Nato - en imperialistisk anakronism

Nato-Godzilla, en japansk byggsats för barn från 1962. Ska enligt reklamen ha besegrat King-Kong.

Flankerad av statscheferna för de nya NATO-kandidaterna Sverige och Finland meddelade USA:s president Joe Biden den 19 maj att de två länderna nu skulle "ansluta sig till världshistoriens starkaste, mäktigaste försvarsallians".

Med tanke på Natos historiska nederlag och panikslagna tillbakadragande från Afghanistan förra året måste uttalandet ses som ganska överdrivet, skriver Stephan Ossenkopp i China Daily.

Bidens framträdande vid Vita huset handlade uppenbarligen inte om historisk korrekthet, utan var snarare en pompös gest och ytterligare en medveten provokation mot Ryssland. Ryssland har tidigare upprepade gånger betonat att det ser Natos expansion fram inpå landets gränser som ett existentiellt hot mot sin nationella säkerhet - allt mer militär materiel och personal flyttas fram direkt till dess omedelbara närhet.

Finland delar trots allt en gräns med Ryssland som är mer än 1 300 kilometer lång och ger nu upp sina 80 år av neutralitet för att få gå med i Nato. I sina kommentarer gick Biden till och med så långt som att påstå att det hela handlade om framtiden och ett återupplivat NATO som har de verktyg och resurser, den insikt och övertygelse som behövs för att försvara "våra gemensamma värderingar" och för att leda världen.

Men vart är det meningen att Nato ska leda världen? Vad är dess inneboende syfte? Under täckmanteln av "större säkerhet" vill i själva verket det USA-ledda NATO bara utöka sitt inflytande i världen och hävda sitt anspråk på global makt utan att behöva ta några hänsyn till andra staters, som Rysslands och Kinas, säkerhetsbehov.

Winston Churchills "världssystem"

Detta Nato-anspråk på att vara en globalt agerande hegemon för säkerhetsfrågor fanns redan när USA och Storbritannien grundade alliansen. Det är faktiskt helt fel att tro att Nato skapades som en försvarsallians, till och med som en defensiv motsvarighet till en aggressiv Warszawapakt. Faktum är att Nato bildades sex år före Warszawapakten.

Om man ser till historien är det tvärtom. Några år innan NATO grundades höll Sir Winston Churchill, en ättling till hertigen av Marlborough, ett tal den 5 mars 1946 på Westminster College i Fulton, Missouri. Detta tal, med titeln ”The Sinews of Peace”, har gått till historien som "järnridåtalet". I talet ville Churchill dock inte i första hand falskt demonisera Sovjetunionen som just hade besegrat Nazityskland med fruktansvärda förluster.

Det som nästan aldrig rapporteras från detta tal är det faktum att Churchill snarare ville militarisera FN. Han sa ordagrant: "FN-organisationen måste omedelbart få en internationell väpnad styrka”. Dessa militära enheter, inklusive ett flygvapen, skulle placeras under vad Churchill kallade en "världsorganisation", naturligtvis dominerad av Storbritannien och USA, eftersom det enligt hans uppfattning var enda sättet att säkra världsfreden.

Han fortsatte: "Varken det säkra förebyggandet av krig eller den kontinuerliga framväxten av världsorganisationen kommer att kunna uppnås utan vad jag har kallat de engelsktalande folkens broderliga sammanslutning. Detta innebär ett speciellt förhållande mellan det brittiska samväldet, brittiska imperiet och Förenta staterna”. Om, tillade Churchill, "alla brittiska moraliska och materiella krafter och övertygelser" broderligt förenades med USA:s, så kommer "framtidens vägar stå öppna, inte bara för oss utan för alla, inte bara för vår tid, men för ett sekel framöver."

Natos angloamerikanska rötter

Denna märkliga satsning på en världsorganisation i det brittiska imperiets kulturtradition, i kombination med USA:s militärindustriella styrka, skulle avgöra framtiden. Storbritannien och USA slöt sedan en permanent nära försvarsallians, inklusive ett världsomspännande nät av militärbaser att användas gemensamt, en allians som senare skulle bli grunden för bildandet av Nato. Reaktionerna på Churchills Fulton-tal var blandade. Tidningen Chicago Sun såg syftet helt korrekt som "brittiskt världsherravälde med amerikanska vapen".

Vissa amerikanska senatorer avvisade idén om att Washington skulle ta över arvet från den brittiska kolonialpolitiken. Ryssland avvisade Churchills anklagelser och såg dem som krigshets. Ryska tidningar, som Pravda och Izvestia, såg en avsiktlig förstörelse av den sovjet-amerikanska vänskapen till förmån för anglo-amerikansk dominans och militär upprustning. Eftersom den militarisering av FN som Churchill önskade blockerades, grundade den nya angloamerikanska makten, trots Sovjetunionens motstånd, Nato, med syfte till globalt maktinflytande och utanför FN:s rättsliga ramar.

Vid undertecknandet av NATO-fördraget den 4 april 1949 i Washington förklarade USA:s dåvarande president Harry Truman: "Det finns de som hävdar att detta fördrag är en aggressiv handling från länderna runt Nordatlanten. Det är absolut osant. Pakten kommer att ha ett positivt, inte ett negativt, inflytande för freden och dess inflytande kommer att märkas, inte bara i det område det specifikt täcker, utan över hela världen”.

Moskva anklagade avtalet för att skapa en "öppet aggressiv" allians mot Sovjetunionen i strid med FN-stadgan.

NATO expanderade redan vid den tiden ganska snabbt och 1952 omfattade det redan Grekland och Turkiet. Det var dock inte förrän de västallierade slutligen 1955 tillät en upprustning av Förbundsrepubliken Tyskland och landets anslutning till NATO för att permanent binda det till den västliga militäralliansen, som Sovjet svarade genom att bilda Warszawapakten, undertecknad av åtta östeuropeiska länder. De efterföljande decenniernas kalla krig visade sig bara vara en tillfällig stiltje i Natos utveckling.

Det låg således i Natos logik att inte avveckla sig efter upplösningen av Warszawapakten och Sovjetunionen 1991, utan att istället ta tillfället i akt för en dramatisk expansion när nu ett av dess största hinder undanröjts. Uttalandena från dåvarande USA:s utrikesminister James Baker till Sovjetunionens dåvarande generalsekreterare Mikhail Gorbatjov om att NATO inte skulle expandera längre österut var bara tomma ord.

Efter ett kort mellanspel där rent av ett Nato-Ryssland-råd skapades, fortsatte dock Nato att expandera och blev till och med involverat i Balkankonflikten i slutet av 1990-talet, en inblandning som kulminerade med den illegala bombningen av Belgrad, Serbiens huvudstad, 1999.

Den efterföljande NATO-expansionen i sex vågor, om man medräknar Finlands och Sveriges ansökan, och den aggressiva och hänsynslösa strävan efter, Natos yttersta syfte, angloamerikansk världsdominans, har idag fört oss till randen av ett tredje världskrig. Ukrainas eftersträvade NATO-medlemskap, som man sökt sedan 2008, och den långvariga beväpningen av radikala anti-ryska ukrainska miliser är bara en av de många röda linjer som Nato har passerat.

Ett USA-lett väst fortsätter provocera Ryssland

USA:s ensidiga uppsägning av det antiballistiska missilavtalet, ABM-avtalet, och andra vapenkontrollavtal och utplaceringen av ett globalt ballistiskt missilförsvarssystem har också bidragit till eskaleringen. Till detta kommer allt fler provokativa militära övningar nära Ryska federationens gränser.

Dessa Natos militära manövrer i Rysslands omedelbara närhet har fortsatt i år. Två av de för hittills största operationerna, med cirka 18 000 soldater från 20 länder, är "Defender Europe" och "Swift Response". De pågår i Polen och åtta andra länder och inkluderar fallskärmstrupper och helikopterattacker i norra Makedonien. I Estland deltar 15 000 soldater från 14 länder i övningen "Hedgehog", en av landets största militärövningar sedan 1991.

I Tyskland deltar 7 500 soldater i övningen "Wettiner Heide", en NATO Response Force-övning. Polen och de tre baltiska staterna kommer stå värd för Europas största integrerade luft- och missilförsvarsövning i juni, med deltagande av 23 länder, kallad "Ramstein Legacy". Övningen "Baltops", som också äger rum i juni, omfattar amfibieövningar över hela Östersjöregionen.

Kinas globala säkerhetsinitiativ

Nato är uppenbarligen helt ointresserat av att lösa någon som helst konflikt med Ryssland vid förhandlingsbordet. Organisationen räknar regionalt och globalt med att Ryssland ska kapitulera, både militärt och ekonomiskt. Den ytterligare eskalerande beväpningen av Ukraina liksom militariseringen av andra gränsregioner mot Ryssland driver mänskligheten allt närmare en öppen militär konflikt mellan kärnvapenmakter; ett scenario som enligt många experter är farligare än till och med Kubakrisen 1962.

Trots det saknas fortfarande ett starkt internationellt diplomatiskt initiativ. Det enda adekvata svaret på det aktuella världsdramat på statschefsnivå kom från Kinas president Xi Jinping, som presenterade ett globalt säkerhetsinitiativ vid årets Boao Forum for Asia Annual Conference, ett initiativ som vill införliva de principer för fredlig samexistens som fungerat som grund för de alliansfria staterna: ömsesidig respekt för varandras territoriella integritet och suveränitet, ömsesidig icke-aggression, ömsesidig icke-inblandning i varandras inre angelägenheter, jämlikhet och samarbete till ömsesidig nytta och fredlig samexistens.

Nato följer inte någon av dessa principer och är en imperialistisk anakronism vars "söndra och härska"-metoder är livsfarliga för mänskligheten. En fullständig upplösning av NATO och upprättandet av en global säkerhetsarkitektur som tillvaratar säkerhets- och utvecklingsintressena för alla världens länder har blivit en fråga om mänsklighetens överlevnad.

China Daily 2022-06-02  

Författaren är oberoende forskare och analytiker vid Internationella Schillerinstitutet. Synpunkterna återspeglar inte nödvändigtvis China Dailys.

Länk: https://global.chinadaily.com.cn/a/202206/02/WS6297fe0ea310fd2b29e605d8.html