Den europeiska industrins svanesång

EU har nyligen enats om att CO2-utsläppen ska sänkas med 55 procent till år 2030 (jämfört med 1990). Detta har applåderats från många håll, om än ansetts otillräckligt på andra.

Den amerikanske riskkonsulten F. William Engdahl ser helt annorlunda på saken. Han anser att beslutet, i den mån det realiseras, kommer att innebär europeisk industris död.

Ett av de sällsynta ärliga uttalandena från Bill Gates var hans anmärkning i början av 2021 att om manu tycker att covidåtgärderna varit dåliga, vänta tills åtgärderna mot den globala uppvärmningen kommer.

Europeiska unionen håller på att uppifrån - per diktat - genomföra de mest drakoniska åtgärderna hittills, som effektivt kommer att förstöra den moderna industrin i de 27 EU-staterna. Under söta namn som ”Fit for 55” och European Green Deal beslutas åtgärder i Bryssel av icke valda teknokrater som kommer att orsaka den värsta industriella arbetslösheten och ekonomiska kollapsen sedan krisen på 1930-talet. Branscher som transport, kraftproduktion och stål befinner sig på slaktbäncken, allt för en obevisad hypotes som kallas konstgjord global uppvärmning.

Expertera i Bryssel eller Strasbourg är inte ansvariga för några riktiga väljare. EU har till och med ett namn för det: "Demokratiskt underskott". Om de åtgärder som kommer att slutföras av EU-kommissionen under den tyska ordföranden Ursula von der Leyen och vice ordföranden för den globala uppvärmningen nederländska teknokraten Frans Timmermans antas, är följande en antydan om vad som kommer att hända.

I april 2021 tillkännagav EU-kommissionen ett nytt EU-klimatmål: Utsläppen ska minskas med 55 procent till 2030 jämfört med 1990, jämfört med de 40 procent som tidigare överenskommits. Därav det söta namnet "Fit for 55." Men industrin och arbetskraften i EU-staterna kommer att bli allt annat än "fit" (frisk) om planen genomförs.

EU vill som första grupp länder framtvinga ett absurt "nollutsläpp"av CO2 fram till 2050 och 55% mindre CO2 till 2030. 

Planen kommer att ändra det nuvarande målet om en minskning av koldioxidutsläppen från fordon med 37,5% fram till 2030 till nollutsläpp 2035.

Den 7 juli skrev en koalition av fackföreningar, transportindustriföretag och leverantörer, inklusive Europeiska fackförbundet och Europeiska biltillverkarföreningen, ett brådskande överklagande till EUs miljöchef Frans Timmermans. De sade: "... vi vill se industriell transformation och innovation i Europa snarare än avindustrialisering och social störning."

I brevet påpekades att EU inte har några planer för en så kallad ”Just Transition” för EU:s bilindustri, och inte heller någon ny kompetensutbildning för utsparkade arbetstagare: ”För närvarande finns det ingen sådan ram för de 16 miljoner arbetarna i vår mobilitetsekosystem, och särskilt Europas bilindustri som är ett kraftverk för industriell sysselsättning . ”

Detta är ingen mindre fråga, eftersom övergången från förbränningsmotorbilar och lastbilar till E-bilar kommer att innebära en oöverträffad störning för de nuvarande billeverantörskedjorna. I brevet påpekas att bilsektorn inom EU har 8,5% av alla europeiska tillverkningsjobb och under 2019 producerade nästan 10% av BNP bara i Tyskland, tillsammans med 40% av landets forsknings- och utvecklingsutgifter.

EU svarar idag för mer än 50% av världens export av bilprodukter. Övergången till nollutsläpp kommer att innebära en förlust på minst 2,4 miljoner kvalificerade, relativt högavlönade jobb i hela EU. Hela regioner kommer att bli krisdrabbade. I brevet påpekas att Bryssel ännu inte ens har kartlagt konsekvenserna  av Green Deal för bilsektorn.

Stål är den näst största industrin i världen efter olja och gas. För närvarande är EU den näst största stålproducenten i världen efter Kina. Dess produktion är över 177 miljoner ton stål per år, eller 11% av den globala produktionen. Men Timmermans-planen kommer att införa nya åtgärder som uppenbarligen straffar stålimport från "smutsiga" producenter, men som faktiskt kommer att göra EU-stål mindre konkurrenskraftigt globalt.

Läckor om EU-planen tyder på att de planerar att eliminera nuvarande utsläppslicenser för energiintensiva industrier som stål eller cement. Det kommer att rikta ett förödande slag för båda viktiga industrier. De kallar det mekanismen för kolgränsjustering. Som Center for European Policy Network påpekar kommer EU:s stålexportörer ”inte att få någon kompensation för upphörandet av den fria tilldelningen. Som ett resultat drabbas de av betydande konkurrensnackdelar jämfört med sina konkurrenter från tredje land . ”

EU: s nya klimatmål på 55% för 2030 innebär en nästan fullständig utfasning av kol fram till 2030 i hela EU. Detta kommer att drabba Tyskland, som är den största EU-användaren av kolkraft. Den tyska regeringen, som redan har världens dyraste elkraft på grund av Merkels övergång till opålitlig sol och vind samtidigt som  det sista kärnkraftverket stängs 2022, har nyligen släppt sin plan att avveckla kol 2038. Den kommer att fas ut långt tidigare, men av uppenbara politiska skäl under ett valår, har hon inte avslöjat det nya stoppdatumet.

Det är absurt att tro att EU, särskilt Tyskland, kommer att kunna uppnå nollkol fram till 2030 och inte ens ersätta kolet med naturgas utan snarare med opålitlig sol och vind. Den 1 januari 2021 stängdes 11 koleldade kraftverk med en total kapacitet på 4,7 GW som en del av den tyska regeringens mandat för minskning av kolkraft. Den utfasningen varade i åtta dagar då flera av kolkraftverken måste återanslutas till nätet för att undvika strömavbrott på grund av en längre period med låg vind. De stängda kolanläggningarna beordrades att stå redo med reservkapacitet på konsumenternas bekostnad. Berlins regeringskommission som utarbetade planen för avveckling av kol innehöll  inga representanter för kraftindustrin eller några kraftnätexperter.

Med den nya delen av den destruktiva EU-kommissionen Fit for 55-planen är hjärtat i den europeiska industrin, Tyskland, förprogrammerat inte bara för allvarlig industriell arbetslöshet inom stål-, cement- och bilsektorer. Det är också förprogrammerat för strömavbrott som det som förstörde Texas i början av 2021 när vindkraftverken stannade. 2022 kommer som nämnts det sista tyska kärnkraftverket och resterande kolkraft att stängas och ta bort 3% av kraften. Ytterligare 6 000 vindkraftverk kommer också att tas ur bruk på grund av ålder, vilket ger ett totalt bortfall på 7%. Planerat tillskott av ny vind och sol räcker inte att fylla tomrummet, så Tyskland kan 2022 komma att ha ett underskott på mellan 10% och 15% i kraftproduktionen.

F. William Engdahl är strategisk riskkonsult och föreläsare, han har en examen i politik från Princeton University och är en bästsäljande författare om olja och geopolitik. Den här artikeln är en avkortad version av en artikel i  "New Eastern Outlook" . Engdahl är forskningsassistent vid Center for Research on Globalization.