käften full så blankt och grömt,
men MacHeath, han haver kniven,
dock den kniven har han gömt.
Hajens fenor, dom är röda
när som denna går på rov,
Mackie Kniven, han har handskar,
där man ej kan spåra blod.
(Ur Bertolt Brechts Tolvskillingsoperan, tolkning Ebbe Linde; Bild: Klaus Staeck)
Den 10-11 maj genomfördes en konferens av ”Alliansen av demokratier” i Köpenhamn som som påstod sig ”förena fria folk” mot auktoritarism, att främja rättsstatsprincipen, att främja den ”tekniska kontrollen av demokratin”, yttrandefrihet och USA:s ledarskap.
Konferensen beskrev sig som ett forum där gäster ges möjlighet lyssna på framstående individer som talar om ”frontlinjerna för demokratins försvar”. Christopher Black rapporterar.
I en öppningsvideo, som ligger kvar på deras webbplats med inbjudan att delta, hävdar Rasmussen att USA är ”demokratins försvarare” mot förtryck och nämnde omedelbart Vitryssland, Myanmar, Hongkong, Taiwan som platser där ”demokratin är hotad”. Rasmussen spelade sin roll som Nato-propagandist till slutet och den tydligt införstådda och lilla publiken spelade pliktmässigt med.
Vid konferensens öppnande hävdade Rasmussen återigen att USA ledde ”demokratierna kamp mot auktoritarism” utan att definiera vad det senare ordet betyder. Vilken regering är inte en auktoritet? Vilken regering har inte lagar och styrningsmekanismer för regeringen som medborgarna måste följa och lyda? Är den amerikanska polisstaten, den stat där tre personer dödas av polisen varje dag, inte en ”auktoritär stat”, en stat där endast två partier, lika som bär, får slåss makten, och i vilken media helt styrs av de hemliga underrättelsetjänsterna och deras koppling till de ekonomiska makter som styr regeringen, inte ”auktoritära”?
Och är inte de socialistiska demokratierna i Kina, Kuba, Vietnam, Venezuela och de kapitalistiska demokratierna i Ryssland och andra länder ovilliga att böja sig mot USA:s vilja också demokratier? Självklart är de det och de socialistiska demokratierna ger folket mer möjligheter att påverka regeringarnas beslut än våra parlamentariska demokratier.
Så vi förstår att Rasmussen missbrukar språket för att lura människor så att de inte kan se genom slöjorna och inse att han representerar kapitalets makter som vill kontrollera världen och med ”demokrati” i själva verket menar ett fritt flöde för västligt kapital, och med ”auktoritär” menar varje nation som vägrar att låta sig kontrolleras av det västerländska kapitalet
Han fortsatte med att konstatera att de ”västra demokratierna och Nato”, västkapitalets väpnade knytnäve, “aktivt stöder” demonstranter i Hong Kong, Myanmar, Vitryssland, Venezuela, för Vitrysslands del i deras ”önskan om frihet”. Men bara viss slags frihet, ett visst slags önskan. Frihet att störta socialismen, motarbeta alla framsteg för de arbetande människorna, för de fattiga i världen, frihet att störta även kapitalistiska stater som inte följer västkapitalets order.
Han efterlyste sedan vad han kallade en ”Copenhagen Charter”, efter modell av Atlantdeklarationen (the Atlantic Charter) som låg till grund för skapandet av Nato, och som precis som Nato hade en artikel 5, där varje västerländsk demokrati som hotas av till exempel Kina kan kräva att dess allierade vidtar motåtgärder mot det påstått brottsliga landet. Denna idé ska läggas fram vid ett världstoppmöte som kommer att öppnas av president Biden senare i år. Han använde som exempel de milda motsanktioner som Kina infört mot vissa amerikanska och europeiska personer som svar på deras ekonomiska krigföring och sanktioner mot Kina. Naturligtvis nämnde Rasmussen aldrig att det är USA och dess allierade som är de som dikterar vad världen ska göra och utnyttjar sin militära och ekonomiska makt för att hävda sin påstådda bestämmanderätt över världen. I själva verket är dessa som är de främsta auktoritära krafterna i dagens värld.
Om tittarna ännu inte förstår vem som leder showen sa Rasmussen att ”USA:s ledarskap är avgörande” och ”syftet med detta toppmöte är att ge president Biden idéer inför den globala toppkonferensen ”senare i år.
Han introducerade sedan en serie amerikanska lismare. Jag kommer inte att belasta er med dem alla, ni kan själva se konferensen på deras hemsida. Jag kommer bara att fästa er uppmärksamhet på de mest tongivande och på konferensens huvudfokus så att ni får en känsla för det hela.
Den första personen som noterades var Slovakiens president, Zusana Caputova, som pladdrade om ”betydelsen av rättsstatsprincipen” inför en publik som till sista man stöder USA:s överträdelser av folkrätten runt om i världen, amerikansk aggression runt om i världen och som inte har något annat än förakt till övers för internationell rätt, staters suveränitet. Som en trogen hantlangare åt den hegemoniska makten förklarade hon att de länder som ifrågasätter västs ”regelbaserade ordning”, det vill säga den US-amerikanska diktaturen, måste fördömas och tvingas ge upp.
Hon avslutade med att säga att ”ett stöd till aktivister i Hong Kong inte är en utländsk inblandning i Kinas inre angelägenheter”. Och detta ska man höra från USA-lakejer som i åratal använt falska påståenden om rysk och kinesisk inblandning i deras inre angelägenheter för att hetsa fram ett krig mot dessa två stater.
Men så inträffade något överraskande. Nästa talare, Nico Jaspers, VD för val- och opinionsorganisationen LATANA, uppgav att hans organisation funnit att USA över hela världen ses som det största hotet mot demokrati och som skapare av större ekonomisk ojämlikhet för sina medborgare än något annat land.
Du kunde höra en knappnål falla när han talade och se de förvirrade blickarna bland publiken. Men han räddade sig genom att stödja den avskyvärda Jeanne Meserves uppfattning att detta utan tvekan berodde på Donald Trumps hemska regering och att allt åter skulle bli bra under Biden.
Sedan kom Uffe Elbæk, dansk folketingsledamot som höll med de tidigare talarna och förklarade att också Danmark stödde Hongkongs ”aktivister”, det vill säga den femtekolonn i Hong Kong som arbetar för västerländska underrättelsetjänster vars enda syfte är inte att förbättra livet för Kinas folk, utan att förstöra det kinesiska kommunistpartiet och Kina som en suverän stat. Han avslutade sitt tal med en uppmaning att bojkotta OS i Peking.
Tom Tugendhat, chef för det brittiska parlamentets utrikesutskott, fortsatte attacken mot Kina och kommunistpartiet, och även om han var tvungen erkänna att kommunisterna hade skapat välstånd i Kina, var han uppenbarligen arg för att det var kommunisterna som gjort det och inte kapitalisterna, ekonomiskt välstånd är ”inte bra under en auktoritär regim”. Detta från en man som kommer från ett land utvandra till andra länder efter andra världskriget på grund av ekonomiska svårigheter, och vars folk idag knappt kan betala sina räkningar, och när de inte kan det får sova på gatan, ett land som blev mäktigt genom att kolonisera stora delar av världen, inklusive Indien där de kastade ner folket i en fattigdom som indierna fortfarande kämpar för komma över, ett land som styrde och ockuperade Hong Kong under som ett feodalgods utan någon demokrati alls.
Han exemplifierade tillställningens överväldigande hyckleri när han tillfrågades om vad han tyckte om de svarssanktioner som Kina nyligen infört:
”Sanktioner är en attack mot dem som inför dem, de kommer att slå tillbaka på dem själva.”
Han sa detta med all uppriktighet som om han faktiskt trodde på det nonsens som kom ut ur hans mun, den här mannen vars land har deltagit i alla de sanktioner som USA infört mot många länder runtom i världen. När man hör någon prata om en verklighet som inte finns är det svårt att komma undan slutsatsen att talaren är försöker vilseleda. Men så är det.
Denna charad förvandlades till fars med nästa serie talare, den första var Tsai Ing-Wen, som introducerades som ”presidenten för republiken Kina”, och som kallade Taiwan en ”tat” istället för en kinesisk provins som ön i själva verket är, och han uppmanade USA att stärka Taiwans försvar och svamlade om att ”bekämpa socialism och auktoritarism”.
Sedan följde parlamentsledamöter från Frankrike, EU, Japan och Australien som upprepade attackerna mot Kina och därefter presenterades Juan Guaido som ”Venezuelas interimistiska president”, helt säkert en nyhet för venezuelanerna. Därefter kom Nathan Law, Hong Kongs femtekolonnare som arbetar med britterna i London, och som beskrevs som en ”ledare för den demokratiska oppositionen” av Wai Wai Nu, sin motsvarighet i Burma, Västs koloniala namn på Myanmar. Slutligen introducerades Svetlana Tichanovskaja, NATO-s upprorsagent. som ”ledaren för det demokratiska Belarus.”
Teatern fortsatte med en serie talare som krävde kontroll av sociala medier, för att, naturligtvis, ”säkerställa yttrandefriheten” och för att förhindra ”utländsk inblandning”. Att samtliga talare före dem hade efterlyst utländsk inblandning i Kina, Ryssland, Venezuela, Myanmar, Vitryssland (Belarus) hade de tydligen missat.
Den första dagen avslutades med Ukrainas vice premiärminister, Olga Stefanisjyna, som tiggde om att Ukraina skulle bli antaget till Nato och EU så att Ukraina kan skyddas mot ”rysk aggression”. Som till synes ett stöd för hennes begäran framträdde därefter USA:s chef för Homeland Security, Michael Chertoff, som upprepade de falska påståendena om rysk inblandning i det tvivelaktiga amerikanska valet. Han följdes av den US-amerikanske armégeneralen McMaster, nationell säkerhetsrådgivare och talesman för det högerinriktade Hoover Institute, som inledde sina kommentarer med att attackera president Trump som en ”fiende till demokratin”.
Det verkar som om USA håller på att gå in i en period av enpartiregim om demokraterna får som de vill. Men det är naturligtvis så att ett enpartisystem i detta fall bara syftar till att ”säkerställa en återgång till demokrati i USA”.
Han fortsatte med att angripa Kinas kommunistiska partis styre som ”odemokratiskt”, och förklarade att detta parti är USA:s och världens ”toppfiende”. Därmed erkände han att kampen mellan kapitalism och kommunism långt ifrån är över. Kina måste släppa de två kanadensare som hålls fängslade på spioneri. Han nämnde dock ingenting om kidnappningen och gisslantagandet av Huaweis ekonomichef, Meng Wanzhou, fängslad i Kanada i två år på påhittade amerikanska anklagelser om brott mot USA:s olagliga sanktioner mot Iran.
Dagen avslutades med än mer propaganda, den här gången mot Ryssland från Adam Schiff, ordförande för US House Intelligence Committee, som felaktigt anklagade Ryssland för att sprida falsk information och krävde att ”länken mellan de västerländska underrättelsetjänsterna och sociala medier borde formaliseras”, med andra ord underrättelsetjänsternas totala kontroll av sociala medier. Slutligen babblade Lisa Peterson, Bidens nya ambassadör för mänskliga rättigheter, på samma sätt som de andra talarna om mänskliga rättigheter - överallt utom i USA.
Den andra dagen av toppmötet ägnades åt en serie ungdomar från de östländer som en gång hade varit en del av Sovjetunionen, ungdomar från Ukraina, Moldavien, Georgien, och från Rumänien och ett par små latinamerikanska USA-allierade. Alla dessa var datorprogrammerare med uppgiften att utveckla system och plattformar för att manipulera val, för att upptäcka och stoppa ”falska nyheter” och ”onda handlingar”. Alla använde de exempel på påstått ”ryskt inflytande” på valet i USA och Storbritannien i sina kommentarer och hotet mot demokratin skyllde de åter på Donald Trump. Genomgående var att sociala medier måste kontrolleras, att val måste gå ”riktigt” till, d.v.s. ge ett önskat resultat; människors tankar och handlingar måste vara kontrollerade och förutsägbara.
Under hela evenemangets två dagar slog det mig att vad jag egentligen såg var en nazistkonferens. De bar visserligen andra kläder än Hitler och hans män på 30- och 40-talen men de talade och uttryckte sig på samma sätt. De är lika hänsynslösa och mordiska som nazisterna, och har samma mål som Hitler, förstörelse och ockupation av Ryssland, Kina, Europa, världen; de låtsas vara demokrater men vill i själva verket skapa en totalitär världsstat, det vill säga en stat under total kontroll av USA och dess vasaller. De är villiga att begå vilket som helst brott för att nå sitt mål och de bryr sig inte om alla de liv de förstör.
Vad var nazisterna i Tyskland annat än det tyska kapitalets väpnade, våldsamma knytnäve, med syftet att utplåna socialismen, arbetarnas rättigheter, att dominera och exploatera världen, experter på att skapa splittring mellan folk, att använda överdrifter och fördomar för att nå målen, så som nazisterna gjorde med judarna och andra. Även de drog till sig fascismens krafter från hela Europa och världens mörka hörn till stöd för sin aggression och sina brott.
Sedan Sovjetunionen kollapsade har deras styrkor hänsynslöst förstört land efter land och går nu vidare mot Ryssland och Kina. Men precis som Hitler fick vad han förtjänade, så kommer de här nya nazisterna, som vill ha allt, vill lägga hela jorden under sina stövlar, inte att lyckas. När de försöker förstöra kommer de själva att förstöras, så länge vi är på vakt. Deras konferenser avslöjar dem för vad de är, svartskjortor med hajleenden.
Mackie Kniven är tillbaka i stan. Du har blivit varnad. Var redo.
Global Research, June 13, 2021
övers Lennart Palm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.