Tvetungat toppmöte för 'demokrati'

"Toppmötet för demokrati" som sammankallades av USA 9-10 december visade att det inte finns några "gemensamma värderingar" mellan européer och USA, skriver Thierry Meyssan, känd som skapare av Voltaire network.

Washington var, enligt Meyssan, tydligt med att mötet syftade till att ideologiskt konsolidera den militära alliansen bakom USA som en förberedelse för nya krig. Men USA:s allierade låtsas ignorera att orden som Washington använder inte har samma betydelse för dem.

USA:s president, Joe Biden, organiserade ett virtuellt toppmöte för demokrati den 9 och 10 december 2021 [1]. Det är tydligt att hans mål inte bara var att förbättra demokratier, utan också och framför allt att dela världen i två: å ena sidan "demokratier" som måste stödjas, och å andra sidan "auktoritära regimer" som måste kämpade. Ryssland och Kina var de första som blev måltavla, och de utmanade omedelbart Washingtons hyckleri och förklarade sin filosofi om demokrati [2].

Vår poäng är att det, trots Natos propaganda, inte finns några "gemensamma värderingar" mellan USA och kontinentala Europa. De är två fundamentalt olika kulturer, även om EU-eliterna inte längre är kulturellt europeiska, utan till stor del ”amerikaniserade”.

USA organiserade ett demokratitoppmöte, inte för alla stater, utan bara för sina lydiga allierade.

För det första, om syftet med toppmötet var att "förbättra nuvarande demokratier", skulle ordföranden inte kommit från Vita huset, utan från FN. Alla nationer kunde ha deltagit, inklusive de som uppenbarligen inte är demokratier, men som försöker bli det.

För det andra, om USA var "demokratins ledstjärna", skulle det inte vara ordförande för detta toppmöte och dela ut bra och dåliga poäng, utan ha deltagit på lika villkor med de andra gästerna.

Istället manifesterar själva formen för detta toppmöte "amerikansk exceptionalism" [3], dvs. den religiösa övertygelsen att USA är en makt separat, 'lik ingen annan', 'välsignad av Gud för att upplysa världen'.

I början av toppmötet erkände president Biden att inget land är verkligt demokratiskt; att det är ett ideal som alla strävar mot. Han sa att i praktiken kunde alla se motgångar för demokratin (som attacken mot Capitolium den 6 januari 2021) som troligen berodde på att en ny generation kom. Och att det därför var nödvändigt att lägga manken till och lösa dessa ’demokratiska bakslag’. Men detta fina tal ville framför allt ge intryck av enighet och undvek att förtydliga debatten.

Alla är överens om att en utmärkt definition av demokrati gavs av president Abraham Lincoln: "En regering av folket, genom folket, för folket". Men Lincoln ville aldrig erkänna "folklig suveränitet". Detta ideal har aldrig prövats i USA. Lincolns politiska agerande bestod först av att främja den enda federala presidentens privilegium att fastställa tullar (vilket var orsaken till inbördeskriget), och sedan av att avskaffa slaveriet (vilket var medlet att vinna det kriget). Det är därför som i amerikansk kultur idag förstås ordet "demokrati" som enbart "politisk jämlikhet".

På samma sätt hänvisar termen "medborgerliga rättigheter" inte alls till "medborgarrätt" alls, utan frånvaron av rasdiskriminering för att få tillgång till dessa rättigheter. I förlängningen tillämpas idag begreppet på diskriminering av alla minoriteter.

Detta missförstånd har en lång historia. Journalisten Thomas Paine, vars pamflett Common Sense (1776) utlöste det amerikanska revolutionskriget, var entusiastisk över den franska revolutionen. Han skrev en frän broschyr för att förklara skillnaden mellan USA:s, Storbritanniens och Frankrikes oförsonliga syn på människors rättigheter (1792). Skriften var det mest lästa verket i Frankrike under revolutionen. Det gav honom franskt hedersmedborgarskap och val till konventet. Anglosaxarna menar med uttrycket "mänskliga rättigheter" människors rätt att inte lida av statens åtgärder och i förlängningen av någon form av statligt våld. Tvärtom antog Frankrike deklarationen om människors och medborgares rättigheter; ett program som gör varje medborgare till en aktör i det nationella politiska livet och därför skyddar honom eller henne från maktmissbruk.
 

Vi talar alltså inte alla om samma sak när vi talar om "demokrati", och vi gör det inte heller när vi talar om "mänskliga rättigheter".

USA har visserligen en överlägsenhet i sin definition av yttrandefrihet. För dem måste denna frihet vara total, så att alla idéer kan komma till uttryck och den bästa väljes i debatten. Däremot erkänner inte latinska länder denna frihet för de besegrades idéer. Således kriminaliserar de uttryck för nazistisk rasism. I förlängningen har de sedan 1990 också förbjudit uttryck för alla nazistiska idéer som ledde till fällande domar vid Nürnbergrättegångarna.

Religionsfrihet är också en omtvistad fråga. USA ser den som absolut och erkänner inte rätten att vägra någon religion. Däremot talar européer om samvetsfrihet, vilket inkluderar alla andra former av andlighet, inklusive ateism. Denna skillnad har enorma praktiska konsekvenser. USA, grundat av en puritansk sekt, har blivit ett sekteristiskt paradis. Det är faktiskt inte möjligt för en anhängare att vända sig mot sin kyrka om den missbrukar eller manipulerar honom eller henne, medan det i Europa är ett lagligt sätt att bekämpa auktoritetsmissbruk som begås i ett religiöst sammanhang.

Observera att det finns en konsekvens av skillnaden i människorättstänkande. I USA, med tanke på erfarenheterna från kung George III:s brittiska diktatur och den amerikanska konstitutionen som organiserar en monarki utan kung eller adel, måste folket upprätthålla en väpnad styrka för att skydda sig mot eventuellt maktmissbruk. Det är därför handeln med krigsvapen är fri i landet, medan den är stämplas som uppror i det kontinentala Europa.

Låt oss komma till sakens kärna. Samtidigt som USA erkänner att de är ofullkomliga, hävdar de att de är "demokratins ledstjärna". Men är det en demokrati?

Om vi ​​tar detta ord i dess amerikanska betydelse av "politisk jämlikhet", måste vi erkänna att så inte alls är fallet. Det finns enorma politiska skillnader, särskilt mellan vita och svarta, som ständigt rapporteras i pressen. President Biden har en enorm uppgift framför sig. Vi har redan förklarat att hans inställning till denna fråga, långt ifrån att lösa den, faktiskt gör den värre [4].

Om vi ​​tar "demokrati" i betydelsen "folklig suveränitet" måste vi erkänna att den amerikanska konstitutionen inte alls är demokratisk; att USA aldrig har varit en demokrati. Konstitutionen ger suveränitet till statliga guvernörer och till dem ensamma. Val med allmän rösträtt kan förekomma på delstatsnivå, men inte på federal nivå.

Låt oss också komma ihåg att politiska partier i USA inte är medborgarföreningar som i Ryssland, utan är institutioner i de federerade staterna. Primärvalen, som tillåter valet av ett partis kandidat, organiseras alltså inte av de politiska partierna själva, utan av de federala stater som finansierar dem.

Med tanke på att USA inte är en "demokrati", utan en oligarki, att man bara kämpar för "medborgerliga rättigheter", är det naturligt att man utomlands kämpar mot "folklig suveränitet" genom statskupper, "färg"-revolutioner och krig. Genom att göra det står deras värderingar i diametral motsats till kontinentaleuropéers, inklusive Rysslands.

Det amerikanska tänkandet har dock en positiv konsekvens. Att kämpa för medborgerliga rättigheter innebär att kämpa mot vissa former av korruption. Washington anser att det är helt normalt att i hemlighet betala ut löner till utländska politiker och finansiera deras valkampanjer.

Utrikesdepartementet upprättar listor över utländska personligheter att stödja med gott samvete och förstår inte att dessa ledare anses vara korrupta i sina länder. Däremot bekämpar USA kleptokrati, det vill säga stöld av offentliga tillgångar som begås av utländska ledare (inte av amerikanska ledare som är befriade från sina brott på grund av "amerikansk exceptionalism").

Därigenom hjälper de ibland "demokratin" i kontinentaleuropeisk mening.

 Voltaire Network | Paris (Frankrike) | 14 december 2021 (artikeln är här avkortad)

https://www.voltairenet.org/article215054.html