Amerikas nya klasskrig

8 700 anställda vid King Soopers 78 butiker i Denverområdet
strejkade den 12 januari (Bild: Supermarketnews).

Organiserade arbetare, ofta emot sina egna ledare, är på marsch över hela USA, rapporterar  Chris Hedges. Lennart Palm har översatt.

Chris Hedges är en Pulitzer-prisad journalist, i femton år utrikeskorrespondent för New York Times som chef för Mellanöstern- och Balkanbevakningen. Han har tidigare också arbetat utomlands för Dallas Morning News.

Det finns ett sista hopp för USA. Det ligger inte i valurnan. Det ligger i den fackliga organisationen och arbetarstrejker på Amazon, Starbucks, Uber, Lyft, John Deere, Kellogg, Special Metals-fabriken i Huntington, West Virginia, som ägs av Berkshire Hathaway, Northwest Carpenters Union, Kroger, lärarstrejker i Chicago, West Virginia, Oklahoma och Arizona, strejker bland snabbmatsarbetare, hundratals sjuksköterskor i Worcester, Massachusetts, och bland scenarbetarna i International Alliance of Theatrical Stage Employees.

Organiserade arbetare, ofta trotsande sina eftergivna fackliga ledarse, är på marsch över hela USA. Över fyra miljoner arbetare, cirka 3 % av arbetsstyrkan, mestadels från boendeservice och livsmedelsbranschen, från sjukvårds- och socialtjänsten, transportsektorn, byggbranschen och allmännyttig service, har lämnat sina jobb i protest mot dåliga löner, företagsböter och riskfyllda arbetsförhållanden. Det finns en växande konsensus – 68 % i en nyligen genomförd Gallup-undersökning, för de mellan 18 och 34 år 77 % – att det enda återstående sättet att ändra maktbalansen och tvinga fram eftergifter från den härskande kapitalistklassen är att mobilisera och strejka, detta trots att endast 9 % av den amerikanska arbetsstyrkan är fackligt organiserad. Glöm ”Woke”-demokraterna. Det här är ett klasskrig.

Frågan, påpekade Karl Popper, är inte hur vi får bra människor att styra. De flesta av dem som lockas till makten, figurer som Joe Biden, är i bästa fall mediokra, och många, som Dick Cheney, Donald Trump eller Mike Pompeo, är korrumperade. Frågan är snarare hur vi ska organiserar samhället så att inkompetenta eller dåliga ledare inte ska kunna ställa till alltför mycket skada. Hur ställer vi makt mot makt?

Demokraterna medskyldiga
Det demokratiska partiet kommer inte att driva igenom den typ av radikala New Deal-reformer som på 1930-talet avvärjde fascism och kommunism. Partiets tomma politiska teater, som går tillbaks ända till Clinton-administrationen, visades för fullt i Atlanta när Biden uppmanade till filibuster (1) för att få igenom the Freedom to Vote Act och John Lewis Voting Rights Advancement Act (rösträttsreformer/Ö.a) i full vetskap om att hans chanser att lyckas var lika med noll. Georgias demokratiska guvernörskandidat Stacey Abrams, liksom flera av statens rösträttsgrupper, bojkottade evenemanget i en mycket offentlig näsbränna åt Biden. De var mycket medvetna om hans cyniska knep. När demokraterna var i minoritet höll de fast vid filibustrandet som en livflotte. Sen kampanjade senator Barack Obama tillsammans med andra demokrater för att metoden skulle få bli kvar. Och för några dagar sedan använde den demokratiska ledningen filibuster för att blockera lagstiftning som föreslagits av senator Ted Cruz.

Demokraterna är helt och hållet medskyldiga i nedmonteringen av vår demokrati och har vägrat att stoppa mutor och företagspengar under valprocessen och att själva styra, som Obama gjorde, genom presidentbeslut, myndighets-"vägledning", olika slags meddelanden och diverse annat reglerande skumrask för att kringgå kongressen. Demokraterna, som hjälpt till att starta och föreviga våra ändlösa krig, var också medarkitekter bakom handelsavtal som NAFTA, utökad övervakning av medborgarna, militariserad polis, världens största fängelsesystem och en rad antiterrorlagar och specialförordningar som Special Administrativa Measures (SAMs) som avskaffar nästan alla rättigheter, inklusive rätten till en rättvis rättegång och advokat-klienträtten, så att misstänkta kan dömas och fängslas på basis av hemliga bevis som de åtalade och deras advokater inte får se. Det häpnadsväckande slöseriet med resurser till militären – 777,7 miljarder dollar per år – antogs i senaten med 89 röster mot 10 och i representanthuset med 363 mot 70. Detta, tillsammans med de 80 miljarder dollar som årligen spenderas på underrättelsetjänsterna, har gjort militären och underrättelsetjänsterna, många drivna av privata entreprenörer som Booz Allen Hamilton, nästan allsmäktiga. Demokraterna övergav för länge sedan arbetarna och fackföreningarna. Den demokratiska guvernören i Maine, Janet Mills, stoppade till exempel för några dagar sedan ett lagförslag som skulle ha tillåtit lantarbetare i delstaten att organisera sig fackligt. När det gäller alla större strukturella frågor finns det ingen skillnad mellan republikanerna och demokraterna.

Rikemansflörtande republikaner
Ju längre det demokratiska partiet inte levererar några riktiga reformer för att lindra de ekonomiska svårigheterna, förvärrade av stigande inflation, desto mer skapar det frustration hos många av sina anhängare, utbredd apati (80 miljoner röstberättigade, en tredjedel av väljarna, röstar inte) och hat mot de "liberala" eliterna, ett hat som uppmuntrats av Donald Trumps rikemansflörtande republikanska parti. Demokraternas paradpaket för infrastruktur, Build Back Better, innebär, om du läser det finstilta, ännu en miljardöverföring av statliga pengar till företagens bankkonton. Detta borde egentligen inte förvåna någon, med tanke på vem som finansierar och kontrollerar det demokratiska partiet.

Det lidande och den osäkerhet som drabbar åtminstone halva landet som lever i ekonomisk nöd, alienerade och oprivilegierade, utsugna av banker, kreditkortsföretag, studielåneföretag, privatföretag, spelningsekonomin, ett sjukvårdssystem med vinstsyfte som har resulterat i en fjärdedel av världens dödsfall i COVID-19 – trots att vi har mindre än 5 % av världens befolkning – och arbetsgivare som betalar slavlöner utan några förmåner blir allt värre. Biden har presiderat över minskade arbetslöshetsersättningar, minskade hyresbidrag, avlutat återbetalningsstoppet för studielån, avbrutit systemet med nödhjälpskuponger, åter tillåtit vräkningar och nu stoppat en vidare utbyggnad av skatteavdraget för barnfamiljer, detta trots att pandemin åter ökar. Hanteringen av pandemin, ur ett hälso- och ett ekonomiskt perspektiv, är ytterligare ett tecken på imperiets djupa förfall. Oförsäkrade amerikaner eller personer som omfattas av Medicare, ofta arbetare med tunga jobb, får ingen ersättning för covid-tester som de måste köper över disk. Högsta domstolen – fem av vars domare utsetts av presidenter som valts av en befolkningsminoritet (USA:s presidenter väljs inte direkt av folket, utan av ett elektorskollegium som inte motsvarar landets geografiska befolkningsfördelning Ö.a.) – blockerade dessutom Biden-administrationen från att genomdriva ett vaccin- eller testtvång för stora arbetsgivare. Och vid horisonten, underblåst av den ekonomiska nedgången under pandemin, skymtar stora lånefallisemang och ytterligare en finanskris. Ju sämre saker och ting utvecklas, desto mer misskrediterat blir det demokratiska partiet och dess "liberala" demokratiska värderingar och desto mer trivs de kristna fascisterna som lurar bakom knuten.

Så gick det till i Sverige
Som historien upprepade gånger visat, är en fackföreningsrörelse, allierad med ett politiskt parti som stöder dess intressen, det bästa verktyget för att slå tillbaka mot de rika. Nick French bygger i en artikel i Jacobin på sociologen Walter Korpis bok om framväxten av den svenska välfärdsstaten, “The Democratic Class Struggle”.(2) Korpi redogjorde i detalj för hur svenska arbetare, som French skriver, ”byggde en stark och välorganiserad fackföreningsrörelse, organiserad efter industrigren och enad i ett centralt fackförbund, Landsorganisationen (LO), som hade ett nära samarbete med Sveriges socialdemokratiska arbetarparti (SAP). Kampen för att bygga upp välfärdsstaten krävde organisering – 76 % av arbetarna var fackligt organiserade – för strejker, militant arbetaraktivitet och politiskt tryck från SAP. "Mätt i antal arbetsdagar per arbetare", skriver Korpi, "hade Sverige från sekelskiftet fram till början av 1930-talet den högsta nivån av strejker och lockouter bland de västerländska staterna”. Från 1900–1913, noterar French, ”gick 1 286 dagar bort i Sverige per tusen arbetare på grund av strejker och lockouter. Från 1919–1938 var det 1 448 dagar. (Som jämförelse gick det i USA förra året enligt uppgifter från National Bureau of Economic Research, bort färre än 3,7 dagar per tusen arbetare på samma grunder.)” Det finns i USA åtminstone tre partier, The Green Party, Socialist Alternative och The People’s Party som drar åt detta håll. Men demokraterna kommer inte att rädda oss. De har sålt sig till miljardärsklassen. Vi kommer bara att kunna rädda oss själva.

Fackföreningar bryter ned politiska klyftor och för samman arbetare av alla politiska övertygelser för att bekämpa en gemensam oligarkisk företagsfiende. När väl arbetare börjar utöva makt och ställa krav mot den härskande klassen, kommer kampen att för folket avslöja maktens verkliga konfigurationer och att driva bort de känslor av maktlöshet som har drivit många i armarna på nyfascister. Därför vore det ett fruktansvärt misstag att kapitulera inför det demokratiska partiet, ett parti som grundligt svikit arbetande män och kvinnor.

Eliternas rovlystna plundring, av vilka många finansierar det demokratiska partiet, har accelererat sedan finanskraschen 2008 och under pandemin.

745 dollarmiljardärer
Wall Streets banker drog in rekordvinster för 2021. Som Financial Times noterade mjölkade de emissionsavgifterna från Fed:s (USA:s centralbank Ö.a.) upplåning och tjänade enorma pengar på fusioner och förvärv. De har pumpat upp sina vinster, uppdrivna av ungefär 5 000 miljarder dollar i Fed-stöd sedan pandemins början, en pengatryckning som Matt Taibbi påpekar möjliggjort massiva lönebonusar och aktieåterköp. "Största delen av denna nya rikedom - det mesta – har förvandlats till ersättning för en handfull chefer", skriver Taibbi. "Återköp har också varit skenande inom försvars-, läkemedels-, olje- och gasindustrin, som alla precis avslutat sitt andra raka rekordår med skyhöga vinster. Vi är nu uppe i cirka 745 dollarmiljardärer i USA, som tillsammans sett sitt nettovärde växa med cirka 2 100 miljarder dollar till 5 000 miljarder dollar sedan mars 2020, med nästan all denna förmögenhetsökning kopplad till Fed:s balansräkning."

Kroger är typiskt. Denna stormarknadskedja, som driver cirka 2 800 butiker under olika varumärken, inklusive Baker's, City Market, Dillons, Food 4 Less, Foods Co., Fred Meyer, Fry's, Gerbes, Jay C Food Store, King Soopers, Mariano's, Metro Market, Pay- Less Super Markets, Pick'n Save, QFC, Ralphs, Ruler och Smith's Food and Drug, gjorde en vinst på 4.1 miljarder dollar 2020. I slutet av tredje kvartalet 2021 hade man 2,28 miljarder dollar i sina kassor, en ökning med 399 miljoner dollar under det första kvartalet 2020. Krogers vd Rodney McMullen tjänade över 22 miljoner dollar, nästan en fördubbling av de 12 miljoner  dollar han tjänade 2018. Detta är över 900 gånger lönen för en genomsnittlig Kroger-arbetare. Under de tre första kvartalen 2021 kunde Kroger lägga uppskattningsvis 1,3 miljarder dollar på egna aktieåterköp.

Enligt en undersökning av Economic Roundtable var "Kroger ensam arbetsgivare för 86 procent av sina arbetare, vilket gör företaget till dessas enda inkomstkälla", "Att arbeta heltid för att få ihop en tillräcklig lön att leva på skulle kräva att Kroger betalade 22 dollar per timme, per år räknat totalt 45 760 dollar. Den genomsnittliga årliga inkomsten för Kroger-arbetare är dock bara 29 655 dollar. Detta är 16 105 mindre än den minsta inkomst en arbetare anses behöva för att klara sina grundbehov. Mer än två tredjedelar av Krogers arbetare tvingas kämpa för att överleva på grund av låga löner och deltidsarbete. Nio av tio Kroger-arbetare rapporterar att deras löner inte har ökat lika mycket som deras basutgifter för mat och boende. Sedan 1990 har lönerna för Krogers mest erfarna livsmedelsarbetare sjunkit med från 11 till 22 procent (justerat för inflation) över de tre undersökta regionerna. Över hela livsmedelsbranschen lever 29 procent av arbetskraften under eller nära den federala fattigdomsgränsen."

Strejk i Colorado
Mer än en tredjedel (36 %) av 10 000 anställda i Kroger-ägda butiker i södra Kalifornien, Colorado och Washington sa att de var oroliga för att bli vräkta. Mer än tre fjärdedelar (78 %) levde i osäkerhet om maten skulle räcka. En av sju Kroger-arbetare drabbades av hemlöshet det senaste året. Nästan 1 av 5 (18 %) anställda hos Kroger sa att de inte hade kunnat betala föregående månads bolån i tid.

Över 8 000 fackligt organiserade Krogers King Soopers-anställda gick i strejk den 12 januari i Colorado och krävde högre löner och bättre arbetsvillkor från landets största livsmedelsbutikskedja och fjärde största privata arbetsgivare.

Det är här en av de framväxande frontlinjerna i klasskampen finns. Det är här vi bör lägga vår tid och energi.

Vår kapitalistiska demokrati var redan från början riggad emot oss. Elektorskollegiet tillåter presidentkandidater som George W. Bush och Trump att vinna, trots att de fått färre röster än sina motkandidater. Tilldelningen av två senatorer per stat, oavsett statens folkmängd, innebär att 62 senatorer representerar en fjärdedel av befolkningen medan sex representerar ytterligare en fjärdedel. USA:s grundare fråntog kvinnor, indianer, afroamerikaner och män utan egendom rösträtten. De flesta medborgare stängdes avsiktligt ute från den demokratiska processen av de regerande vita manliga aristokraterna, de flesta av dem slavägare.

Alla öppningar i vår demokrati har varit resultatet av långvarig folklig kamp. Hundratals arbetare mördades, tusentals skadades, tiotusentals svartlistades i våra arbetskrig, det blodigaste av alla industrialiserade länders. Slaverimotståndare, kvinnliga rösträttstkämpar, fackföreningsmedlemmar, modiga journalister och aktivister i antikrigs- och medborgarrättsrörelserna var det som öppnade vårt demokratiska utrymme. Dessa radikala rörelser förtrycktes och krossades hänsynslöst i början av 1900-talet i antikommunismens namn. De blev återigen en måltavla för företagseliten efter uppkomsten av nya massrörelser på 1930-talet. Dessa folkrörelser, som återuppstod på 1960-talet, förde oss, tum för blodig tum, framåt mot jämlikhet och social rättvisa. De flesta av 1960-talets framgångar har rullats tillbaka genom attackerna från nyliberalism, privatiseringar och ett korrupt kampanjfinansieringssystem, legaliserat genom domstolsbeslut som Citizens United, som tillåter de rika och företagen att finansiera valen så att de får de politiska ledare och den lagstiftning de önskar sig. Den moderna inkarnationen av 1800-talets rövarbaroner, sådana som Jeff Bezos och Elon Musk, var och en värd cirka 200 miljarder dollar, kräver att vi åter uppsöker våra radikala rötter.

Klasskamp utmärker det mesta av mänsklighetens historia. Marx fattade detta rätt. Det är ingen ny historia. De rika har genom historien hittat sätt att gång på gång underkuva massorna. Och massorna har genom historien cykliskt vaknat upp för att kasta av sig sina kedjor.

Chris Hedges, 18 januari 2022

PRINCETON, NEW JERSEY

Källa:Scheerpost eller Mintpressnews

Noter:

(1) Filibuster är ett knep i politiska församlingar att genom ”långpratning” försena eller förhindra en omröstning som går filibustraren emot. (Ö.a.)

(2) På svenska Den demokratiska klasskampen - svensk politik i jämförande perspektiv. Stockholm, Tidens förlag, 1981. (Ö.a.)