Turkiets nej till Sverige och Finland

Han avgör nu om Sverige och Finland ska få komma med i Nato.

Sverige och Finland har lagt in sin inträdesansökningar till Nato efter extremt kort betänketid. I Sverige har det aldrig funnits majoritet för medlemskap ens i opinionsmätningar,

Nu har det dykt upp ett oväntat hinder i deras väg: Turkiet. De trodde att de hade planerat allt, men världen är så stor, så stor...

Turkiets president Recep Tayyip Erdogan har sagt att han inte kommer att gå med på dessa två länders inträde. Och som medlem i Nato krävs Turkiets godkännande för att Finland och Sverige ska komma med.

Erdogan är ensam bland Natos ledare om att offentligt säga att han är emot att de två länderna går med i alliansen.

Den turkiske presidentens opposition bygger på hans uppfattning att Finland och Sverige stödjer "terrorister". Vad Erdogan menar är att båda länderna har gett skydd och uppehållstillstånd till medlemmar av Kurdistans arbetarparti , eller PKK – den stora väpnade gruppen som tidigare lett ett väpnat motstånd mot Turkiet, men numera måste bida sin tid underjordiskt i Turkiet.

Trots att PKK listats av USA och EU som en terroristgrupp, har Finland och Sverige varit ovilliga att utlämna medlemmar av gruppen till Turkiet på grund av människorättsproblem.

Erdogan har svarat med att kalla Sverige ett "kläckningsmaskin" för terrorism och hävdar att inget av länderna har "en tydlig, öppen attityd" till terroristorganisationer och tillägger: "Hur kan vi lita på dem?"

Erdoğans vrede över Finland och Sverige har också förvärrats av att landet är värd för anhängare av den turkiske forskaren och prästen Fethullah Gulen .Den turkiske presidenten anklagar gulenisterna för en misslyckad kupp mot hans regering 2016.

Som om det inte vore nog fördömde de neutrala nordeuropéerna Turkiets intrång i Syrien 2019.

I den operationen riktade sig turkarna mot Rojava – en socialistisk, feministisk autonom kurdisk enklav nära den turkiska gränsen. För att komplicera saken var syrierna i Rojava – trots sina kopplingar till PKK – allierade med de amerikanska styrkorna.

Kurderna i Rojava spelade en avgörande roll för att slå tillbaka Islamiska staten i Syrien, men övergavs senare av Trump-administrationen , som drog tillbaka amerikanska trupper från den turkiska gränsen, vilket gjorde det möjligt för Turkiet att inleda en militär operation mot kurderna.

Utrikespolitiken är nästan alltid intimt knuten till inhemska angelägenheter. När det gäller Turkiets regering fruktar den att en hårdför och välorganiserad kurdisk opposition kan stoppa Erdogans statsbygge. Den kurdiska befolkningen förvägras varje form av autonomi.

Finland och Sverige är neutrala länder som inte är skyldiga till de strategiska kompromisser som USA och Nato är tvungna att göra för att hålla ihop alliansen.

Båda länderna har hittills tagit en moralisk ställning till Turkiets ståndpunkt om kurdiska rättigheter och har officiellt protesterat mot förtrycket av dissidenter, akademiker, journalister och minoritetsgrupper.

Samtidigt har Nato-länderna gått med på att stämpla PKK som en terroristorganisation .

Till råga på allt samarbetar Turkiet med Ryssland i en rad frågor. Turkiet har köpt det ryska luftförsvarssystemet S-400 - under hårda protester och utpressningsförsök från Pentagon. Landet har inga sanktioner mot Ryssland och många ryska emigranter i Europa är tacksamma för att de kan flyga hem via Turkiet när hela EU stängt sitt luftrum. Om man så vill försvarar Erdogan förnuft och humanitet mot bunkermentaliteten i Bryssel.

Det betyder inte att Turkiet är någon ryssallierad. Erdogan säljer stridsdrönare till Kiev och håller opartisk vakt mot alla utbölingar vid Bosporen. Han har sin egen agenda, ett slags turkisklett kalifat med tentakler ända bort i Xinjiang,

Så vad innebär allt detta för Finlands och Sveriges ansökan om NATO-medlemskap?

Reglerna för inträde i den strategiska alliansen kräver enhällighet av de nuvarande Nato-medlemmarna.

Turkiet kan effektivt lägga in sitt veto mot Finlands och Sveriges inträde.

Konflikten belyser ett underliggande problem som alliansen står inför. Nato ska vara en allians av demokratiska länder. Ändå har flera av dess medlemmar stadigt fjärmat sig från amerikanska värderingar om s k minoritetsrättigheter.

Finland och Sverige, å andra sidan, försöker vara föredömliga följare av transatlantiska doktriner i smått och stort. Även om Erdogan till sist får släppa taget - sedan Pentagon vridit om armen på honom - har han lyckats irritera de båda nordiska länderna och förstört feststämningen i deras NATO-lobby.

Kanske kunde de båda ländernas regeringar utnyttja tidsutdräkten till att verkligen rådfråga sina egna befolkningar om NATO-ansökningarna var så välbetänkta.

Om Sverige och Finland går med i NATO får de finnas sig att från tid till annan toppridas av maktfullkomliga och nyckfulla NATO-ledare som i bästa fall sitter i ett perifert land, men också kan sitta med kärnvapenknappen i Vita huset.

Stefan Lindgren