Humanistisk "vänster" mot arbetarklassen

Var finns vänstern i det franska valet?

Jean Bricmont, belgisk professor i teoretisk fysik, är mest känd i Sverige för sin bok "Humanitär imperialism" (Karneval 2007). Sedan dess har han fortsatt sin kritik av den "humanistiska vänstern" som driver arbetarklassen att rösta höger.

Här ett referat av en ny artikel av Bricmont på temat.

Vänstern är i grunden humanistisk, i grunden sekulariserat kristen, arbetarklassen däremot i grunden materialistisk. Detta leder fram till den här typen av frågor: har vi ett intresse av immigration? Eftersom frågan inte kan ställas av deltagarna i de politiska debatterna - de riskerar att få mycket dåligt rykte, så vet man egentligen ingenting närmare om den och frågor man aldrig får svar på är djupt besvärande. 

Så är det också ibland när det gäller immigrationen, som i vissa fall tillåter den enskilde att som individ lämna arbetarklassen. Arbetare kan dra fördel av invandringen, men då genom att upphöra att vara arbetare och istället bli tjänstemän som jobbar för invandrararbetare. Det är detta som hänt med de byråkratiserade arbetarföreträdarna. Detta är också roten den extremt stora skillnaden i åsikter mellan de fackliga organisationerna och deras medlemmar i dessa frågor.

Man kan helt klart se att arbetarklassen är just den del av samhället som integrerar eller assimilerar flest invandrare. Men detta gör långt ifrån saken lättare, eftersom det enklaste sättet att assimileras i en grupp är att ta till sig dess fördomar, dess seder, kläd- och matsmak, och allt detta under trycket från de nya berättelserna om kapitalismens nya tidsålder.

Det händer att dessa invandrade arbetare, eller snarare deras barn, inför den motvilja som de möter, under påverkan av den småborgerliga radikala vänstern, istället vägrar att assimilera sig, eller för att uttrycka det klarare: de assimilerar sig samtidigt som de, i god fransk oppositionell anda som de omärkligt fått i sig, hävdar att de vägrar denna assimilering. Men då tvingas de att på ytan etnifiera sig och inta en social hållning som blir användbar för en ny borgerlighet som tagit sig in i deras led genom positiv särbehandling.

Kort sagt, är de vänsteraktivister som hjälper migranter, fångar och fattiga brinnande humanister eller representerar de den kalla och materialistiska arbetarklassens intressen?

De goda känslornas tyranni går i själva verket hand i hand med den allt värre exploateringen av arbetarna. Vare sig de är franska eller invandrade.

De flesta vänsteraktivister kan eller vill inte förstå detta eftersom de i grunden bekänner sig till den borgerliga republikens mänskligarättighetssideologi och det i dess urvattnade postmoderna former efter maj 68. Utan tvivel utgjorde denna ideologi i det förflutna ett framsteg jämfört med de religiösa och patriarkala idéer som föregick den, men faktum kvarstår att den inte är något annat metafysiska föreställningar och ideal, lika lite vetenskapligt grundade som religionerna. Och redan under den självständiga arbetarrörelsens början, i juni 1848 och i maj 1871, visade bourgeoisin genom att massakrera arbetarna på gatorna i Paris vad den nya humanistiska religionen verkligen var värd.

Och det är betecknande att vänstern aldrig haft så stort inflytande på arbetarklassen som när den inte visade någon särskild respekt för mänskliga rättigheter, utöver det som var nödvändigt för att bygga en antifascistisk front.

När arbetarna är massivt till vänster har de noll tolerans för sina klassfiender.

Sammanfattningsvis måste vänsterrörelserna om de vill återfå de arbetande massornas förtroende överge paroller som "människan först", som, även om de ser ut som tomma ord, faktiskt är avgjort reaktionära paroller.

Andel av arbetarna som röstat på Front National (LePen).

Källa: Fondation Jean Jaurés.

Du som kan franska, läs vidare om Jean Bricmonts analys:

http://www.reveilcommuniste.fr/2022/04/la-gauche-les-ouvriers-l-extreme-droite-et-les-droits-de-l-homme.html

Övers: Lennart Palm