Att göra affärer med talibanregeringen

Ränderna går aldrig ur. USA-Nato konspirerar för ett nytt
Afghanistankrig.

 
Större delen av diskussionen i FN:s säkerhetsråd i torsdags om situationen i Afghanistan bestod av uppriktiga uttalanden från de ryska och kinesiska ambassadörerna om talibanregeringens i Kabul ansvar för den kris som idag drabbar landet, bara ett år efter uttåget av Natos ockupationstrupper från Kabul. (här och här). 

Den skedde mot en beklämmande bakgrund. På nolltid efter reträtten från Afghanistan är NATO redan djupt inblandat ett proxykrig i Europa, och alliansen smyger sig, på USA:s begäran, norrut upp mot Arktis för att motverka Rysslands och Kinas “stora planer för polarområdet”.

Större delen av den ryske ständige representanten Vassilij Nebenzias kommentarer bestod av en påminnelse för församlingen om USA-NATO:s avskyvärda, grymma transport av Islamiska statens krigare från Västasien till Afghanistan. För att citera ambassadören:

"ISIS kom till Afghanistan och stärkte sitt inflytande i landet, som effektivt kontrollerades av USA och dess västerländska allierade. Vi har talat om detta sedan 2017, men våra västerländska partners har först nyligen erkänt saken. ISIS kapacitet har hela tiden ökat, tack vare bl.a. ekonomiskt stöd från utlandet och genom inflödet av utländska terrorister som har fått stridserfarenhet i andra krisområden i världen...

"Alla våra vädjanden om att fokusera på det växande hotet från ISIS i Afghanistan har mötts av våra västerländska kollegors frenetiska försök att förringa dess omfattning eller helt sopa detta ämne under mattan. Samtidigt hade USA många möjligheter, både materiell militär och teknisk kapacitet, och tid på sig att eliminera terroristerna i Afghanistan...

"Under åren har frågorna upprepade gånger ställts i (FN:s) säkerhetsråd om oidentifierade helikoptrar som transporterat ISIS-krigare och deras vapen till olika regioner i landet, inklusive norrut, vilket hände samtidigt som man sa oss att situationen var helt under kontroll av koalitionsstyrkorna. Frågorna har förblivit obesvarade..."

Länder som Indien i Afghanistans grannskap borde börja reagera. Så borde Indien ansluta sig till den ryska uppmaningen till amerikanerna att lämna tillbaka de pengar som stulits från det afghanska folket. Varför har inte Indien tagit upp ISIS-hotet inom QUAD, som har två medlemmar med afghanskt blod på händerna - USA och Australien? (QUAD är en strategisk säkerhetsdialog mellan Australien, Indien, Japan och USA /Öa.)

Den kinesiske ambassadören Zhang Jun gjorde på sin medieträff en poäng i att vara tydlig, att oavsett bristerna på talibanregeringens sida – är det absolut nödvändigt att samarbeta med Kabuls myndigheter.

En farlig situation uppstår när Biden-administrationen nu planerar en ny intervention i Afghanistan. Dramat kring det påstådda dödandet av al-Qaidaledaren Ayman al-Zawahiri hänger i luften men det som är glasklart är att den pakistanska militären underlättade den amerikanska drönarattacken. Denna Faust-överenskommelse mellan generalerna i Rawalpindi, CIA och Pentagon är ett recept för ännu ett inbördeskrig och nya ännu fler decennier av blodsutgjutelse.

Varje ytterligare petande i Afghanistans inre angelägenheter kommer oundvikligen att sprida sig till Pakistan. Talibanerna har varnat de pakistanska generalerna om detta.

Faktum är att, inom Pakistan självt, kommer förbittringen att växa över att den nya pro-amerikanska regeringen i Islamabad och generalerna i Rawalpindi samarbetar med de tidigare ockupationsstyrkorna. Tystandet av Imran Khan kommer inte heller att göra saker och ting lättare. Mycket av skulden kommer att läggas på den sittande pakistanska arméchefen general Bajwa.

Rysslands säkerhetschef, Nikolai Patrusjev, sekreterare i landets säkerhetsråd och mångårig kollega till president Putin, anspelade på framtida faror när han nyligen varnade SCO:s medlemsländer för att delta i militära övningar med USA i den centralasiatiska regionen.

Patrusjev sa: "Jag skulle vilja upprepa för våra partners att amerikanerna framför allt behöver sådana övningar för att studera områdena inför framtida potentiella militära operationer, identifiera potentiella mål och justera sina digitala kartor för sina högprecisionsvapen. Jag hoppas verkligen att alla SCO:s medlemsländer vid det här laget inser de extremt höga riskerna som dessa amerikanska initiativ innebär för vår säkerhet.”

Patrusjev påminde sina centralasiatiska kollegor om att det nyligen har gjorts försök att starta "färgrevolutioner" i både Kazakstan, Uzbekistan, Kirgizistan och Tadzjikistan.

De enda som kommer att drar nytta av anarkiska förhållanden inom Afghanistan-Pakistan-regionen är USA och Storbritannien vars underrättelsetjänster hoppas kunna göra comeback till Hindu Kush. Västs främsta mål är att förhindra varje axel Ryssland-Kina-Iran att konsolideras i den eurasiska regionen och att skapa instabila förhållanden i Centralasien som kommer att gynna subversiva grupper att verka i Xinjiang, norra Kaukasus och östra Iran.

Förvisso är det ett olycksbådande budskap som kommer fram i CNN:s exklusiva intervju i veckan med talesmannen för det så kallade Afghanistan Resistance of Panjshiris som visar hur ett nytt regimförändringsprojekt är på god väg att byggas upp i Afghanistan. Den västerländska opinionen förbereds noggrant för det. Panjshiris har en gammal ”French connection”. Gamla stridshästar börjar träda fram ur skuggorna.

Så, hur ser balansräkningen ut ett år efter USA:s och NATO:s tillbakadragande från Afghanistan? Kortfattat har den skrikiga kampanjen kring människorättssituationen i Afghanistan, kravet på en "inkluderande regering" i Kabul, o.s.v. bidragit till att förhindra internationellt erkännande av talibanregeringen, även om talibanerna i verkligheten hanterar frågor som de ärvt från den västerländska två decennier långa ockupationen – en splittrad samhällsordning, djupt korrupt och elakartad, en olycklig nation som har utsatts för ett fruktansvärt våld och lidande.

Utöver detta vägrar USA att lämna tillbaka Afghanistans frusna tillgångar så länge landet inte uppfyller USA:s villkor, nämligen att talibanerna följer det amerikanska diktatet. Den verkliga avsikten här är att svälta talibanregeringen på finansiella resurser så att den bara till namnet blir en fungerande regering – inte minst när det gäller ekonomisk återuppbyggnad - om den inte kryper till korset inför Washingtons villkor.

Det råder ingen tvekan om att splittrade samhällen behöver inkluderande regeringar. Men som sagt, inkludering i västerländsk stil är inte nödvändigtvis den enda vägen framåt. Muslimska länder tillämpar i allmänhet inte västerländskt demokratiskt styre. Faktum är att det styrande partiet i Indien inte ställde upp en enda muslimsk kandidat i det allmänna valet 2019 till parlamentet med 540 medlemmar? USA kan faktiskt inte heller ses som en modell för ett "inkluderande" samhälle. Inkludering bygger på en mängd olika faktorer som beror på lokala särdrag.

Den kurs som Ryssland och Kina har valt är det enda sättet att engagera sig med talibanregeringen. De har vägrat att följa de västerländska spelreglerna. Istället har båda beslutat att göra affärer med talibanregeringen. En handelsdelegation från Kabul på besök i Moskva håller just på att slutföra kontrakt för leveranser av vete, gas och olja.

Den tio våningar höga China Town i Kabul som grundades 2019 är återigen full av affärsverksamhet. South China Morning Post har rapporterat att representanter från kinesiska statsägda företag också har besökt talibanernas ambassad i Peking, som öppnades tidigare i år, för att diskutera investeringsmöjligheter och återuppbyggnadsplaner. Detta är allt mycket bra.

Talibanernas regering har många brister. Men ockupationsmakterna som agerat helt självsvåldigt, utan att ens ta ansvar för sina handlingar i Afghanistan inför FN:s säkerhetsråd, de har förverkat all moralisk och politisk rätt att idag ge några som helst råd eller förmaningar.

Att isolera talibanregeringen utifrån den ena eller andra frågan är därför ren utpressning. Ingen ledning med självrespekt kommer att acceptera detta. Den uppriktiga diskussionen i FN:s säkerhetsråd har varit en verklighetskontroll. FN har krävt att utvecklingsbiståndet till Afghanistan omedelbart ska återupptas. Det finns faktiskt några glimtar av hopp.

Ryssland och Kina bör gå i spetsen och västmakterna ställas vid skampålen som elaka, arroganta hämnare som inte kan förlåta den afghanska nationen för sitt nederlag i kriget.

M. K. BHADRAKUMAR

30 augusti 2022

Författaren har arbetat som indisk diplomat i 30 år bl.a. i Sovjetunionen, Pakistan, Iran, Afghanistan, Sydkorea, Sri Lanka, Tyskland och Turkiet. Hans blogg behandlar främst Indiens utrikespolitik och utvecklingen i Mellanöstern, Eurasien, Centralasien, Sydasien och Asien-Stillahavs-området.

Källa: https://www.indianpunchline.com/doing-business-with-taliban-govt/