Globalt NATO katastrof för världens säkerhet

En bild av Ahmad Qaddura, från tecknaruppropet www.moment2022.se.

Storbritanniens utrikesminister Liz Truss föreslog i förra månaden skapandet av ett "Globalt NATO" som ett led i "en förändring av världsordningen", verkar få ha förstått betydelsen av ett sådant uttalande.

Uttalandet kom efter krav från USA:s president Joe Biden att en "ny världsordning bör upprättas".

Kravet framfördes bara fyra veckor före hans tal i Warszawa. Storbritanniens utrikesminister hävdade att den världsordning som upprättades efter andra världskriget nu höll på att misslyckas och att därför bildandet av "ett globalt NATO" var nödvändigt för att "återställa västerländsk och allierad uppgång" i de globala angelägenheterna.

"Min vision är en värld av fria, självsäkra nationer på väg uppåt, där frihet och demokrati stärks genom ett nätverk av ekonomiska och säkerhetsmässiga partnerskap.”

Hon betonade att FN:s säkerhetsråd och andra säkerhetsstrukturer efter andra världskriget "har fungerat dåligt hittills och har möjliggjort snarare än begränsat aggression”. Att FN:s regler har missbrukats (eller helt ignorerats) för att möjliggöra aggression mot olika länder är absolut sant, bara inte på det sätt som Liz Truss inbillat sig.

Uttalandet kommer mitt under upprepade och tydliga tecken på frustration bland många västerländska ledare över att, av de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd, de enda två icke-västliga (Kina och Ryssland) lagt in veto mot resolutioner riktade mot andra icke-västliga länder som Syrien, Zimbabwe, Iran, Sudan och nu senast Ryssland självt. Detta följer på långvariga krav på en ny ”global governance superstructure” (ungefär världsregering Öa.), troligen baserad på NATO, som skall göra det möjligt för västvärlden och västländer att "hävda och samordna mer makt" i globala angelägenheter.

Med andra ord en mer "optimerad" användning av det politiska västerlandets och dess vasallers krympande makt samtidigt som man fortsätter försöka ta kontroll över andra länders resurser.
Truss betonade att under denna nya form av globalisering bör tillgången till internationell säkerhet och handel villkoras utifrån länders politiska ståndpunkter. Storbritanniens utrikesminister sa att "ekonomisk tillgång ska inte längre kunna tas för given", den "måste förtjänas”. Hon tillade att länder som vill få komma med "måste följa reglerna" och att "detta gäller även Kina." Dessa uttalanden kommer samtidigt som västmakterna öppet hotat att slå till mot på rysk sjöfart på internationellt vatten, på liknande sätt som man gjort mot Iran och Nordkorea. Möjligheten att rikta in sig på kinesisk sjöfart togs också särskilt upp i ett dokument från US Naval Institute två år tidigare. Detta handlar i själva verket om sjöröveri, även om det eufemistiskt kallas "upprätthållande av fri sjöfart".

När det gäller detta "globala NATO" och dess framtida inriktning mot Kina, betonade Truss planerna på att ytterligare beväpna regeringen i Taipei, i vad som skulle bli ännu ett direkt drag mot Folkrepubliken Kina. Taiwan är allmänt erkänt som en del av Kina av FN, alla dess medlemsländer, såväl som av öns egen konstitution. Att upprätthålla västliga statsliknande institutioner där och en västinriktad taiwanesisk administration har allt mer lyfts fram som en prioritet i bygget av en västerländsk säkerhetsarkitektur.

I kombination med försök att drastiskt reformera FN skulle skapandet av ett "Globalt NATO", oavsett vad man skulle ge det för namn, innebära en katastrof för världens säkerhet. NATO-alliansen har ett minst sagt tvivelaktigt förflutet som säkerhetsfaktor. Trots att den bildades som en förment "defensiv" säkerhetspakt är alliansen i själv verket något helt annat. Den har hittills attackerat ett flertal länder, med början i förstörelsen av f.d. Jugoslavien, följt av invasioner och bombningar över hela Mellanöstern från Libyen till Afghanistan.

Samtidigt fortsätter denna krigsallians sin expansion i Europa och kommer allt närmare de ryska gränserna. Trots Rysslands under årtionden upprepade vädjanden och varningar har NATO vägrat att hålla löftet som gavs till Michail Gorbatjov att man inte skulle expandera "en tum österut". Resultatet av denna politik är de tragiska händelser som nu äger rum i Ukraina. Ännu värre är att USA, som NATOs ledande medlem, har dragit sig ur alla vapenkontrollavtal, med undantag för New START, som dock kommer att löpa ut om mindre än 4 år.

NATOs aggressiva ställning i Europa och Mellanöstern har drivit in världen i en ny kapprustning där Ryssland tvingats utveckla en uppsjö av nya typer av vapen, framför allt överljudsvapen och nya avancerade interkontinentala ballistiska missiler för att återställa den känsliga strategiska maktbalansen. Mellanösternstater, som Iran, tvingas lägga en stor del av sin BNP på militären eftersom USA (och i förlängningen NATO) har hotat landet i decennier. Konflikterna i både Ukraina och Syrien har i första hand sina rötter i NATOs politik gentemot Ryssland och Iran.

Det nya "Globala NATO" kommer att sprida denna instabilitet till Asien-Stillahavsområdet, som hittills haft en decennielång period av oöverträffad fred och välstånd. Den avgörande delen av denna tillväxt har varit Kinas oerhörda ekonomiska utveckling. För att bromsa Kinas tillväxt inledde USA först ett massivt handelskrig med den asiatiska jätten. Men när de insett att detta bara haft en mycket begränsad effekt på Kinas växande makt, är USA och NATO nu fast beslutna att utmana Kina militärt, tvinga landet att spendera mer på försvar, samtidigt som de försöker splittra Asien-Stillahavsområdet längs geopolitiska linjer. Västerländska planerare tror att detta oundvikligen kommer att leda till Kinas ekonomiska isolering, vilket kommer att negativt påverka landets exportorienterade ekonomi och långsiktiga utveckling.

Det står klart att länder som Japan och Australien kommer att involveras i dessa ansträngningar. Men att få andra länder i regionen med på planerna kommer att bli betydligt mer problematiskt. Sydkorea är alltför fokuserat på Pyongyang och Kinas inflytande där är fortfarande uppskattat i Seoul, förutom omfattande ekonomiskt samarbete. Indien å sin sida anses av det politiska väst vara "alltför självständigt" när det inte inordnar sig under den utrikespolitiska ramen "antingen är du med oss eller är du emot oss".

Drago Bosnic, oberoende geopolitisk och militär analytiker

Källa: https://southfront.org/global-NATO-to-have-disastrous-effect-on-world-security/

 

Övers. Lennart Palm