Inga bevis för vitrysk "kapning"

Vita husets talesman Jen Psaki läser USA:s protest mot Belarus "piratdåd".

Den internationella civila luftfartsorganisationen ICAO har utrett vad som hände 23 maj i fjol när ett Ryanair-plan landade i Minsk.

Västvärlden anklagade Belarus för att ha "kapat" planet. EU stoppade all flygtrafik till och från landet - ett beslut som alltjämt är i kraft.

Jan Nybondas har läst rapporten och konstaterar att ICAO inte har funnit något bevis för att planet ska ha tvingats ned.

Den 23 maj förra året landade ett Ryanairplan i Minsk som en följd av att planet utsatts för ett bombhot. Planet kom från Aten och dess egentliga destination var Vilnius. Västmakterna, EU och USA, reagerade omedelbart på denna nödlandning och hävdade i medierna att Vitryssland kapat planet och tvingat det till landning i Minsk. Motivet skall ha varit att anhålla en efterlyst bloggare vid namn Protasevitj.

ICAO, den internationella civilflygorganisationen har utrett händelsen och dess rapport är redan ute före det formella offentliggörandet och kan bl.a. läsas hos politico.eu

Kortast möjliga sammanfattning lyder: ICAO har inte funnit något bevis för att Vitryssland skulle ha tvingat Ryanairplanet att landa i Minsk. Alla beskyllningar i denna riktning är ogrundade.

På många punkter är ICAO:s rapport informativ, på vissa punkter saknas information av skäl som är oberoende av utredarna och därtill verkar det tyvärr som om vissa frågor avsiktligt lämnats outredda.

Den största luckan har skapats av Ryanair genom att de frångått sitt eget protokoll för nödlägen och aktivt raderat bandupptagningen mellan piloterna själva, vilken skulle ha givit det definitiva svaret på frågan varför de valde att följa rekommendationen de fått från Minsk att landa just där. Raderingen förklaras att ha utförts av bekvämlighetsskäl, för att snabbt komma vidare efter uppehållet i Minsk. Riktigt nog, men en flagrant avvikelse från protokollet som inte borde tillåtas under omständigheter som dessa.

Det märkliga från utredarnas sida är att de inhämtat information från Ryanair men inte hört piloterna. Det finns inget omnämnande varför. De har inte heller hört personen som fungerade som flyglots i Minsk, men låter förstå att de skulle ha gjort det om han inte ”försvunnit”. Flyglotsen som lotsade planet är georgisk medborgare och hade lämnat Minsk och sin tjänst och befann sig en tid i Polen. Med därvarande säkerhetstjänsts kännedom. Hans senare vistelseort påstås vara okänd.

Det starkaste ”beviset” för kapning, nämligen närvaron av vitryska jaktplan kan avvisas med bestämdhet. Det MIG-plan som lyfte hade varken radio- eller visuell kontakt med Ryanair som i inget skede varseblev dess närvaro. Detta måste sägas vara t.o.m. tursamt för Vitryssland eftersom det påstådda landningstvånget därmed bortfaller, medan det i normala fall vore helt naturligt att ett jaktplan fungerade som eskort för att dirigera ett bombhotat flyg bort från tätt bosatta områden.

Piloternas samtal saknas men annan radiokommunikation finns sparad. Mellan kontrolltornet i Minsk och piloterna samt mellan ACC-cheferna (Area Control Center) i Minsk och Vilnius. Ordväxlingen mellan de sistnämnda förlöper mycket lugnt fastän planet bara är någon minut från litauiskt luftrum. ”Piloterna överväger just nu vad de skall göra” säger chefen i Minsk till sin kollega i Vilnius. En rekommendation att landa i Minsk förelåg, det är allt. Och den var naturlig, eftersom det sades i hotet att bomben skulle utlösas över Vilnius.

T.o.m. djävulens advokat skulle få bekymmer med att bevisa att det hela var en vitrysk komplott för att fånga in en regeringskritisk bloggare av tveksam betydenhet. Däremot finns det omständigheter som talar för att den vitryska oppositionen här hade ett läge att slå två flugor i en smäll. Att skada landets regering och samtidigt bli av med samme bloggare som man inte längre trivdes med. Med benägen hjälp från vitryska grannars säkerhetstjänster.

Hotmejlet kom knappast från den utskrivna undertecknaren ”Hamas”, utan från någon annan. Via en schweizisk server som möjliggjorde anonymitet. Piloternas inbördes samtal är borta och de har själva inte hörts. Men för detta flyg fanns bara en alternativ flygplats angiven: Riga. Med några minuter kvar till den litauiska gränsen hade piloterna kunnat välja Riga, om de hade misstrott Minsk på minsta sätt. En annan miss från Ryanairs sida var att piloterna saknade kontaktnummer till bolagets egen markkontroll som låg i Polen. Normal praxis vore att först höra med sitt eget bolag för att få råd och direktiv. Nu försökte piloterna få hjälp av ACC i Minsk och Vilnius för att få numret men det lyckades inte. Hade Ryanair handlat enligt sina egna instruktioner hade Minsk haft små chanser att komma emellan. Ett mycket dåligt utgångsläge för ”kapning”. Valet att landa i Minsk var Ryanairpiloternas eget.

Jan Nybondas