100 miljoner böcker på ryska dras in

Ett bibliotek i Ivano-Frankovsk, Ukraina. Ryska titlar ska utrensas steg för steg.

Mer än 100 miljoner exemplar av propagandaböcker, inklusive ryska klassiker, måste dras tillbaka från Ukrainas offentliga bibliotek.
 
Det konstaterade direktören för det ukrainska bokinstitutet Oleksandra Koval i en intervju med Interfax–Ukraina.

Enligt Koval håller man nu på att utarbeta regelverket för indragning av sådana böcker.

"Vi vill naturligtvis göra det snabbare, men vi får vara nöjda om vi lyckas ta bort åtminstone den ideologiskt skadliga litteratur som publicerades under sovjettiden (på två språk förresten, ryska och ukrainska), av vilken det finns massor, men också den ryska litteraturen med anti-ukrainskt innehåll, innan slutet av året”, sa Koval.

Vi talar, tillade hon, först och främst om att få bort böckerna med antiukrainskt innehåll som förstärker imperiella berättelser och som främjar våld och en prorysk och chauvinistisk politik, från folkbiblioteken.

I det andra skedet kommer böcker av samtida ryska författare som publicerats i Ryssland efter 1991 att konfiskeras. ”Dessa böcker representerar olika genrer, inklusive barnböcker, liksom kärleksromaner och deckare. Det uppenbart att detta är vad tiden kräver. Även om jag förstår att dessa böcker kan vara efterfrågade”, sa Koval.

Enligt direktören var det ryska poeter och författare som Alexander Pusjkin och Fjodor Dostojevskij som la grunden till den "ryska världen" och den ryska messianismen.

”Detta är faktiskt en väldigt skadlig litteratur, den kan verkligen påverka människors åsikter. Därför är min personliga åsikt att även dessa böcker bör tas bort från folk- och skolbiblioteken. "De bör stanna kvar på universitets- och forskningsbibliotek för att bli lästa av akademiker som studerar rötterna till ondska och totalitarism", fortsatte Koval.

Så långt den ukrainska websidan imi.org. Välkommen till bokbålens och bildstormarnas tid! kommenterar Pål Steigan på steigan.no och fortsätter:
 

Bokbränning 1492. Inkvisitionen brände oönskade böcker och oönskade personer för att ”bekämpa ondskan”.

Ray Bradbury skrev romanen Fahrenheit 451 (1953) där huvudpersonen, Guy Montag, har till uppgift att bränna alla förbjudna böcker. Bradbury sa själv i en intervju 1956 att boken var inspirerad av förföljelserna av oliktänkande under McCarthysmen:

”Jag skrev den här boken vid en tidpunkt för fyra år sedan då jag var orolig för vart det här landet var på väg. För många människor var rädda för sin egen skugga; det fanns hot om bokbål. Många av böckerna togs bort från hyllorna på den tiden.”

Bradburys farhågor är lika berättigade idag, kanske till och med mer än 1955. I USA och Sverige har detta problem funnits länge. 2015 skrev författaren och journalisten Jesús Alcalá en krönika i Morgenbladet där han beskrev detta problem och analyserade det. I ingressen skriver han:
I Sverige verkar det vara en rådande uppfattning att om man utrotar ord och bilder som uttrycker olämpliga känslor så kommer de olämpliga känslorna helt enkelt att förångas, försvinna.

Läs: Sverige og Fahrenheit 451

Bokbål och bildstormning
Korståget mot oönskad litteratur och konst bedrivs under "progressiva" förtecken. Man är "antirasist", "feminist", "inkluderande" och vad det nu kan vara. Men bokförstörelsen har sina direkta föregångare. De tyska nazisterna talade om Entartete Kunst, konst som de såg som "urartad" och "degenererad". Strax efter  Hitlers mattillträde 1933 började nazisterna tända bokbålen. Konstnärer och musiker avlägsnades från lärarpositioner och utställningsanordnare som visat sympatier för den degenererade konsten avskedades och ersattes av medlemmar i NSDAP.

Upp till 25 000 böcker brändes, inklusive böcker av H. G. Wells, Heinrich Mann, Stefan Zweig, marxistisk och kommunistisk litteratur, pacifistisk litteratur, böcker med liberala attityder, böcker om sexualitet som "tjänade till själviskt nöje", pornografi, judisk litteratur och allt annat som kunde "undergräva tysk renhet".

Oönskade idéer skulle förintas genom bokbrasorna. Nazisterna var inte de första att göra detta. Det berömda stora biblioteket i Alexandria innehöll enorma mängder antik litteratur, och det brändes flera gånger, dels av romarna, som ville få bort litteratur de såg skadlig för imperiet, dels av de kristna, som ville ta bort "hednisk litteratur" och dels av muslimerna, som ville få bort litteratur som "inte var i enlighet med Koranen".

Resultatet blev att mycket viktiga verk gick förlorade för mänskligheten för alltid.
Kalifen al-Hakam II:s bibliotek i Còrdoba, Andalusien, sägs ha innehållit omkring 400 000 volymer. Mycket av det var översättningar av klassiska grekiska och romerska verk, antik litteratur. Efterträdaren al-Masur såg dock till att bränna stora delar av böckerna eftersom de enligt hans åsikt var "i strid med islam". 

 
"Döda de lärda och bränn böckerna". Bilden beskriver en situation cirka 200 år före vår tideräkning i Kina. Målning från 1700-talet. Wikimedia

Under kulturrevolutionen rådde en liknande anda i Kina. Klassiska verk och böcker som stod ”i strid med kommunismen” förstördes och brändes. Statyer, konstverk och minnesmärken revs för att "besegra feodalismen".

Och nu är det alltså Ukrainas tur att tända bokbålen.

https://steigan.no/2022/06/det-storste-bokbalet-i-var-tid-100-millioner-boker-tilintetgjores-i-ukraina/

Övers. Lennart Palm