Vem förstörde INF-avtalet?

Protest i Haag 1983 mot Nato:s beslut att utplacera 572 Pershing II-missiler över
 Europa, vilket skulle  leda till en förutsägbar upprustning i öst.

Att INF-avtalet som förbjuder medel- och kortdistansmissiler har gått i graven har i olika sammanhang framställts som en gemensam akt av undertecknarna USA och Sovjet/Ryska federationen.

På ett möte som Sveriges fredsråd arrangerade 27 september på ABF-huset i Stockholm framträdde diplomaten och ambassadören Rolf Ekéus och sa då helt riktigt att INF-avtalet sades upp av Trump.

Men så tillade han ”…utan att Putin motsatte sig det”. Det är inte en riktig beskrivning.

Fördraget, The Intermediate-Range Nuclear Forces (INF) Treaty, undertecknades 8 december 1987 av presidenterna Michail Gorbatjov och Ronald Reagan i Washington och det t rädde i kraft 1 juni följande år.

Parternas lovade varandra att förstöra alla komplex av markbaserade ballistiska och kryssningsmissiler med medellång (100-550 mil) och kort (från 50 till 100 mil) räckvidd, och inte heller producera, testa eller distribuera sådana missiler i framtiden.

Konkret innebar det för t ex Sverige att endast de sydligaste delarna av Sverige skulle kunna nås av ryska kärnvapen från Kaliningrad. Stora delar av Europa hamnade utanför kärnvapenmissilernas räckvidd.

Avtalets föreskrifter var fullt genomförda till juni 1991. Sovjetunionen hade då förstört 1 846 raketkomplex och USA 846 komplex.

År 2000 tillkännagav så USA att det avsåg att lämna ABM-fördraget, som förbjöd anti-ballistiska raketer. President George W Bush menade att USA behövde kunna skjuta ned inkommande missiler från ”skurkstater”. Men eftersom det konkret avsåg placering av ABM-missiler i Polen, Tjeckien och Rumänien var det uppenbart att ”skurkstaten” som avsågs bara kunde vara Ryssland. Dessutom skulle uppskjutningsramperna för ABM-missiler lätt kunna ombestyckas med medel- och kortdistansmissiler.

Den 15 februari 2007 meddelade chefen för generalstaben för de ryska väpnade styrkorna, armégeneral Jurij Balujevskij, att Ryssland skulle kunna tvingas ompröva avtalssystemet för kärnkraftsavskräckning och i synnerhet INF-avtalet som svar på USA:s åtgärder.

USA:s brott mot avtalet
Ur Rysslands synvinkel har USA brutit mot INF-fördraget genom att 1) sätta in missilraketer i Europa som hypotetiskt skulle kunna användas för att sätta in kryssningsmissiler, 2) använda målsökande missiler som har samma prestanda som markbaserade medel- och kortdistansmissiler och 3) öka tillverkningen och användningen av drönare.

Modulerna för vertikala uppskjutningsraketer (MK.41), som redan är utplacerade på Polens och Rumäniens territorium, tillåter att inte bara att avfyra antiballistiska missiler, utan även Tomahawk-missiler (Tomahawk är en kryssningsmissil med medellång räckvidd, 100 till 200 mil, som kan bära kärnstridsspetsar).

I december 2017 undertecknade president Trump en försvarsbudget, som bland annat anslog 25 miljoner dollar till utvecklingen av en ny kryssningsmissil av denna typ.

I juli 2014 anklagade USA: s president Barack Obama, i ett brev till Vladimir Putin, för första gången på presidentnivå Ryssland för att testa kryssningsmissiler för medellånga distanser.

Obama syftade på 9M729-missilen, utvecklad av en firma i Almaz-Antej-gruppen, som redan drabbats av USA-sanktioner, samtidigt som USA med hänvisning till försvarshemligheter vägrat presentera några bevis för att denna missil skulle vara ett avtalsbrott.

I november 2016, i Genève, för första gången sedan 2003, på initiativ av USA, sammankallades ett möte i en särskild kontrollkommission inom ramen för INF -fördraget, men ingen enighet kunde uppnås. Washington påstod att den förbjudna missilen redan har utplacerats.

Den 2 augusti 2017 diskuterade den amerikanska kongressen möjligheten att USA skulle dra sig ur fördraget. Den 19 oktober 2017 sade Vladimir Putin på Valdaj-forumet, att ”om USA försöker dra sig ur INF-fördraget” kommer Rysslands svar att bli omedelbart och reciprokt”.

Den 20 oktober meddelade USA: s president Donald Trump att han avsåg att dra USA ut ur INF-fördraget beroende på ”bristande efterlevnad av dess villkor från rysk sida” och ”utvecklingen av dessa vapen från Kina”, som inte alls var part i fördraget.

USA utträder
Den 9 november 2017 godkände den amerikanska kongressen tilldelning av 58 miljoner dollar för utveckling av en markbaserad medeldistansmissil, i strid mot INF-fördraget.

Den 4 december sade USA: s utrikesminister Mike Pompeo att om Ryssland inte slutar bryta mot INF -fördraget inom 60 dagar kommer USA att tvingas dra sig ur detta avtal.

Den 5 december kommenterade Vladimir Putin Pompeos uttalande och påminde om att USA först meddelade sin avsikt att dra sig ur fördraget och först därefter började motivera sitt beslut och lägga ansvaret till Ryssland: ”Inga bevis för kränkningar från vår sida tillhandahålls ”, sa den ryska presidenten.

Den 21 december godtog inte FN:s generalförsamling den resolution som Ryssland med stöd av 11 länder (däribland inte Sverige) föreslog till stöd för ”Fördraget om eliminering av medel- och kortdistans missiler”.

Ryssland svarar
De rysk-amerikanska förhandlingar om fördraget som ägde rum den 15 januari 2019 i Genève slutade i ett misslyckande, vilket USA återigen skyllde på den ryska 9M729-missilen.

Den 23 januari bjöd försvarsdepartementet och Ryska federationens utrikesministerium utländska militärattachéer och journalister till en briefing, där de informerade om några av de taktiska och tekniska egenskaperna hos 9M729. Företrädare för USA och militären i ett antal andra Nato- och EU-medlemsländer ignorerade inbjudan.

Den 1 februari 2019 tillkännagav USA:s president Donald Trump att landet inlett förfarandet för utträde ur fördraget, som skulle slutföras ett halvår senare.

Den 2 februari meddelade Rysslands president Vladimir Putin, precis som han förutskickat, att Ryssland, som svar på USA:s handlande, också avbröt Ryska federationens deltagande i fördraget.

Han tillade: ”Låt oss vänta tills våra partners mognat för att föra en jämlik, meningsfull dialog med oss om detta viktiga ämne -  för oss och för våra partner och för hela världen.”

Den 2 februari meddelade Ryska federationens försvarsministerium att USA inlett förberedelserna för tillverkning av missiler som är förbjudna enligt fördraget två år innan det meddelade att det skulle dra sig ur INF. Det hade skett vid Raytheon Corporation i Tucson, Arizona, där produktionsanläggningen byggts ut med 44 % och arbetskraften ökat med 2 000 personer.

Ryssland blir inte först...
Den 20 februari sade Rysslands president Vladimir Putin i sitt meddelande till federala församlingen att Ryssland inte kommer att bli först med att placera ut medel- och kortdistansmissiler i Europa (dvs. Kaliningrad).

Natten till den 2 augusti utfärdade före detta presidenten i Sovjetunionen, Michail Gorbatjov, ett uttalande där han noterade att uppsägningen av fördraget om eliminering av medel- och kortdistansmissiler leder till förstörelse av principerna om strategisk stabilitet och en ny vapenkapplöpning .

Den 18 augusti 2019 genomförde USA de första testerna av kryssningsmissilen Tomahawk som har medellång räckvidd och inledde därmed i praktiken den nya rustningscykeln efter INF.

Den 18 september skickade Vladimir Putin ett brev till Natoländerna med förslag om att införa ett moratorium för utplacering av medel- och kortdistansmissiler (INF).

Den 26 oktober 2020 lade Vladimir Putin fram ett förslag om ömsesidig övergivande av mellan- och kortdistansmissiler.

Nato vägrar förhandla
Av den kommunikation som antogs vid Natos toppmöte i juni 2021 framgick att Natos ledare inte är redo att diskutera Putins förslag om att införa ett moratorium för utplacering av eventuella medel- och kortdistansmissiler i Europa. Kommunikén säger att förslaget är ”otillförlitligt och oacceptabelt”. ”Rysslands förslag om ett moratorium är oförenligt med Rysslands ensidiga och pågående utplacering av sådana system på den europeiska kontinenten och kommer inte att hindra Ryssland från att skapa sådana missiler utanför sin europeiska del”, lyder texten.

Den 12 augusti 2021 tillkännagav det amerikanska försvarsdepartementet – nu redan under Joe Bidens presidentskap – skapandet av en ny enhet kallad Multi-Domain Task Force (MDTF). Dess arsenal kommer att innehålla Pershing II medel- och kortdistanskärnvapen.

Därmed skruvas kapprustningen tillbaka till just den situation som uppstod 1983 när Nato-rådet beslutade att utplacera 572 Pershing-2-missiler i Europa.

Den gången ledde beslutet till demonstrationer med åtskilliga miljoner deltagande. Idag tiger socialdemokratin, vänstern och miljörörelsen sedan freden och kärnvapenrustningarna gradvis flyttats ned på strykplats på dagordningen. Och var finns fredsrörelsen?

Stefan Lindgren

https://ru.wikipedia.org/wiki/Договор_о_ликвидации_ракет_средней_и_меньшей_дальности
https://www.kommersant.ru/doc/3493377