Du sköna, nya värld

Två robotar - Magda och Ann - har tagit makten i Nato-utposten Ultima Thule.

Gårdagens uppvisning i riksdagen kommer att gå till historien. Aldrig har så många riksdagsmän varit så eniga om en lögn. Nämligen den att Sverige går in i Nato med "bred enighet i Sverige" (Ulf Kristersson).

Sällan har nationen varit så splittrad. Mellan 41 procent som skrämts upp med en oöverträffad propaganda. Och 59 procent som antingen är tveksamma eller säger nej.

Att en majoritet av svenskarna i en opinionsmätning säger JA "om Finland går med" är inte förvånande. Det är en manipulativ fråga och ett försök att blanda bort korten, det faktum att detta är Sveriges och ingen annans beslut.

Sen vet höga vederbörande att den nuvarande Nato-euforin kan försvinna på några veckor. Inför euroomröstningen 2003 hade ja-sidan vid flera tidpunkter haft ledningen. Makthavarna förlitade sig på de sista veckornas trumeld men nejsidan segrade likväl med 13,9 procent avstånd till ja-sidan.

Sen dess betraktas svenska folket som opålitligt och måste hållas kort.

Magdalena Andersson sätter sitt hopp till pjosk. "Vi älskar alla vårt land och vi vill alla det bästa". Det är inte alls alla som gör det. Riksdagsmajoriteten är beredd att fatta ett beslut som skadar och krymper Sverige, som minskar vår handlingsfrihet och ökar upprustningen och riskerna i vårt närområde.

Magdalena Anderssons inledningsanförande var ett oerhört svagt nummer. En pulverkaffeversion av det "säkerhetspolitiska betänkandet", som i sin tur var ett uppkok av Finlands Nato-utredning. Tala om att hunden viftar på svansen! Med svansen avser jag då en gammal finsk moderat som emulerat Paasikivi i 20 år för (Putins bäste vän) för att komma ut som en Svinhufvud när det plötsligt uppstod en chans att lura finnarna.

Magdalena Anderssons säkerhetspolitiska analys var Putin, Putin och åter Putin.

Allt ont tillskrivs Ryssland och även en hel del som landet inte har gjort. Magdalena Andersson talade om "Rysslands krig mot Georgien 2008" som exempel på rysk aggression.

Men det är ju väl dokumenterat av EU:s utredare, Heidi Tagliavini, att det kriget startades av Nato-adepten Mechail Saakasjvili och att han gjorde det på grund av han hade ingetts den felaktiga uppfattningen att han hade Nato-garantier!

Varför ljuger Sveriges statsminister om en sådan sak?

Men greuelpropagandan om Ryssland skulle man kunna stå ut med om det fanns minsta ansats att också syna  vad den andra sidan sysslar med.

Fru Andersson tycks tro att krigsförbrytelser bara begås på rysk sida. En pinsam ensidighet. Det står ju miljontals döda på USA:s konto, bara för de senaste 30 åren.

* * *

Vad ger då Natomedlemskapet enligt Andersson?

Liksom de borgerliga hela tiden gjort i sin marknadsföring av kärnvapenalliansen framställer hon det som att Nato å ena sidan ger orubbliga "kollektiva försvarsgarantier" och å andra sidan i stort sett inte kräver någonting av Sverige.

Det förstår var och en att är skyldigheterna luddiga så är även "garantierna" det. Kort sagt är  garantierna inga garantier utan ett osäkert löfte om hjälp. Minns hur Storbritannien infriade sina "garantier" för Polen 1939! Minns hur Förenta staterna "hjälpte" Baltikum när den hitlertyska armén rullade in!

Nato:s "garantier" fungerar endast i den mån det är förmånligt för USA att hedra dem. En enda gång har artikel fem utlösts, och det var när det gällde terroristdådet mot USA 2001. Svaret blev att anfalla ett land - och dessutom ett annat land än det terroristerna kom från. Hur förtroendeingivande är det?

Men vad Magdalena Andersson försökte dölja i sitt anförande är det oerhörda sveket mot FN och kärnvapenmotståndet som Nato-medlemskapet innebär.

Nato bygger på s k kärnvapenavskräckning. Det heter i 2010 års "Strategic Concept":

"Den yttersta garantin för de allierades säkerhet tillhandahålls av alliansens strategiska nukleära styrkor, särskilt de som tillhör USA; Storbritanniens och Frankrikes oberoende strategiska nukleära styrkor, som har en egen avskräckande roll, bidrar till de allierades samlade avskräckning och säkerhet."

Sverige har skrivit på FN-konventionen om kärnvapenförbud, men kommer nu att vara förhindrat att ratificera denna (Detta förklarar varför Peter Hultqvist på signal av USA:s ambassadör i preventivt syfte sköt  den svenska ratificeringen i sank 2016 och den fega Margot Wallström, som drivit på för konventionen, blev plötsligt tyst som en mus).

Att Jag Eliasson, f d biträdande generalsekreterare i FN, lånar sitt namn åt detta svek mot FN är upprörande. Han skadar FN!

Magdalena Andersson vill nu försöka stilla opinionen med att utlova ett slags förbud mot att föra in kärnvapen på svenskt territorium eller anlägga baser.

Jag citerar Lars-Gunnar Liljestrand från en insändare i DN 4/5:

Deklarationen om att inte tillåta kärnvapen på eget territorium är tandlös. Norges dåvarande försvarsminister Frank Bakke-Jensen fick i fjol frågan om hur man säkrar att USA inte för in kärnvapen. Han sade att svaret från USA var att man tagit del av den norska deklarationen, men upprepade den amerikanska policyn att man aldrig avslöjar vilka vapen man för med sig in på andra staters ­territorium.

Statsministerns (Magdalena Andersson) påståenden om att Danmark och Norge inte tillåter utländska permanenta baser är fel. I år har USA fått igenom ett ramavtal med den danska regeringen om stationering av amerikanska soldater på danskt territorium. Det är ett brott mot den danska baspolitiken från 1952.

Förra året fick USA igenom ett avtal med norska regeringen som ger amerikanerna nästan fullständig suveränitet över tre flygbaser och en örlogsbas. Avtalet ska före­läggas Stortinget i år för ratificering. Ett sådant beslut innebär ett brott mot den norska baspolitiken från 1949 som inte tillåter utländska permanenta baser.

Även om Sverige skulle få en utfästelse av USA att inte placera kärnvapen här är det en klen tröst, eftersom kärnvapen kan komma att passera över våra huvuden och styras med Nato-teknik härifrån. Men inget talar för att denna regering ens kommer att försöka införa ett skarpt förbud och vidta åtgärder för att implementera det.

När Per Bolund gjorde ett försök att få statsministern att säga att Sverige inom Nato ska verka för att göra en deklaration om "no first use", dvs att lova att inte bli den första att tillgripa kärnvapen, undvek statsministern att svara frågan utan hänvisade till att Sverige naturligtvis ska "fortsätta att driva på". 

Om andra länder skulle "driva på" som Sverige finns snart inga kärnvapenfria länder, för inget land som ingår i Nato kan sägas vara kärnvapenfritt.

* * *

Det framgick också genom fru statsministerns tystnad att regeringen tänker klubba igenom Nato-anslutningen medan järnet är varmt - liksom kvällspressen - och hoppa över såväl alla önskemål om folkomröstning som grundlagens krav på beslut med kvalificerad majoritet och grundlagsändring genom två beslut med mellanliggande val.

Närmare ett pronunciamento om en statskupp, en putsch lär vi inte komma i landet Sverige med dess fredliga traditioner och samförståndsanda.

* * *

Jag skrev i går på Facebook i vredesmod över Magdalena Andersson:

Hon är från början till slut en räknenisse, med oavslutade doktorandstudier på Handels och en Harvardkurs som främsta meriter när hon kom in som finansminister 2014-21.

Men är det verkligen samma sak att t.ex. chefa på Skatteverket som att leda ett land som helhet mellan säkerhetspolitiska blindskär?

Och vart tog det ideologiska engagemanget för freden vägen? Fanns det någonsin? Vad betydde egentligen de vackra orden om mamman i den lilla stugan i Vintrosa mer än att ge s-alibi för en arrivist?

Jag ångrar inte de orden. Jag är inte svag för science fiction, men jag måste säga att om någon skrivit en SciFi novell om hur två robotar - Magda och Anna - med endast 64 kB-hjärnor tar makten i ett land så skulle jag idag inte kunna vifta undan den som trams.

Stefan Lindgren