USA-forskaren Gordon M. Hahn har specialstuderat händelserna i Butja, Ukraina, där de ukrainska myndigheterna påstår att Ryssland gjorde sig skyldig till en massaker.
I media har den jämförts med Song My-massakern i Vietnam (kallad My Lai i USA). Uppgifter i New York Times tyder på att krigsförbrytelser verkligen kan ha begåtts i Butja. Se en kommentar längst ner.
Den 16 mars 1968 massakrerade
amerikanska soldater mellan 347 och 504 obeväpnade sydvietnamesiska civila i
Sơn Tịnh-distriktet, Sydvietnam, under Vietnamkriget. Det förekom andra
"mindre" massakrer i Vietnam, och nordvietnameserna begick också
grymheter både under och säkert efter kriget.
Men den här artikeln handlar inte
om USA:s krig i Vietnam, men om en massaker på ungefär lika många ukrainska
civila i Butja, Ukraina, utförd av ryska soldater i det rysk-ukrainska kriget.
Det västukrainska narrativet är att ryssarna slaktade hundratals ukrainska civila i Butja, vilkas kroppar hittades på gatorna, i källare och i massgravar när ukrainska styrkor kört ut ryssarna från Butja. Bara några timmar efter att ukrainska tjänstemän hävdade att en stor massaker hade ägt rum, krävde amerikanska tjänstemän att Rysslands president Vladimir Putin skulle ställas inför rätta för krigsförbrytelser. Ingen utredning, inga fakta hade ännu presenterats. En helt annan verklighet börjar nu krypa fram, en helt annan än den som påståtts av ukrainska och västerländska företrädare, även om den nya verkligheten inte på något sätt vittvättar alla de ryska trupperna som var i Butja. Vi vet fortfarande inte allt om när, var, vem och hur alla morden i Butja gått till, men det verkar som om en stor majoritet av de cirka 400 döda var vanliga, tragiska krigsoffer. Jag presenterar några preliminära slutsatser från min läsning av västerländska, ukrainska, ryska och FN-källor.
Västs och Kievs berättelse faller isär redan från början. För det första tvingades ryssarna inte bara bort från Butja; deras uttåg var organiserat och förplanerat. Ryska styrkor drog sig frivilligt tillbaka efter att den ryska delegationen vid fredsförhandlingar i Istanbul den 29 mars meddelat att ryska trupper skulle dra sig tillbaka från området kring Kiev som ett sätt att underlätta en bättre förhandlingsatmosfär. Även om utrymningen syftat till att omplacera truppen söderut som en del av den andra fasen av kriget som fokuserats på att fördriva alla ukrainska styrkor från Donetsk och Luhansk läns (och kanske hela "Novorossiya" och Azovs-provinsen och Svartahavskusten från Donbass till Odessa), finns det inga bevis för att ryssarna tvingades ut ur Butja. Men betydande förluster fick en del att ta ut sin ilska på civila i Butja ungefär som skedde i Song My för över ett halvt sekel sedan.
RYSKA OCH UKRAINSKA TRUPPER I BUTJA I MARS 2022
Sådan grundläggande information som vilka styrkor som kontrollerade vilka delar av Butja ett visst datum är otillgänglig, förutom för några dagar före och efter det ryska tillbakadragandet 30-31 mars, varefter ukrainska styrkor återtog hela staden. Jag har försökt att rekonstruera den skiftande närvaron av ryska och ukrainska trupper i Butja från början av mars till början av april (se sist i artikeln).
Ryssarna intog sina första delar av Butja den 8 mars. Den ukrainska generalstaben rapporterade att ryska styrkor inte genomförde några större attacker mot nordvästra Kiev den 9-14 mars. Den 10 mars kontrollerade ryska styrkor bara en del av Butja, vilket innebär att ukrainska styrkor höll stadens övriga områden: ryska styrkor ockuperar samtidigt en ring av positioner norr och väster om Kiev längs en linje genom Poliske, Kukhari, Borodyanka, Andriyivka, Motyzhyn, Horenychi och Butja" och "gjorde små framstötar" mot Butja samma dag. Den 11 mars rapporterade Ukrainas försvarsminister att ryska styrkor "försökte bryta igenom det ukrainska försvaret i Andriivka, Zhovtneve, Kopyliv, Motyzhyn, Buzova, Horenychi och Butja" (ringen av förorter norr och nordväst om Kiev) och uppgav senare "kl. 06:00 lokal tid den 11 mars att ryska styrkor inte lyckats säkra något territorium”. Under de närmaste dagarna gjorde ryska styrkor bara små eller inga framgångar. Således kontrollerar ryska styrkor inte mycket i termer av territoriell vidd i Butja före den 12 mars. Lägg märke till att New York Times i sina rapporter om massakern i Butja hävdar att de döda på bl.a. Yablonskaya Street hade legat där sedan 9-11 mars. Det finns ingen rapport om att ryska styrkor höll just den delen av Butja förrän påståendena om massakern dök upp. Således kontrollerade inte ryska styrkor hela Butja på nyckeldatumen 9-11 mars, då New York Times hävdar att de åtta kropparna på det ökända först publicerade satellitfotot fotograferades liggande på gatan. Mer märkligt är att efter att ha legat utomhus i tre veckor med plustemperaturer, verkade kropparna på NYT:s satellitfotografier varken vara uppsvällda eller ruttna, mer som nyligen dödade, utan uppsvälldhet eller betydande upplösning.
Den ukrainska generalstaben rapporterade den 13-14 mars att ryska styrkor inlet5t flera misslyckade anfall och "begränsade attacker" mot Irpin och Butja. Det hade då fortfarande inte förekommit några rapporter om att civila skjutits av ryska trupper eller att lik låg utströdda över Yablonskaya-gatan. Med andra ord, liken låg inte på Yablonskaya under denna period, eller så var de lik av människor som dödats i korselden eller av ukrainska styrkor och/eller ukrainska territorialförsvarsgrupper i staden under mars eller efter att ukrainarna tagit sig in i staden den 31 mars-april 1. Kanske några till och med dödades av vanliga brottslingar.
Den 15 mars hävdade ukrainska källor att ryska styrkor genomfört en "pogrom" vid Butjas stadsfullmäktigebyggnad och fängslat flera stadstjänstemäni. Den 16:e rapporterade samma källor att de ryska styrkorna omkring kl.13:00 släppt Butja-tjänstemännen. Det fanns fortfarande inga rapporter om att civila skjutits av ryska trupper eller att lik då skulle ha legat på Yablonskaya-gatan i nästan en vecka.
Den 21-22 mars rapporterade lokala ukrainska källor att ryska styrkor "förskansat sig" runt Butja den 22 mars. Militäradministrationen i Kiev län uppgav att ryska styrkor fortfarande kontrollerade Butja och Hostomel, att ukrainska styrkor endast kunde utföra lokala motattacker och att ukrainska trupper förberedde sig för en större offensiv operation - vilket allt skulle tyda på att ukrainska trupper troligen ännu inte hade omringat några ryska trupper i dessa områden dessa områden. Det betyder att ryska styrkor hade full eller nästan full kontroll över Butja från och med den 22 mars. De drog sig sedan ur staden den 31 mars. Således hade ryska styrkor full eller nästan full kontroll av Butja under högst tio dagar, från 22 mars till 1 april.
Lokala ukrainska tjänstemän hävdade den 23 mars att ukrainska styrkor hade omringat ryska trupper i Irpin, Butja och Hostomel. Borgmästaren i Kiev sa att ukrainska trupper nästan hade drivit ut de ryska styrkorna från Irpin . Den 24 mars rapporterade myndigheterna i Kiev att ryska styrkor i Butja och Nemishevska byggde nya skyttegravslinjer under de senaste 24 timmarna som förberedelse inför r för ukrainska motattacker. Under denna period sköt alltså ukrainska styrkor mot Butja, vilket naturligtvis kan ha resulterat i civila offer. Den 26 mars angavs ett telefonnummer på Butjas kommunfullmäktiges (Rada) Facebook-sida för invånarna att rapportera "humanitära katastrofer", "skottlossningar", raketattacker och liknande.
Den 27 mars beskjuter ryska styrkor Butja, vilket betyder att ukrainska styrkor måste ha befunnit sig någonstans innanför stadens gränser. Kyiv läns civila myndigheter och den ukrainska generalstaben rapporterade att rysk beskjutning koncentrerades moty Butja, Irpin, Hostomel, Borodyanka och Makariv. Däremot hade ryska styrkor uppenbarligen inte genomfört några markoperationer under de senaste 24 timmarna. Den 28 mars inledde ukrainska styrkor motattacker i Irpin-området för att skaffa sig en utgångsbas för motattacker mot Butja och andra städer. Kyiv läns militära myndigheter bekräftade återerövringen av Irpin, som därmed ströks från deras lista över ryskockuperade Kiev-förorter. Den ukrainska generalstaben uppgav att ukrainska motattacker var avsedda att avskräcka ryssarna från offensiva åtgärder. Enligt ukrainska källor förblev de ryska styrkorna förskansade i Butja- och Nemisjev-områdena den 29 mars.
Den 30-31 mars rapporterade ukrainska källor att striderna fortsatte i hela Butja, Makariv och Hostomel. Sedan drog sig de ryska styrkorna tillbaka från Butja den 31 mars-1 april och ukrainska styrkor kunde åter kontrollera Butja, som senast den 1 april. Världen hörde inte ett ord om några ryska illdåd eller lik på Butjas gator förrän efter ukrainska "städ-"grupperingar kommit in i staden för att rensa ut förrädare och quislingar den 2 april. Det rapporterades den 2 april 2022 att ukrainsk polis hade tagit sig in i Butja för att spola ut möjliga "sabotörer eller medbrottslingar" till de ryska trupperna (https://vesti.ua/kiev/politsejskij-spetsnaz-nachal-zachistku-goroda-Butja). För att upprepa, ryska styrkor hade full eller nästan full kontroll över Butja under 9-10 dagar, från 22 mars till 1 april.
Således var ukrainska styrkor fortfarande i Butja under hela mitten av mars men endast tillfälligtvis eller i små grupper därefter fram till det ryska tillbakadragandet den 31 mars. Under perioderna 21-22, 25-26, 28-29 var den ukrainska militära närvaron mycket begränsad om den alls fanns inne i staden, men de döda på Yablonskaya rapporterades ha legat där sedan 9-11 mars och en massgrav ska ha grävts den 10 mars (se nedan). Men information om exakt var i Butja olika ryska och ukrainska styrkor uppehöll sig och var aktiva var mycket begränsad före de ukrainska styrkorna gick in i staden den 1 april och informationen är fortfarande idag ofullständig.
Kroppar på gatorna
New York Times publicerade satellitövervakningsfotografier från företaget Maxar som påstods visa att cirka 8-20 kroppar av civila ukrainare, skjutna av ryska trupper, låg på Butjas Yablonskaya-gata från den 9-11 mars till den 30:e mars och slutförandet av det ryska tillbakadragandet. På något sätt rapporterade inte en enda invånare i Butja till någon myndighet att ryssarna hade dödat civila eller fotograferat kropparna och skickat dem till någon myndighet under hela perioden från den 9-11 mars till den 30 mars, dagen för det ryska tillbakadraget, under vilken period ett 20-tal kroppar av New York Times och Maxar sas ha legat på gatan. Den 31 mars 2022 gjorde Butjas borgmästare en video för att fira befrielsen av staden. Han kallade det en "lycklig dag" och nämnde inget om att civila hade massakrerats av ryska trupper eller att några kroppar låg på gatorna. Samtidigt nämnde en medlem av Butjas stadsfullmäktige, Katerina Ukraintseva, några kroppar på gatorna i sina första kommentarer omedelbart efter det ryska tillbakadraget. Men plötsligt tre dagar senare ändrade hon sig i enlighet med den nya pro-NATO-berättelsen. Den 3 april hävdade hon att de hade legat på Yablonskaya sedan ”sedan början av mars”. Hade hon plötsligt fått ett PM eller glömde hon bara bort de ruttnande liken av ett 20-tal andra Butja-bor som skjutits av de hatade ryska styrkorna och legat på gatan i tre veckor? I en intervju som samtidigt gavs till mediet Meduza (klassad som utländsk agent i Ryssland) sa en kvinna bosatt i Butja och medlem av dess territorialförsvarsenhet (vid krigets början hastigt bildade frivilliga enheter med ansvar för medborgargarde-rättvisa och kränkningar av mänskliga rättigheter sedan kriget började**), att "folket som låg på Jablonska-gatan dött på grund av kaotiska skjutningar”. Märkligt nog rapporterade hon inget om att ryska soldater skjutit några civila under deras ockupation av staden. Att kropparna inte var kroppar från någon kriminell rysk massaker kan kanske förklara varför stadstjänstemännen, från början åtminstone, inte uppmärksammade några lik på sina stadsgator, om vi antar att de har legat där i tre veckor. Intressant nog visar videor av Mariupol efter striden ett liknande mönster, där lik med jämna mellanrum ligger strödda längs gatorna. Detta är ett krigsmönster.
Den 2 april 2022 filmas kropparna på Jablonska-gatan från en oidentifierad bil och videon publiceras sent på kvällen på Twitter och spelas upp runt om i världen som bevis på ett "ryskt krigsbrott". Detta tyder på – om man bortser från NYT/Maxar-satellitbilderna – att dessa människor dött (eller att deras kroppar placerats) på gatorna efter det att borgmästarens video lagts ut och innan tiden för videon som visar kropparna på Yablonskaya-gatan. Men samma dag rapporterades det att ukrainsk polis hade tagit sig in i Butja för att röka ut möjliga "sabotörer eller medbrottslingar" till de ryska trupperna. Polisen åtföljdes av soldater under befäl av den Azovska neofascisten 'Botsman Korotkikh'. En ukrainsk polisvideo av kropparna på Yablonskaya-gatan som släpptes den 2 april (när den gjordes är okänt) visar tunna kroppar med fräscha, rena kläder, inte smutsiga, vilket de skulle vara ifall liken liken legat på gatan i tre veckor. Detta tyder på att de skjutits helt nyligen, inte två dagar innan när ryska trupper var i staden. Videon är tagen från ett militärfordon i en kolonn, inte från det främsta fordonet i kolonnen. En alternativ men sannolik felaktig hypotes är att kropparna placerades på gatorna av ukrainska agenter, fotograferades av satelliter (Maxar har kopplingar till amerikansk underrättelsetjänst) och sedan avlägsnades. När Korotkikh och hans soldater filmade sitt intåg i Butja och körde nerför Yablonskaya -gatan fanns där inga lik. Korotkikhs män verkade enligt en annan video få tillstånd att skjuta mot personer som inte bar de ukrainska styrkornas ljusblå armbindel, när de rörde sig till fots. Ryska och allierade soldater från utbrytarrepublikerna DNR och LNR bär vita armbindlar. Korotkikh lade upp en video med titeln "The Boatsman's Boys in Butja", som 6 sekunder in, har följande dialog: "Det finns killar utan blå armbindel, kan jag skjuta dem?" ”Javisst för fan”. Detta skulle förklara de vita armbanden på 4-5 av liken som visas i de ovan nämnda videorna, som trots detta i väst och Ukraina utan vidare tillskrivs en "rysk massaker". Dessutom kan fler av liken bära vita armbindlar än vad som framgår av bilderna; banden syns inte på fotografierna eftersom liken ligger tätt uppradade och är fotograferade från sidan. De ukrainska trupperna och militanterna kan därför ha fångat och dödat civila med vita armband som de sett som ryssarnas kollaboratörer.
Å andra sidan har några invånare i Butja beskrivit att ryssar skjuter invånare i Butja. Detta är för mig ett solitt bevis på att de ryska och/eller pro-ryska (tjetjenska, DNR/LNR) styrkorna sannolikt också begick några illegala skjutningar – krigsförbrytelser – i Butja. Det finns också en satellitvideo där ryska styrkor dödar en cyklist. Men det finns fortfarande inga bevis för något dödande i masskala under deras månadslånga närvaro i Butja. Som vi kommer att se uppgår de bekräftade siffrorna hittills till ungefär ett dödande per dag och utan någon systematisk politik som krävs för man ska kunna tala om ”folkmord.” Ukrainarna lade sedan till de ovan nämnda långt mindre tungt vägande bevisen på en stor krigsmassaker med sina falska påståenden om hundratals skottlossningar och deras offers massgravar. Detta är den första slutsatsen - att karaktäriseringen av Butja-gatans döda som en stor "rysk massaker" är en "fake", en överdrift, en misstolkning, eller ett ukrainska strategiska kommunikatörers bisarra önsketänkande.
Massgravar
Man anar en annan punkt där den västerländska berättelsen verkar vara falsk eller åtminstone fel. Vi har "civila" Butja-bor (åtminstone påstått civila, trots närvaron av ouniformerade ukrainska försvarsformationer överallt i Ukraina) begravda i massgraven nära kyrkan. Men deras begravning ägde rum i mitten av mars och visar på något helt annat än en massaker. Begravningen beställdes av stadens bårhus, övervakades av en ledande läkare från den lokala sjukvården och videofilmades. De som deltog i begravningen kategoriserade de döda som civila dödade i bombningar. Tänk på att både ryssar och ukrainare bombade varandra, och de ukrainska styrkorna har rutinmässigt placerat luftförsvar, artilleri och annan offensiv utrustning nära bostäder, så de kan ha dött under bombardemangen och inte alls avrättats av ryska soldater.
Västerländska och Kiev-medier har mörkat datumet och videofilmningen av massbegravningen den 10 mars av 67 bomboffer för att kunna beskriva de döda som offer för en rysk "massaker". Den första massgraven i Butja, enligt Maxar Technologies, grävdes den 10 mars efter hårda strider när ryska styrkor försökte ta sig in i staden. En lokal läkare organiserade lugnt förseglingen av de döda i liksäckar och deras begravning i en massgrav som filmades och lades upp på YouTube samma dag, den 12 mars. Läkaren, Aleksandr Levkivskij, ses i videon prata lugnt och flytta de individuella kropparna från ett lastbilsflak till massgraven. Den här läkaren skrev också om sina aktiviteter för att evakuera lokalbefolkningen från 8 mars till 22 mars, utan att nämna några ryska illdåd, bara bara bombningar. Några av de just citerade länkarna fanns en gång på Twitter och Facebook men har sedan tjänstvilligt (borttagna Twitter-inlägg om Butja inkluderar bl.a.detta;
Bland Facebooks borttagningar finns facebook.com/Andrii.Levkivs... därefter åter inlagd här: ms-my.facebook.com/4kmps/videos/%). Så istället för att behandlas som en begravningsplats för typiska krigsoffer eller en händelse som kräver en opartisk utredning, karaktäriseras Butjas massgrav av västerländska (först och främst ukrainska) regeringar och media som en grav av civila offer skjutna av ryska soldater som en hämndaktion från en besegrad armé, allt enligt färdigpaketerade tolkningar och total frånvaro av några bevis på en avsiktlig "rysk massaker”. Detta är desto mer märkligt, eftersom Butja, som jag har visat, inte var under kontroll av ryska styrkor under hela perioden från och med 9 mars till och med ryssarnas tillbakadragande 30-31 mars. Vi vet ännu inte exakt när och vilka delar av Butja ryska och ukrainska styrkor kontrollerade under denna period. Vi vet att ukrainska styrkor hade full kontroll på morgonen den 1 april, precis innan påståendena om grymheter dök upp i samband med att polis och nyfascistiska styrkor jagade kollaboratörer.
Även om man skulle kategorisera alla döda - de 67 döda i massgraven, de 20 på Jablonskagatan, de 9 nära eller i byggnaden där de ryska soldaterna påstås ha varit förlagda och tiotals andra i staden – som offer för ryska krigsförbrytelser närmar man sig inte ens 100. De ukrainska och västerländska regeringarna hävdar emellertid ett ryskt illdåd som dödat 410 civila. Det är dock fortfarande oklart om alla 130 lik är civila, om fler än 20 dödats avsiktligt, om de ens dödats av ryska/DNR-LNR-styrkor eller ukrainska styrkor. Det är mer sannolikt att de 5 eller så avrättade eller skjutna med vita armbindel (flera av liken på Jablonskgatan, och åtminstone ett i en källare) avrättats av ukrainska trupper för att de samarbetat med de ryska trupperna. I en månad var Butja under beskjutning av både ryska och ukrainska styrkor. Under sådana förhållanden bör man tyvärr förvänta sig tiotals, till och med hundratals döda civila.
Journalister, äpplen och päron
En artikel i New York Times den 11 april hävdade att "nästan tre dussin personer dödats – i sina hem, i skogen eller satta i brand på en tom parkeringsplats – och berättade historierna bakom många av dessa dödsfall. Tidningen bevittnade också mer än 100 liksäckar vid en gemensam grav på stadens kyrkogård”. (Jag håller inte NYT, men artikeln finns tillgänglig här.) Artikeln noterar massiva ukrainska attacker mot staden, men tillskriver inga dödsfall den ukrainska arméns våld, bara ryssarna: "Dagarna efter att ryska trupper körde in i staden slog den ukrainska armén tillbaka och satte stridsvagnar och pansarfordon i brand i en attack på en rysk kolonn. Så många som 20 fordon brann i ett enormt eldklot som antände hus längs ena sidan av gatan”. Men Butjas invånare hade"gått i skydd från ryska missil- och artilleriangrepp" (Jag har ingen NYT, men artikeln finns tillgänglig här.) I verkligheten hävdar artikeln att 12 ryska krigsförbrytelser är bevisade liksom möjligen ytterligare 20 (se om appendix nedan). Artikeln noterar, men kommentarer inte, att ukrainska medborgare varnades för att gå ut: En rysk befälhavare sägs ha varnat en person att inte gå ut på gatan. "Vi har order att skjuta", sa befälhavaren.
Så har alltså NYT lyckats bekräfta 12 ryska krigsförbrytelser och möjligen ytterligare 20.
I artikeln blandar NYT med hjälp av den lokala ukrainske åklagaren äpplen och päron i ett uppenbart försök att fastslå massakerns allvar: "Av de 360 kroppar som hittats under helgen i Butja och dess omedelbara omgivningar, har mer än 250 dödats av kulor eller splitter och ingår nu i en utredning av krigsförbrytelser, sa Ruslan Kravchenko, chef för regional åklagare i Butja i en intervju. Siffran 360 ligger under de 410 som ryssarna ska ha skjutit enligt Zelenskiy. Ännu viktigare är att siffran 250 ligger ännu lägre trots att den blandar ihop det påstådda antalet döda av splitter med de som skjutits. Hur många av de påstått 250 sköts? Hur många av dem dödades av splitter (ryska eller ukrainska)? Här får vi ingen klarhet. Dessutom citerar NYT lokala tjänstemäns förvrängning av siffror från de federala myndigheterna genom att hävda: "Totalt, i den större Butja-regionen, hade kriget krävt minst 1 000 dödsoffer. De döda är till övervägande del civila. Endast två medlemmar av den ukrainska militären var bland de dödade i staden Butja, enligt Serhiy Kaplychny, en tjänsteman på stadens kyrkogård. På detta smygande sätt försöker de tillskriva alla dödsfall ryska kulor och splitter, och de upprepar underrapporteringen av ukrainska militära offer och överdriften av civila offer. Alla som är vagt bekanta med krigsförluster vet att antalet civila och militära offer vanligtvis är relativt jämförbara; ett förhållande på 2 militära på totalt 1000 döda är en orimlighet.
Internationella organisationer: Bättre arbete med att hitta dussintals, inte hundratals dödade
Den 10 april kunde Human Rights Watch endast dokumentera 9 avsiktliga krigsförbrytelser ("mord på civila") och 7 oavsiktliga sådana mord. Inte de hundratals som påstås av väst och Kiev, inte ens tiotals. Dessutom har inga bevis presenterats av HRW för att det var ryssar som begått de avsiktliga eller oavsiktliga morden. Säkerligen har ryska styrkor begått krigsförbrytelser. Det finns trovärdiga rapporter om tre sådana brott, inklusive dödandet av cyklisten som det finns en video på. Knappast något Song My 2.0, där faktiskt 400 civila i Vietnam slaktades kallblodigt av amerikanska trupper. Det finns ännu inga bevis som tyder på att brotten är i storleksordningen hundratals som hävdas av ukrainska myndigheter. Skalan påminner om vad som brukar ske i det vi kallar ”krig”. Vissa soldater är råa, vissa drivs till brutalitet av rädsla eller ilska; minns Song My i Vietnam och många andra krigsövergrepp genom historien. Men det finns inga bevis för att dessa ryska illdåd är en del av den ryska militära politiken.
FN:s övervakningsuppdrag för mänskliga rättigheter i Ukraina (HRMMU) har också kommit fram till att det förekom mycket mindre ryskt kriminellt våld i Butja än vad Zelenskiy-regimen och västerländska regeringar och media hävdar. Under ett uppdrag den 9 april i Butja dokumenterade FN:s människorättstjänstemän "ett olagligt dödande, inklusive genom summarisk avrättning, av ett 50-tal civila”. Men det finns ingen indikation på vilken sida som begick avrättningarna. Återigen, minns den nationella polisen och de bestraffningsbataljoner som sökte efter samarbetsmän i Butja från den 1 april. Dessutom har "HRMMU tagit emot mer än 300 anklagelser om dödande av civila i städer i regionerna Kiev, Chernihiv, Charkiv och Sumy, alla under kontroll av ryska väpnade styrkor i slutet av februari och början av mars”. Utöver "anklagelser" om ryskt dödande har HRMMU "också fått information om att ukrainska styrkor eller personer knutna till dessa godtyckligt fängslat folk som de håller isolerade. I vissa fall har de bortfördas anhöriga inte fått någon som helst information om var deras nära och kära befinner sig, vilket ger upphov till allvarlig oro för påtvingade försvinnanden, för att inget riktigt rättsförfarande ska ske och för risken att de fängslade ska utsättas för tortyr och misshandel”. Detta tyder på att några av de döda kan vara offer för ukrainska styrkor.
SLUTSATS
Så det verkar som att Maidan-regimen, med hjälp från västerländska regeringar och media, försöker förvandla den övergripande humanitära och militära tragedin i och runt Kiev till en provocerande förfalskning, som grovt överdriver alla ryska grymheter och täcker över alla de ukrainska grymheter som också kan ha inträffat. Genom att räkna med vanliga krigsoffer har de exponentiellt räknat upp antalet civila som avsiktligt dödats av ryska styrkor i Butja, vilka som i verkligheten kan vara runt ett dussin och kanske inte är fler än offren för ukrainska repressalier mot lokalbefolkning som kan ha samarbetat eller till och med förbrödrat sig med invasionsstyrkan, till exempel genom att helt enkelt acceptera invasionen, sålt mat eller genom att på något sätt hjälpa de ryska styrkorna med information. De höjde antalet offer för förtryck från kanske något tiotal, något tjugotal eller några tiotal till hundratals mord – kanske för att återigen dölja motsvarande krigsförbrytelser som begåtts av ukrainare. Det är betecknande att Ukraina, och i FN Storbritannien, blockerade ett förslag från Ryssland om att diskutera inrättandet av en oberoende utredning av händelserna i Butja.
Naturligtvis kommer kanske alla reservationer jag gjort ovan att förklaras i ytterligare undersökningar. Men är inte det som är den verkliga poängen? Bör inte arrestering, rättegång och straff vänta tills bevisen på att ett verkligt brott har begåtts samlats in, analyserats och sammanfattats för att visa att ett brott begåtts och av vem? Vi har sett det västerländska försöket (och det kommer att finnas ryska också) att förvandla vilken tragedi som helst i detta krig till ett ryskt krigsbrott. Kom ihåg senator Marco Rubios fråga till Victoria Nuland vid de senaste utfrågningarna. Han frågade henne om en kemisk attack, om en sådan skulle inträffa i Ukraina, kunde tillskrivas någon annan än ryssarna, och hon sa naturligtvis nej. Kom ihåg att detta är i ett land där de som nu har makten kommit till makten genomdränkta av blod med hjälp av en ”false flag” terroristisk prickskyttsmassaker begången av den nyfascistiska flygeln av Maidan-protesterna och inte på order av den snart störtade Janukovitj. Det handlar om ett land i krig och som kokar av neofascistiskt ledda militära och paramilitära enheter med kopplingar till samma massaker på sitt eget folk och andra Maidan-demonstranter. Dessutom visar Maidan-regimens uppkomst – genom att spilla sina egna medborgares och sina till synes politiska allierades blod – hur omöjligt det är i detta land (som det ofta är också i Ryssland) att slå fast vem som har begått det ena eller andra brottet. Det som verkar ha hänt är att vissa ryska styrkor reagerat på sina egna förluster och följt Song My-modellen.
Det måste sägas att båda sidor begår krigsförbrytelser i detta krig, och med största sannolikhet kommer få om några att straffas. Det är bortom all ironi – och ett förfärligt vittnesbörd om det mänskliga tillståndet – att se västerländska, ukrainska och ryska källor uttrycka upprördhet över de grymheter som begåtts av den andra sidan, samtidigt som de hyllar dem som begåtts av deras egen. Utan att någon rapporterar på ett balanserat sätt blir de stridande sidorna alltmer antagonistiska, vilket garanterar att det kommer att ske fler massakrer, utomrättsliga avrättningar, växande likhögar, och ukrainarna och ryssarna kommer att ta del i detta i proportion till sina kapaciteter. I det rysk-ukrainska kriget kommer historien sannolikt att visa att sidorna varit moraliskt likvärdiga. Natos expansion till Ukraina och Putins reaktion på denna gjorde beslutet att starta detta nya krig oundvikligt.
Slutligen oroar den enorma uppmärksamhet, resurser och journalistiska energi som västvärlden omedelbart lagt på att framställa brotten som våld av en aldrig tidigare skådad omfattning och, enligt USA:s president, ett folkmord. Denna absurditet är obehaglig när den ställs mot den totala västerländska likgiltigheten inför det systematiska – inte bara sporadiska – våld som förstör och skadar mestadels etniska ryska civila och som begås av den neofascistiskt kontrollerade Azovbataljonen i Mariupol (och på andra håll) sedan veckor. För de som är intresserade av den andra sidan av historien – Ukrainas krigsförbrytelser och grymheter – finns ungefär hundra videor som visar sådana ukrainska förbrytelser eller ögonvittnesvittnesmål om dessa på min Facebook-sida. De täcker bara en treveckorsperiod av kriget och utgör inte en definitiv lista. Videorna vittnar om hur hundratals mestadels Donbass-ryska-ukrainare dödats av ukrainska styrkor. Det massvåld som drogs igång i Ukraina den 20 februari 2014 på Maidan av dess nyfascistiska element och dödade cirka hundra och skadade ännu fler, verkar komma att spridas ytterligare.
Hahns
artikel har två omfattande appendix: Det första appendix ger en dag- för dagbeskrivning av slaget om Butja.
Det andra återger New York Times´ (11 april 2022) ögonvittnes- och
andrahandsrapporter om ryska krigsförbrytelser som lett till 12-32 ukrainska
civilas död. Dessa appendix återfinns tillsammans med resten av artikeln på
engelska på länken: https://gordonhahn.com/2022/05/10/tentative-conclusions-on-Butja-a-small-my-lai/.
Gordon M. Hahn 10 maj 2022
** Angående ukrainska frivilligförband och kränkningar av mänskliga rättigheter, se bl.a.: https://t.me/UkraineHumanRightsAbuses/1354; https://t.me/UkraineHumanRightsAbuses/1355; https://t.me/UkraineHumanRightsAbuses/1359; https://t.me/UkraineHumanRightsAbuses/1364); https://t.me/UkraineHumanRightsAbuses/1345; https://t.me/UkraineHumanRightsAbuses/1446; https://t.me/UkraineHumanRightsAbuses/1505).
Nya uppgifter i New York Times
Enligt uppgifter i New York Times ska nio män i Bucha ha letts i gåsmarsch till en fabrik på Jablonskagatan där de ska ha avrättas av ryska soldater. Tidningen publicerar bilder av gåsmarschen, drönarbilder från fabriken och foton tagna efter att de ryska trupperna lämnat.
https://www.nytimes.com/2022/05/19/world/europe/russia-bucha-ukraine-executions.html
Om materialet skulle hålla en oberoende forensisk granskning - och inte bara är ännu en fejk av Ukrainas säkerhetstjänst - så återstår närmast oöverstigliga hinder att ställa de ansvariga inför rätta. Varken Ukraina, Ryssland - eller USA - är parter i fördraget som ligger till grund för Internationella brottmålsdomstolen (ICC).
Dessutom har ICC genom sin tidigare enögda inriktning på afrikanska krigsförbrytelser råkat i vanrykte, så inte ens någon objektiv utredning kan förväntas därifrån.
Beträffande Kievsidans beskjutning av civila i Donbass har vare sig New York Times eller någon annan västlig institution ens rest krav på utredning, trots att varje oskyldig civil död är ett krigsbrott.
Stefan Lindgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.