Efter att ha dödat dussintals syriska civila i en bombraid 2019 frikände den amerikanska militären sig själv och dolde bevis. Det är den senaste skandalen kring det ljusskygga krig USA för i Syrien och som har undgått allmänhetens insyn.
Avslöjandet som gjorts av New York Times har nämns på svenska omni.se och svt.se/nyheter men Aaron Maté på Informationclearinghouse.info ger en mer fullständig bild.
New York Times har avslöjat en av den amerikanska militärens värsta massakrer och mörkläggningsförsök sedan Song My-massakern i Vietnam 1968.
Den 18 mars 2019, mitt under en strid med krigare från Islamiska staten, bombade det amerikanska flygvapnet en skara civila som sökte skydd nära staden Baghuz i Syrien. 70 personer dödades. Attackerna inträffade inom en 5-minutersperiod: en första attack och sedan en till med tyngre bomber när överlevande flydde.
Times' Dave Philipps och Eric Schmitt rapporterar:
"Utan
förvarning släppte ett amerikanskt F-15E-attackjetplan... en bomb på 500 pounds (ca 230 kg) över
folkmassan, vilket svalde den i en rysande explosion. När röken lättade snubblade
några personer iväg i jakt på skydd. Sedan släppte ett jetplan som följde dem
en bomb på 2 000 pounds (ca 900 kg) och sedan en till, vilket dödade de flesta av de
överlevande."
Amerikansk militärpersonal i Qatar såg attacken i realtid via en
övervakningsdrönare på platsen. Högupplösta bilder visade att endast två eller
tre beväpnade män var nära folkmassan och inte ägnade sig åt någon form av
stridsaktivitet som kunde ha motiverat en defensiv militär attack.
"Vem släppte det där?" skrev en förundrad analytiker på ett säkert chattsystem som används av de som övervakar drönaren, minns två personer som granskade chattloggen. En annan svarade, "Vi har just bombat 50 kvinnor och barn." En första bedömning av stridsskador visade snabbt att antalet döda faktiskt var cirka 70.
Istället för att fastställa ansvaret "gjorde
militären vid nästan varje steg drag som dolde den katastrofala attacken", skriver Philipps och
Schmitt. Platsen för bombningen kördes över med bulldozrar; enheten som genomförde
strejken rentvådde sig själv; nyckelbevis begravdes; militära loggar
ändrades; och utredningar avstannade och undergrävdes.
Även om Pentagons
oberoende generalinspektör lyckades starta en utredning "stoppades rapporten
med dess resultat och rensades från varje omnämnande av attacken."
Task Force 9 gav order
Bombningen
utfördes på order av en sekretessbelagd specialoperationsenhet, Task Force 9, som
ledde USA:s markoperationer i Syrien. Två månader efter massakern i mars 2019
färdigställde arbetsgruppen en rapport om civila offer för anfallet som hävdade
att endast fyra civila dödats. Den fastställde också att anfallet genomförts i lagligt självförsvar.
Morden i Baghuz kom troligen bara fram på grund av
visselblåsare som ifrågasatte mörkläggningen inifrån. Överstelöjtnant Dean W.
Korsak, en flygvapenadvokat som var närvarande vid Qatars flygbas när massakern
observerades, beordrade omedelbart tjänstemän att bevara bevis, inklusive
video, och uppmanade överordnade att inleda en utredning om krigsförbrytelser.
När de vägrade larmade Korsak Pentagons oberoende generalinspektör.
Tidigare i
år avslöjade Korsak efter två års passivitet detaljer om mörkläggningen för
senatens försvarskommitté.
"Jag utsätter mig själv för en stor risk för
militär vedergällning för att jag har skickat detta", skrev han.
"Högt rankade amerikanska militära tjänstemän kringgick avsiktligt och
systematiskt den avsiktliga bombningen."
...[Korsak] skrev att en enhet avsiktligt hade skrivit in falska loggposter om anfallet och "uppenbart försökte dölja incidenterna." Han kallade den hemligstämplade dödssiffran "chockerande hög", sade att militären inte följde sina egna krav för att rapportera och utreda anfallet.När Korsak larmade flygvapnets kontor för specialutredningar svarade en flygvapenmajor att kontoret sannolikt bara skulle undersöka massakern om det fanns en "potential för stor medieuppmärksamhet, oro för ramaskrin från lokalsamhället/regeringen, oro för att känsliga bilder kan komma ut."
Det fanns en god chans, skrev han, att "de högsta regeringsnivåerna förblev omedvetna om vad som hände på marken."
Senatens kommitté för krigsmakten vände sig till Korsak efter att ha blivit
kontaktad av en annan visselblåsare, Gene Tate, utredare vid Pentagons
generalinspektörskontor. Tate berättade för Times att han bevittnade liknande
mörkläggning och censur.
Första erkännandet i NYT
"Ledarskapet verkade bara så inriktat på att begrava
det här. Ingen ville ha något med det att göra," sa Tate. "Det får
dig att tappa tron på systemet när
människor försöker göra det som är rätt men ingen i ledande positioner vill höra
det." Efter att ha tagit upp oro på flera nivåer säger Tate att i oktober
2020 "tvingades han bort från sin position och eskorterades från byggnaden
av säkerhetsvakter."
I ett svar till New York Times erkände Central Command massakern
i Baghuz för första gången. Men det fortsätter att förneka de civila offren
och insisterar på att bara fyra civila dödades. Enligt Times hävdade ett
amerikansk militäruttalande att 60 av de döda inte kan ha varit civila, "delvis för att kvinnor
och barn i Islamiska staten ibland tog till vapen."
New York Times avslöjade
ytterligare bevis för att mörkläggningen är en del av ett bredare mönster, att
amerikanska styrkor som ignorerar skyddsåtgärder mot att anfalla civila i
Syrien döljer dödssiffror. Enligt New York Times ansåg vissa tjänstemän att Task
Force 9, enheten bakom anfallet, "systematiskt kringgick de skyddsåtgärder
som skapats för att begränsa civila dödsfall... i slutet av 2018 hävdade man att cirka
80 procent av alla flyganfall som den begärt var självförsvar. "
Även tidigare
fall av massdöd som orsakats av militära operationer i Syrien har undgått
granskning. Som en New Yorker-rapport observerade 2020, har USA:s bombningar i
Syrien "reducerat delar av landet till ödemark". I Raqqa antog USA
"en strategi för fysisk förintelse mot en stad som fortfarande
hyste en betydande civilbefolkning", vilket orsakade en "kraftig
decimering" som "kan vara unik i detta århundrade."
Enligt NYTs
artikel om Baghuz undersökte amerikanska tjänstemän som bedömde civila
dödsfall på platser som Raqqa "inte på marken och baserade ofta sina
resultat på hur många döda civila de definitivt kunde identifiera från
flygbilder av ruinerna."
Bakgrunden till de amerikanska krigsförbrytelserna är att USA:s krigsmakt, enligt en regeringstjänsteman som övervakade kongressens grupp för Syrienstudier, "ägde" 1/3 av Syriens territorium, inklusive dess olje/veterika region.
Detsamma uttrycktes mer brutalt av president Trump, sedan han avslagit ett återtåg från Syrien "för att ta oljan. Jag tog oljan.".
Timber Sycamore
Den amerikanska
kongressen är så engagerad i att sätta in amerikanska trupper för att stjäla
syriska resurser att den vägrar att ens diskutera saken. I september röstade den med 141-286 ner ett förslag från Jamal Bowman (D-NY) i representanthuset som skulle kräva kongressens
auktorisation för den amerikanska militärstyrkan i Syrien.
Att kongressen upphävt sin
tillsyn och befogenhet att bemyndiga krig i Syrien följer dess decennielånga
stöd för den utan tvekan mest katastrofala och dödliga amerikanska
operationen av dem alla: Timber Sycamore, ett CIA-program för flera miljarder
dollar som beväpnat och tränat upprorsmän som försökt störta Syriens
regering.
Precis som mörkläggningen av Baghuz-massakern, dolde amerikanska
tjänstemän kostnaderna och konsekvenserna av den massiva hemliga
CIA-operationen. Timber Sycamore visade sig vara "ett av de kostsammaste
hemliga handlingsprogrammen i CIA:s historia", rapporterade New York
Times 2017, efter att Trump beordrade att det skulle avbrytas.
Med "en
budget som närmar sig 1 miljard dollar per år", eller "ungefär 1
dollar för varje 15 dollar i CIA:s totala budget", beväpnade och utbildade
CIA nästan 10 000 rebeller och betalade "ungefär
100 000 dollar per år
för varje anti-Assad-rebell som har gått igenom programmet", avslöjade
Washington Post 2015.
Med hänvisning till en "kunnig amerikansk
tjänsteman", rapporterade WP:s David Ignatius 2017 kan de "många
dussintals milisgrupper" som givits "många hundratals miljoner
dollar" av CIA "ha dödat eller skadat 100 000 syriska soldater och
deras allierade under de senaste fyra åren."
Som David McCloskey, en före
detta CIA-analytiker som arbetade med Syrien under programmets första år,
berättade för mig i en nyligen intervju för The Grayzone, fortsatte USA detta program trots att man internt insåg att "al-Qaida-anslutna grupper och salafitiska
jihadistgrupper var den primära motorn för upproret."
Allians med al Qaida
Den amerikanska
regeringens tysta allians med al-Qaida, sa McCloskey, var "en oerhört
problematisk aspekt av konflikten."
USA:s stöd för ett Al
Qaida-dominerat uppror erkändes privat på högsta nivå under det syriska
krigets första år. I februari 2012 skrev Jake Sullivan – nu Bidens nationella
säkerhetsrådgivare – till Hillary Clinton: "AQ [Al Qaida] är på vår sida i
Syrien."
Även om Sullivan gjorde medgivandet i hemlighet, kom det mest offentliga
erkännandet två år senare från hans
nuvarande chef. I Syrien fanns det "ingen moderat mitt", sa dåvarande
vicepresident Joe Biden till en publik på Harvard 2014.
Istället, sa Biden,
"hällde amerikanska 'allierade' i Syrien hundratals miljoner
dollar och tusentals ton vapen i vem som helst som skulle slåss mot Assad.
Förutom att människorna som försörjdes var Al-Nusra och Al-Qaida och de
extremistiska delarna av jihadis som kommer från andra delar av världen."
CIA och dess allierades beväpning av ett
jihadistdominerat uppror förlängde det syriska kriget och ledde till otaliga
grymheter. I kustregionen Latakia fann en Human Rights Watch-undersökning att
USA-beväpnade upprorsmän var ansvariga för "det systematiska dödandet av
hela familjer". De USA-stödda upprorsmännen där var inställda på
"sekteristiskt massmord", fann Robert F. Worth från New York Times:
I Latakia berättade några människor för mig att deras stad kunde ha förstörts om det inte varit för ryssarna. Staden har länge varit en av Syriens säkra zoner, väl försvarad av armén och dess milis; det finns tältstäder fulla av människor som har flytt från andra delar av landet, inklusive tusentals från Aleppo.
Men sommaren 2015 närmade sig rebellerna Latakias stadsgräns och granater föll ner i centrum. Om rebellerna hade erövrat området – där alawiterna är i majoritet – skulle resultatet nästan säkert ha blivit sekteristiskt massmord. Många människor i regionen skulle ha skyllt på USA, som beväpnade några av de rebeller som opererade i området.
Kongressen har mandat att övervaka
CIA-program som det hemliga smutsiga kriget i Syrien. Men istället "finns
det inga bevis för att underrättelsekommittéerna någonsin använde sina
befogenheter för att förhindra, på allvar modifiera eller avsluta denna fatalt
felaktiga operation", skrev den tidigare kongressanställda Stephen
Weissman i Foreign Affairs i fjol.
Mörklagd gasattack i Douma
Även när representanthusets underrättelseutskott 2015 röstade för att minska CIA-programmets budget på 1 miljard dollar med 20
procent, observerade Weissman, "offentliggjordes åtgärderna från utskottets motsvarighet i
senaten aldrig, så det är möjligt att även den blygsamma
minskningen aldrig trädde i kraft."
Kongressen har också avvisat tillsyn
när det gäller effekterna av dess förödande sanktioner mot Syrien. "Caesar Act",
som godkändes genom omröstning i december 2019, försöker aggressivt
förhindra Syriens återuppbyggnad och har, med tidigare Trump-sändebudet James
Jeffreys ord, "krossat landets ekonomi".
År 2020 föreslog dåvarande
ledamoten i representanthuset Tulsi Gabbard en åtgärd som skulle kräva regelbundna rapporter
om hur sanktioner påverkar civila i riktade stater som Syrien. Men förslaget
avfördes slutligen från dagordningen i senaten.
Den rådande vägran att ta ansvar för
USA:s krigföring i Syrien är så extrem att inte ens visselblåsare på hög nivå och
explosiva bevis kan säkerställa offentlig granskning. Medan två modiga
amerikanska militärtjänstemän lyckades avslöja massakern i Baghuz, fortsätter
amerikanska medier – inklusive New York Times – att ignorera de OPCW-forskare som
ifrågasatt en USA-stödd mörkläggning av den händelse som utmålades som en kemvapenattack av Syriens regering. USA, Storbritannien och Frankrike bombade Syrien i april 2018 efter att
ha anklagat regeringen io Damaskus för att ha begått en kemvapenattack i Douma samma månad.
Läckta OPCW-dokument visade senare att inspektörerna som undersökte scenen i Douma hittade
inga bevis för användning av kemiska vapen. Deras resultat tyder istället på
att incidenten iscensattes av upprorsmän för att sätta dit den syriska
regeringen.
Men inspektörteamets ursprungliga rapport behandlades, censurerades och undanhölls
slutligen från allmänheten. En amerikansk delegation togs också in för att
träffa inspektörerna och försöka påverka undersökningen till dess fördel. Även
om en serie explosiva OPCW-läckor har släppts sedan maj 2019, främst på
WikiLeaks och The Grayzone, har kongressen och amerikanska medier vägrat att
ens erkänna skandalen.
Genom att avslöja att militären mördade dussintals
civila och sedan dolde brottet, har New York Times Dave Philipps och Eric
Schmitt punkterat media- och kongressblockaden kring USA:s operationer i
Syrien. Efter ett decennium av hemlig smutsig krigföring; förödande militära
angrepp; och förödande sanktioner mot Syrien, finns det nu en chans att många fler skandaler
kan upp i ljuset.
https://mate.substack.com/
NYT är en pålitlig maktens megafon och kritiken riktas dels mot Trump, dels mot vanlig militärs brister medan långt fler dödades (hundratusentals )genom att imperiet understödde dom som dom påstod sig bekämpa.
SvaraRaderaJämförelsen med Song My är träffande. Även i det fallet handlade det om ordinarie militärs brister och Cia-medarbetaren Ellsberg fick framstå som hjälte trots att hans uppdrag var att skyla över den verkliga maktens mkt djupare betydelse för hela kriget som redan från starten styrdes av Cia i form av infiltration av militären.
Genom att uppskatta storebrors alster som framhåller mindre än 1% av sanningen som journalistik godkänner man oligarkernas tyranniska mediavälde. Det är kanske journalistik med hjärtat inte med förnuftet.