 |
| Pentagon medger bara att några få civila dött i 20 års "krig mot terrorn". Enligt ett amerikans forskningsprojekt nåddes siffran 3,1 miljoner döda redan 2019. |
Hur många människor har egentligen dött i ”Kriget mot terrorismen”? Kriget har sedan 9/11 för det mesta motiverats som en kamp för demokrati och mänskliga rättigheter. Antalet civila dödsoffer har man knappast brytt sig om.
Joachim Guilliard gör i Berliner Zeitung ett aktningsvärt försök att summera dödstalen.
Attacken mot amerikanska trupper på flygplatsen i Kabul, där dussintals civila också dödades, liksom de civila offren för de drönarattacker som USA:s president John Biden skickade ut som hämnd, är exempel på hur mycket blod de militära interventionerna, allt fler efter den 11 september 2001, krävt av den drabbade befolkningen.
De totala humanitära kostnaderna har hittills i stort sett varit dolda för allmänheten. För att kunna bedöma de krig och interventioner som västerländska stater har startat eller stött under de senaste 20 åren, och för diskussionen om framtida sådana, är en realistisk bedömning av antalet offer dessa krig krävt väsentlig.
Antalet döda tonas ned eller döljs av de inblandade arméerna. Så har enligt den senaste rapporten från Pentagon de amerikanska styrkorna i Afghanistan, Somalia och Irak bara dödat 85 civila mellan 2017 och 2020. FN-missionen i Afghanistan, UNAMA, har däremot registrerat mer än 2 000 offer för attacker från utländska trupper bara i Afghanistan mellan 2016 och 2020 . De flesta av dessa attacker utfördes av amerikanska styrkor.
Döda räknas bara om de anses vara civila
FN-rapporterna ger också de en långt ifrån realistisk bild. Så rapporterade UNAMA i sina årliga rapporter om Afghanistanmellan 2 800 och 3 800 civila offer för krigshandlingar sedan 2010. Sådana siffror skrämmer knappast gemene man eftersom de bara ligger något högre än antalet döda i den tyska trafiken.
De civila offer för stridsoperationer som registrerats av FN-beskickningar eller privat- och universitetsinitiativ baseras huvudsakligen på fall som rapporterats av media eller registrerats av kliniker. Studier visar dock att endast en bråkdel av de faktiska dödsfallen registreras under krig.
Stor underregistrering uppstår också av att det i regel bara döda som kan klassats som civila som räknas. Å ena sidan kan en tillförlitlig sådan klassificering sällan göras annat än genom oberoende undersökningar på plats. Å andra sidan gör en begränsning till civila dödsoffer inte rättvisa åt saken. Dödade stridande är också offer för kriget, oavsett vilken sida de kämpat på, och många har tvingats slåss genom våld eller ekonomiskt tvång. Dessutom bortses helt från de mestadels många fler indirekta offer som dött på grund av brist på mat, vatten och elektricitet genom kriget eller blockerad sjukvård eller krigsrelaterade epidemier.
När efterdyningarna till krigen efter 11 september 2001 diskuteras, tänker man ofta bara på Afghanistan och Irak. Men de militära interventionerna har ju inte begränsats till bara dessa två länder. USA utökade sitt "krig mot terrorn" med hjälp av specialstyrkor, drönare och lokala styrkor också mot islamistiska grupper i andra länder, till en början i Pakistan, Jemen och Somalia och sedan 2012 även i Mali, Niger, Mauretanien och Tchad.
Strategiskt mål: Mer USA-dominans i Mellanöstern
George Bush Juniors neokonservativa hökdominerade regeringen gjorde ingen hemlighet av att den med invasionerna i Afghanistan och Irak i första hand följde sin strategiska agenda, vilken gick ut på stärka USA:s dominans i "det större Mellanöstern" och inleda det "nya amerikanska århundradet". Dessa termer försvann snart, men krigen fortsatte.
Utöver Libyen, Syrien och Jemen tillkom också andra länder där Nato-stater ingrep militärt eller stödde interventioner. I Syrien stödde de till en början bara ett väpnat uppror, som när det eskalerades övergick i ett inbördeskrig och krig genom ombud. Det blev grunden för uppkomsten av föregångaren till de två starkaste och mest förödande jihadistmiliserna, "Islamiska staten" (IS) och "Al Nusra-fronten".
Ockupationen av Irak upphörde officiellt i slutet av 2011, men kriget eskalerade igen efter nya framstötar av IS i norra och västra delarna av landet. En allians ledd av USA, där även Tyskland deltog, började från september 2014 bekämpa jihadisterna också på andra sidan av gränsen till Syrien – parallellt med syriska och senare även ryska väpnade styrkor.
Det verkar därför motiverat att lägga också offren för alla dessa "Post 9/11-krig" som de kallas i USA, till offren för det stora kriget som startade 11 september 2001, även om de senare krigen också har andra ingredienser.
Hur får man fram ett realistiskt totalantal döda?
Även om krigen mot Afghanistan och Irak ursprungligen motiverades som ”förebyggande självförsvar” motiverades deras fortsättning främst med att de var nödvändiga för att levnadsvillkoren i landen skulle kunna förbättras genom biståndsprojekt och införandet av demokratiska förhållanden. Det har dock inte gjorts några ansträngningar för att beräkna de humanitära kostnaderna för denna typ av "humanitär interventioner".
En realistisk uppskattning av det totala antalet offer för en militär konflikt är endast möjlig genom representativa undersökningar i samband med dödlighetsstudier. Sådana studier har också genomförts i andra krig och konflikter, till exempel flera i den sudanesiska krisregionen Darfur. Men i fallet med "Post 9/11-krigen" kände sig varken WHO, FN eller ens de deltagande Nato-staterna förpliktade att göra några undersökningar. Det är tack vare personliga initiativ från forskare och deras institut som det finns åtminstone några få realistiska uppskattningar för de första tio åren av Irakkriget. Att jämföra deras resultat med de passivt observerade offersiffrorna i Irak ger också en viss möjlighet att göra mer realistiska uppskattningar för perioder och länder för vilka inga dödlighetsstudier ännu har utförts.
Antal offer under de senaste 20 åren
"International Doctors for the Prevention of Nuclear War" (IPPNW), som undersökte antalet offer i Afghanistan, Pakistan och Irak efter de första tio åren, uppskattar på basis av tillgängliga data att redan de första tio åren 1,3 miljoner människor dött i dessa länder som följd av krigen. En liknande noggrann analys saknas fortfarande för det andra decenniet av "krig mot terrorn" efter 11 september.
Neta C. Crawford och Catherine Lutz från projektet ”Costs of War” vid Brown University på Rhode Island har upprepade gånger publicerat fallstudier för Afghanistan, Pakistan och Irak, och senare även Syrien och Jemen, om än bara utifrån passivt observerade fall.
Sammantaget beräknar de att fram till augusti 2021 mer än 900 000 människor dött på grund av krigen, 375 000 av dem civila. De båda forskarna anser dock att det faktiska antalet offer är mycket högre och att antalet indirekta offer är flerfalt fler. I allmänhet, enligt David Vine, en annan anställd inom "Costs of War", måste man räkna med fyra gånger så många döda.Vine hänvisade till ”Geneve-deklarationsinitiativets” Global Burden of Armed Violence-studie från september 2008, som drog slutsatsen att antalet indirekta dödsfall var tre till femton gånger högre i de flesta konflikter än de direkta dödstalen. Från de studier som utfördes i Demokratiska republiken Kongo mellan 2000 och 2003 om det internationella inbördeskriget där, kan relationen vara ungefär ett till sex.
Dessa faktorer stämmer väl överens med resultaten från IPPNW-studien, som jämförde det totala antalet krigsoffer i Irak uppskattat från dödlighetsstudier för specifika tidsperioder med antalet civila offer som registrerats genom enbart passiv observation. Här konstaterades att det faktiska antalet offer var minst fem till åtta gånger så högt som det som fastställts genom den passiva observationen.
Mer än 40 000 dödsfall i Afghanistan varje år
I Afghanistan och Pakistan uppgår antalet krigsdöda från oktober 2001 till april 2021 till cirka 243 000, varav 71 000 klassificeras som civila. Med hänsyn till de ovan nämnda förhållandena mellan antalet observerade krigsoffer och realistiska uppskattningar måste vi därmed anta att över 800 000 människor i Afghanistan och Pakistan blivit offer för kriget, det vill säga över 40 000 per år.
För Irak fastställde de två forskarna att totalt minst 300 000 människor dödats i strider mellan mars 2003 och augusti 2021, förutom cirka 200 000 civila, cirka 90 000 irakiska kombattanter och 8 000 utländska - mestadels amerikanska - soldater och legosoldater. För de första åtta åren fram till 2011 hade Crawford identifierat totalt 165 000 direkta offer för kriget, nu nästan fördubblades antalet.
Om man extrapolerar de försiktigt uppskattade en miljon döda för perioden fram till 2011 som IPPNW-studien tog fram på basis av dödlighetsstudierna i Irak, har det totala antalet offer i Irak nu stigit till över 1,8 miljoner. Denna projektion stöds av en representativ studie av offren för återerövringen av megastaden Mosul, som publicerades i tidskriften PLOS Medicine i maj 2018. Enligt denna studie dödades troligen omkring 90 000 människor, varav 33 000 kvinnor och flickor, de flesta vid luftangrepp.
Det verkar därför mycket sannolikt att David Vined antagande från "Costs of War" är riktigt - det totala antalet offer för "Post 9/11-krigen" hade redan i slutet av 2019 överskridit 3,1 miljoner. Ändå ingår inte Libyen, det tredje land mot vilket Nato-länderna förde direkt krig, i dessa siffror.
Naturligtvis är detta mycket grova uppskattningar. Det är ändå viktigt att se dem som i stort sett realistiska. FN:s siffror är i sig alarmerande, men uppfattas ändå som normala för sådana krig och orsakar knappast någon större uppståndelse. Om det verkliga antalet offer för dessa krig skulle bli kända för en bred allmänhet, skulle dock sådana krig knappast längre kunna föras av demokratiska länder.
https://www.berliner-zeitung.de/open-source/wie-viele-menschen-starben-im-krieg-gegen-den-terror-li.183169
Det här är ett bidrag som skickades in som en del av vårt initiativ med öppen källkod. Med öppen källkod ger Berliner Verlag frilansande författare och alla intresserade möjlighet att få ut texter med relevant innehåll och med professionell kvalitetsstandard. Artikeln följer Creative Commons-licensen (CC BY-NC-ND 4.0). Artikeln får användas fritt av allmänheten för icke-kommersiella ändamål, förutsatt att författaren och Berliner Zeitung är namngivna och att texten inte ändrats.
Se även författarens egen blog: https://jg-nachgetragen.blog/2021/09/20/zwanzig-jahre-nach-nine-eleven-die-humanitaeren-kosten-der-nachfolgenden-us-und-nato-kriege/
Övers: Lennart Palm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.