Världsläget enligt doktor Koo

Upplösningen av den unipolära världen har börjat. Det enda vettiga USA kan göra är att börja samarbeta med Kina och hitta ömsesidigt fördelaktiga resultat, skriver Kina-experten George Koo i Asia Times.

Han dömer helt ut försöken att isolera Kina och använda maktpolitik. En frispråkig lägesanalys från en mångårig rådgivare till multinationella bolag

I april blev jag inbjuden att tala om det bilaterala förhållandet mellan USA och Kina. Som titel på talet valde jag ”Att trycka ner Kinas huvud under vattnet kommer inte att göra Amerika stort igen”. Den senaste utvecklingen tyder på att titeln borde uppdateras till ”Att trycka ner Kinas huvud under vattnet kommer att påskynda USA:s egen undergång”.

Det finns två anledningar att finjustera min titel. För det första har USA:s avsiktliga taktik för att hindra Kinas tillväxt och expansion misslyckats kapitalt samtidigt som den tillfogar amerikanerna själva ännu mer svårigheter. Det amerikanska folket betalar ett fruktansvärt pris för Washingtons besatthet av Kina.

För det andra är USAs utrikespolitiska prioriteringar inte meningsfulla. Det senaste exemplet är president Joe Bidens tillkännagivande att USA kommer att bidra med 200 miljarder dollar till G7:s fond med syfte att konkurrera med Kinas Belt and Road Initiative (BRI).

Det är svårt att se var Biden ska hitta dessa pengar. Även om alla G7:s stater lyckas få fram sina bidrag, kommer det att bli ännu svårare att ta fram några fungerande BRI-liknande projekt i utvecklingsländerna. Med största sannolikhet måste de ta hjälp av kinesiska underleverantörer som vet hur sådant ska genomföras.

Utöver sin storhetsdröm skickar Biden vapen för miljarder till Ukraina för att förlänga konflikten med Ryssland. Att få stöd av USA:s båda stora partier är lätt när det handlar om krig.

I stark kontrast till denna generositet föreslår Biden, för att lindra inflationstrycket på den amerikanska inhemska ekonomin, att den federala skatten på bensin sänks med 18 cent per gallon (4,76 cent per liter) under de tre sommarmånaderna.

Wow! Miljarder läggs på att konkurrera med Kina och Ryssland men 18 cents rabatt för den amerikanska bilisten. I Kalifornien har bensinpriset per gallon stigit över 6 dollar (1,59 dollar per liter). Att spara 18 cent per gallon på en tankning täcker knappt kostnaden för en kopp kaffe.

I USA stiger alla priser; det kan bli inflation. Nej, inflationen ,på 8,8 %, är redan här, den högsta på 40 år. Snart kommer den amerikanske bilisten inte ens kunna köpa en kopp kaffe för bensinskattesänkningen.

Biden förnekar inte att amerikanerna står inför inflation. Han skyller inflationen på Rysslands president Vladimir Putin och kriget i Ukraina. Han uppmanar den amerikanska allmänheten att uthärda "så länge som det är nödvändigt" för att besegra Putin – knappast ord som uppmuntrar.

Naturligtvis är de flesta amerikaner omedvetna om att det varit det USA-ledda NATO som i årtionden provocerat Putin in i kriget med Ukraina. Washington har sedan gratulerat sig själv för att ha lyckats starta ett proxykrig – att få ukrainare att slåss mot ryssarna.

Försvarsminister Lloyd Austin har till och med förklarat att krigets mål är att försvaga Ryssland – även om det sker på bekostnad av ukrainska offer och egendom.

Efter att framgångsrikt fått Ryssland att invadera Ukraina, firade NATO med ett toppmöte i slutet av juni där Sverige och Finland formellt inbjöds som nya medlemmar.

Samtidigt som NATO hade drivit in Ryssland i en allt närmare relation med Kina anklagade organisationen Kina för att inte fördöma Ryssland och att därmed inte stödja NATO.
NATO är rädd för Kina

Vid det nämnda NATO-toppmötet bjöds också Australien, Nya Zeeland, Japan och Sydkorea in som observatörer som en signal om att NATOs expansionsplaner nu även omfattar norra Stilla havet. Bara för att ingen ska missa denna avsikt pekade NATO för första gången ut Kina som en potentiell motståndare och en "systemisk utmaning".

Så, på vad sätt utgör Kinas ett hot mot NATO-medlemmarnas säkerhet? Tydligen är det det faktum att Kina kommit att dominera tillverkningen av varor till priser som västvärlden inte kan konkurrera med. Kinas BNP fortsätter att öka och det gör NATO-medlemmarna nervösa.

Väst, lett av USA, har upprepade gånger anklagat Kina för att bryta mot en ”rule-based international order", ”en regelbaserad internationell ordning". Den senaste åtgärden från Bidens Vita hus var att införa sanktioner mot varor tillverkade i Xinjiang för påstådda brott mot mänskliga rättigheter där.

Som svar tillkännagav Kina, dagen efter NATO-toppmötets slut, att en hel beställning på 292 kommersiella jetliners värda mer än 37 miljarder dollar lagts på Airbus, det europeiska konsortiet, och inte på Boeing, den andra stora tillverkaren.

Detta var ett tufft och uppmärksammat beslut av Kina som svar på Bidens ändlösa insinuationer och grundlösa förolämpningar och en signal om att Kina nu är redo att sätta hårt mot hårt. Hela Pekings tidigare diplomati verkar ha misstolkas av Antony Blinken & Co som ett tecken på svaghet.

Blinken-teamet i utrikesdepartementet verkar å ena sidan tro att de självsvåldigt kan bestämma vilka frågor de vill samarbeta med Kina om, men i övrigt kasta ut beskyllningar mot Peking med påståenden om inbillade brott mot internationella regler. Nu får det räcka säger Peking.

Boeing gjorde nyligen en marknadsprognos som konstaterade att Kinas framtida efterfrågan på passagerarjetplan skulle uppgå till 8 700 plan värda 1 500 miljarder dollar under de kommande 20 åren. Om USA envist fortsätter att frikoppla sig från Kina, går Boeing en dyster framtid till mötes i Kina.
Kina erbjuder EU partnerskap

Kinas andra budskap riktar sig till Europeiska unionens länder, av vilka många är medlemmar i NATO. Airbus-ordern bekräftade att Kina kan vara en viktig ekonomisk partner och inte utgör något hot mot EU:s säkerhet.

Inflationen i EU håller snabbt på bli okontrollerbar på grund av kriget i Ukraina och de sanktioner som USA infört mot Ryssland. Om Biden trodde att han satte en påle i hjärtat av Rysslands ekonomi, misstog han sig rejält. Putin slog tillbaks med att knyta Rysslands energiexport till rubeln. Följaktligen har värdet på rubeln mot euron nått ett sjuårshögsta.

Den konstgjorda och världsdomfattande bristen på olja som USA:s sanktioner lett till har inte skadat Ryssland. Landet tjänar istället pengar på att sälja sin olja till Kina, Indien och andra köpare till högre priser. Samtidigt tjänar USA och Storbritannien som oljeexportörer också pengar på grund av den brist de skapat.

Men stora länder inom EU, särskilt Frankrike, Tyskland och Italien, är energiimportörer och de börjar ifrågasätta klokheten i att följa USA:s ledarskap, ett ledarskap som mest tycks verka till förmån för USA och Storbritannien och på bekostnad av EU.

Sådana tvivel accentuerades när den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskij nyligen meddelade att hans land behöver hjälp med upp till 5 miljarder dollar per månad för att överleva och kunna fortsätta fungera. Utöver flyktingar, brist på råvaror och under inflationstryck är det förståeligt att EU:s ledare börjar oroa sig för huruvida Onkel Sam kommer att ta hand om räkningen eller skicka den vidare till EU.

Världen börjar se skillnaden mellan valutor baserade på reella tillgångar och den amerikanska dollarn baserad på tilltro till den amerikanska regeringens ”garantier”, det vill säga Federal Reserves tryckpress.

Centralbanker i olika länder börjar minska sina dollarinnehav till förmån för andra reservvalutor, den mest populära är Kinas renminbi. Enligt Internationella valutafonden har den amerikanska dollarns andel av de totala globala valutareserverna sjunkit till sin lägsta nivå på mer än två decennier.
För att dra fördel av tillgången på rysk olja till förmånlig rabatt ingick Indien en rupier-till-rubel-affär och gick därmed runt kravet att betala i dollar. För första gången köpte Indien också kol från Ryssland genom att betala med den kinesiska renminbin.

BRICS som en ny pol
Medan G7 och sedan NATO-toppmötena ägde rum i Europa, var det Kinas tur att stå värd för BRICS-toppmötet, vilket avlöpte i virtuell form. Till toppmötet 2022 bjöd Peking in många icke-medlemsländer som observatörer.

BRICS bildades 2009 och består av Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika. Det är ingen militärallians utan är tänkt att vara ett samarbete för fred, säkerhet och global ekonomisk utveckling. Jämfört med G7 har BRICS-länderna tre gånger så många invånare men bara cirka 70 % av G7:s BNP.

Vid toppmötet 2022 ansökte Argentina och Iran formellt om att bli medlemmar i BRICS. Sett till köpkraft skulle BNP för BRICS+ överträffa G7. Och det finns ett förslag på gång att skapa en ny global reservvaluta baserad på en korg av BRICS+-valutor som ett alternativ till den amerikanska dollarn.
Istället för att åka jorden runt för att skaffa sig militära allierade och införa sanktioner mot länder som inte vill anpassa sig till USA, bjuder Kina in partners att samarbeta på ömsesidigt fördelaktig basis.

Sedan projektet inleddes 2013 har Kinas Belt and Road Initiative lanserat mer än 13,000 projekt i 165 länder till ett värde av nästan tusen miljarder dollar. De flesta av BRI-projekten är inriktade på att uppgradera välbehövlig infrastruktur, vilket direkt leder till ett lyft i mottagarländernas ekonomi.
Det finns nu en höghastighetstågförbindelse från Kina genom Centralasien till Moskva och vidare till Rotterdam på Atlantkusten. Tjugofem av 31 latinamerikanska länder deltar i BRI, liksom större delen av Afrika.

Vid G20:s nyss avslutade toppmöte blev klyftan mellan å ena sidan det USA-ledda västblocket och å den andra Kina, Ryssland och de alliansfria medlemmarna i G20 helt tydlig. Toppmötet avslutades utan det vanliga gruppfotot med leende statsledare och utan några gemensamma uttalanden om optimistiska steg för framtiden.

Biden-administrationen och den amerikanska kongressen är fortfarande övertygade om att vägen för att hindra Kina från att göra ekonomiska framsteg är att neka Kina tillgång till amerikansk teknologi och know-how.

Som alla länder känner väl till från sin egen utvecklingshistoria, även Japan och USA, kan lån och kopieringar från mer avancerade länder bara vara en början. Om de inte kan bygga vidare därifrån, förnya sig och skapa sina egna genombrott, kommer de för alltid att förbli eftersläntrare.

Varje år tar i Kina åtta gånger så många studenter examen i STEM-ämnen (vetenskap, teknologi, ingenjörsvetenskap och matematik) jämfört med i USA. Dessa mänskliga resurser driver utvecklingen inom högteknologi.

Ju mer press USA utövar för att strypa Kinas framgångar, desto mer beslutsamma kommer kineserna att vara att hitta sina egna tekniska framsteg och runda alla amerikanska vägspärrar. På vissa områden har Kina redan kommit ikapp och till och med överträffat USA.

Kina är redan världsledande vad gäller elfordon och batteriteknik för elbilar och inom femte generationens och framtidens 6G inom telekommunikation och kvantdatorer, för att bara nämna några exempel.

Kinas senaste hangarfartyg har ett elektromagnetiskt katapultsystem i nivå med det på USS Gerald R Ford, det nyaste amerikanska hangarfartyget. Kina har demonstrerat en överljudsmissil medan amerikanska tillverkare fortfarande pysslar i inledningsstadiet med sin.

Trots USA:s handelskrig som "straffat" Peking med importtullar har Kina fortsatt att öka sin export och Kinas handelsöverskott gentemot USA har faktiskt vuxit snarare än minskat. Den verkliga effekten har istället varit att höja levnadskostnaderna för den amerikanska allmänheten.

USA har slösat mycket energi och resurser på att försöka hindra Kinas uppgång. Det har inte fungerat, och det kommer inte att fungera i framtiden. Med fyra gånger större befolkningen kommer Kinas BNP oundvikligen att gå om USA:s. Om USA å andra sidan skulle lyckas provocera fram en konflikt med Kina kommer amerikanerna att beklaga den dagen liksom med största sannolikhet även världen.

Kan USA och Kina hitta en gemensam grund?
Det enda vettiga vägen framåt är att samarbeta med Kina och hitta ömsesidigt fördelaktiga resultat. Som Asia Times nyligen skrev "finns det ett brett fält för potentiellt samarbete som skulle gynna båda länderna och ge USA mer utrymme att undvika den stagflationsfälla som landet för närvarande befinner sig i”.

Vid sidan av G20-toppmötet på Bali hade Blinken ett fem timmar långt samtal med Kinas utrikesminister Wang Yi. Syftet var att bana väg för ett framtida möte mellan Biden och Kinas president Xi Jinping.

Det lät på Blinken som att USA skulle vilja återuppta en vänligare och mer positiv bilateral dialog med Kina. Kinas svar var att detta vore en lätt sak. Till att börja med är det enda USA behöver göra att sluta med alla sina lögner, sluta med den otäcka retoriken och sluta svärta ner Kina.

Huruvida Blinken och Biden kommer att inse det kloka i att undvika en konfrontation och söka win-win-resultat i stället för nollsummeresultat står fortfarande skrivet i stjärnorna. Vi kanske får veta mer efter att de två ledarna träffats.

Asia Times 11 juli 2022

Översättning: Lennart Palm

Dr. George Koo har varit rådgivare på ett globalt konsultföretag om deras kunders Kina-strategier och affärsverksamhet. Han är utbildad vid MIT, Stevens Institute och Santa Clara University och är grundare och tidigare verkställande direktör för International Strategic Alliances. Han är för närvarande styrelseledamot i Freschfield's, en ny grön byggnadsplattform. Följ honom på Twitter @george_koo.