Här sammanfattar han några viktiga händelser de senaste 35 åren – vilka ledde till det som Ryssland kallar för en speciell militär operation. Petr Pelz uppmanar läsarna att dra egna slutsatser.
1990-07-16 – Förklaring om Ukrainas statssuveränitet. I kapitlet IX - Yttre och inre säkerhet finner vi uttalandet: ”Ukrainas SSR förklarar högtidligt sin avsikt att bli en permanent neutral stat, utan deltagande i militära block, och att följa tre principer för icke-kärnvapen - att inte skaffa, inte producera och inte köpa kärnvapen."
1990 – under samtalen om den tyska återföreningen försäkras Sovjetunionens president Michail Gorbatjov om att Nato inte kommer att röra sig en tum österut. Även andra representanter för Sovjetunionen och senare Ryska federationen har fått liknande utfästelser.
24 augusti 1991 – Ukraina förklaras självständigt
25 december 1991 – avgår Michail Gorbatjov som Sovjetunionens president, Sovjetunionen upplöstes.
12 maj 1994 – OSSE:s konferens i Budapest handlar om anslutning av Vitryssland, Kazakstan och Ukraina till fördraget om icke-spridning av kärnvapen. Ukraina gav upp kärnvapen (som fanns på dess territorium, men ägdes och kontrollerades av Sovjetunionen) i utbyte mot säkerhetsgarantier av Ryssland, USA och Storbritannien.
12 mars 1999 – Tjeckien, Polen och Ungern går officiellt med i Nato.
24 mars 1999 – NATO under ledning av USA börjar bomba Serbien – utan beslut av FN:s säkerhetsråd
7 maj 2000 – Vladimir Putin blir Ryska federationens president
7 oktober 2001 – USA:s och NATO:s trupper går in i Afghanistan – utan beslut av FN:s säkerhetsråd
13 juni 2002 – USA drar sig ur fördraget om icke-utplacering av antimissilförsvarssystem (ABM).
19 juni 2003 – USA startar kriget i Irak – utan beslut av FN:s säkerhetsråd
2004 – Litauen, Lettland, Estland, Rumänien, Bulgarien, Slovakien, Slovenien blir medlemmar i NATO
November 2004 - januari 2005 - Orange revolution startar i Kiev till förmån för pro-västerländska krafter.
2005 – Den amerikanska regeringens överväganden för utplaceringen av "missilskölds"-komponenter i Europa tar form.
Februari 2007– Putin håller ett stort tal vid en säkerhetskonferens i München och föreslår att ett nytt säkerhetsarrangemang inrättas i Europa.
2 - 4 april 2008 – Natotoppmötet i Bukarest beslutar om anslutning av Kroatien och Albanien; President Bush lyckas inte övertyga allierade om att acceptera medlemskap av Ukraina och Georgien
Augusti 2008 - Georgiens president Saakasjvili vill militärt annektera Abchazien och Sydossetien, som införlivades med Georgien under Sovjetunionen. I den georgiska attacken dödades flera ryska soldater i den fredsbevarande truppen. Den ryska armén ingrep, och striderna slutade på några dagar. Ryssland erkänner Abchazien och Sydossetien självständighet.
2009 – Kroatien och Albanien blir medlemmar i NATO
19 mars 2011 – Frankrike, Storbritannien och USA börjar flygbomba Libyen – med stor marginal överträder de FN:s säkerhetsråds mandat
2012 – Amerikanska och brittiska specialstyrkor påbörjar operationer i Syrien mot den legitime presidenten Bashar al-Assad. Oppositionen, till övervägande del olika al-Qaida-grupper, börjar beväpnas av USA m fl västländer.
2013 – Den demokratiskt valda presidenten i Ukraina, Viktor Janukovitj, motsätter sig ökat tryck från både Washington och Moskva.
November 2013 – Janukovitj avbryter förberedelserna för ett associeringsavtal med EU, upplopp börjar i Kiev.
13 december 2013 - På National Press Club i Washington berättar USA:s vice utrikesminister Victoria Nuland att USA finansierade oppositionen i Ukraina med mer än 5 miljarder USD för "utvecklingen av demokratiska institutioner och förmågan att sprida det civila samhället... etc".
Januari, februari 2014 - oroligheterna i Kiev intensifieras.
2 april 2014 - Victoria Nulands "berömda" Fuck EU-telefonsamtal till USA:s ambassadör i Kiev Geoffrey Pyatt dyker upp på YouTube . I samtalet diskuterar de vem som kan och vem som inte borde vara med i nästa ukrainska regering. Den största blodsutgjutelsen ägde rum den 18-23 februari 2014, prickskyttar dödade både demonstranter och poliser från taken på avlägsna byggnader, från platser som var under kontroll av "revolutionärerna". Krypskyttarna var georgier som kom till Kiev på order av Georgiens tidigare president Micheil Saakasjvili.
21 februari 2014 – Polska utrikesministern Radoslav Sikorski, tyska utrikesministern Frank Steinmeier, Eric Fournier (direktör för Östeuropasektionen av franska utrikesministeriet) i närvaro av den ryska ombudsmannen Vladimir Lukin och ambassadören Michail Zarubov undertecknade ett avtal om tidiga val som kommer att ske under OSSE:s kontroll. Till dess ska Janukovitj sitta kvar. Samma kväll flyr Janukovitj till Charkiv under vapenhot, tillbringar sedan ungefär en vecka på Krim och åker sedan till Ryssland. I Ukraina byts presidenten, regering och parlament ut. Säkerhet tillhandahålls av de nynazistiska grupperingarna från den högra sektorn och Azov bataljonen. Ukraina blir det enda landet i världen där nynazistiska enheter är en integrerad del av systemet med nationella väpnade styrkor. Nya kuppregeringen tillkännager avsikt att ansöka om medlemskap i NATO.
16 mars 2014 - En folkomröstning hålls på Krim, 96 % av väljarna röstade för att ansluta sig till Ryssland, 83 % deltog i omröstningen.
6 april 2014– Inbördeskrig bryter ut i Donetsk, Luhansk.
2 maj 2014 – Dussintals pro-ryska demonstranter brändes till döds i fackföreningarnas hus i Odessa.
17 juli 2014 – Malaysiskt plan MH/MAS 17 sköts ner över Donetsk-regionen. Väst skyller på Ryssland som förnekar skulden. Det finns inga tydliga bevis, inte ens Malaysia tror att Ryssland är skyldigt.
5 september 2014 – "Minsk I"-förhandlingar påbörjar mellan den ukrainska regeringen och representanterna för Donetsk- och Luhansk-regionerna under överinseende av representanter för OSSE, Tyskland, Frankrike och Ryssland.
2 december 2015 – "Minsk II". Eftersom Minsk I inte uppfylldes träffas ytterligare en överenskommelse. Dess viktigaste aspekter var vapenvilan mellan regeringsenheterna och separatisterna samt en övergång till federaliseringen av Ukraina. Regeringstrupperna – och därefter separatisterna– respekterar inte vapenvilan. Specifika förhandlingar om federaliseringen inleddes aldrig av regeringen i Kiev. Frankrike, Tyskland och USA har bevisligen avrådd den ukrainska regeringen från dessa.
1 oktober 2015 - Ryssland inleder militär operation i Syrien mot islamiska terrorister. Ryssland stödjer president Bashar al-Assad och går in i landet på presidentens inbjudan.
14 mars 2016 – Ryssland börjar dra tillbaka trupper från Syrien.
2017 – Montenegro går in i Nato.
2017 – USA börjar beväpna Ukraina med mer effektiva vapen, såsom Javelin anti-tank missiler.
2016, 2018 – NATO-missilbaser utplaceras i Rumänien och Polen.
2 februari 2019 – USA drar sig ur fördraget om eliminering av kort- och mellandistansmissiler (INF).
2020 - Nord Makedonien går in i Nato.
20 november 2020 – USA drar sig ut ur Open Skies-fördraget.
December 2021 – Ryssland, först genom diplomatiska kanaler och sedan offentligt, förmedlar sina krav och förslag till USA och Nato. De viktigaste kraven är att USA avslutar Natos expansion österut – inklusive Ukraina – och att man inte placerar ut missilbaselement nära Rysslands gränser. Om USA inte svarar positivt på ryska kraven kommer Ryska federationen att tvingas vidta ospecificerade militärtekniska åtgärder.
Januari 2022 – Både USA och NATO avvisar dessa ryska krav. I stället ökar antalet Natos trupper i Östeuropa, vapenleveranserna till Ukraina intensifierar.
19 februari 2022 – President Zelenskij konstaterar vid en säkerhetskonferens i München att Ukraina överväger att dra sig ur fördraget om icke-spridning av kärnvapen och att landet överväger att skaffa kärnvapen.
24 februari 2022 – Ryska väpnade styrkor inleder en militär operation i Ukraina utan beslut av FN:s säkerhetsråd. Målet är att befria folket från Kievregimen, demilitarisera och denazifiera Ukraina.
Mycket intressant. Det vore intressant om dagspressen ville publicera listan.
SvaraRadera