Just nu varnar nyliberala media världen över för inflationsspöket. I verkligheten är inflationen ännu mycket måttlig och den kan gynna många skuldsatta.
Media och experter bidrar till inflationsskräcken genom att hela tiden redovisa fiktiva årssiffror.
Om vi tar oktober månad, den senaste som det finns statistik för så var prisökningen 0,2 procent.
Det som kostade 100 kr i början av månaden kostade 100 kr och 20 öre i slutet av månaden. Blir du rädd?
Men om man som media och experter brukar göra mäter inflationen på årsbasis så kan man påstå att inflationen i oktober "låg på" 3,1 procent. Det vill säga man jämför oktober 2020 med oktober 2021.
I USA kunde New York Times enligt denna logik basunera ut att inflationstakten var 6,2 procent i oktober jämfört med förra året, den högsta på 30 år. I verkligheten steg de amerikanska priserna med 0,9 procent i oktober.
I grund och botten handlar sättet att framställa inflationen på om olika intressen.
Borgenärer, de som lever på att låna ut pengar, vill hålla inflationens så låg som möjligt för att inte det reala värdet av deras kapital ska krympa.
Gäldenärerna, som har lånat pengar, har inte samma intresse av att hålla inflationen nere. Om de har bunden ränta har de tvärtom mycket att vinna på inflationen.
Ett praktiskt exempel:
Den som 1980 lånade 400 000 kronor för att köpa ett radhus och fick ett amorteringsfritt lån (ja, sådant förekom) som skulle återbetalas år 2000 behövde i verkligheten bara betala tillbaka 186 741 kronor i reala, dvs. inflationsjusterade pengar. Inflationen hade bränt upp mer än halva skulden.
Under de 20 åren hade naturligtvis lånet gått med ränta, men den var länge helt avdragsgill.
Ser man historiskt på saken så har inflationen varit påtaglig under hela perioden från krisuppgörelsen 1933 till EU-inträdet 1995. Det är en period som präglats av betydande förbättringar för arbetarklassen.
Med anslutningen till EU och nyliberalismens seger på många fronter kom nollinflation och ren deflation - i sällskap med kraftigt höjd arbetslöshet och kraftigt ökade klassklyftor. Regeringarna under denna period har förbundit sig att inte underbalansera budgeten, inte ens när det hare varit extremt förmånligt att göra det, dvs. när låneräntan understigit inflationen.
Historiskt har hög ekonomisk tillväxttakt alltid varit förknippad med en viss inflation. Inflationen har den effekten att den ökar efterfrågan och den förmår besuttna att kasta ut "döda" sparkapital i investeringar.
En viss inflation har också den positiva effekten att det aktiverar fackligt organiserade till aktivt försvar. När lönen urholkas av inflation är det förstås dåligt, men det är ett ont som fackföreningsrörelsen har medel mot.
Stefan Lindgren
Två reflektioner, Stefan.
SvaraRaderaVi som bor i hyreslägenheter och skall handla mat, lite kläder och bensin har knappast skäl att instämma i din tes. Förvisso driver brist på komponenter för produktion och flaskhalsar i de globala transportkostnaderna upp priserna. Riksbankschefen säger att vi skall sitta still i båten. Och vilka, Stefam, har skäl att lita på honom?
En hel del beräkningar bygger på extrapoleringar av den senaste tidens data - 3 mån, 6 mån. Det är så prognoser görs, med vissa reservationer. Och hur vet du att tendensen inte fortsätter ett bra tag till? Pandemin har gjort att stater lånat upp mycket. Beroende på vilken valuta som lånades och dess utveckling så är en långvarig, relativt hög inflationen en still nåd att bedja om, för skuldsatta stater – och de är rätt många idag.
Ulf Karlström
Vitsen med inflation är att hålla nere reallöner och att förhindra små
SvaraRaderasparare att bygga upp en buffert.
De finansfäiga har metoder och det är endast dom som har sån hjälp som inte blir lurade.
Ingen tycks kräva att allt inflationsjusteras så att vare sig småsparare eller löntagare blir lurade. Dvs ingen kräver att räntan ska justeras så att inflationen annuleras.
Att inflationen tillåts göra lån billigare beror nog på att tex banker har intressen i fastighetsbubblan.
Och vanligt folk blir lurade att acceptera bubblan därför att dom i en senare fas möjligen tjänar på den. Men det har dom förlorat innan genom att samhällsekonomin vinklas bort från produktion.
Hela arbetsmarknaden tar stryk av den improduktiva finansialiserade ekonomin.