Nonsensfri Ukrainanalys, del III

Sex axplock ur det senast årets löpsedlar i Aftonbladet.

Nyhetsbanken publicerar här sista delen av en rapport från Swiss Policy Research (SPR) om den senaste tidens politiska och militära utveckling i Ukrainakriget.

Författarna granskar en rad fall av ukrainsk respektive rysk krigspropaganda, en granskning som nästan aldrig görs i massmedia.

Krigsförbrytelser och propaganda

I en tidigare analys har det visat sig att de flesta krigsförbrytelser i Ukraina, i skarp kontrast till västerländska mediers rapportering, fram till juli inte begicks av ryska styrkor, utan av ukrainska – inklusive paramilitära styrkor – som kämpade mot ryska inkräktare, (förmodade) ukrainska kollaboratörer och pro-ryska utbrytare.

Den allmänna rapporteringsstrategin för västerländska medier, styrda av de tre globala nyhetsbyråerna, västerländska underrättelsetjänster och ett antal PR-företag kan beskrivas på följande sätt:

• Om möjligt, skyll krigsförbrytelser begångna av den ukrainska sidan på den ryska sidan; exempel är teaterbombningen i Mariupol i mars, massakern i Butja i april och missilattacken mot Kramatorsks järnvägsstation, också den i april.

• Om detta inte är möjligt ignorera eller bagatellisera ukrainska krigsförbrytelser; bland exempel finns den frekventa beskjutningen av staden Donetsk och avrättningen av ryska krigsfångar.

• Hitta på ryska handlingar (som de påstådda “massvåldtäkterna”, förvräng händelser (som branden i Krementjuks köpcenter) eller ta dem ur sitt sammanhang (som attacker mot skolor som i själva verket använts som ukrainska militärförläggningar eller ammunitionsförråd).

Sedan juli har flera ytterligare propagandakampanjer ägt rum:

• I mitten av juli rapporterade västerländska medier att ryska missiler träffat ett kulturcentrum och ett medicinskt centrum i den ukrainska staden Vinnytsa. I verkligheten träffade missilerna en militär konferens i det närliggande Officershuset, men explosionen orsakade också skador på de omgivande byggnaderna.

• I slutet av juli rapporterade västerländska medier att Ryssland slog till mot sitt eget interneringscenter för fångna Azov-soldater från Mariupol i Jelenovka. I själva verket var det Ukraina som angrep centret med amerikanska HIMARS-missiler eftersom de tillfångatagna soldaterna börjat samarbeta med ryska myndigheter. Västmedier påstod samtidigt att Ryssland hindrade FN tillträde till lägret; i verkligheten bjöd Ryssland in FN och Röda Korset, men Ukraina nekade transitering till det ryskkontrollerade området.

• I mitten av augusti rapporterade västmedier att ryska trupper besköt kärnkraftverket i Zaporozje, eller att det åtminstone inte var klart vem som sköt mot verket. I verkligheten besköt ukrainska styrkor kärnkraftverket för att tvinga bort de ryska trupper som kontrollerar kraftverket sedan mars.

• I slutet av augusti rapporterade västerländska medier att Ryssland slog till mot ett civilt passagerartåg i Tjaplino nära Dnjepropetrovsk. I verkligheten var det ett militärtåg som var på väg med hundratals soldater och fordon till fronten. För att dölja detta försågs västmedier med noggrant förutvalda fotografier.

• I mitten av september, efter att ryska styrkor dragit sig tillbaka från staden Izium i nordöstra Ukraina, rapporterade västerländska medier att det fanns en massgrav med massakrerade civila. I verkligheten innehöll denna begravna soldater och möjligen civila som dött under den inledande ryska offensiven.

• I slutet av september rapporterade västerländska medier att Ryssland kan ha saboterat sina egna Nord Stream-rörledningar. I verkligheten var det nästan säkert en NATO-stödd sabotageoperation.

• I slutet av september rapporterade västmedia också att Ryssland angripit en flyktingkonvoj som lämnade staden Zaporozje. I själva verket var det Ukraina som slog till mot flyktingkonvojen eftersom människorna ville till det ryskkontrollerade Cherson (det vill säga de ansågs vara kollaboratörer).

• I början av oktober rapporterade västerländska medier att Ryssland drev en "mini-Auschwitz-tortyrkammare" i staden Peski i östra Ukraina där de drog ut guldtänder från offer. I verkligheten tillhörde guldtänderna en lokal tandläkare.

• I mitten av oktober, efter att ukrainska trupper återerövrat Kupjansk i nordöstra Ukraina, dök det upp foton av ukrainska soldater som avrättade civila anklagade för att vara "kollaboratörer" (liknande situationen i Butja i april). Västerländska medier rapporterade inget om detta.

• Under hela sommaren besköt ukrainska styrkor bostadsområden i staden Donetsk och spred små antipersonella “fjärilsminor” in i staden, men även detta ignorerades av västerländska medier.

Et annat viktigt propagandanarrativ, som lanserades i september, är påståendet att Ryssland har hotat eller planerar att använda kärnvapen i Ukraina. Den här historien är en kombination av krigspropaganda typ 3 ("fiendens ledare är en demonisk galning") och typ 6 ("fienden använder illegala vapen"). Liknande historier har tidigare spritts om kemiska vapen. I verkligheten har Ryssland aldrig hotat att använda kemiska eller kärnvapen i Ukraina. Det enda land som faktiskt har en förstaslags kärnvapenpolicy är USA.

Ett annat viktigt propagandanarrativ är påståendet, diskuterat tidigare, att Ryssland "använder energivapnet" genom att "stänga av gastillförseln till Europa". I själva verket var stoppet av de ryska gasleveranserna ett helt eget västerländskt geostrategiskt beslut, inte ett ryskt.

Hur förhåller det sig då med faktiska ryska krigsförbrytelser i Ukraina? Dokumenterade ryska krigsförbrytelser inkluderar för närvarande dödandet av civila som närmade sig ryska checkpoints eller militära kolonner (till fots eller med bil) och flera avrättningar av civilklädda territoriella försvarsstyrkor som var eller misstänktes vara partisaner, sabotörer eller spotters (spanare för att vägleda ukrainsk artillerield), särskilt under den första ryska invasionen norr om Kiev. Även om civilklädda kombattanter i allmänhet inte skyddas av Genèvekonventionen, är deras avrättning utan en rättvis rättegång fortfarande ett krigsbrott.

I en FN-rapport som publicerades i slutet av september lade tre USA-anknutna utredare fram ytterligare anklagelser om flera dussin fall av tortyr, sexuellt våld och avrättningar begångna av ryska styrkor, men rapporten har ännu inte följts med några verifierbara bevis som stöder dessa anklagelser. Mer nyligen hävdade en brittisk FN-tjänsteman att ryska soldater "getts Viagra för att våldta ukrainska kvinnor", men detta liknar i hög grad den Greuel-propaganda som användes redan 2011 mot libyska styrkor.

I början av augusti kritiserade en kort rapport från den brittisk-amerikanska NGO:n Amnesty International Ukraina för att ha förlagt militära styrkor i skolor och i sjukhus. Rapporten utlöste ett ramaskri i västmedia som fick Amnesty att be om ursäkt för den "smärta och ilska" den orsakat.

Sammantaget är det rimligt att säga att västerländsk mediebevakning av kriget i Ukraina nästan helt består av propaganda och desinformation och ger väldigt lite faktarapportering. Detta är dock ingen överraskning eller något ovanligt. Oberoende medier ger visserligen en motvikt, men de kan ha sina egna blinda fläckar eller ägna sig åt önsketänkande. Dessutom fortsätter reportrar på plats och engagerade online-utredare att tillhandahålla viktig realtidsanalys.

Västerländsk propaganda och rysk propaganda

Nyhetsbankens anmärkning: Verktygslåda för hur rysk propaganda ska besvaras. Propagandateman (signals); de ryska huvudnarrativen (core narratives); svagheter i de ryska narrativen (vulnerabilities); Västs motnarrativ (counter narratives); Västs motteman (content).

Källa: Lynn PR

Framtidsutsikter

Med tanke på den nuvarande politiska och militära situationen och den ryska partiella mobiliseringen verkar det troligt att en storskalig rysk mark- och flygoffensiv är nära förestående. USA och NATO kan svara på en sådan offensiv genom att ge kraftfullare vapen till Ukraina eller genom att skapa en "säker zon" i västra Ukraina. Även om ukrainska myndigheter kommer att försöka hålla kvar invånarna i större städer, kommer många människor att försöka fly till grannländer och andra europeiska länder.

Den ekonomiska situationen och energisituationen i Europa och på andra håll kommer sannolikt att fortsätta att försämras, särskilt om den återstående gasledningen Bratstvo genom Ukraina eller oljeledningen Druzjba genom Ukraina och Polen stängs eller förstörs.

En ukrainsk fredsuppgörelse hade kunnat vara möjlig på grundval av en tvåspråkig federal stat och en neutral utrikespolitik, men få aktörer var intresserade av en sådan lösning. Med tanke på de ryska annekteringarna och USA/NATO:s proxykrigsstrategi är ett fredsavtal idag sannolikt inte längre ett realistiskt alternativ.

Ukrainakriget är ett komplext krig eftersom det drivs på av flera olika förhållanden: etniska ("det östslaviska kriget"), historiska (det sovjetiska arvet), geostrategiska (NATO-expansionen), globala (amerikansk världsordning gentemot multipolär världsordning), och ideologiska (västerländsk liberalism mot österländsk traditionalism).

USA:s övergripande geopolitiska mål förblir att inringa eller underkuva både Ryssland och Kina, och därmed ha global dominans, vilket nästan uppnåddes på 1990-talet. För detta ändamål använder USA både Europa och Östasien som “Eurasiska brohuvuden” (Brzezinski). Därför kan Ryssland och Kina, samtidigt som de förespråkar en multipolär världsordning, i slutändan försöka införa en sorts "eurasisk doktrin", liknande Monroe-doktrinen, och konfrontera USA:s styrkor på den eurasiska kontinenten.

Källa: https://swprs.org/ukraine-war-new-developments/

Övers. Lennart Palm