot Gaddafi (också underblåst av väst som en del av den så kallade arabiska våren) knappast ha förvandlats till det storkrig det blev om inte väststaterna hade ingripit militärt i strid mot en resolution från FN:s säkerhetsråd. FN:s säkerhet tillät bara västvärlden att upprätta en flygförbudszon över Libyen, men västerländska arméer ignorerade detta och bombade landet och till och med placerade ut specialstyrkor på marken, vilket fick kriget att hamna utom kontroll. Resultatet är känt.

Kriget i Mali, där västvärlden också är inblandad, skulle inte ha skett utan Libyenkriget, för det var bara de vapen som fanns tillgängliga i stort antal i Libyen efter krigets början där och islamisternas där nyvunna styrka som förde kriget till Mali.

Dessutom finns det två krig som västs nära allierade bedriver eller har fört (även dessa utan tillstånd från FN:s säkerhetsråd), nämligen Jemenkriget, där Saudiarabien krigat sedan åtminstone 2010, och Libanonkriget 2006, där Israel attackerade Libanon i strid med folkrätten för att attackera Hizbollah.

År 2008 attackerade Georgiens dåvarande president Saakasjvili, som trodde han hade USA:s stöd, de omtvistade områdena Ossetien och Abchazien, där ryska fredsbevarande styrkor har säkrat frontlinjen efter ett inbördeskrig sedan början av 1990-talet. Eftersom västerländsk media alltid skildrar detta krig helt annorlunda, hänvisar jag till denna artikel som beskriver ämnet i detalj.

Wikipedia listar även kriget i Ukraina. Även detta startade på initiativ av USA när Maidan-kuppens tillsatta regering beordrade en attack mot kuppmotståndarnas områden i landets östra del, precis samma dag dåvarande CIA-chefen var i Kiev. Han deltog till och med i det avgörande mötet i det ukrainska säkerhetsrådet där beslutet togs. Jag gick in på detta i detalj i min bok om Ukrainakrisen 2014.

Vi kan alltså konstatera att av de 13 krigen på 2000-talet startade väst och dess allierade själva nio eller var åtminstone inblandade i deras utbrott.

De återstående fyra krigen under 2000-talet som listas av Wikipedia är inbördeskrigen i Elfenbenskusten och i Tchad, drogkriget i Mexiko och inbördeskriget på Sri Lanka.

Man kan därför helt objektivt konstatera att västvärlden och dess allierade inte bara var inblandade i 2/3 av 2000-talets krig, utan till och med startade (flera av) dem.

Hur går detta ihop med den föreställning väst sprider att man står för fred?

 

Illegala krig

Inget av 2000-talets krig hade mandat från FN:s säkerhetsråd, vilket betyder att de alla var olagliga enligt folkrätten.

Det enda kontroversiella undantaget är det afghanska kriget, där det fanns en resolution från FN:s säkerhetsråd som västvärlden tolkade som USA:s rätt till självförsvar, vilket skulle göra det afghanska kriget till ett lagligt krig. Denna tolkning är dock minst sagt kontroversiell; för även om resolution 1368 identifierade ett hot mot världsfreden och fördömde attackerna den 11 september, tillät den inte – så som föreskrivs i FN-stadgan – några militära motåtgärder.

USA har åberopat sin rätt till självförsvar efter att ha attackerats. Men för det första attackerades USA inte militärt och för det andra, enligt den officiella amerikanska versionen, var angriparen inte Afghanistan utan al-Qaida. Därför är också kriget i Afghanistan, om man verkligen tar folkrätten på allvar (och det borde man väl ändå göra), ett krig som bröt mot folkrätten och därför var olagligt.

För fullständighetens skull bör det tilläggas att väst (Tyskland och Frankrike) strider helt lagligt i Mali eftersom de har bjudits in av regeringen där och har dess tillstånd. Det ändrar dock inte det faktum att kriget förmodligen inte skulle ha inträffat utan västvärldens föregående förstörelse av Libyen. Information om bakgrunden till Mali-kriget finns här.

 

Hur folkrättsbrott sopas under mattan

Som bekant gör den västerländska pressen allt för att dölja för sina läsare att västvärlden orsakat de flesta av 2000-talets krig och, för att göra saken än värre, startats i strid mot internationell rätt. Dessutom girar västerländska medier och politiker allt mer bort från folkrätten och uppfinner nya termer. Närhelst väst startar illegala krig sprids bilden av att de bara gör det för att störta en ond diktator (som de gärna jämför med Hitler) och att de vill ge demokrati, frihet och välstånd till de förtryckta människorna.

Att krigen är olagliga döljs genom att man inte längre talar om folkrätten, som öppet bryts, utan uppfinner nya begrepp. Olagliga krig kallas av västvärlden för "humanitär interventioner". Folkrätten erkänner emellertid inte denna term och termen används inte i världen utanför den västerländska mediebubblan.

Till och med tyska Wikipedia säger att det, efter att idén om mänskliga rättigheter slagit igenom, har gjorts försök att rättfärdiga krig under humanitära förevändningar, men:

”FN-stadgans allmänna förbud mot användning av våld förändrade i grunden denna situation och eliminerade möjligheten till sådana interventioner.”

Det var först på 1990-talet som väst åter började ta upp frågan om humanitet som förevändning för krig och sammankallade kommissioner som, med hänvisning till de mänskliga rättigheterna, försökte uppfinna en konstruktion som skulle få sådana krig, som bryter mot internationell rätt, att se lagliga ut. Men alla de kommissioner som västvärlden sammankallat har inte kunnat ändra det faktum att krig under parollen "humanitär intervention" är olagliga. FN:s stadga har inte ändrats varför förbudet mot våld fortfarande är i kraft.

Den "regelbaserade världsordningen"

Därför försöker väst göra allt för att försvaga FN eftersom organisationen står i vägen för dess krig. Det är därför man gärna hör från västerländska politiker och media, som officiellt är så fredsälskande, att FN:s säkerhetsråd ”förhindrar nödvändiga beslut” och därför faktiskt bör kunna ignoreras eftersom det hindrar problem från att lösas. Sanningen är att FN:s säkerhetsråd, med Rysslands och Kinas veton, i bästa fall hindrar västvärlden från att legalisera sina krig. Men det hör man naturligtvis inget om i västerländsk media.

För att vänja folk vid att folkrätten – om väst får sin vilja fram – helst borde avskaffas helt och hållet, uppfinns ständigt nya begrepp. Västvärlden har i flera år efterlyst en ”regelbaserad världsordning”, dock utan att förklara vilka reglerna är och vem som sätter dem. I klartext, när väst använder denna formulering menar man bara att väst självt skall sätta reglerna (och ändra dem när det passar) och även övervaka dem. Väst vill sätta reglerna för hela världen, det är vad den "regelbaserade världsordningen" handlar om.

När man hör uttalanden från västerländska politiker om den "regelbaserade världsordningen" känner man sig som hos Orwell. På frågan från en medlem av förbundsdagen vad denna "regelbaserade världsordning" innebär, blev svaret från förbundsregeringen bland annat att den inkluderar "att man punktligt betalar sina bidrag". Det är lustigt, eftersom USA, av alla länder, den ledande makten i väst, som förespråkar den "regelbaserade världsordningen", fortsätter att skapa rubriker när landet till exempel, ofta i åratal, inte betalat sina bidrag till internationella organisationer som FN.

Orwell hade lett

Men vad Tysklands utrikesminister Maas skrev i början av säkerhetskonferensen i München 2019 låter som direkt hämtat från Orwell. Han skrev bland annat:

 
"Den internationella ordningen är under massiv press. Vissa aktörer förlitar sig alltmer på maktpolitik och undergräver idén om en regelbaserad ordning för att upprätthålla den starkares rätt.”

 Det är ju västvärlden som "förlitar sig på maktpolitik" och undergräver "idén om en regelbaserad ordning" för att kunna ”upprätthålla den starkares rätt”. Väst gör detta till exempel genom att införa ekonomiska sanktioner mot vem som helst som inte vill underordna sig västerlandets vilja. Sådana ensidiga sanktioner är olagliga enligt FN-stadgan, eftersom de, liksom krig, endast tillåts av folkrätten om FN:s säkerhetsråd beslutar om dem så som rådet gjort när det gäller till exempel sanktionerna mot Nordkorea. Men alla andra västerländska sanktioner mot Ryssland, Vitryssland, Venezuela, Syrien och så vidare strider mot internationell lag. De gör precis vad Maas kritiserar, de "undergräver idén om en regelbaserad order för att upprätthålla den starkares lag".

Orwell skulle förmodligen inte veta om han skulle skratta eller gråta om han fått läsa vad den dåvarande tyske utrikesministern Maas skrev på fullt allvar. Maas beklagar vad han själv gör.

Maas skrev vidare:

"Vi måste skydda internationella normer, överenskommelser och institutioner när de kommer under press, eller när deras överlevnad eller finansiering är hotad."

"Skydda internationella avtal" låter ju också bra, men återigen är det väst som gör precis tvärtom. Till exempel bröt USA ensidigt kärnkraftsavtalet med Iran och ingen europeisk allierad till USA protesterade, tvärtom. Och varför satte inte västvärlden press på Ukraina som inte genomförde en enda punkt i Minskavtalet? Och hur är det med Nato-Ryssland-avtalet som förbjuder Nato att permanent stationera styrkor i Östeuropa, vilket Nato - och särskilt USA – ändå har gjort i flera år i Baltikum, Polen, Rumänien och så vidare? Detta var bara några få exempel, listan kan göras längre.

Det ser också trist ut när det gäller det skydd av internationella institutioner som Maas efterlyser. Med sina ekonomiska sanktioner bryter staterna i väst inte bara mot FN-stadgan och därmed folkrätten, utan även mot WTO:s regler. För att inte tala om FN, den viktigaste internationella institution som västvärlden öppet försöker försvaga istället för att stärka.

Vad handlar den "regelbaserade världsordningen" om?

I Maas´ text från 2019 kunde man också läsa:

"Detta betyder att vi står upp för en öppen och rättvis världshandel."

Väst menar med rättvis världshandel att det inte ska finnas några tullar och handelsrestriktioner så att västerländska företag kan sälja sina varor var som helst. Om en stat vill skydda sina egna företag från subventionerade produkter från västerländska företag genom tullar, då klagar västvärlden och säger att någon stör frihandeln, vilket låter som en dödssynd i västerländska medierapporter. Ur västerländsk synvinkel är världshandeln bara rättvis och öppen om dess företag dominerar marknaderna och tjänar bra.

Många exempel visar att västvärlden inte alls bryr sig om någon "öppen och rättvis världshandel", detta eftersom västvärlden själv hela tiden hindrar handelsfriheten med sina egna ekonomiska sanktioner. Trots att till exempel rysk gas är billigare än den som tas fram genom fracking och i form av flytande gas transporteras per tankfartyg från USA till Europa, bekämpades Nord Stream 2 under alla möjliga förevändningar. Var det ett exempel på "fri och öppen världshandel"?

Generellt sett är ordet "regelbaserad" ett hån, eftersom det redan finns internationella regler för allt. Det finns WTO:s regler, som väst bryter mot med sina sanktioner. Det finns FN-stadgan, som går västvärlden på nerverna eftersom den hindrar dem från att kunna genomdriva sin vilja överallt med våld. Det finns otaliga regler och överenskommelser. Och det är västvärlden som ignorerar dem och bryter mot dem när de inte längre är fördelaktiga för väst.

Det är därför min tes är att den "regelbaserade världsordningen" som propageras av västerländska medier och politiker bara betyder en sak: Väst vill sätta reglerna på egen hand och det vill kunna ändra dem närhelst de hoppas kunna dra nytta av det. Och väst vill påtvinga resten av världen dessa regler.

Ur de cirka 50 staters synvinkel som tillhör den USA-dominerade västvärlden kan detta till och med vara förståeligt. Men hur ser de andra cirka 140 länderna i världen på saken?

Just det: De tycker inte alls att detta är bra och det kan man se väldigt tydligt om man tittar ut utanför den västerländska mediebubblan.

Slutligen ett färskt exempel

Exemplet Afrika  visar hur den västerländska idén om en "regelbaserad världsordning" förkastas utanför den västerländska mediebubblan. Inget land i Afrika har anslutit sig till västs sanktioner och Rysslands utrikesminister Lavrov välkomnades med öppna armar under sin resa till Afrika härförleden.

I länder som inte redan är USA:s vasaller gillar man inte idén om att leva i en värld där USA sätter reglerna och när som helst kan ändra dem till sin fördel. Västerländska politiker som EU:s chefsdiplomat Borrell klagar öppet över detta när de säger att västvärlden håller på att förlora “kampen om narrativet“.

Ryska medier censureras inte i Afrika. Även om den ryska mediebudgeten inte är jämförbar med vad västerländska regeringar och NGO-er spenderar, skrev Der Spiegel apropå Lavrovs resa:

"Dessutom, i många länder påverkar ryska desinformationskampanjer människor. De ryska statliga TV-bolagen Russia Today (RT) och Sputnik har byggt upp ett tätt nätverk i Västafrika. 622 afrikanska nyhetskanaler förlitar sig på Kremls uppgifter, 37 av dem i Mali. Dessutom har många ryska medier nu också en franskspråkig sektion för att nå så många människor i Afrika som möjligt. Programföretaget RT håller också på att för närvarande inrätta en engelskspråkig redaktion i Sydafrika, historiskt sympatiskt till Ryssland eftersom Sovjetunionen stödde ANC:s kamp mot apartheidregimen. Moskva betalar också gärna pengar till antivästliga rörelser.”

Den västerländska propagandans lögner börjar nu bli så uppenbara att endast censur hjälper väst att driva igenom sitt narrativ, åtminstone i den västerländska mediebubblans länder. Västvärlden har blivit tvungen att förbjuda rysk media eftersom man fruktar att förlora "narrativ-kriget" också i väst trots medias dominans.

Världshistorien har visat att censur är en desperat åtgärd som används av lögnaktiga regimer som har för få argument för sina åsikter för att övertyga i en öppen diskurs. Detta är anledningen till att strikt censur rådde under nazisterna eller under "realsocialismen". Väst går nu samma väg, förbluffat av att oberoende stater inte är intresserade av dess "regelbaserade världsordning".

Ukraina och folkrätten

Eftersom västvärlden beskriver Rysslands ingripande i Ukraina som ett "angreppskrig i strid med folkrätten" vill jag avsluta med att ta upp ämnet.

Kriget i Ukraina började efter den av väst organiserade och finansierade Majdan-kuppen. Detta var ett brott mot internationell rätt eftersom stöd till kupper bryter mot FN-stadgans förbud mot inblandning i andra länders inre angelägenheter.

I efterdyningarna av kuppen ville Krim och Donbass avskilja sig från Ukraina och bli en del av Ryssland. Här finns två bestämmelser i folkrätten som motsäger varandra. Å ena sidan fastslås okränkbarheten av staters gränser och å andra sidan folkens rätt till självbestämmande. Så vad ska man göra om befolkningen i en del av en stat vill bryta sig loss från centralstaten och dessa två bestämmelser motsäger varandra?

Detta var länge en olöst fråga eftersom båda bestämmelserna var likvärdiga i internationell rätt. Väst ändrade detta efter det väststödda avskiljandet av Kosovo från Jugoslavien när väst vände sig till Internationella domstolen för att få ett avgörande i frågan. Alla väststater har i sina inlagor till domstolen hävdat att en region kan avskilja sig från sin centralstat och att detta inte strider mot folkrätten.

Domstolen följde denna linje i sitt beslut och slog fast att det inte bryter mot internationell rätt att en region lösgör sig från sin centralstat, även om det strider mot centralstatens lagar och konstitution. I och med detta har väst i efterhand legaliserat sitt agerande i Kosovo. Men detta var också att öppna en Pandoras ask, för efter detta kan även andra folkgrupper som förklarar sig självständiga eller skulle vilja göra det hänvisa till denna dom.

Och det är precis vad som hände i Ukraina. I maj 2014 var det också folkomröstningar i Donbass, något som få människor i väst är medvetna om. Resultatet, liknande det på Krim, blev ett överväldigande stöd för union med Ryssland. Härigenom har Donbassrepublikerna förklarat sig självständiga från Ukraina, vilket enligt Internationella domstolens Kosovo-dom är i full överensstämmelse med folkrätten.

Ryssland erkände deras självständighet i februari 2022, slöt avtal om ömsesidigt bistånd med dem, och när Ukraina ökade beskjutningen av Donbass i slutet av februari kom Ryssland – i enlighet med avtalen om ömsesidigt bistånd – till Donbassrepublikernas hjälp. Efter Kosovo-prejudikatet som västvärlden själv skapat agerar Ryssland helt inom ramen för internationell rätt, det kan inte vara tal om något "angreppskrig i strid mot internationell rätt".

Ur min synvinkel kan man diskutera proportionaliteten i det ryska avancemanget långt in på ukrainskt territorium. Ryssland skulle dock ha mycket bra argument, för så länge som Kiev avsiktligt beskjuter bostadsområden i Donbass, har Ryssland rätt att skydda områdets civilbefolkning genom att ytterligare pressa tillbaka Kievs styrkor.

Jag skulle också vilja höra en västerländsk expert på internationell rätt förklara varför Rysslands agerande, trots Kosovo-domen, skulle strida mot folkrätten; när västerländska experter anklagar Ryssland för folkrättsbrott ignorerar de konsekvent Kosovo-domen, och det är den avgörande punkten.

Så här fungerar västvärldens "regelbaserade världsordning": Väst gör sina egna regler och ändrar dem efter behov, precis som man anser lämpligt. Och de som inte rättar sig bestraffas med sanktioner eller värre.

Anti-Spiegel är en enmansblogg driven av Thomas Röper, tysk, men sedan 20 år boendes i Ryssland.

Källa: https://www.anti-spiegel.ru

vers: Lennart Palm