Efter valet i Italien

Trojkan som ska styra Italien: Matteo Salvini (tv), Silvio Berlusconi och Giorgia Meloni.

Valet i Italien 2022 blev en jordskredsseger för partiet Italiens bröder, Fratelli d'Italia, (26 %) och partiledaren Giorgia Meloni. Tillsammans med främst Matteo Salvinis Lega med 9 % och Berlusconis Forza Italia på 8 % gav detta ett stöd för Meloni som Italiens premiärminister i parlamentet på drygt 59 % av parlamentets delegater.

Den stora förloraren blev Enrico Lettas EU-vänliga etablissemangsparti Partido Democratico (PD) med 19 %.

PD  hade brutit med sin tidigare samarbetspartner, Giuseppe Contes Femstjärnerörelse, som PD menat varit ansvarigt för den nu avgående postdemokratiskt- teknokratiska Matteo Draghi-regeringens fall – en oförlåtlig synd för den italienska eliten.

Femstjärnorna, som gått från "populistisk" regeringsallians med Lega till allians med PD, har upplevt ett spektakulärt fall: på grund av sin då starka anti-systemhållning fick de i valet 2018 häpnadsväckande 33 % av rösterna. Nu fick de bara 15 %.

För miljoner italienare som satt sitt hopp till Femstjärnerörelsen är lärdomen dyster: "Att rösta är meningslöst."

De mindre anti-etablissemangspartierna – Gianluigi Paragons anti-EU parti Italexit (1,9%), den socialistiska anti-EU-koalitionen Italia Sovrana e Popolare (1,24) och den vänsterorienterade Unione Popolare-koalitionen (1,43) – föll alla under 3-procentströskeln.

Det en gång mäktiga kommunistpartiet PCI fick 0,09 % av rösterna.Valdeltagande var i år lägre än i tidigare val, bara 64 %.¹

Melonis parti är en modern fortsättning på Benito Mussolinis Movimento Sociale Italiano och några av partiets medlemmar erkänner sitt fascistiska arv. Den karismatiska Meloni dementerar att hennes politik skulle vara fascistisk, men hennes retorik är ofta motsägelsefull och oklar. Exempel är hennes utfall mot Macron som hon beskyllde för nykolonialism i Afrika som orsak till skadlig immigration, bl a genom Frankrikes cyniska anfall mot Libyen. Identitetspolitiken ser hon som ett sätt att göra oss till konsumerande slavar under storfinansen.²

Retorik hör till politiken vanliga verktygslåda, och vad det blir av principer och löften när politikerna väl kommer till makten vet också många i dagens Sverige. Så, var står Meloni egentligen för? Fascism, motståndare till kapitalism och kolonialism? Vad vill hon egentligen och vad kommer hon kunna förändra? Kommer också de som röstat på Meloni i hopp om att förändringar att bli besvikna?

Här följer några synpunkter kring hennes möjligheter. Först om utrikespolitiken, en artikel från Voltairenet den 28 september 2022 av Manlio Dinucci.

Italiens ”Amerikanska parti”
I motsats till vad man tror utomlands kommer valet av Giorgia Meloni säkert att förändra saker och ting inom Italien, däremot inte Roms yttre förbindelser. Italienare gör inte uppror mot källan till sina problem, bara mot specifika symptom som dessa orsakar. Det är faktiskt så att hela Italiens politiska klass gnäller över USA.

De institutionella partierna förde sin valkampanj inte bara i Italien utan även i USA. Demokratiska partiets (PD) Enrico Letta förklarade i en intervju med en USA-tidning: ”Med högern ligger Italien nära Ryssland, med oss är det USA som är nära".

I samma tidning försäkrar å andra sidan ordföranden för Copasir (parlamentariska kommittén för republikens säkerhet) Adolfo Urso, på besök i Washington, att "för USA framstår Giorgia Meloni (då kandidat för Fratelli d'Italia) som helt pålitlig".

Partier över hela den parlamentariska skalan tävlar i själva verket om Washingtons godkännande, som ses som avgörande för alla regeringar som kommer att dyka upp efter valen. Men samtidigt agerar de i samförstånd när det gäller att genomföra Washingtons politik. Ett exempel är bojkotten av FN-fördraget om förbud mot kärnvapen, ratificerat av 66 länder och undertecknat av 20, men bojkottat av USA och NATO. Vid de avtalsslutande parternas möte i juni var Italien, trots inbjudan, inte närvarande, inte ens med en observatör.

I juni tog 6:e skvadronen av det italienska flygvapnet i Ghedi (provinsen Brescia) emot det första amerikanska F-35A-kärnvapenattackplanet, som snabbt beväpnades med de nya amerikanska B61-12-atombomberna och därmed står redo för användning av det italienska flygvapnet under USA:s befäl. Italien bryter därmed mot icke-spridningsfördraget, som ratificerades 1975, som säger: "Varje icke-kärnvapenstat som är part i fördraget åtar sig att inte, från vem det vara månde, acceptera, direkt eller indirekt, överföring av kärnvapen eller andra nukleära explosiva anordningar eller kontroll av sådana vapen eller explosiva anordningar”.

En annan avgörande fråga kring Melonis utrikespolitik är förhållandet till EU.

Meloni och EU
Enligt två italienska analytiker, journalisten Thomas Fazi och statsvetaren Paolo Cornetti³ har ”PDs och dess allierades fall djupa, strukturella rötter i Italiens postdemokrati: det faktum att regeringar, oavsett vem som röstas in, inte har något annat val än att gå med på vad Bryssel och Frankfurt säger. Som exempel ger de vad som hände under Femstjärnerörelsens och Legas regering. Först la president Mattarella in sitt veto mot den finansministerkandidat som de båda partierna föreslog på grund av kandidatens EU-kritiska hållning och tvingade dem att välja en mer status quo-vänlig; därpå hamnade de på kollisionskurs med Brussel på grund av en minimal ökning av budgetunderskottet, vilket så småningom tvingade de båda partiernas regering att avgå”.

För att säga det rakt ut, menar Fazi och Cornetti, ”är Italien inte längre en demokrati – det är ett bihang till EU-imperiet. Det finns egentligen inget annat sätt att beskriva ett system där demokratiskt oansvariga institutioner, som Europeiska kommissionen och ECB, godtyckligt kan bestämma de valda regeringarnas politik eller till och med tvinga dem avgå. Så medborgarna kan knappast klandras när de i slutändan tycker att röstning är meningslös”.

Enligt de två analytikerna är partierna fullt medvetna om detta, men vill inte erkänna det för väljarna. Det gäller också Meloni.

”Hon vet mycket väl att Italien inte är en suverän nation och att vinna ett val bara är en del av jobbet. Att ha stöd från det europeiska (och amerikanska) etablissemanget är lika viktigt om hon vill sitta kvar vid makten. Det är därför hon de senaste månaderna har ansträngt sig hårt för skingra oron kring partiets nyfascistiska rötter och uttrycka sitt helhjärtade stöd för EU, det euroatlantiska partnerskapet och Nato, inklusive rösta för att skicka vapen till Ukraina.

Trots allt sitt tal om att ´vara på arbetarnas sida´ har Meloni varit noga med att undvika alla socioekonomiska förslag som kan utmana EU:s ekonomiska styrning i vetskap om att det skulle resultera i snabba och skoningslösa repressalier från europeiska myndigheterna. Faktum är att hennes ekonomiska agenda är ett klassiskt nyliberalt-konservativt program – lägre skatter (men strikt budgetbalans), socialt inkomststöd villkorat med att mottagarna accepterar alla jobb som erbjud) och större arbetsflexibilitet.” Enligt Fazi och Cornetti är det enda av hennes förslag som trotsar den ekonomiska renlärigheten kravet på något högre pensioner.

Enligt analysen föredrar Meloni att hellre prata om kultur- och identitetsfrågor, försvar av "Europas klassiska och judisk-kristna historiska och kulturella rötter och identitet", stramare invandringsregler och större brottsförebyggande åtgärder. Det följer EU:s främsta idé – att genom att utesluta alla alternativ för att hantera samhället och ekonomin - EU självt bli kulturellt identitärt.

Vad vi enligt de båda analytikerna kan förvänta oss framtiden av Melonis regering klargjordes nyligen av nationalekonomen Lucio Baccaro: "De kommer att stifta några (motbjudande) lagar om migranter, hbt-personer etc, ge lite godsaker till sina valkretsar, men i övrigt kommer landet att fortsätta att vara styrt utifrån”. Allt tyder på att 100 % av platserna i det nyvalda parlamentet med stor sannolikhet kommer att tillhöra EU – det stagnerande ekonomiska system som i första hand orsakat det pågående kaoset.

Melonis seger väcker också frågan om var Meloni och övriga partier hämtat sina väljare.

Melonis väljare
Vänstern har blivit elitens parti i Italien men också på andra håll:

"Viss statistik säger mer än tusen ord. När de allmänna valen närmade sig, publicerade Il Fatto Quotidiano en undersökning om väljarnas valavsikter från ett urval av 2 000 italienare, klassificerade efter deras typ av yrke. Resultaten som erhålls är tydliga: endast 9 % av arbetarna litar på (Enrico Lettas mitten-vänsterparti) PD, jämfört med 28 % som tänkte rösta på Fratelli d'Italia och 21 % på la Lega (två högerextrema partier).

Enligt samma undersökning hade PD sina sympatisörer främst bland personer i ledande ställning och inom de intellektuella yrkena, där partiet skulle få 34 % av rösterna. Vad värre är, preferenserna skulle göra PD till 'de rikas främsta val', eftersom det stöds av en av tre personer bland dem som tjänar mer än 5 000 euro per månad'", säger Romtidningen. Vänstern har blivit ett elitparti både i Italien och utanför.

Noter

1) https://www.lanazione.it/risultati-elezioni; https://www.dw.com/en/italy-election-meloni-says-center-right-bloc-has-clear-mandate/a-63233616; https://en.wikipedia.org/wiki/2022_Italian_general_election

2) https://en.protothema.gr/italy-i-am-georgia-i-am-a-woman-a-mother-an-italian-a-christian-watch-melonis-viral-speech-video/ ; https://youtu.be/V1OG7QPqx04

3) Avsnittet bygger delvis på en förvalsanalys gjord av Thomas Fazi Thomas Fazi og Paolo Cornetti i UnHerd 22 augusti 2022. Artikeln kommenterar Giorgia Meloni och hennes roll i italiensk politiken.

Lennart Palm